Att skryta om sin (o)förmåga

Läste ett inlägg på fb av en vän som stött på en äldre herre som skrutit över alla hundar som i många år försökt bita honom, som han tryckt ner, hållit fast, brottats med och ”spöat”.

Nu är denna äldre föråldrade generation förhoppningsvis på utdöende, eftersom vi i dag vet bättre än att alfa rulla en hund som hugger.

Men hör man inte själv hur det låter? Läs det igen. Att trycka ner, hålla fast, spöa, kasta iväg, rycka i koppel, ”pychsa” å morra åt. Låter det som något trevligt? Som någon kunnig person? I mina öron låter det som en person som helt utan kunskap om hundars beteende vill hävda sig själv som någon härskarfigur! Men en ledarfigur gör aldrig så i det fria. En hund alfarullar aldrig en annan hund. Om en hund visar sig ”ofarlig” inför en annan gör den det av egen vilja, inte för att den blir nedtryckt. Dessa härskartekniker används av diktaturer. I hundflockar finns ingen diktator…

Kommenterade ett annat inlägg på fb där en person hävdar att hunden visade dominans och rang i en situation. Jag svarade med att idag vet vi ju att dessa begrepp inte är användbara inom etologin – förståelsen för hundar (djurs) beteenden. Idag vet vi att hundar inte dominerar varandra. Personen ville då ha källor på detta vilket jag också gav. Hänvisade till forskning och svaret blev att ”vi kan konstatera att vi ser olika på det här med källhänvisning”. Ja att ta till sig ny kunskap och forskning verkar inte passa alla. Tragiskt nog väljer en del att blunda för sådan information som inte passar den egna åsikten om hur saker är. ”Erfarenhet” är inte alltid en bra väg att ta till sig ny kunskap då erfarenhet i värsta hand kan handla om feltolkningar och missförstånd istället för kunskap.

Mycket på grund av att det är relativt enkelt att studera dominans inom grupper med begränsad resurstillgång, har man förbisett många andra faktorer i flockens dynamik. Rangordningen är ju en frånstötande faktor – den bidrar till att hålla individer så långt från varandra att aggression inte ska behöva uppstå. Man inser förmodligen lätt att det måste finnas ännu starkare och mer betydelsefulla attraherande faktorer. Annars skulle inte djur leva i flock” /Anders Hallgren – den missuppfattade dominansen 2003.

Jag hoppas att alla hundägare är nyfikna på ny kunskap. Det vi vet idag som ”sanning” behöver inte vara det imorgon, men imorgon kanske vi vet än mer! Man måste ta kunskapen framåt och inte stanna vid gamla uppfattningar om hur ”saker har varit”:

Ett begrepp som ofta förväxlas med dominans är ”ledarskap”. I etologiska sammanhang betyder en flockledare helt enkelt ”den som leder flockens förflyttning”. Olika djur kan vara flockledare i olika sammanhang och ledarskapet behöver inte ha något att göra med dominans. Ledaren behöver inte heller vara samma djur som avgör vad flocken ska ägna sig åt. Andra djur kan inta en ”kontrollör-roll”. Ledare kan till exempel ha för avsikt att föra flocken till vattenhålet, men om kontrollören under vägen i stället vill att flocken ska vila, så blir det som kontrollören bestämmer. Sambandet mellan kontrollör-rollen och dominansen är i princip helt ostuderad. Det bör emellertid stå helt klart att dominansstrukturen bara är en del av de mängder av dynamiska system som reglerar djurs flockliv. Det är dessutom ett system som möjligen bara träder i funktion när flockens harmoni på ett eller annat sätt är hotat” /Anders Hallgren – Den missuppfattade dominansen 2003

För den som är intresserad av modern hundträning kan läsa mer här och här. Kom ihåg att hundens beteenden alltid är information till oss om hur hunden uppfattar en situation. Det handlar sällan om aggressivitet utan om rädsla när en hund hugger. Innan hugget har hunden säkerligen visat många lugnande signaler eller undvikande beteenden men när vi inte lyssnar kan det gå illa. Lasta inte hunden för det!

fb_img_1476632908237

Det du gör när du trycker ner, håller fast, kastar, slår, sparkar, gapar är att du undertrycker hundens vilja att kommunicera. Den vågar helt enkelt inte kommunicera längre eftersom du inte lyssnar utan gör den illa. Risken är bara större att du får ett nytt bett.

Jag väljer hellre att skryta om hur jag lyckas hjälpa Alf att möta en annan hund på promenad genom att prata med honom, ta ut avstånd (så att han slipper markera genom utfall att han inte vill mötas) och belöna när han gör rätt. Det tycker jag bygger på kunskap om hundens beteende.

IMG_0062

Fokus på oss istället för den läskiga hunden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

SKK eller privat?

Vi har gått kurser i lokala klubbar, en del ansluta till Svenska Kennelklubben, en del privatägda hundägarutbilningar (kurser) med våra hundar. Det är stor skillnad på innehållet i det man får för pengarna. En hundkurs kan vara relativt dyr, 1500-3000 kr beroende på vad och hur lång tid man går. Därför tycker jag det är viktigt att innan man går kurs ta reda på vad man rimligtvis kan förvänta sig av kursen. Ska jag lägga ut 2000 kr vill jag veta vad jag får. Gå på ”studiebesök” innan. Se hur tränaren hjälper sina elever. Känns det bra/rätt? En tränare som inte godkänner att man får se hur denne jobbar skulle jag inte lita på. Då menar jag inte att man ska stå brevid på en kurs å få ”gratis kunskap” utan man måste ju få se hur instruktören arbetar. Kan ju vara via youtubeklipp eller filmsekvenser på en hemsida.Prova gå på en öppen träning innan, se hur man hanterar hundar där.

SKK har riktlinjer för sina verksamheter:

Dressyr/riktad träning

Till skillnad från allmän vardagsfostran innebär dressyr att hunden utbildas för att fungera i ett definierat sammanhang eller för en speciell uppgift. Dressyren/träningen ska alltid genomföras med god planering och på ett ansvarfullt sätt och baseras på kunskap och positiva metoder. Den ska anpassas till hundens individuella förutsättningar och får inte forceras så att den går ut över hundens välbefinnande. I detta sammanhang är det viktigt att betona att de krav som ställs på hunden i de olika formerna av verksamhet, miljö osv, aldrig får överskrida den enskilda hundens förmåga.

Våra medlemmar får aldrig åsidosätta omsorg om hunden och dess välbefinnande, oavsett vilken verksamhet som bedrivs.

Etik

Som medlem ska ditt agerande ge en positiv bild av hundhållning, tränings- och inlärningssituationen och därigenom av kennelklubbsorganisationen. Det bidrar till att hunden uppfattas som en tillgång och ett positivt inslag i samhället.”

I SKK_S policy för relationen människa-hund står följande:

Relationen till våra hundar ska bygga på förtroende och tillit mellan hund och ägare. Vid all hantering av hundar ska hänsyn tas till att hundar har andra behov, tolkar situationer på ett annorlunda sätt och har andra förutsättningar att hantera uppkomna situationer än vi människor.

För SKK är det självklart att all hundträning och verksamhet med hundar ska utgå från positiva metoder. Våld mot hunden är förbjudet. Det är därmed inte tillåtet att använda redskap eller metoder som orsakar otillbörlig smärta eller starkt obehag” samt ”

Goda vanor och god socialisering grundläggs redan från valpåldern. Relationen mellan hund och hundägare ska baseras på vänlighet och trygghet, men också på möjligheten för ägaren att kunna bestämma när så krävs.

Hundägare har ett ansvar för att hunden är väl anpassad till vårt samhälle. Den ska kunna vistas bland människor och andra hundar och i olika miljöer utan att ställa till förtret eller själv må dåligt. Om hunden uppvisar för omgivningen direkt hotande/farliga beteenden, är det hundägarens ansvar att se till att dessa omedelbart bryts. Den åtgärd som fordras måste anpassas efter situationen och individen.

Det är av största vikt att den presumtiva hundägaren väljer en hund av lämplig ras, så att ägaren har tillräcklig kunskap och intresse/engagemang för att svara mot hundens behov och kan låta den utvecklas inom det användningsområde som den avlats för.”

Låter fint på pappret. Själv tycker jag att bland de hårdaste tränarna jag stött på varit just inom SKK/SBK världen. Man talar om dressyr, ledarskap, hunden ska lyda oavsett osv. Ingen individuell bedömning av hur just den hunden uppfattar situationen/övningen. Jag tycker pressen på SKK att ta ställning för modern hundträning, positiv förstärkning och belöningsbaserad hundträning, har ökat men det tar säkert lång tid innan detta genomsyrar all verksamhet. Så länge ”gamla skolan” tillåts i TV kommer det bli svårt att få folk att överge den synen. OM man skulle diskutera innehållet i policyn ovan skulle alla säkert hävda att just deras sätt att hantera hunden följer dessa riktlinjer, även om det inte följer modern hundträning. Jag vill inte tala skit om SKK eller andra lokala klubbar. Är själv medlem för att jag vill kunna nyttja verksamheten men önskar att alla stod upp för modern, belöningsbaserad hundträning. I dagsläget har jag fått mest ut av att gå privat. Tycker dock SKK har en viktig roll i hundens roll i samhället och för acceptansen för hundägare.

De privata tränarna vi gått för har till 100 % stått upp för belöningsbaserad hundträning. Glädjen man ser hos dessa hundar och förare är väldigt behaglig. Det är en mer avslappnad hundträning och känns mer välkomnande.

Jag har stött på vänner som har kommit ledsna och oroliga från kurser, över hur instruktören bett dem behandla hunden. Det har känts fel men på en kurs gör man ofta som man blir tillsagd i tron att instruktören ”vet bättre”.

Här kan ni läsa en engelsk artikel om varför ”alpha dog training” är skadligt för hunden. Blir lite illamående av bilden i inlägget. Tänk att folk verkligen gör så mot sina hundar! En hund som verkligen inte förstår varför. Varför tror man att hunden jävlas och måste straffas? Varför anser man att man måste utsätta hunden för misslyckanden för att kunna korrigera istället för att förebygga, omprogramera läskiga saker till roliga saker?

Istället för att se hundens beteende som problem se det som INFORMATION! Hunden kommunicerar, den säger väldigt mycket med hur den beter sig i en situation. Är situationen rolig? Är situationen stressande? Är situationen skrämmande? Lägg upp träningen utifrån den information hunden ger dig. 

Jag kommer fortsätta med belöningsbaserad träning. Roligt, glada viftande svansar som det ska vara. Jag vill poängtera att belöningsbaserad träning inte är en metod, det är ett förhållningssätt, precis som klickerträning inte är en metod.

Theo utför
Theo utför och belönas
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ny inspiration

Har investerat i en bok i hopp om lite ny inspiration. Har läst lite inledning och förstått att det handlar inte om att använda klicker, det handlar om klickerträning i sin helhet. Klickertänket. Klicker är det enda jag inte gått någon kurs i utan har helt enkelt försökt lära mig själv. Läst på, kollat youtube osv. Så jag har en del att lära mig. Fick köpa boken begagnad av en kompis som sålde den.

Hoppas på spännande läsning och nya insikter. En recension kommer senare så klart och kommer då ligga under ”Boktips”.
klickertraningfordinhund

Skillnaden mellan ”klickeranvändning” och ”klickerträning”:

Klickeranvändning

Med klickeranvändning menas att Du använder Dig av klickern i Din träning. Klickern är bra på det viset att Du kan förstärka beteendet omedelbart, oftast snabbare än Du hinner belöna. Ju tätare inpå det önskade beteendet den positiva upplevelsen kommer desto större sannolikhet att just det önskade beteendet förstärks. Du kan använda klickern oavsett om Du använder Dig av klickerträning/klickermetoden  eller endast för att få en bra ”timing” på belöningen.

Klickerträning

Men klickerträning är egentligen helt oberoende av en en dosa/klicker/visselpipa. Det handlar om att förstärka ett beteende utan att locka/visa hunden vad den ska göra. Istället inväntar Du ett visst beteende och förstärker det så fort det kommer. Du kan t ex använda dig av saker hunden redan gör i vardagen, förstärka det och sedan lägga på ett kommando för att kunna upprepa beteendet när Du vill. Hundar kan redan sitta, bära föremål, ligga, vänta, springa osv och det kan man utnyttja i träningen. Genom klickerträning får hunden själv fundera ut, bli kreativ och nyfiken. I Klickerträning läggs fokus på att snappa upp det lilla bra hunden gör och förstärka det, ibland i kedjor istället för att bestraffa bort oönskade beteenden.

Använder du klicker i din hundträning?

  • Jag använder klicker som redskap (67%, 4 Votes)
  • Jag använder inte klicker men skulle vilja (17%, 1 Votes)
  • Annat (17%, 1 Votes)
  • Jag klickertränar enligt helhetssynen (0%, 0 Votes)
  • Jag är klickerinstruktör (0%, 0 Votes)
  • Min hund är rädd för klickerljudet (0%, 0 Votes)
  • Har aldrig hört talas om klicker (0%, 0 Votes)

Total Voters: 6

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Rätt utrustning i hundträning/inlärning

Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.

proper-equipment

Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).

Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till ”ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.

Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga ”ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till ”tyst nu!” eller ”Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.

Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.

Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.

Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem.
Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst.
Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd.
Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan.
Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.

Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).

Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren ”hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.

Något att fundera kring i alla fall. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Försiktig Dogparkour

I helgen har det regnat och varit tråkigt väder men igår passade vi på när det var uppehåll. Tog oss ut till en park där vi hittade lagom höga träd och stubbar att balansera på 🙂

Är dom inte söta? Mattes ♥♥DSC_0687 Theo fick träna på att balansera mot träd och hoppade frivilligt upp på stenar. Lite oförsiktig är han trots allt så man får hålla han i kort koppel. Alf fick prova att balansera mellan grenarna på en rönn som hade förgreningar vid roten. Han slängde sig upp som ingenting. Tur matte var beredd att hålla i selen.DSC_0691

Modiga grabbar. Så stolta dom är när dom får visa vad dom kan.

Vi hade några mindre lyckade hundmöten på smala vägar. Sen blev d extra jobbigt då tågbommen gick ner när vi skulle passera järnvägen. Bara stå och vänta ut malmtåget med sina 67 vagnar. Marken skakar när malmtåget kommer så Alf blev väldigt stressad och dessutom fick vi då sällskap av en större spetshund.

Sista mötet gick bättre. På väg tillbaka över spåret så tog vi den obevakade övergången och fick möte med en kelpie. Matte gick åt sidan i gräset och lät taxarna gnaga köttbulle medan hunden fick förbi. Inte ett ljud. Köttbullen var godare än att skälla på hunden 🙂

Önskar så vi fick till bättre träning med just hundmöten. Ofta hamnar vi trots allt i trängda situationer, som man gör i en stad. Man kan inte alltid gå ut i sidan. Försöker hålla oss där det är större grönområden så vi alltid kan ta ut svängarna. Fungerar till viss del men själva mötena går sällan bra.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Modern evidensbaserad hundträning

Vad säger forskningen om inlärning och träning/uppfostran?  Ställer du dig den frågan som hundägare?  Vad fungerar och varför fungerar det? Spelar det någon roll varför det fungerar så länge du får det resultat DU vill ha?

Kan man jämföra barnuppfostran med hunduppfostran? Ja i många avseenden, t ex relationsbyggande, är dom väldigt lika. Hund och barn är lika beroende av sin ”förälder” och inlärning sker på samma sätt. Däremot kan barn ta emot verbal kommunikation vilket inte hundar kan.

_20160626_214642 _20160626_214620 _20160626_214601

Illustrerad vetenskap

Jag menar inte att man skapar samma relation med ett barn som med en hund, men likheter i hur man skapar en relation finns.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att tänka på sig själv i hundträningen

Läste ett intressant inlägg på Fb från kloka Lena här om dagen som fick mig att tänka till. Om att man analyserar hundens beteenden för mycket istället för att analysera det i andra änden av kopplet – mig själv.

Jag är helt klart en sån som analyserar för mycket, är delvis utbildad till det i min yrkeskarriär och den sidan är svår att stänga av. Varför reagerar Alf på den hunden? Varför skäller Theo när han går ut genom dörren? Varför gör dom si eller så?

Men om jag skulle titta på mig själv istället?

Jag får hela tiden träna mitt tålamod, har lätt för att bli frustrerad. När jag blir frustrerad har jag lätt att gå tillbaka i reflexer istället för att tänka strategiskt. Blir jag frustrerad så lyssnar inte hundarna, det har jag ju märkt om och om igen.

Jag har lite kontrollbehov och är rätt hönsig av mig. Tror att hundarna ska må dåligt av det mesta eller kommer skada sig eller … osv. Vill gärna kontrollera omgivningen.

Får lätt dåligt självförtroende när hundarna inte uppför sig, att det är min träning som är dålig, jag som inte är tillräckligt duktig osv.

Fokuserar bara på träningstillfällen som kommer sällan å saknar en plan för vardagsgrejerna (som är det vi egentligen behöver träna på som att inte skälla vid dörren osv). Då blir jag oförberedd på promenader och har sällan godis med mig så när jag kommer på att skvallerträna på en vanlig promenad så har jag inte belöning med mig.

Så om hundarna kan spegla mitt beteende så skulle jag ge följande råd till mig själv:

Slappna av! Skit i varför hundarna gör si eller så, det kommer jag ändå aldrig få svar på. Träna på, det kommer att ge med sig.
Var förberedd i vardagen, ta vara på vardagstillfällena att träna smått och stort.
Ni kan! Fanken vi har klarat nybörjarklass i rallylydnad trots att vi är helt nybörjare på hundträningsgrejen och definitivt inte känner oss som något tävlingsekipage. Det ser bra ut på filmerna och kontakten som Alf ger visar på att vi byggt upp en fin relation.

Dom är världens bästa kompisar och vilken tur jag har att Alf har varit så förlåtande i början, som ny hundägare kunde jag knappt nånting. Som tur var har jag gått på bra hundkurser och fått lära mig vikten av positiv förstärkning.

IMG_1013

 

 

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nose work nu officiellt på prov

Det låter jättespännande att Nose work nu antagits av Svenska Kennelklubben vilket innebär att det kommer att bli en officiell hundsport i Sverige. Här hittar du tävlingsregler m.m. på Svenska Nose work klubbens hemsida.

Theo tax ska absolut få prova tävla i detta, han är ju en stjärna! Då blir det till att söka tävlingslicens eftersom han inte är en registrerad tax på SKK.

Vi måste snart anmäla oss till en Nose work fortsättningskurs. Vi har ju gått steg 1 och provat på att jobba med olika nosbanor, men mest rumssök eftersom det är lättast att göra hemma. Ska prova mer utomhus och så ska jag göra en egen diskrimineringsbana.

Nose Work är inspirerad av de utmaningar som specialsökshundar möter i sitt arbete. Målsättningen med sporten är att ge hundar och deras ägare ett roligt och lättillgängligt sätt att aktivera sig tillsammans genom nosarbete. Sporten går ut på att hunden ska söka efter specifika dofter i olika miljöer där varje ekipage i första hand tävlar mot sig själv. Genom att doften placeras på olika höjder och i miljöer med varierande svårighetsgrad får hunden både mental och fysisk stimulans. Sporten kräver varken avancerad eller  kostsam utrustning och bygger på hundens medfödda instinkt att använda sitt luktsinne. Nose Work är en sport som alla hundar och hundägare kan ägna sig åt.” // Snwk.se

Här får även reaktiva hundar delta:

Reaktiv hund ska bära ett gult band. Det gula bandet signalerar för andra tävlande att hunden behöver extra utrymme. Gult band ska tillhandahållas av tävlingsarrangören.”

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Metod eller inställning?

I dagens hundträning talas det om olika metoder och träningssätt t ex ”klickerträning”, ”skvallerträning”, ”DoAsIDo” och ”Shaping” med mera. Men är det metoder i sig eller är det mer tränarens inställning till hunden och inlärning?

Jag delade lite fakta på FB om varför CM:s metoder inte bör efterapas, med fokus på att modern forskning säger att det inte är etiskt eller kunskapsbasert. Fick lite mothugg och blev ifrågasatt om jag menade allvar. Och ja det gör jag.

Att CM på TV uppnår ”resultat” betyder inte att det han gör är bra eller ens i närheten av funktionell hundträning. Titta på vad han gör och hur han gör det. Metoderna handlar om bestraffningar, korrigeringar och olika ”bryt tekniker” för oönskade beteenden. Sällan ser man honom guida hunden till det alternativa beteendet som man istället vill ha. Dvs hunden blir osäker. ”Vad vill du?”. Att dessutom hela tiden utsätta hunden för det hunden starkt signalerar obehag mot (genom utfall, attacker, skall eller rädsla) bygger upp stress och inte sällan skapar onödiga konflikter som raserar relationen mellan ägare/hund.

Jag anser att det spelar roll HUR man uppnår resultaten. Du kan få tyst på din hund genom att slå den tills den tystnar. Du kan också få tyst på din hund genom att motivera den att vara tyst (belöna tystheten). Du kan få tyst på din hund genom att tvinga den att lägga sig ner och trycka ner den tills den tystnar. Du kan även få tyst på din hund genom att erbjuda ett annat beteende som lönar sig bättre (skäller – ingen reaktion från ägaren, skäller – får kommandot att sätta sig ner – får godbit/leksak/…). Jag anser att det är stor skillnad på de olika exemplen och jag vet vad JAG väljer med mina hundar.

Om man utgår från att hundar inte vill dominera, ta över ledarskapet eller på annat sätt utmana dig som ägare – utan istället ser hundens beteende som information till mig om hur den uppfattar omvärlden – så ser man ganska snabbt hur otroligt orättvist hundar på TV blir behandlade av instruktörerna. En hund som gör utfall vill öka avståndet, en hund som går och gömmer sig vill undvika obehaget, en hund som morrar blir trängd och vill komma ur situationen osv. Det ger mig information om att jag i detta läge behöver hjälpa hunden i situationen. Att avlägsna hunden från en obehaglig situation är inte detsamma som att förstärka rädslan. Du visar istället att hunden kan lita på dig. Du lägger om träningen och sedan utmanar hunden i dess egen takt för att kunna ”omprogramera” – typ förknippa det som tidigare var obehagligt med positiva saker. Det skapar så småningom en vilja och nyfikenhet mot det som var obehagligt.

Klickerträning, shejping, rallylydnad, dogparkour, skvallerträning osv bygger alla på belöningsbaserad hundträning, som forskning om och om igen visar har större långsiktiga effekter då det skapar en positiv relation med ägaren och ett klimat där inlärning är roligt! Du vill ju att hunden ska lära sig något – även att lära sig vad den inte ska göra.

Många pratar om det som metoder, vilket det i sig kan vara – ett hjälpmedel för ägaren i hur man kan lära hunden olika saker. Men det kan också vara så att jag väljer att använda dessa metoder och ”tankesätt” i vardagen också, inte bara på träningsplanen. Jag har haft med mig klickern ute på promenader för att förstärka rätt beteende i skvallerträningen. Jag tänker inte just då att jag ”klickertränar” mina hundar utan använder det för att jag vet att inlärningen går snabbare för mina hundar om belöningssignalen är snabb och exakt (vilket klickern erbjuder snabbare än min hand som ger godis).

Jag kan välja att klickerträna bort oönskade beteenden som att hunden skäller vid dörren, i vardagen, för att mitt synsätt på och kunskap om inlärning och hundens beteenden vet att det är ett mycket effektivare sätt att lära om. Dessutom stärker jag min relation till mina hundar, mitt ledarskap om man så vill kalla det, genom att mina hundar inte behöver vara rädd för mig, inte behöver känna obehag eller osäkerhet – ifall jag kommer att nypa dom, trycka ner dom, rycka i kopplet eller på annat sätt skapa obehag. Ingen bestraffning kommer någonsin i min närhet. I min närhet sker mest roliga saker varför det lönar sig att hålla sig i min närhet.

Kom ihåg att:
– Bara för att det sänds på TV betyder det inte att det har en vetenskaplig eller kunskapsbaserad grund
– Instruktör, hundpsykolog, ”påhittadetitlar” kan alla hävda att dom är, det betyder inte att personen besitter någon kunskap i etologi/inlärning. Att man är ”självlärd”, ”har lång erfarenhet” eller ”jobbat med detta i många år” är inte lika med att man faktiskt kan läsa av hundens beteende på ett korrekt sätt. Felaktiga tolkningar leder till felaktiga beslut och agerande hos människan.
– Om det inte känns rätt, gör det inte bara för att någon annan säger det, eller övertalar dig till att göra något. Gör det du känner är rätt för dig och din hund!

Jag tror inte att instruktörerna på TV medvetet är ute efter att skada hundar. De gör bara vad de tror är bra. Däremot tycker jag att dom underbygger sina teorier om varför dom gör som dom gör på lösa grunder som att dom ”studerat hundar i många år”, ”sett hur tikarna gör”, ”sett att det har effekt” osv. Det som sänds i TV borde i stället kunna stå på en vetenskaplig grund – ett forskningsbaserat förhållningssätt. Där man kan visa på de inlärningsgrundande och psykologiska faktorerna som spelar in i inlärning. Resultatet är inte det enda som avgör om en metod är effektiv eller inte – världen är inte så svartvit. Det finns så många andra faktorer man måste ta med som påverkar inlärningen än bara det faktiska resultatet. Det är min uppfattning i alla fall.

För den som vill läsa mer om forskningsbaserad hundträning finns här lite länkar:

Inlärning hos tamhund

Boktips:

Den missuppfattade dominansen – Per Jensen

On talking terms with Dogs – Turid Ruugas

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"