Etikett: Ledarskap

Kommentar till ytterligare en instruktör som uttalat sig om att ”snällhetstrenden” gått för långt

Publicerat den av

Så är diskussionen igång igen. En hund”instruktör” har uttalat sig igenom att ”snällhetstrenden” i hunduppfostran har gått för långt. En sådan kommentar säger mig att personen för det första inte förstår principerna bakom belöningsbaserade metoder. Personen kanske också har mött flera personer som är i början av sin utveckling att jobba med belöningar. Då är det lätt att man belönar i alla situationer utan att förstå principerna för när man belönar och när man agerar på annat sätt. Det i sig är inte fel, eftersom hunden inte får några negativa konsekvenser för sina beteenden. Felbeteenden kan man senare rätta till ju bättre timing man har och mer medvetenhet man har om hundars beteenden och om inlärningspsykologi.

Så förenklat kan vi säga att inläningspsykologiskt ”fungerar” bestraffningar (hotfulla gester, höjd röst, hotfullt kroppsspråk, ryck i koppel, nyp, allehanda dressyrhalsband osv) och belöningar för att få hunden att utföra vissa beteenden. MEN den stora skillnaden ligger ju i kunskapen om det som går utöver detta ytliga beteendet. Här vill jag förtydliga följande (förenklat):

Du kan vara hur ”tydlig” (hård) du vill med din hund och få ett ytligt beteende som DU önskar.

Det du missar inlärningspsykologiskt är de biverkningar som ett sådant förhållningssätt ger:

  • Hundens tillit och trygghet minskar både till dig och eventuellt också miljön (vanligt misstag är att hundägaren omedvetet förstärker det beteendet hen vill ha bort)
  • Hundens vilja att vara nära dig minskar eftersom DU blir källan till obehaget. Att hunden fysiskt är nära dig betyder inte att den mentalt eller känslomässigt vill vara där, den kan göra det av rädsla för konsekvenserna av att inte vara nära
  • Hunden kan bli så upptagen av att ge dig lugnande signaler att den missar ditt budskap
  • Hunden kan bli så stressad att försöka göra rätt att den gör vad som helst tills den undkommer obehaget
  • Att det känns bra för personen att utöva dessa beteenden mot sin hund handlar mer om personens bristande förmåga att hantera och reglera sina egna känslor innan hen kommunicerar med sitt djur. Om djuret agerar i stress/affekt är det ju av yttersta vikt att du som hundägare bemöter den med lugn och trygghet – inte mer obehag.

Du kan alltså pressa eller stressa en hund till att bete sig enligt dina regler i alla möjliga situationer, känna dig nöjd över att du har en lydig hund och skryta över den relation du har med din hund. Det du inte ger din hund är ömsesidigheten! Hunden kommer inte att känna samma tillit till dig som du gör till den, hunden kommer inte att känna samma trygghet hos dig som du känner hos den, hunden kommer troligen inte söka stöd hos dig som du söker hos den. Hunden blir lämnad ensam i relationen, precis som en människa som lever i en relation som innehåller hot, skrämsel, våld eller övergrepp. Hunden existerar tillsammans med dig då den inte har ett val. Men den känslomässiga ömsesidigheten i relationen stänger du ute hunden ifrån.

För de flesta av oss hundägare är det ju just den fantastiska relationen i ett ömsesidig känslomässigt band som är det finaste vi kan uppleva med våra djur. De flesta av oss djurägare är nog också medveten om hur skört detta band är. Som tur är blir fler och fler medvetna om de känslomässiga bieffekterna av att ta i oavsett om det är med rösten eller med kroppen för att skapa obehag hos våra husdjur.

Det största problemet vi människor har i kommunikationen är att vi svarar på tonen hos den andre och inte på budskapet. En hund som skäller kommunicerar, en hund som backar och försöker komma undan kommunicerar. Svara inte på ”olydnaden” – svara på budskapet! Hjälp hunden istället komma över sin rädsla, oro, stress eller vad det nu är genom att svara lugnt, finnas där som stöd genom att inte tvinga eller pressa in hunden i situationen. Det här gäller ju i allra högsta grad i mänskliga relationer också. Vi svarar ofta på den andres ton i orden men missar vad personen egentligen förmedlar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Att plocka russinen ur kakan

Publicerat den av

Har du hört uttrycket ”att plocka russinen ur kakan”? Med det menas att man plockar det man tycker om/som stämmer överens med en själv ur olika teorier och använder delarna på olika sätt.

Fungerar det i hundträning? Nja. Inte särskilt bra i alla fal.

Många människor har hört att ge godis till hunden är bra och blir en belöning för hunden. Det stämmer i sig, men belöningsbaserad hundträning är så mycket mer än att bara ”ge en köttbulle”. Det är här det blir komplicerat.

Om vi ska jämföra med något ur människans vardag skulle det kunna vara att gå ner i vikt. De flesta skulle säga ”ät nyttigt” så löser sig problemet. Är det så enkelt? Nej, då skulle det inte finnas tjocka människor. Det är mer komplicerat än så.

Om vi börjar äta nyttigt en dag i veckan (vi ger hunden godis ibland) men resten av veckan äter vi skräpmat (vi skäller på hunden mycket i vardagen) så kommer det inte få den önskade effekten. Om vi bara äter sallad 7 dagar i veckan (vi matar hunden med godis i alla situationer och moment) så skulle vi snart få bristsjukdomar (hunden lär sig inte särskilt mycket mer än att äta godis och i värsta fall kan hunden börja förknippa godis med något obehagligt). Det är därför vi behöver förstå hela träningskonceptet för att kunna använda belöningsbaserad hundträning på ett hjälpsamt sätt.

Om vi vill gå ner i vikt behöver vi ta hänsyn till fler saker än bara vad vi äter. Vi behöver ta hänsyn till hur vi är som personer, hur vi lever och vem vi bor med (det är t ex svårare att ändra sina vanor ensam än om alla i familjen följer samma plan), hur mycket vi rör på oss, om vi har underliggande sjukdomar som t ex diabetes, hur vår ämnesomsättning är och våra hormoner m.m. Vi behöver en helhetsbild. Att gå på en diet kan funka ett tag men många går sedan upp i vikt igen. Det är ett välkänt faktum. Dieter fokuserar bara på en sak men ser inte helheten.

Framför allt behöver vi veta bakomliggande orsaker till vårt beteende: är det för att jag har ett starkt sötsug jag äter godis eller tröstäter jag för att jag mår dåligt? I hundträning kan vi inte ta reda på orsakerna eftersom vi inte kan prata med våra hundar. Men vi kan observera beteenden och lära oss läsa av signaler av stress och signaler av lugn och trygghet. Utifrån det kan vi stötta våra hundar på det sätt dom behöver för att hantera situationer. Framför allt genom hur vi själva är – att behålla vårt eget lugn och inte låta våra egna känslor ta över.

För en del räcker det med små förändringar för att komma i mål, andra får kämpa mer. Inget är bättre eller sämre än det andra. Vi har bara olika vägar att gå genom livet. Det viktiga är att vi lever ett liv som vi själva är nöjda med.

Översatt till belöningsbaserad hundträning behöver vi veta:

  • när ska vi ge godis för att det ska fungera förstärkande på ett beteende
  • när vi inte kan påverka ett beteende (t ex när det redan har hänt eller när hunden är för uppvarvad så att den inte kan ta in våra instruktioner eller belöningar)
  • att vi inte kan blanda belöningsbaserade metoder med att ibland bestraffa hunden (då bestraffningar har många biverkningar som sitter i efteråt och påverkar även de situationer då vi försöker belöna hunden)
  • hur hunden reagerar på vårt kroppsspråk och vårt tonläge
  • hur vi kan läsa av vår hund och anpassa vårt bemötande för att stötta hunden och inte förvärra genom att kräva för mycket
  • hur vi kan planera träningstillfällen så att vi kan undvika onödiga störningar som hunden inte är van vid ännu
  • hur vi kan hjälpa hunden att komma i en sinnesstämning där den vill lära sig

Hur bra hundtränare vi blir hänger i slutändan ihop med hela vår träningsfilosofi och det vi gör varje dag. Det är det vi gör varje dag som påverkar hundens bild av oss, av sig själv och av sin omgivning. Vi människor kan vara en källa till stress (genom att ställa för höga krav, vara för hårda, skälla för ofta osv) eller en källa till trygghet och lugn. Hunden kan tycka gott om sig själv om den uppmuntras att våga utforska utan att bli pressad eller så kan den få lågt självförtroende av en ägare som pressar, tvingar eller hanterar hunden på ett ovarsamt sätt. Hunden kan lära sig att möta nya situationer med nyfikenhet och trygghet om vi börjar med avstånd och kontakt eller så kan hunden tycka att omgivningen är läskig och obehaglig om den allt för snabbt tvingas in i situationer som den inte klarar av.

Exempel kan vara att hunden redan när vi öppnar dörren hemma har gått upp i stress och därför blir alla hundmöten ett tillfälle där hunden skäller och gör utfall (något som blir ett inlärt beteenden om detta upprepas ofta). Eller så kan vi lägga ner tid på att vara lugna och trygga redan innan vi öppnar dörren och inte möta nya hundar eller situationer rakt på utan se till att vi har avstånd och kontakt med vår hund (skvallerträning) så att hunden lär sig att vara lugn och trygg när vi sedan närmar oss andra.

Allt detta och lite till har jag försökt beskriva och förenkla i boken ”Bli ett team med din tax” så att alla ska kunna träna belöningsbaserat och välja bort de träningstekniker som skapar motstånd. Informationen i boken anpassar du sedan till dig och din hund så att ni blir ett vinnande team! Du har kunskapen om din hund och rasen, jag bidrar med inlärnings-, emotions- och beteendepsykologi.

När vi sedan arbetar med våra hundar så behöver vi ha självmedkänsla. Förändringar sker inte över en natt. Precis som vi kan råka ”fuska” om vi vill gå ner i vikt och äta lite onyttigt när någon fyller år, så kan vi ha dagar när vi tränar med vår hund och det inte går bra eller vi halkar tillbaka till våra gamla beteenden. Det är inte hela värden och fråntar oss inte allt gott jobb vi har gjort på vägen. Sätt riktning och öva och repetera. Till slut ska du ser att du är på väg mot ett nytt förhållningssätt och nya möjligheter. Du kommer också se på din hund hur den med tiden får lättare att svara på dina belöningar och visa glädje!

Reklam

Vill du skaffa din egen kopia av boken så gör du det via denna länk: https://www.solentro.se/publish/sundvall-sofia/bli-ett-team-med-din-tax

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

ÖGA – FÖRBIFARTEN – LUGN – AVLEDA

Publicerat den av

Det finns tre tillfällen då människor generellt sätt agerar på hundens beteende

  1. Innan något händer
  2. När något händer
  3. Efter något har hänt

När tror du det är mest effektivt att agera?

selective focus photography of dachshund
Photo by Dominika Roseclay on Pexels.com

Innan det händer

 Att förebygga, ligga steget före, inte låta hunden gå in i affekt

= att undvika att hunden blir känslomässigt okontaktbar pga starka störningar och fysiska reaktioner inom hunden som får den att reagera. Det finns en stor risk att även du själv agerar i affekt när beteendet eskalerar.

Att försöka påverka ett beteende “under tiden” det pågår kan vara ineffektivt beroende på hur starkt hunden har reagerat. Det kan även vara så att hunden är i väldigt intensiv lek och du får inte hundens uppmärksamhet (t ex om den har rustat fram till en annan hund). Utan hundens uppmärksamhet kan du inte påverka överhuvudtaget.

Pratar vi korrigeringar så fungerar det endast om de kommer exakt när hunden utför beteendet som är tänkt att korrigeras, men vi människor har ofta dålig timing och korrigeringen behöver vara rätt anpassad, för liten korrigering och hunden slutar inte, för stor och hunden kommer att reagera mycket kraftigare och riskerar bestående känslomässiga skador. Korrigeringar talar heller inte om för hunden vad den ska göra istället. Vi kan heller aldrig veta vad i situationen som hunden uppfattar att den korrigeras för, vilket kan vara något annat än vi själva tänkt oss.

I stunden ligger vårt fokus ofta någon annanstans, ofta på aktiviteten vi höll på med, och vi kanske inte hade någon plan för detta oförutsedda som skedde och hunden är inte mottaglig för våra signaler. När vi agerar i stunden blir vår respons ofta inte mer konstruktiv än “Sluta! Du gör fel!” – två begrepp hunden har svårt att relatera till.

Hundar har betydligt svårare att kontrollera sina impulser i stunden än vad människor kan ha. De vet helt enkelt inte att något var ett “felbeteende” – de agerade utifrån sitt hundperspektiv där beteendet var meningsfullt för dem. Beteenden har alltid en funktion och ger oss information. Beteenden = Information.

Ju oftare vi uppmärksammar felbeteenden desto större är risken att vi faktiskt förstärker dem. Så om samma situation ofta upprepar sig och vi reagerar på samma sätt så kan vi alltså motverka vårt eget syfte.

När vi hanterar oönskade beteenden i efterhand blir det inget annat än en försenad tillrättavisning. Hundar kan inte koppla ihop en tillsägelse med något som redan varit. Tillsägelsen får i värsta fall formen av en bestraffning för något nytt – det som pågår just nu då husse eller matte signalerar att de är arga, i lindrigaste fall tar hunden inte åt sig då den inte förstår kopplingen.

Du riskerar också att din försenade tillsägelse påverkar hundens vilja till samarbete med dig. Är din tillsägelse väldigt hård så skadar det även relationen till dig – du blir helt enkelt någon som är obehaglig för din hund.

Det bästa tillfället för att angripa problembeteendet är alltså innan det sker eller precis när det är på gång

Hundägare som har “lättsamma” hundar jobbar förebyggande, är uppmärksam på det som sker runt om och hundens små signaler på att den uppmärksammar något och är på väg att reagera. För vissa hundägare är det så naturligt att vara uppmärksam på sin hund att de inte ens är medveten om att det är något de gör – med träning blir det mer ett sätt att vara än något du gör.

  • Håll ett lite extra öga på hunden även när du är upptagen i något, observera de små signalerna – då hinner du uppfatta om någonting är “på gång”.
  • Ta tag i det oönskade beteendet i “förbifarten” genom en beröring/smekning, en uppmärksamhets-signal och belöning, genom ögonkontakt och kroppsspråk osv. Gör ingen grej av det.
  • Behåll ditt eget lugn och förhåll dig objektivt till situationen och antingen rikta om hundens fokus, avbryt det ni höll på med eller ta er därifrån. Kom ihåg att hundens beteende alltid är logiskt i hundens värld. Ju fler gånger hunden får chansen att göra det oönskade beteendet desto större risk är det att det återupprepas. Därför kan vi jobba med att hitta andra vägar där beteendet vi inte vill se byts ut mot något annat.
  • Hjälp hunden att göra rätt i situationen i stället för att tala om att den gör fel. Du bevarar den positiva känslan hos hunden och tappar inte samarbetet.
  • Ge hunden en uppgift att göra som alternativ – att avleda ett påbörjat oönskat beteende mot något annat som blir mer hjälpsamt.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Hundkojan under uppbyggnad

Publicerat den av

Utbildningen Hundkojan är fortfarande under uppbyggnad då jag jobbar heltid och går en utbildning på halvfart via Umeå Universitet. Tiden räcker inte till allt roligt man vill göra så jag hoppas ni håller ut och följer med när det är klart!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

En observation

Publicerat den av

Igår var vi ute och promenerade i det fina vädret. Ute på isvägarna trängs alla i kommunen nu när det är sol och bra temperatur ute. Barnfamiljer, kärlekspar, äldre, yngre och så klart hundägare med sina fyrbenta.

En observation jag kan göra nu, när jag inte har mina egna två att se efter, är att de allra flesta verkar ha problem med koppelgåendet. Hundar som drar fanns överallt. Och alla möjliga varianter hos ägaren att hantera detta: Allt från det klassiska ”rycka tillbaka hunden till fotposition” till att bara ha gett upp och låta det vara så = hund drar ägare. Och detta i alla former av utrustning: från vanligt brett halsband till strypkedjor, nosgrimmor och selar. Det verkade gälla för både små och stora hundraser, för både män och kvinnor som hundförare och både hos unga och gamla hundägare.

Varför gör hunden så här? Ja alltså hunden har inte den mentala kapaciteten att förstå att trycket runt halsen beror på ett halsband som sitter fast i ett koppel där det står en människa i andra änden. Den vet helt enkelt inte om att den själv kan påverka över trycket (obehaget) runt halsen. Så i hundens värld har den troligen bara vant sig (accepterat) att den inte kan göra något åt det obehagliga. Den har aldrig kunnat påverka detta utan obehaget runt halsen finns där när man går på promenad och om den ändå inte kan påverka det så gör den just det som hundar gör ändå: vill ta sig fram till intressanta saker, hälsa på folk, nosa, komma vidare, stanna upp osv. Helt omedveten om människans frustration i andra ändan.

Det gör mig ledsen att hundar får gå ett helt liv och tro att det bara ska vara så. Att smärta och obehag bara är en del av livet som den inte kan påverka. Och att hundägare lägger så lite tid på att träna detta. Eller tränar på fel sätt då det inte ger resultat. De som rycker i hunden får ju rycka hela hundens liv = livslång smärta/obehag för det ger inte hunden någon ny insikt! Och de som bara låter hunden dra dem fram lär ju hunden att det är så det går till att gå på promenad. Jag tycker inte att det är rättvist mot hunden att låta det vara så, att inte ge hunden förutsättningar att slippa obehag/smärta vid promenader.

Det verkar onekligen vara ett större problem än t ex hundar som skäller på andra hundar. Det förekom också men inte i lika stor utsträckning som dessa hundar som går och drar i kopplet med olika resultat. Allt från ett mildare obehag (att ha en tyngd bakom sig som man drar fram i sele) till svår smärta (hundar med strypkedja som nästan kvävs och där man ser hur hela halsen dras ihop av den skarpa, smala kedjan).

Tålamod och kunskap. Jag tror det är det som saknas. Tålamodet att träna bort detta. Har hunden dragit halva sitt liv kommer den inte att sluta dra för att man tränat ett par gånger och det gått bra. Man måste hålla i träningen, varje promenad. Det hunden upprepar lär den sig så för varje gång den lyckas dra så fortsätter inlärningen av det ”felaktiga” beteendet.

Kunskap. inte många hundägare verkar ha hittat bra sätt att få bukt med dragandet. Till sist tar en del till allt märkligare ”hjälpmedel” som egentligen bara ytterligare skapar stress/mer obehag hos hunden, som i sin tur kan öka på risken för nya eller andra beteendeproblem. Och så är man i en ond spiral.

Gällande tålamodet har jag en webbföreläsning om hur man kan träna och förstå sig själv när frustrationen tar över och man inte tänker klart längre. Det kan vara en hjälp för en del. Välkommen att se den, du hittar den i menyn ovanför och bokar via hund@echosierra.se

Vi har själv varit där. Alf drog rätt mycket i början men vi hittade en metod som funkade bra. Varje gång kopplet var spänt stannade jag. Med spänt koppel! (det är hela poängen med övningen så dra inte tillbaka hunden så kopplet blir löst får då faller själva inlärningsfunktionen). När Alf tog minsta steg mot mig så berömde jag och vi fortsatte framåt. I början tog det väl ett par steg så var kopplet spänt igen. Stanna. Vänta ut. När han tog ett steg mot mig och kopplet slakade fortsatte vi framåt. OBS! Viktigt att inte vänta för länge som att hunden ska komma i fot position. Det är för avancerat i början. Man kan lära in det också men då måste man göra det i mindre sekvenser. I detta fall handlade det endast om att jag ville ha en hund som gärna får röra sig i kopplets längd men inte dra. Det tog oss två veckor med denna metod, och då menar jag på v a r j e promenad (inte bara ibland när vi hade tid). Sedan dess drog han inte mer på promenader. Däremot kunde han ju dra när han fick vittring på vilt men eftersom han var jaktras så var det ok för mig om vi gick på ett spår. När jag lockade med honom och vi fortsatte promenaden så drog han inte. Denna metod funkar kanske inte för alla, men kan vara värt att prova. Men då måste du vara medveten om ditt eget beteende!

  1. DU får inte dra tillbaka hunden så att kopplet slakar, då tappar hela övningen sin fuktion
  2. Minsta lilla rörelse hunden gör som får kopplet att slaka (trycket släpper) ska belönas med rörelse åt det håll hunden vill gå. Även om det innebär att hunden rusar fram i kopplet igen och du får stanna. Och stanna. Och stanna. Det är upprepningen av att alltid stanna när det blir spänt som ger inlärningen.
  3. Du får inte bli arg/frustrerad på hunden och ropa, gorma, dra eller rycka. Då faller hela inlärningssituationen.
  4. Upprepning, upprepning, upprepning. Alla som promenerar med hunden bör göra på samma sätt för att inlärningen ska gå så snabbt som möjligt.
  5. Snällast mot hunden om den drar är ju att ha en sele så att musklerna kring nacke/hals + strupe och andra känsliga delar inte tar skada.
  6. Byter man från en sele till en annan, ett halsband till ett annat kanske man får börja om med övningen, då det för hunden är en ny situation. Men det bör gå mycket snabbare att lära in samma igen.

Sen undrar jag hur mycket som egentligen handlar om att hunden har tråkigt på promenaden? Om den inte får nosa (sett flera som släpade i väg hunden så den aldrig fick stanna å nosa) och hundägaren är fullt upptagen med annat (mobiltelefon, prata med någon den går med) så blir ju promenaderna bara transport. Transport är inte naturligt för hunden. Att bara vandra, lite planlöst. Den har behov av att få följa med och utforska omgivningen, vilket den gör med nosen till största del.

Jag tycker man ska försöka avsluta sin promenad i en positiv anda. Om inte annat för sin egen skull. Din frustration, om det var en sån där skitpromenad med dragkamp eller utfall, så är risken stor att du redan inför nästa promenad bygger upp din frustration igen. Så försök avsluta alla promenader med något positivt innan ni går in, om så bara utanför porten eller sista 10 m innan ni kommer hem. Ett fint fotgående, lite trickträning, bus eller följa john. Gör bara något som får er att skaka av den där ”konflikten” som var. Hur mycket du än tänker att hunden ska bannas ”så att den lär sig till nästa gång” så har de ingen som helst effekt. Hunden kan helt enkelt inte lära sig med tidsglappet ”till nästa gång”. Hunden är mer här och nu. Så låt inte din frustration sprida sig eller bli uttdragen. Det är det inte värt varken för dig eller din hund. Ni blir båda olyckliga av det. Ni är värd bättre!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare