Återigen, våld och hunduppfostran *suck*

Vi möter ofta en man med sin stora hund som kommer gående och hunden ser väldigt väldresserad ut. Den går alltid vid husses sida med hängande koppel, inte en meter ifrån. Igår fick vi se hur husse gjorde 🙁

Uppfattade inte vad hunden gjorde direkt men den skulle nog lukta i diket. Husse hugger tag i hundens öra så den skriker och sen börjar han gorma med rösten: ”Lägg av med det där, nu lägger du av, hör du vad jag säger”.

Nej hunden förstår inte vad du säger så det är ingen idé att gorma med rösten!

Att vrida om hundens öra så den skriker är att bruka våld. Om jag hugger tag i ditt öra och vrider, hur reagerar du då? Antagligen med att vifta till, slå eller dra dig undan = försvarar dig! Det är en naturlig reaktion när man blir attakerad. Hunden har ingen chans att förstå vad som blev fel eller göra rätt i det läget. Den sitter ju fast i ett järngrepp!

Så vad skulle han ha gjort istället? Till att börja med vara tydlig med vad han vill att hunden ska göra, visa med kroppsspråk (hand, kropp som blockerar eller fot som stopar) var hunden ska gå, locka, stanna eller vända om för att få tillbaka hunden i position samt belöna när det blir rätt! Att attakera löser ju ingenting.

Hur kommer det sig att sådana uppfostringsmetoder fortfarande används? Har man inte kommit längre? Forskning visar att just ett sådant handlingsmönster endast skapar en osäker hund. Att gå och vara rädd för när husse ska attakera nästa gång är ju inget kul hundliv, eller hur?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Det här inlägget postades i Annat hundrelaterat av Matte Sofia. Bokmärk permalänken.

Om Matte Sofia

Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se

Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *