Theos rehabmöte

Ja då har vi varit på rehabmöte med en fysioterapeut på djursjukhuset. Theo blev lite osäker redan när vi kom in, säkert kände han igen lukten å lokalen. Han var väldigt skeptisk till att hon skulle få röra i honom så hon började med att locka med godis å få honom att sitta och stå. Sen satte vi honom på britsen och hon fick försiktigt klämma igenom höger ben men sen var det kört. Han blev mer och mer osäker och rädd. Stressmjäll över hela ryggen. Hon fick klämma igenom ryggen och en liten markering men inte något mer. Han började sen att markera i luften med att vända huvudet och hugga mot henne och kröp in under min arm. Han ville inte att hon skulle röra mer.

Så vi kom inte så långt. Lite mer undersökning av gång och rörelser så kunde hon konstatera att hans vickande höfter när han går är en rörelsestörning. Eftersom hon inte fått känna igenom höfterna så kunde hon inte uttala sig varifrån det kommer.

Så teorin är alltså att det inte går att utesluta diskbråck helt men att det lutar mer åt att Theo har dåliga höfter. Inte så dåliga just nu då han till synes rör sig utan smärta men pga hans rörelsemönster och att smärtan som de hittills kunnat få fram mest troligt kommer från höften och inte ryggen så kan det vara där problemet sitter. Han har ju alltid haft ”rullande” gång med höfterna. Han har också alltid suttit ”groda” (med benen ut på sidorna) vilket hon sa var ett tecken på att d kan vara höfterna.

Vi kom inte längre och hon skulle ta kontakt med veterinären som undersökte Theo och sedan ortopeden. Går det att se på de röntgenbilder som redan är tagna hur höfterna ser ut eller måste man ta specifika bilder på dem? Om de tror att en ny röntgen ger mer information så blir det rekommendationen och ev en undersökning hos ortoped med lugnande så att han inte blir så stressad.

Alf skakade som ett asplöv och trodde att han skulle bli indragen i något obehagligt. Han som bara var med som stöd (för att inte sitta i en kall bil) fick också lite godis.

Vi har inga mer svar på Theos smärta mer än att han är jätterädd för smärtan. Fullmatad med godis å ett glatt humör då han inte är långsint och ofta förlåter personalen ganska snabbt så åkte vi hem igen.

Oavsett varifrån smärtan kommer så får Theo inte hoppa mer (upp å ner i möbler) eller busa lös med andra hundar. Han får börja gå kortare promenader och ska få lite stabilitetsövningar att göra. Lilla toktass. Han kommer inte få simma mer, även om hon inte förbjöd det och sa att för vissa hundar gör det ingen skada men det är inte en rekommendation när de har ont i nedre delen av ryggen. Han som älskar att simma. I stugan ska han ändå få gå i vatten och simma lite kortare sträckor om han vill, när det är varmt.

Hon sa att han är ung och inte verkar lida så mycket just nu vilket är goda tecken även om det skulle vara artros eller pålagringar i höfterna (eller nåt annat). Vi vill ju ha kvar honom i många år till. Om man bara kunde förklara för honom vad vi gör och att det inte är för att skada honom utan för att få honom att må bättre…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theos ögon

Fick ett samtal vid lunch igår av hundvakterna. Theo ville inte öppna ögonen och det kom var. Han knep med ögonen och verkade ha svårt att titta. Ingen svullnad runt ansiktet eller så och inget som de kunde komma på att han skulle ha gjort. Det kom hastigt, på typ 30 minuter.

Ringde veterinären som ville att vi skulle komma in akut, eftersom det gäller ögonen. Blev upphämtad på jobbet av en liten Theo som inte hade det så bra! I väntrummet låg han och blundade i famnen, knep med ögonen men reagerade på ljud och var vaken och med så att säga men ville inte öppna ögonen. Det kom små varklumpar i ögonvrån.

Han fick bedömningssalva i ögonen och sen kollades ögontrycket, hornhinnan och allmän blodstatus då ögonsjukdomar kan vara symtom på andra ”fel” i kroppen.

Han var jätteduktig och snäll. Fick beröm av veterinären för att han tog all behandling med ro. Han protesterade aldrig trots läskiga pennor i ögonen eller blodprover. Det enda som var svårt var att han inte ville öppna vänster öga när hon skulle kontrollera hornhinnan.

Medan vi  väntade på provsvaren så kröp han nära och gömde sig under armen. De släkte ner i rummet och drog för rullgardinen så han fick mörkt då han verkade mycket besvärad av ljuset.

Han hade i underkant på trycket i ögonen och små pupiller (förutom det uppenbara svullnaden av ögonslemhinnorna och irritationen i ögonen). Att pupillerna drar ihop sig och krampar är tydligen väldigt smärtsamt. Så när allt annat var uteslutet fick vi åka hem med ögondroppar x 2 samt kortisontabletter. Han har en inflammation i båda ögonen. Exakt vad som orsakat det är svårt att veta då han inte har några andra sjukdomssymtom. Verkar inte vara smuts heller men svårt att säga. När han får de pupillvidgande dropparna får han inte vistas ute i solljus. Så det blir lite vila för herren nu.

Vi hoppas på snabb bättring och har återbesök om en vecka. Theo charmade många där på djursjukhuset. Han såg så ynklig ut när han kisade och försökte se!

Det lär väl kosta en slant men de skulle direktreglera med försäkringsbolaget. Medicinen gick på endast 200 kr så det var ju inget att säga om. Bara han blir frisk!

Sen fick vi ju höra, å skymtade i väntrummet, att vår taxkompis Elsa också fått komma in lite halvakut med tandproblem! Nu håller vi tummarna att alla taxar blir friska snabbt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"