Etikett: Hälsa

Upprop för trubbnosar

Publicerat den av

Ett stort antal veterinärer har gjort en skrivelse angående kortnosiga raser och deras hälsoproblem. Tyvärr har avel (vi människor alltså) skapat hundar som har så stora problem att de inte kan leva ett fullgott liv. Uppfödare älskar så klart sin ras men kan man bli lite hemmablind? Det är ju inte direkt kul att höra att de hundar man har inte duger, mår dåligt eller att man till och med är djurplågare som föder upp vissa raser. Så klart mår man dåligt då.

Men, det handlar om djuren i det hela. Det handlar om att vi har ett stort ansvar när vi avlar att inte föda upp djur som lider och som kan leva ett värdigt hundliv. Då måste man se över sin egen sårade känsla och börja prata om fakta! Veterinärer är ju faktiskt de som möter dessa hundar och kan se effekterna av detta.

Läs gärna mer här och här.

Jag tycker detta är ett mycket bra initiativ av veterinärerna och jag tycker faktiskt att det är deras skyldighet att stå upp för djuren, som inte har en egen röst.

Själv är jag ju ägare till en ras som alla refererar till som “diskbråckshundar”. Ja det förekommer och det är ett stort problem. Jag skulle göra allt jag kan för att sprida kunskap och förbättra rasens hälsa. Jag kommer dock själv aldrig att börja avla på hundar. Det är inte i mitt intresseområde. Jag vill bara ha mina bästa vänner som vänner 🙂 Jag vet också att det finns många uppfödare inom tax som faktiskt läser på, gör som i grannländerna och ryggröntgar, fast det inte är ett krav i Sverige (än). Så förhoppningsvis håller rasen på att utvecklas åt rätt håll. Det viktigaste är att vi vågar diskutera det. Försöker man mörka ja då lider hundarna av det.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Fästingplågan

Publicerat den av

Ja den har hittat hit också. Får allt fler rapporter om att fästingar hittats på hundar i vår kommun. Själv har jag aldrig sett en fästing, någonsin. Har bara hört om alla sjukdomar dom för med sig och om svårigheten att välja rätt fästingmedel, eftersom de med gift i sig kan ge hunden biverkningar och de giftfria inte håller borta fästingarna lika effektivt.

Vi har ju varit förskonade i Norra Sverige från allt vad fästingar heter. Har lust att sätta mig i isolering, omringa ett område med höga staket, ingen in ingen ut! Vill inte ha hit dom. Att vi reser för ju med sig att vi för in nya sjukdomar i landet och sprider dem i landet också.

Än så länge rekommenderar inte veterinären att man ska sätta på hunden fästingmedel här uppe, eftersom det hittills inte hittats sjukdomar på dom fästingar som finns här. Detta följs noga. Hundar som fått sjukdomar som Borelia eller TBE har vistats i södra Sverige i längre perioder.

Vet inte hur jag ställer mig till fästingmedel. Skulle nog i första läget, om det var nödvändigt, prova Bravecto som veterinär kan skriva ut. Tablettform som gör att ämnet sprider sig i blodet till hudfettlagret på hunden. Fästingarna dör men det har rapporterats få biverkningar för hunden då detta, till skillnad från de flesta andra fästingmedlen, inte är ett nervgift.

Nervgift kan ju knappast vara bra för varken hund eller fästing. Hört om hundar som blivit aggressiva, fått dålig mage, allergiska reaktioner osv på de gamla fästingmedlen med nervgift. Men samtidigt måste man ställa pest mot kolera – att inte skydda hunden ökar risken att den blir allvarligt sjuk och måste avlivas.

Ja bara vänta och se då hur länge vi slipper fästingplågan. Vet att det finns rapporter i vårt bostadsområde men har inte sätt någon själv ännu. Är ju inte van att leta fästingar, och vet inte vad jag letar efter heller. Kammar hundarna ibland, stryker på dom och försöker se i pälsen. Gör det dock inte av vana ännu men får träna på det.

En del tycker jag har en överdriven fobi mot dom eftersom det inte är ett problem här ännu, men jag hatar onödiga kryp! Inte ens fåglarna äter ju fästingar eftersom de är så äckliga! Kan vi inte utrota dom?! Hörde dessutom att det är en myt att myggor är mat åt fåglar, att de egentligen inte tillför så mycket i faunan. Kanske kan vi hitta ett botemedel mot dom också när vi ändå är i gång?

Går det ens att leva i fästingrika områden? Att gå i shorts på sommaren, att springa på ängar, rasta hunden i diken? Hur tvingas man anpassa sig?! Hur kul är det att inte kunna sitta ute och fika på sommaren i gräset? det är ju det som ÄR sommar. Gå i skogen osv. Och stackars dom vilda djuren. Såg bilder och rapporter på älgar som dött av att de var helt fulla med fästingar och andra blodsugare. Tänk att ett så stort djur kan dö av dom?! Rådjur plågas också hårt av fästingar och insekter. De får inget fästinghalsband…

Hur svår är fästingplågan där du bor?

  • Mycket svår, svårt att skydda hunden, plockar flera per dag (38%, 3 Votes)
  • Lätt, går att skydda mot och ser sällan fästingar (25%, 2 Votes)
  • Måttlig svår, går att skydda men hittar ändå fästingar (13%, 1 Votes)
  • Inga fästingar än så länge där vi bor (13%, 1 Votes)
  • Vet ej (13%, 1 Votes)

Total Voters: 8

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Del 2 Boktipset

Publicerat den av

Tankar om avel (Del 2 utifrån boken “Hundens språk och flockliv” av Lars Fält)

“När man studerar och jämför beteenden är det viktigt att skilja hur de ser ut, formen, och hur ofta de förekommer, frekvensen. Det senare är bl.a. beroende av hur lätt det är att utlösa dem. (…) Vid avelsförsök, framför allt med råttor och möss, har man visat att beteendenas form är mycket svårare att påverka genetiskt medan frekvenserna är mer lättpåverkade” (sidan 21).

“I århundraden har hundavlen varit mycket funktionsinriktad, vilket skapat våra specialister som drivande hundar, vallhundar, vinthundar osv. Idag finns en tendens till att man överbetodar deltajer i hundens utseende och lägger mindre vikt vid funktionen“.

Här tycker jag att man som uppfödare har ett, borde vara lagstadgat, åtminstone etiskt ansvar att fundera över vad man avlar på och vilka anlag man förstärker och överdriver.  Vi har makten att i stort sett avla hundar till vad vi än vill skapa, men har vi rätten att göra det? Är det verkligen försvarbart att forma om hundar i oändlighet utan att ha en tanke på hur den förändringen påverkar djuret? Jag anser att man som uppfödare (SKK registrerad eller inte) har ett jättestort ansvar för konsekvenserna av sin avel på de djur som ska leva vidare. För mig är det nästan avskräckande hur allvarliga konsekvenserna kan bli när människan i sin iver att skapa något i vissa fall istället sysslar med djurplågeri. Kan låta hårt men titta på vissa rasers utseende och funktion, andningssvårigheter, svårigheter med födsel eller rörelsemönster. Det ligger på uppfödarnas samvete tycker jag. Så att avla enbart på utställningsmeriter är, enligt mitt tycke och smak, inte tillräckligt bra underlag för att föra aveln vidare. Jag håller med Lars om behovet av funktionstester även om inte den nya ägaren är intresserad av att pyssla med någon formel träning/tävling så får man en värdering av hundens funktionsduglighet.

Inom taxen diskuteras det flitigt om ryggröntgen ska användas som avelsverktyg för att minska förekomsten av diskbråck hos hundarna. Det råder ganska skilda meningar om ryggröntgen är meningsfullt eller inte.

Ja sidan hävdar att det i i stort sett alla studier som gjorts på de ryggröntgade taxarna i våra nordiska grannländer går att utläsa att om hunden har förkalkningar som syns på röntgen så ökar risken för diskbråck.

Nej sidan hävdar att det inte är förkalkningarna i sig som avgör om en hund får diskbråck och det har mycket med var förkalkningen sitter vilket inte utläses från ryggröntgenresultat. Man hävdar också att det inte enbart går att få ett index på en tax utifrån det egna röntgeresultatet utan då borde hundens avkommor också räknas in samt ärftligheten bakåt, som blir en sammantagen bild av just den hundens risk att föra diskbråck vidare.

Själv är jag inte så insatt men försöker läsa på om ryggröntgen och jag kan ju tycka att det verkar ju stå klart att förekomsten av förkalkningar som syns på röntgen och diskbråck verkar vara relativt klar. Om det sedan behövs andra verktyg för att få en bra “klassifiering” för avelshundens risk att föra diskbråck vidare kan jag inte svara på. Hoppas kloka människor kommer fram till något bra och jag är för alla försök till att få en friskare ras!

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Apropå avel och att hitta nya hem

Publicerat den av

Polisen i vår kommun har idag omhändertagit en liten valp när de gjorde ett tillslag i en missbrukskvart. De skriver bland annat så här på facebook:

“Genom arbetet på fältet kan man konstatera att väldigt många personer som är inne i ett narkotikamissbruk, också väljer att skaffa djur och då oftast hundar. Av den anledningen kommer man ofta, inom ramen för narkotikaarbetet, också i kontakt med djurskyddslagen. I djurskyddslagen framgår det bland annat att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom, att dom skall ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn samt att dom skall hållas och skötas i en god djurmiljö.

Är man inne i missbruk har man ofta svårt att ta hand om sig själv. Dels på grund av den ständiga berusningen som i sin tur gör att man tappar verklighetsuppfattningen och därigenom förmågan att kunna göra skillnad på rätt och fel. Många gånger kan det också bero på den ekonomiska möjligheten eftersom större delen av pengarna går till att köpa mer droger. Förnekelsen och oförmågan till självinsikt spelar också en avgörande roll. Anledningarna kan vara många men gemensamt är att dom oftast leder till brister när det gäller förmågan att kunna ta hand om ett djur.

Likt ett barn kan djuren inte fatta egna beslut. Dom finner sig i den situation som råder eftersom dom helt enkelt inte har något val. Vet du om något djur som far illa eller som du misstänker inte har det bra? Tveka inte att kontakta polisen. Du kan alltid tipsa oss genom att ringa 114 14“

Det är så hemskt att läsa hur en del hundar får fara så illa på grund av vilken ägare som valt att köpa just dom. De kan inte välja sin ägare och de kan inte välja att ta sig därifrån heller.

Det är så viktigt att den som föder upp hundar (eller vilket annat djur som helst för den delen) tar ansvar för och gör allt i sin makt för att försäkra sig om vart hunden kommer att hamna sen. Tyvärr dras ju en del personer till vissa typer av hundraser då dessa anses vara “skräckinjagande” och ser “farliga ut“. För de uppfödarna är det om än viktigare att försäkra sig om vem det är som köper valpen.

Tyvärr sker mycket av uppfödandet hos personer som inte planerat sin kull mer än att “de vill ha en söt valp efter sin fina hund“. Då är risken stor att man också säljer iväg valparna till första bästa som vill köpa en hund och inte uppenbarligen verkar konstig. Eller så är man bara ute efter pengarna. I vilket fall som helst så är det ju valpen så får fara illa av det.

Nu blev valpen i denna händelse omhändertagen men den var svårt skadad. Låt inte fler valpar hamna i såna här hem!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Avelsdiskussioner

Publicerat den av

Hamnade i en diskussion om avel efter att ha läst följande text på facebook:

Finns det någon (rasnamnet) tjej som vill para sig med våran (blandras)? han är väldigt snäll och fin!

Jag frågade vänligt vad personen hade tänkt sig med aveln av just den kombinationen?  För oavsett vad man avlar på (renras eller blandras) bör man ju ha en tanke bakom valet. Det framgår inget om hunden, hur gammal den är, vilka styrkor den har eller ens om den är frisk.

Personen i fråga verkade vara en trevlig person som tyckte mycket om sin hund. Det förstår jag. Det var en väldigt vacker hund på bilden. Denne ville ha en valp efter sin fina hund, vilket jag också förstår. Men jag påminde också personen om alla de valpar som hamnar på blocket. Det är så många att man blir mörkrädd. Det gäller ju inte bara att hitta ett hem, utan ett BRA hem till valparna. Jag förklarar mer längre ner…

De flesta som har hund anser ju att just deras hund är den mest fantastiska och fina hund som finns. Man ser alla bra egenskaper och njuter av de många fina stunder man har tillsammans. Men trots allt detta, bör man avla på sin hund?

Att jag ställde motfrågor, på ett enligt mig vänligt sätt, mottogs som kritik och som negativitet. Själv anser jag att OM jag nu sökte en partner till min hund skulle jag inte ta den som först ropade “Ja!” utan den som verkade mest nyfiken och ställde mest frågor. Då får man ju en person som verkligen tänkt igenom sitt beslut…

För det första måste man fundera på vad de kommande valparna kommer att ha för egenskaper? Vad vill man avla på? Detta för att kunna hitta bra hem, inte bara ett hem, utan ett bra hem. Man måste veta vilka krav man bör ha på de blivande valpköparna. För säljer du hunden till “vem som helst” så är risken stor att hunden inte får det bra. Det kan bero på många saker, t ex att ägarna inte förstår hundens nedärvda behov och därför utvecklar hunden problembeteenden. De nya ägarna blir ledsna och besvikna när hundägandet inte blev som de hade trott. Antingen kan hunden då hamna i en omplaceringskarusell på internet, eller så får hunden leva kvar i en negativ miljö. I värsta fall avlivas en frisk hund bara för att ägarna inte förmår klara ut problemen eller ge hunden en ärlig chans.

Som uppfödare måste man ju vara ärlig och rak mot de nya valpköparna. Vad kan de förvänta sig när de köper en av valparna? Vad är det troligt att det blir för typ av hund? Aktiv och arbetande egenskaper eller lugna och stillsamma med lågt aktiveringsbehov?

Sen måste man veta att den hund man själv har och den blivande partnern som hunden ska paras med är friska. Hälsotester, mentala kontroller och arbetsprov bör man ha som minsta krav. Även om det är blandraser. Även blandraser har ju några nedärvda egenskaper och man bör ju kolla att hunden är tillräckligt frisk för att få ett gott liv. Ju aktivare hundras/raser desto större krav bör man ställa på arbetsprov/meriter, t ex att hunden har tävlat eller aktiverats med någon sport. Om inte annat för att kunna informera valpköparna om hur hundarna fungerar.

Sen måste man ha kunskaper kring försäkringsfrågor, ekonomiska avtal och vad man enligt konsumentköplagen har för rättigheter och skyldigheter.

Det viktigaste man måste tänka på är de kommande valparna. Hur kommer deras liv att bli? Det är ditt ansvar (även som hanhundsägare) om du sätter dom till världen.

Vi har ju själv en liten Theo här hemma som fått utstå hemska konsekvenser när det går dåligt. Ägarna förstod inte vad rasen krävde, eller så var de inte beredda på det jobb som en valp (oavsett ras) innebar. Framför allt hade de inte kunskap eller förmåga att söka hjälp när det började kännas jobbigt. Konsekvenserna av det fick Theo ta. Han blev lämnad. Han blev troligtvis slagen. Han fick svälta. Han fick inte vara valp! 

Därför brinner jag för dessa frågor och att inga fler valpar ska få utstå de han fick gå igenom oavsett vilka orsakerna är. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu hoppas vi på sista operationen

Publicerat den av

Nu på morgonen har vi lämnat in Alf på djursjukhuset igen. Nu är det, förhoppningsvis, sista operationen på grund av hans tumörsjukdom (godartad körtelförändring på svenska. Sen har det något latinskt namn som jag inte kan). Sen ska allt vara borta och enligt veterinärerna (två olika djursjukhus som bedömt) ska det vara ytterst liten risk att det återkommer. Hela historien började 2011 med en knöl som kom och gick, vid analöppningen. Efter flera besök hos veterinär under flera år så beslutades att göra en biopsi i november 2013. I mars 2014 opererades en knöl bort då det hade bildat ett sår som inte ville läka.

Här kan ni läsa tidigare inlägg:

Stygnen tas bort

Operation 2

2013-11-18

Biopsi

Kontroll av såret

Histiocytom

Det är tredje gången Alf sövs. Hittills har han gjort en biopsi och en operation för att få bort en stor knöl/sår som inte läkte. Känns inte kul att söva honom igen men det är ju för hans eget bästa. Vi har även haft tur med försäkringsbolaget som stått för de mesta av kostnaderna hittills. Agria har även direktreglerat kostnaderna utan krångel. Det tackar vi för! 🙂 Veterinärerna har även varit hjälpsamma och pratat med Agria i förväg så vi har fått tydliga besked om vad försäkringen täckt och inte. Första chipkastreringen vi gjorde gick inte på försäkringen t ex. Nu var inte det någon stor kostnad men det känns skönt att veterinären och försäkringsbolaget har en snabb kommunikation. Det blir lättare att planera ekonomiskt för oss. För oavsett vad det kostar så ska han ju få den vård han behöver. Tänk vad mycket djursjukvården kan göra och hur duktiga dom är?

Stackars Alf, han gillar ju inte att vara ifrån oss. Han är ju osäker kring nya människor men alltid vänlig. Lilla hjärtat.

Jag är lika nervös varje gång jag lämnat honom där. Även om jag vet att dom är proffs och tar bra hand om honom. Nu väntar jag bara på att dom ska ringa och säga när vi får komma och hämta honom. Som tur är får vi hem honom i eftermiddag redan. Ska bädda ner oss på golvet med honom när han kommer hem. Vi har bokat tvättid och ska tvätta filtar så dom är rena också.

Inte kul när dom små är sjuka men det går ju inte att undvika. Varför det blir så för en del hundar får man säkert aldrig svar på. Han hade ju histiocytom när han var liten också, kanske har han haft högre hormonproduktion än andra hundar? Eller så har han varit mer känslig för hormoner eftersom både histiocytom och den nuvarande tumörsjukdomen är hormonpåverkade? Ja, egentligen spelar det ju ingen roll, bara han blir frisk.

Hoppas att eländet är över snart och att såret läker snabbt denna gång. Förhoppningsvis slipper han stygn denna gång, för de irriterade i det förra såret. Sen fick matte en chock när husse kom ut och hade lämnat Alf till veterinären. Han hade vägt honom för att få exakt vikt. Sist vi vägde honom låg han på 9,6 kg. Senaste gången han vaccinerades tyckte veterinären att han kunde gå ned lite grann i vikt för att må så bra som möjligt. Vi höll med om att vi kunde öka motionen och minska maten (eller främst godis vid träning, byta till nyttigare). När husse vägde honom idag låg han på 10 kg! Inte konstigt att veterinären tyckte han kunde gå ner lite i vikt!

Ett hg på en liten hund kan motsvara flera kilo på en människa som jämförelse. Det visar också hur viktigt det är att regelbundet väga sin hund. Vi har inte sett att han ökat i vikt men svart på vitt så har han ju det. Så nu blir det en översyn av motion och kost. Det främjar även husse och mattes hälsa om vi motionerar mer 😉

Till råga på allt så är matte jätteförkyld och febrig men som tur är är husse ledig idag och imorgon. Vår boxer till TV:n gick sönder igår också men husse kom ju på att vi kan se basutbudet via analoga nätet så vi har i alla fall några kanaler att se på.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Utlovat läsvärt inlägg om kroppssignaler

Publicerat den av

Matte har varit på en föreläsning med psykologen Hilmar Hilmarsson om “positiv känslosmitta“.

Vi människor är så starka sociala varelser att vi har inbyggda reflexer som gör att vi läser av och smittas av varandras ansiktsuttryck och kroppsspråk. Vi är mycket beroende av varandra och bekräftelse att vi duger och betyder något för att må bra och bygga självkänsla.

Det tar 60 sekunder för en människa att avgöra om mötet med den andra personen kommer bli positivt eller inte.

Om man ler tar det 10 sekunder innan du får en positiv fysiologisk reaktion i kroppen. Omvänt tar det 10 sekunder innan du får en negativ fysiologisk reaktion i kroppen om du drar ihop ansiktet, gör “en sur min”.

Bara genom vår hållning kan vi minska kortisolet (stressinverkande ämne i kroppen). En god rak hållning kan rent fysiskt, mätbart i kroppen, minska kortisolets halter i kroppen. Bara genom hur vi står/sitter. Är inte det rätt fantastiskt?

Har ni tänkt på hur mycket hunden läser av kroppsspråket? Hur lätt de ser minsta lilla förändring i ansiktsuttryck hos oss? Hur de tycks “veta vad vi tänker innan vi själva tänkt det“? Djur och barn har kvar denna förmåga längre än vi vuxna. Vi vuxna litar allt för ofta på att andra människor ska lyssna på vad vi säger (orden) och glömmer bort vad vi inte säger men visar väldigt tydligt (kroppsspårket).  Det går inte att fejka empatisk förmåga, förmågan att verkligen visa genuint intresse för vad den andra säger.

Jag tror det är precis samma sak med hundar. Vi kan inte fejka ett leende och tro att hunden inte ser de osagda detaljerna i vårt kroppsspråk. Vi måste vara genuint intresserade och vänliga när vi vill hålla på med inlärning och träning om vi ska få till en förändring. Det positiva är att vi med vårt kroppsspråk kan ge goda förutsättningar för att locka och få hunden att vilja samarbeta med oss, genom de signaler vi sänder ut. Vi kan skapa ett positivt möte med hunden genom att vara totalt medvetna om vårt eget kroppsspråk. På det sättet skapar vi även en vilja för hunden att samarbeta med oss. 

Hundar kan reagera kraftigt på om vi “skäller” på dom med rösten. En del hundar “skakar av sig” den obehagliga känslan rent fysiskt genom att ruska på kroppen. De gör vad som helst för att behålla en god balans och undvika obehag.

Och titta bara på hundarna, hur små rörelser dom kan göra i sitt ansikte. Ett lyft ögonbryn, ett vinklat öra… 🙂

Jag tror vi helt klart behöver bli bättre på att först och främst bli medvetna om vårt eget kroppsspråk och hur vi använder det, innan vi tar till rösten. Detta säger jag i allvarligaste ton till mig själv eftersom jag är en sån som jämt och ständigt använder talets gåva när jag kommunicerar med djur. Alltid lär man sig något.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Alltid lär man sig

Publicerat den av

Tror jag har hittat orsaken till att Alf varit dålig i magen och den heter MATTE. Matte trodde hon hade läst på och hade koll på läget men det visade sig att en liten detalj hade hon missat. Man ska inte blanda torrfoder och barf foder då ben och torrfoder har olika smältbarhet och kan göra hunden sjuk. Vi har ju gett torrfoder som godis ibland och ibland gett ett mål torrfoder och ett mål barf. Det måste i så fall gå 12 timmar mellan målen för att hunden ska må bra!

Nå bra att få den informationen nu! Bättre sent än aldrig. Då kan vi undvika att upprepa det. Daghusse/matte har torrfoder hos sig ifall hundarna behöver vara där länge nån gång. Men då ska vi se till att inte ha gett dom barf på morgonen.

Det är bekvämt av många skäl att de även kan äta ett bra torrfoder ibland, när man inte kan ha med barf eller om det är väldigt krångligt att ha med köttbullarna. Men nu vet vi att vi får ha koll på när dom äter och vad dom äter.

Dessutom ska vi hitta annat hundgodis när vi tränar som inte är torrfoder.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Furminator gav oss en ny hund

Publicerat den av

Sedan Alf kastrering så har hans päls blivit luddig och ful. Vi hade ju hört att d kunde bli så å tänkte inte så mycket mer på det.

Sen läste jag att orsaken var att kastrering gör att hunden inte kan fälla på samma sätt längre så de döda håren fastnar. Fick tips om furminator och köpte en idag. Jösses husse fick ju bort halva hunden och Alf ser lite mindre luddig it och lite mer taxig ut.

Så den är nog värt sitt dyra pris.

Uppdatering:

Alf okastrerad

Alf

Kastrerad och luddig Alf

IMG_20140907_180411

IMG_20140809_125923

Ni ser ju hur luddiga ben han har. Inte så där fin blank päls eller långa strån. Bara ludd.
Kommer bild senare på när han är furminatad.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"