Tvång för jakthundar

För den oinvigde hundägaren, som kanske har sin första jakthund och vill lära sig av mer erfarna jägare hur man tränar sin hund så vill jag här hjälpa till att klargöra några saker.

Det förekommer fortfarande en del tvång inom jakthundsträning, främst kanske vardagslydnadsmoment som inkallning och i fågelhundsjakten (apportering).

Nedan är exempel på hur man beskriver olika moment och hur de lärs in. För en nybörjare kan det vara svårt att skilja ut vari problemen ligger med dessa sätt eftersom det varvas med “ge beröm” och “det innebär så klart inte slag”. Jag anger inga källor på detta då jag inte vill hänga ut någon eftersom jag utgår från att ingen vill sin hund illa, men bygger sina antaganden på gamla sortens skola och sin egna mångåriga erfarenhet – vilket inte betyder att det är vetenskapligt. Längst ner finns mina kommentarer.

Tvångsapportering innebär att man genom att tillfoga hunden obehag (ofta smärta) tvingar den att greppa och hålla apportföremålet. Förr ansågs det vara det enda sättet att få en pålitlig apportering. För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.

Lägg en halslänk runt hundens hals. Det är mycket viktigt att den hamnar ovanför struphuvudet! Ställ dig grensle över hunden med ett par, tre fingrar innanför den tätt sittande halslänken och kommendera Apport samtidigt som du försiktigt pressar apporten mot hundens framtänder och vrider åt halslänken med ett bestämt grepp. Gör du detta riktigt, kommer hunden att gapa. För direkt in apporten på plats i hundens mun och släpp efter på halslänken i exakt samma ögonblick.

Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot. Nästa steg blir då naturligtvis att enbart ge apportkommando, men genast vrida åt halslänken om hunden inte genast tar apporten.

Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.

Man kan med fördel spontanträna valpen (man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) och därefter tvångsträna den som vuxen om spontanträningen går åt helvete. Man kan knappast göra tvärtom, en tvångstränad hund som det går åt helvete för mister hela sin spontanitet (och vill aldrig apportera mer). Spontanmetoden bygger på hundens spontana vilja att apportera.

Innan du påbörjar dressyrarbetet, bör du se till att hunden är väl rastad och motionerad, det bidrar till att hunden blir mera uppmärksam inför dressyrträningen.

Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.

Att få hunden att sitta, övas med hunden i koppel. Kommandot är “sitt”, samtidigt som man med höger hand drar lätt uppåt i kopplet och trycker med vänster hand lätt på hundens bakkropp.

Kom ihåg att ge beröm.

Att få hunden att gå fint, övas med hunden kopplad. Kommandot är ” gå fot “. Hunden skall under denna övning gå med huvudet jämsides med förarens vänstra knä. Håll kopplet i höger hand och låt remmen löpa löst genom vänster hand. .

Med kommandot ” gå fot ” börjar man att gå framåt. Starta med vänster ben först. Det hjälper hunden. Om hunden kommer för långt fram, ett snabbt ryck i kopplet och ge samtidigt kommandot, ”fot”. Prata lugnt och uppmuntrande med hunden. Ge beröm.

Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.

BERÖM ALDRIG: hunden under själva liggövningen. När hunden har legat en stund, försök att få den att sitta. Först därefter skall den BERÖMMAS; När hunden har tränats ett tag, börjar du använda tecken. Sträck höger arm upp i luften och kommendera samtidigt ”ligg”. När hunden har legat en liten stund, gå så till sidan av hunden, så att du står med vänster knä jämsides med hundens huvud. Kommendera därefter ”sitt”. När hunden sitter. SKALL DEN BERÖMMAS RIKLIGT.

När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.

Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.

FÖRSÖK aldrig att fånga hunden, du klarar det inte. Spring aldrig efter hunden. Spring hellre åt motsatt håll. Eventuellt kan du gömma dig. Låt alltid hunden komma till dig.

Hunden sitter ” på plats” och har halsband och koppel på. Kopplet läggs på marken och ”låses” genom att du sätter en fot på det. Ta apportbocken i höger hand, samtidigt som du med vänster hand fattar om hundens överläpp. Hunden kommer då att öppna munnen och i det ögonblicket placeras apportbocken i hundens mun. Se upp så att läpparna inte kommer i kläm och att apportbocken blir placerad bakom hörntänderna. När apportbocken är på plats kommenderas ” håll fast”, samtidigt som du eventuellt klämmer lätt om käkarna på Hunden. Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.
När hunden på kommandot ”apport” viligt öppnar munnen och själv håller apportbocken, skall den läras att Gå/springa med apportbocken i munnen. Detta gör man genom att ta hundkopplet i vänster hand, för att få höger hand fri. Man kommenderar så ”spring” eller ”fot” och Hunden skall då springa respektive gå vid sidan av föraren, med apportbocken i munnen. Hjälp eventuellt till med att stödja apportbocken med höger hand. GLÖM INTE ATT BERÖMMA!
När hunden efter hand har lärt sig betydelsen av ordern ”apport” har man nått så långt, att hunden själv ska ta apportbocken. Det kan vara en fördel att börja med att hunden tar apportbocken från handen och först när den har insett meningen, lägga apportbocken på marken. Utgångspositionen här är densamma som under punkt 1. Kom ihåg att aldrig öka tempot. Skulle det uppstå problem, gå tillbaka i dressyren, eftersom felet oftast är att man gått fram för snabbt eller fuskat litet.
Avlämningen, sker sittande ” på plats “. Låt hunden sitta en liten stund med apportbocken i munnen. Det ger en bra avslutning. Höger hand räcks ned framför hunden och på kommandot ”loss”, skall hunden släppa apportbocken. Först när dessa grundläggande övningar är befästa, kan man låta hunden apportera riktigt vilt.

UttalandeMissuppfattningVetenskapen säger
För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.Att använda tvång i träning kräver skicklig förare annars kan det ge mental påverkan på hunden.Det är väl i sig rätt att påstå att en skicklig förare krävs för att korrekt använda tvång/våld i sin träning annars blir det ju bara misshandel. Men vetenskapen säger ju att den negativa påverkan på hunden sker oavsett – det handlar ju om själva tvånget som orsakar den skadad – pga inre stress, fysisk påverkan och skadad relation.
Denna inställning till andra levande varelser med tankar och känslor är ju ur etisk synvinkel förkastlig. Att människan tar sig rätt att använda en annan individ, med tvång, till sin egen vinning är oetiskt. Hunden har instinkter som är så starkt nedärvda att de ändå, trots att människan har denna hårda syn på sin överhet, kommer utföra sitt jobb. Detta kan av människan tolkas som att hunden tycker om denna typ av träning, eller inte tar skada. Detta är ytterligare missuppfattningar. En hund tycker inte om, och behöver inte, denna typ av hantering. En levande individ, oavsett art, kommer aldrig bli 100 % pålitlig i något beteende – det finns alltid omständigheter som i vissa fall blir starkare än ditt intränade beteende. Det är människans val att hantera djur, som inte kan välja sin människa eller livsstil, på detta sätt. Det finns bättre, mer etiska och framför allt mer effektiva sätt att träna hund på!
Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot.Att hunden frivilligt kommer greppa apporten.När man jobbar med tvång finns ingen frivillighet. Att hunden greppar en apportbock handlar om undvikandebeteende – den fokuserar endast på att undvika smärtan i halsen och inte jobbet med apporten.
Det sker ingen inlärning genom att korrigera och tillfoga smärta – det leder bara till undvikandebeteenden.
Inlärning sker genom att hunden får upprepa det den gör rätt om och om igen med belöning som för hunden är attraktivt.
Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.Att ge order till en hund som ska åtlydads direkt utan att ifrågasättas och aldrig upprepas.Det är en annan levande varelse vi pratar om. Om vi människor tror att vi kan tvinga en hund till 100 % säker lydnad misstar vi oss. Eftersom det är en levande varelse och du jobbar med tvång/smärta så jobbar du med rädsla (hunden blir rädd för den som tillfogar smärtan). Det kommer alltid finnas någonting som hunden är mer rädd för än dig – och därmed inte lyda dig i alla lägen.
Men om du jobbar med relation och tillit byggd på positiv förstärkning kommer hunden i större utsträckning söka ditt stöd och din hjälp i framtida situationer eftersom du har en positiv betydelse i hundens ögon, istället för att undvika dig av rädsla.
(man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) Att en hund ska tåla tvångsträning.Ingen hund är tillräckligt hård för att tåla en sån träning. Och just att man använder ordet “tåla” anger ju att det är en metod som går ut på att göra skada. Här kommer också etiken in – vi kan välja att träna på sätt som skadar hunden, vi kan välja att träna på sätt som ger hunden glädje och positiva känslor inför det arbete som ska göras och som framför allt inte skadar hunden varken mentalt, psykiskt eller fysiskt.
Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.Att hunden måste tvingas ner i positionen ligg.Hunden kan tränas att ligga utan att med smärta dras framåt. Kedjehalsband eller stryphalsband orsakar i många fall skador både på kort och lång sikt kring hals, nacke, kotor som senare kan visa sig som beteendeproblem och aggression.
Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.Att tillit byggs upp genom beröm när hunden gör rätt.Har man i övrigt jobbat med tvång/smärta har man redan skadat tilliten och relationen! Hunden kommer inte känna glädje kring dig utan osäkerhet – ger du beröm idag eller kommer du ge mig smärta?
Att berömma en hund är i sig bra men i det här fallet har berömmet endast betydelsen “du slipper tillfälligt smärtan” och därmed ingen positiv betydelse i form av “JA! Där gjorde du rätt, mer av det, här kommer belöningen” som också kopplas till dig som hundtränare – att du blir en resurs för hunden som den kan lita på och ta hjälp av.
När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.
Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.
Att små, korta lektioner ger bäst resultat. Att hunden vill lura föraren och då gör man om på samma sätt.Det första är i sig korrekt – korta lektioner ger bättre resultat än att tjata ut tills hunden är för trött.
Den senare delen är ett missförstånd i två steg: Hunden kommer inte försöka lura sin ägare, den har ingen sådan drivkraft – hundar gör bara det som lönar sig, det den har lärt sig sedan tidigare (genom upprepning).
Om hunden inte gör det ägaren vill så fortsätter man på samma sätt. Här bör man ju istället fundera på varför hunden inte har förstått? Kan det vara inlärningsmetoden som är problemet? Idioti är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Ju fler gånger hunden gör fel och får korrigering så ökar man egentligen på inlärningen av just det felaktiga beteendet – det hunden gör ofta (även om det är fel) kommer den att göra mer av eftersom det upprepas. Lägger du upp träningen så att hunden lyckas i upp till 8 av 10 repetitioner så kommer hundens minne och vana blir då att göra rätt!
Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.Att det går att kombinera belöningar och bestraffningar.Att jobba med både ock är motsägelsefullt i sig. Dessutom vet vi att smärtcentrat/bestraffningscentrat i hjärnan övertrumfar belöningscentrat. Bestraffningscentrat blockerar alltså belöningscentrat – där själva inlärningen befästs genom att belönas för ett önskat beteende.
Det finns fler saker att kommentera i detta men jag hoppas du fått en bild av hur du kan “se igenom” träningsupplägg som inte är baserat på vetenskap även om de använder belöning, beröm och tillit som ord.Så fort ord som tvång, dressyr, lydnad, ledarskap finns med brukar jag dra öronen åt mig och vilja veta mer om hur dessa begrepp används.Du vill säkert din hunds bästa, du får goda råd av andra, som haft hund längre än dig med goda jakter bakom sig. Så klart kan vi lära oss massor av människor med erfarenhet – men glöm inte bort att vetenskapen ger god vägledning i vilken väg som ger den bästa inlärningen och bygger en god grund för er framtida karriär som jaktteam. Det är ett teamarbete ni ska uppnå.
Inlärning sker genom att upprepade gånger göra rätt och få belöning för det.
Relationer byggs upp av positiva kontakter utan hot, skrämsel, tvång eller smärta.
Det är bättre att ha en hund som med självförtroende gör fel, än en hund som inte vågar fatta beslut på grund av rädsla av att göra fel.

Boktips för den som vill jobba belöningsbaserat med just fågelhundsträning/apportering är: Apportering till vardags och fest: Du hittar den här. Du kan också läsa mer om klickerträning och olika begrepp här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nyheter!

Nu har jag äntligen haft lite tid att arbeta ihop dessa informationsvideos. De är mellan ca 15 och 50 minuter långa, en del kommer med övningar du kan ladda ner och prova.

Kostnad: 150 kr/föreläsning, via faktura. Boka via hund@echosierra.se och ange vilken av föreläsningarna du önskar se.

Följande finns att boka:

1. Inspirationsföreläsning om inlärning och djurens känslor
En guide genom etologi och varför djurens känslor spelar roll vid inlärning.

2. Berikning – För ett rikt hundliv
Om hur du kan ge din hund ett rikare hundliv, med fler upplevelser – ur hundens perspektiv.

3. Inspirationsföreläsning om Träning och Inlärning
Får du inte de träningsresultat du önskar? Gör du skillnad på träning och vardagslydnad? Målet för alla hundägare är ju ofta att ha en så lättsam och trevlig vardag med sin hunds om möjligt, här är en kort guide om hur du snabbast och effektivast når resultat både på träningsplanen och i vardagen. Här får du även ett träningsavtal som du och din hund kan ”signera”.

4. Den livsviktiga leken
För alla däggdjur är leken otroligt viktig för inlärning, psykisk och fysisk hälsa, för social gemenskap och för att bygga starka relationer. Lär dig mer om lekens betydelse och hur du kan använda leken för att stärka relationen mellan dig och din hund och utnyttja leken i inlärningsmoment. Du får också två PDF filer med lekövningar.

5. Förlorat en vän
En föredrag om att möta sorgen när vi förlorar någon vi älskar, ett husdjur som funnits där i många år, genom svåra och glada stunder. Hur tar man sig igenom denna tunga tid? Hur kan man ta hand om sig själv när det är jobbigt?

6. Ta hand om dig som hundägare
Känns det ibland som att du har en press på dig från andra? Har andra åsikter om dig och din hund som får dig att må dåligt, ger dig prestationsångest eller stressar dig? Här får du några tips och en massa stöd i att göra det bästa för dig och din hund!

Känns det intressant kan du skicka ett mejl till hund@echosierra.se och ange vilken föreläsning du är intresserad av.

Jag hoppas du respekterar den tid och det arbeta jag lagt ner på att göra dessa och inte delar lösenord eller material vidare. Tack!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Filosofi och förhållningssätt

Klickerträning är inte något du “lägger till” till det du redan gör, eller en särskilt träningsteknik för vissa beteenden. Klickerträning bygger på forskning om hur vi och djuren lär oss på bästa sätt, hur kunskap lagras i våra hjärnor och hur våran sinnesstämning påverkar om vi kan ta in och lagra informationen eller om vår inlärning blockeras av negativa känslor.

Klickerträning blir ett förhållningssätt du har till din hund, i vardagen och i träningssituationer. De allra flesta inlärningssituationer uppstår i vardagen, där vi behöver hjälpa våra hundar att leva i vår mänskliga värld. Den är på många sätt onaturlig utifrån hundens behov och beteenden. Vi har också väldigt höga krav på hur vi tycker att hundar ska bete sig och vad som är oönskade beteenden. Därför är det så viktigt att vi förstår och kan inlärningsprinciperna och hjälper våra hundar istället för att bestraffa. Du behöver inte använda klickerträning för att ha klickerträningens förhållningssätt. Inlärningsprinciperna är desamma.

Att lära in “nej” eller “gör inte så” kan göras på precis samma sätt som när du lär in ett “sitt” eller “ligg”. Det är ingen skillnad. När vi lär in ett “nej” behöver vi inte vara arga i rösten, ryta åt, rycka i eller ta hårt i hunden. Vi kan lära in “nej” genom att lugnt visa hunden att det där beteendet kommer inte ge dig några fördelar. Vi kommer inte förstärka beteendet.

Genom att ha en sådan träningsfilosofi: att inlärning sker bäst när hunden är i en sinnesstämning där den vill lära sig, vi använder förstärkning för att belöna de beteenden vi vill se mer av och (oftast men inte alltid) ignorera de beteenden vi inte vill ha där vi istället kan lära in alternativa beteenden – som vi sen kan belöna: kommer du stärka din relation till hunden, den kommer lita mer på dig och du kommer att se träningsglädje i ögonen på din vän!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundar är väldigt förlåtande

Satt och tittade på gamla video där jag tränar trick med Alf och Theo. Jag var ju mest självlärd när det kommer till klicker träning under alla år med taxarna. För att vara det så tycker jag vi gjorde det ganska bra ihop!

Nu när jag gått min utbildning till klickerinstruktör kan jag ju se 1000-tals fel jag gjort, men trots det så har dom lärt sig massor av trick! Hundar är otroligt förlåtande, det är tydligt i alla fall.

Timing: på de flesta videos har jag väldigt dåligt timing, klickar inte alls i precis rätt ögonblick. Jag är lite snabbare med rösten faktiskt när jag bara säger “BRA! RÄTT SÅ!”

Belöningsplacering: här missar jag nog i de flesta fall, ger godiset för högt upp så hunden ändrar position. Visst det är lite krångligare när man har en hund som är 10 cm från marken än en som är i höfthöjd men det spelar roll för inlärningen. Theo som var kvick som en vessla hinner ofta göra massor av andra beteenden innan jag hunnit få fram godisen till honom.

Kriterier: det svängde väldigt mycket i hur “bra” de behövde utföra beteendet innan jag gav godis, ibland fick dom det väldigt lättvindligt och ibland krävdes god precision. Inte så konsekvent där inte.

Ja det är otroligt nyttigt att spela in sig själv och se på video senare. Var snäll med dig själv och din hund! Hundar kan lära sig även om vi inte är perfekta, det går bara mycket snabbare om vi är noggranna i vår förberedelse och plan för träningen.

Hundarna är trots allt våra bästa läromästare, observera deras kroppssspråk och signaler som du får, vad vill de säga dig. Det jag ändå genomgående ser hos mina hundar var en stor träningsglädje vilket ändå känns som det viktigaste. Idag, med en ny hund, har jag mycket mer kunskap men vi gjorde det bra med Alf och Theo också. Vi hade roligt.

Alf med sitt lilla leende
Theo yrvädret!

Det blir tydligt att det inte är hundarna som ska lära sig något, de kan redan alla beteenden – vi behöver bara hitta kommunikation och signaler för det. Men det är vi människor som behöver träna oss själva i hur vi kommunicerar och får fram våra budskap.

Tack för alla lärdomar mina fina änglahundar!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad menas egentligen med vetenskapliga metoder?

Jag tänkte försöka förklara begreppet jag använder för de metoder som jag lär ut: vetenskapliga. Det går så klart inte att göra en omfattande beskrivning eftersom det skulle kräva flera års universitetsstudier (jag har läst fyra år på universitet). Men här kommer en kort, komprimerat och fyrkantigt försök att förklara som jag hoppas gör att du kan lita på det jag lär ut.

Studier och forskning om (dägg)djurs beteenden sker inom många områden som t ex psykologi, biologi, sociologi, beteendeforskning, etologi och forskning om hjärnans uppbyggnad. Det vi lär oss om djurens beteende, biologi och neurologiska funktioner stämmer till stor del även för oss människor. Vi människor är ju också däggdjur. Både människor och djur har medfödda program för inlärning. Människan är ett däggdjur som är underkastad samma principer för inlärning som andra djur. Man ser likheterna som finns mellan människor och djur där djur egentligen är enklare versioner av oss.

Man ska kunna ställa fem krav på vetenskap:

  • Vetenskap är ett förhållningssätt, i vilket man alltid är beredd att kreativt och kritiskt ompröva nuvarande “sanningar”, uppfattningar och metoder.
  • Det ska finnas en tydlighet om vem eller vilka som ställer frågan.
  • Kunskaper och metoder ska presenteras på ett sådant sätt att de kan ifrågasättas.
  • Kunskaper och metoder ska kunna förkastas, d.v.s. förklaras ogiltiga.
  • Vetenskapliga undersökningar kräver öppenhet (genomskinlighet), d.v.s. fullständig redovisning av hur man har gått tillväga (d.v.s. metoden) och vad man har kommit fram till (d.v.s. resultaten).

Enligt Nationalencyklopedin (NE, 2008) är vetenskaplig verksamhet eller forskning ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område genom att man samlar in och klassificerar data, gör observationer och experiment eller tolkar och analyserar tillgängligt material för att sedan kunna dra generella slutsatser och formulera resultat.

Vetenskaplig grund handlar om att utgå från resultat från vetenskapliga studier som forskare har bedrivit. Man måste sedan tolka resultaten för att kunna använda dem på ett fungerande sätt i det egna sammanhanget.

Beprövad erfarenhet handlar om professionell, gemensam kunskap som är utvecklad, prövad och dokumenterad över tid och av flera. Den växer fram ur praktiska erfarenheter som diskuteras, delas, prövas, dokumenteras och kritiskt granskas.

Mycket forskning syftar till att ta reda på hur världen fungerar. Annan forskning syftar till att vägleda våra handlingar.

Jag läste ett tänkvärt citat som jag inte vet ursprunget på:

Fakta är information minus känslor
En åsikt är information plus erfarenhet
Okunskap är en åsikt som saknar information
Och dumhet är en åsikt som ignorerar fakta

okänd

Poängen är just det: vetenskap är inte en åsikt. Vetenskap är inte en enskild persons erfarenhet eller världsbild. Det är många människors, årslånga arbete med att studera, samla information, bygga experiment och tolka resultat samt upprepa detta för att kunna dra så säkra slutsatser som möjligt.

Ingen vetenskap är beständig. Vetenskap utvecklas hela tiden: Det vi trodde oss veta för 100 år sedan, som kanske fortfarande låter logiskt, kan ha motbevisats eller kanske har det funnits en korrekt grund men tolkningarna har gjorts med grova mätinstrument som gett skeva eller felaktiga tolkningar av resultaten. Gör man om samma studier med dagens teknik och metodutveckling kan man få tydligare och mer samstämmiga resultat, som tillsammans med annan information som utvecklats ger en ny förståelse för ett fenomen.

Vi tolkar inte heller världen neutralt genom våra sinnen. Vår uppfattning om omvärlden påverkas av vår egen sinnesstämning, våra fysiska och psykiska förmågor och vår förförståelse (tidigare inlärningshistoria). Det innebär att jag har färdiga glasögon på mig när jag ser, hör, uppfattar, tolkar och tror på det flöde av konstant information som översköljer mig varje dag, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Mina glasögon kommer att påverka:

  • Om jag uppfattar informationen som hotfull eller vänlig
  • Om jag uppfattar triggers eller inte
  • Vilken information jag söker och finner
  • Vilken information jag väljer att följa
  • Osv…

Ta med den här informationen också när du tränar med din hund. Vad har din hund för inlärningshistorik? Har den fått lära sig att världen är hotfull eller vänlig? Det kommer att färga din hunds inlärningsförmåga på liknande sätt som det gör för oss människor. Lever hunden med ett konstant stresspåslag, litet eller stort, så kommer det att påverka och minska dennes förmåga till nyinlärning.

Du har rätt till din egen åsikt, men du har inte rätt till dina egen fakta.

Engelskt uttryck

När det kommer till inlärning så handlar det inte om vilken metod som funkar eller inte, däremot visar forskning att vissa metoder fungerar effektivare (positiv förstärkning) och andra (aversiva/tvångsinslag) har mycket fler negativa biverkningar (som du kan läsa mer om i länken längst ner i inlägget), däribland mycket som faktiskt bromsar eller blockerar själva inlärningen – vilket är en motsatt effekt mot vad man som tränare är ute efter. Därför är metoder som bygger på enbart positiv förstärkning (utan inslag av tvång, hot eller våld) med frivillighet och möjlighet att kommunicera tillbaka till människan mycket mer effektiva.

Det betyder att det också fungerar att lära hundar saker genom att antingen jobba med bestraffningar, eller att vara så kallad ”balanserad” tränare som jobbar med både belöningar och bestraffningar. De kommer också att lära sina hundar saker MEN vad de tränarna inte är medvetna om är just bieffekterna som den typen av träning ger. Där de negativa bieffekterna i själva verket försvårar för just inlärning och utvecklandet av friskt tänkande hos hunden, där den blir bra på problemlösning.

En hund som hela tiden har höga krav på sig, med låg eller ingen egen kontroll (där människan är styrande i alla moment) kommer att ha mycket sämre utvecklade förmågor gällande problemlösning, möta nya saker och att få inlärningen att fästa bättre, behållas längre och generaliseras till nya situationer. Det kan också leda till att du får en hund som till slut, pga att den känner hopplöshet i att inte kunna påverka sin situation, stänger av vilket kan tolkas som att du har en lydig eller väluppfostrad hund när hunden egentligen är i ett allvarligt psykologiskt tillstånd av inlärd hjälplöshet. Många hundar lider i onödan av ägarens val av träningsmetoder, vilket inte syns utanpå hunden (om man inte är mycket skicklig på att observera och se hundens allra minsta signaler).

De biverkningarna finns alltså inte när det gäller positiv förstärkning. Om man då tror att positiv förstärkning handlar om att ”strunta i” när hunden gör fel, att det är någon slags ”låt gå” metod så stämmer inte det. Det är aktivt, medvetna och uträknade handlingar från tränarens sida när man väljer att ignorera ett oönskat beteende, när man väljer att hantera ett oönskat beteende och när man väljer att jobba med att motbetinga oönskade beteenden. Det kräver dock en del kunskap för att kunna göra detta. Och det är här de ”balanserade” tränarna går bet när de börjar lägga in bestraffningarna i syfte att kontrollera och/eller ”få bort” oönskade beteenden – det visar på kunskapsluckor. Ur hundens synvinkel blir det en stor osäkerhet och frustration kring att inte veta när belöning finns och när bestraffning kommer. Det leder till ett konstant stresspåslag, stort eller litet är individuellt för varje hund.

Do no harm

Vad är positiv träning?

Alla beteendemässiga termer och aktiviteter har sina rötter i vetenskapliga definitioner för praktisk användning och gör att alla som jobbar med detta förstår varandra på ett tydligt sätt. Det talas inte om svårtolkade begrepp som t ex “dåligt ledarskap”. Positiv träning är säkrare, mer effektiv och mer pålitlig än aversiv träning (träning som innehåller tvång och bestraffning), när den lärs ut med god teknik. De professionella egenskaperna i kompetens, ansvarstagande och transparens i reklam, ger en optimal hundvänlig träning som våra hundar behöver och förtjänar. Att lära sig positiv förstärkning är också lättare för hundägare. Vi vet att rädslan för smärta är traumatiserande för våra hundar, precis som det skulle vara för oss. Den kroniska stress över att aldrig veta när bestraffning kan uppstå skapar otrygghet till människor hos hunden. Att vara en så kallad “balanserad” tränare (som jobbar både med belöning och bestraffning) är en motsägelse i sig självt.

Att någon tränar belöningsbaserat märker man på att två saker hos instruktören

Själva träningsintentionen

•Definieras genom träningen i sig själv och genom att intentionen motiverar tränarens upplägg (tränarens intention är att inte vilja skada/skrämma hunden på något sätt och gör allt för att hunden ska tycka att träningen är rolig i varje enskilt moment)

•Ställer sig alltid frågan om träningen “orsakar fysisk eller psykisk skada för hunden?”

Tvångs-fri träning eller Positiv träning

•Sätter hundens säkerhet och emotionella välmående först

•Är frånvaron av fysiska och psykiska straff med smärta och rädsla som följd

•Hanterar och löser svåra problem för våra hundar på ett systematiskt positivt sätt

•Bedömer hundens villighet i varje steg under träningen före nästa steg tas

•Undviker att få hunden att känna sig orolig eller obekväm

Att träna på ett belöningsbaserat sätt

•Baseras på en belöningsstruktur som uppmuntrar hunden att vilja arbeta mer med dig

•Endast belöningsbaserad, det finns inget straff eller “tillrättavisande”

•Få hunden att rikta sin uppmärksamhet mot någonting som är kopplat till belöning

•Genom att fånga beteende, locka och shejpa beteenden

•Bestraffning hindrar önskad inlärning

•Bestraffning talar inte om för djuret vad det ska göra

•Bestraffning gör djuret mer reaktivt så att det ökar aggression och upphetssning

•Alla djur som redan var aggressiva kommer att bli värre med bestraffning

•Bestraffning ökar risken av fysiskt och psykisk skada

Vad positiv träning inte är – exkludering

När man jobbar utan tvång, med enbart positiv förstärkning kommer följande aldrig att användas:

•Inga elhalsband

•Inga stryphalsband

•Ingen smärta

•Ingen rädsla

•Ingen dominans eller skärmsel

•Inga tvångsmässiga metoder

•Ingen fysisk kraft mot hunden i någon form

•Inga slag med obejkt

•Inget kastande av saker

•Inget slag med tidningar

•Inget skakande i burkar av mynt eller stenar mot våra hundars känsliga öron

•Inga sprayflaskor

•Inget skrikande

För att inte inlägget ska bli oändligt och oläsligt långt har jag samlat mer information i länkarna nedan

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"