Tvång för jakthundar

För den oinvigde hundägaren, som kanske har sin första jakthund och vill lära sig av mer erfarna jägare hur man tränar sin hund så vill jag här hjälpa till att klargöra några saker.

Det förekommer fortfarande en del tvång inom jakthundsträning, främst kanske vardagslydnadsmoment som inkallning och i fågelhundsjakten (apportering).

Nedan är exempel på hur man beskriver olika moment och hur de lärs in. För en nybörjare kan det vara svårt att skilja ut vari problemen ligger med dessa sätt eftersom det varvas med ”ge beröm” och ”det innebär så klart inte slag”. Jag anger inga källor på detta då jag inte vill hänga ut någon eftersom jag utgår från att ingen vill sin hund illa, men bygger sina antaganden på gamla sortens skola och sin egna mångåriga erfarenhet – vilket inte betyder att det är vetenskapligt. Längst ner finns mina kommentarer.

Tvångsapportering innebär att man genom att tillfoga hunden obehag (ofta smärta) tvingar den att greppa och hålla apportföremålet. Förr ansågs det vara det enda sättet att få en pålitlig apportering. För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.

Lägg en halslänk runt hundens hals. Det är mycket viktigt att den hamnar ovanför struphuvudet! Ställ dig grensle över hunden med ett par, tre fingrar innanför den tätt sittande halslänken och kommendera Apport samtidigt som du försiktigt pressar apporten mot hundens framtänder och vrider åt halslänken med ett bestämt grepp. Gör du detta riktigt, kommer hunden att gapa. För direkt in apporten på plats i hundens mun och släpp efter på halslänken i exakt samma ögonblick.

Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot. Nästa steg blir då naturligtvis att enbart ge apportkommando, men genast vrida åt halslänken om hunden inte genast tar apporten.

Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.

Man kan med fördel spontanträna valpen (man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) och därefter tvångsträna den som vuxen om spontanträningen går åt helvete. Man kan knappast göra tvärtom, en tvångstränad hund som det går åt helvete för mister hela sin spontanitet (och vill aldrig apportera mer). Spontanmetoden bygger på hundens spontana vilja att apportera.

Innan du påbörjar dressyrarbetet, bör du se till att hunden är väl rastad och motionerad, det bidrar till att hunden blir mera uppmärksam inför dressyrträningen.

Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.

Att få hunden att sitta, övas med hunden i koppel. Kommandot är ”sitt”, samtidigt som man med höger hand drar lätt uppåt i kopplet och trycker med vänster hand lätt på hundens bakkropp.

Kom ihåg att ge beröm.

Att få hunden att gå fint, övas med hunden kopplad. Kommandot är ” gå fot ”. Hunden skall under denna övning gå med huvudet jämsides med förarens vänstra knä. Håll kopplet i höger hand och låt remmen löpa löst genom vänster hand. .

Med kommandot ” gå fot ” börjar man att gå framåt. Starta med vänster ben först. Det hjälper hunden. Om hunden kommer för långt fram, ett snabbt ryck i kopplet och ge samtidigt kommandot, ”fot”. Prata lugnt och uppmuntrande med hunden. Ge beröm.

Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.

BERÖM ALDRIG: hunden under själva liggövningen. När hunden har legat en stund, försök att få den att sitta. Först därefter skall den BERÖMMAS; När hunden har tränats ett tag, börjar du använda tecken. Sträck höger arm upp i luften och kommendera samtidigt ”ligg”. När hunden har legat en liten stund, gå så till sidan av hunden, så att du står med vänster knä jämsides med hundens huvud. Kommendera därefter ”sitt”. När hunden sitter. SKALL DEN BERÖMMAS RIKLIGT.

När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.

Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.

FÖRSÖK aldrig att fånga hunden, du klarar det inte. Spring aldrig efter hunden. Spring hellre åt motsatt håll. Eventuellt kan du gömma dig. Låt alltid hunden komma till dig.

Hunden sitter ” på plats” och har halsband och koppel på. Kopplet läggs på marken och ”låses” genom att du sätter en fot på det. Ta apportbocken i höger hand, samtidigt som du med vänster hand fattar om hundens överläpp. Hunden kommer då att öppna munnen och i det ögonblicket placeras apportbocken i hundens mun. Se upp så att läpparna inte kommer i kläm och att apportbocken blir placerad bakom hörntänderna. När apportbocken är på plats kommenderas ” håll fast”, samtidigt som du eventuellt klämmer lätt om käkarna på Hunden. Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.
När hunden på kommandot ”apport” viligt öppnar munnen och själv håller apportbocken, skall den läras att Gå/springa med apportbocken i munnen. Detta gör man genom att ta hundkopplet i vänster hand, för att få höger hand fri. Man kommenderar så ”spring” eller ”fot” och Hunden skall då springa respektive gå vid sidan av föraren, med apportbocken i munnen. Hjälp eventuellt till med att stödja apportbocken med höger hand. GLÖM INTE ATT BERÖMMA!
När hunden efter hand har lärt sig betydelsen av ordern ”apport” har man nått så långt, att hunden själv ska ta apportbocken. Det kan vara en fördel att börja med att hunden tar apportbocken från handen och först när den har insett meningen, lägga apportbocken på marken. Utgångspositionen här är densamma som under punkt 1. Kom ihåg att aldrig öka tempot. Skulle det uppstå problem, gå tillbaka i dressyren, eftersom felet oftast är att man gått fram för snabbt eller fuskat litet.
Avlämningen, sker sittande ” på plats ”. Låt hunden sitta en liten stund med apportbocken i munnen. Det ger en bra avslutning. Höger hand räcks ned framför hunden och på kommandot ”loss”, skall hunden släppa apportbocken. Först när dessa grundläggande övningar är befästa, kan man låta hunden apportera riktigt vilt.

UttalandeMissuppfattningVetenskapen säger
För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.Att använda tvång i träning kräver skicklig förare annars kan det ge mental påverkan på hunden.Det är väl i sig rätt att påstå att en skicklig förare krävs för att korrekt använda tvång/våld i sin träning annars blir det ju bara misshandel. Men vetenskapen säger ju att den negativa påverkan på hunden sker oavsett – det handlar ju om själva tvånget som orsakar den skadad – pga inre stress, fysisk påverkan och skadad relation.
Denna inställning till andra levande varelser med tankar och känslor är ju ur etisk synvinkel förkastlig. Att människan tar sig rätt att använda en annan individ, med tvång, till sin egen vinning är oetiskt. Hunden har instinkter som är så starkt nedärvda att de ändå, trots att människan har denna hårda syn på sin överhet, kommer utföra sitt jobb. Detta kan av människan tolkas som att hunden tycker om denna typ av träning, eller inte tar skada. Detta är ytterligare missuppfattningar. En hund tycker inte om, och behöver inte, denna typ av hantering. En levande individ, oavsett art, kommer aldrig bli 100 % pålitlig i något beteende – det finns alltid omständigheter som i vissa fall blir starkare än ditt intränade beteende. Det är människans val att hantera djur, som inte kan välja sin människa eller livsstil, på detta sätt. Det finns bättre, mer etiska och framför allt mer effektiva sätt att träna hund på!
Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot.Att hunden frivilligt kommer greppa apporten.När man jobbar med tvång finns ingen frivillighet. Att hunden greppar en apportbock handlar om undvikandebeteende – den fokuserar endast på att undvika smärtan i halsen och inte jobbet med apporten.
Det sker ingen inlärning genom att korrigera och tillfoga smärta – det leder bara till undvikandebeteenden.
Inlärning sker genom att hunden får upprepa det den gör rätt om och om igen med belöning som för hunden är attraktivt.
Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.Att ge order till en hund som ska åtlydads direkt utan att ifrågasättas och aldrig upprepas.Det är en annan levande varelse vi pratar om. Om vi människor tror att vi kan tvinga en hund till 100 % säker lydnad misstar vi oss. Eftersom det är en levande varelse och du jobbar med tvång/smärta så jobbar du med rädsla (hunden blir rädd för den som tillfogar smärtan). Det kommer alltid finnas någonting som hunden är mer rädd för än dig – och därmed inte lyda dig i alla lägen.
Men om du jobbar med relation och tillit byggd på positiv förstärkning kommer hunden i större utsträckning söka ditt stöd och din hjälp i framtida situationer eftersom du har en positiv betydelse i hundens ögon, istället för att undvika dig av rädsla.
(man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) Att en hund ska tåla tvångsträning.Ingen hund är tillräckligt hård för att tåla en sån träning. Och just att man använder ordet ”tåla” anger ju att det är en metod som går ut på att göra skada. Här kommer också etiken in – vi kan välja att träna på sätt som skadar hunden, vi kan välja att träna på sätt som ger hunden glädje och positiva känslor inför det arbete som ska göras och som framför allt inte skadar hunden varken mentalt, psykiskt eller fysiskt.
Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.Att hunden måste tvingas ner i positionen ligg.Hunden kan tränas att ligga utan att med smärta dras framåt. Kedjehalsband eller stryphalsband orsakar i många fall skador både på kort och lång sikt kring hals, nacke, kotor som senare kan visa sig som beteendeproblem och aggression.
Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.Att tillit byggs upp genom beröm när hunden gör rätt.Har man i övrigt jobbat med tvång/smärta har man redan skadat tilliten och relationen! Hunden kommer inte känna glädje kring dig utan osäkerhet – ger du beröm idag eller kommer du ge mig smärta?
Att berömma en hund är i sig bra men i det här fallet har berömmet endast betydelsen ”du slipper tillfälligt smärtan” och därmed ingen positiv betydelse i form av ”JA! Där gjorde du rätt, mer av det, här kommer belöningen” som också kopplas till dig som hundtränare – att du blir en resurs för hunden som den kan lita på och ta hjälp av.
När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.
Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.
Att små, korta lektioner ger bäst resultat. Att hunden vill lura föraren och då gör man om på samma sätt.Det första är i sig korrekt – korta lektioner ger bättre resultat än att tjata ut tills hunden är för trött.
Den senare delen är ett missförstånd i två steg: Hunden kommer inte försöka lura sin ägare, den har ingen sådan drivkraft – hundar gör bara det som lönar sig, det den har lärt sig sedan tidigare (genom upprepning).
Om hunden inte gör det ägaren vill så fortsätter man på samma sätt. Här bör man ju istället fundera på varför hunden inte har förstått? Kan det vara inlärningsmetoden som är problemet? Idioti är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Ju fler gånger hunden gör fel och får korrigering så ökar man egentligen på inlärningen av just det felaktiga beteendet – det hunden gör ofta (även om det är fel) kommer den att göra mer av eftersom det upprepas. Lägger du upp träningen så att hunden lyckas i upp till 8 av 10 repetitioner så kommer hundens minne och vana blir då att göra rätt!
Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.Att det går att kombinera belöningar och bestraffningar.Att jobba med både ock är motsägelsefullt i sig. Dessutom vet vi att smärtcentrat/bestraffningscentrat i hjärnan övertrumfar belöningscentrat. Bestraffningscentrat blockerar alltså belöningscentrat – där själva inlärningen befästs genom att belönas för ett önskat beteende.
Det finns fler saker att kommentera i detta men jag hoppas du fått en bild av hur du kan ”se igenom” träningsupplägg som inte är baserat på vetenskap även om de använder belöning, beröm och tillit som ord.Så fort ord som tvång, dressyr, lydnad, ledarskap finns med brukar jag dra öronen åt mig och vilja veta mer om hur dessa begrepp används.Du vill säkert din hunds bästa, du får goda råd av andra, som haft hund längre än dig med goda jakter bakom sig. Så klart kan vi lära oss massor av människor med erfarenhet – men glöm inte bort att vetenskapen ger god vägledning i vilken väg som ger den bästa inlärningen och bygger en god grund för er framtida karriär som jaktteam. Det är ett teamarbete ni ska uppnå.
Inlärning sker genom att upprepade gånger göra rätt och få belöning för det.
Relationer byggs upp av positiva kontakter utan hot, skrämsel, tvång eller smärta.
Det är bättre att ha en hund som med självförtroende gör fel, än en hund som inte vågar fatta beslut på grund av rädsla av att göra fel.

Boktips för den som vill jobba belöningsbaserat med just fågelhundsträning/apportering är: Apportering till vardags och fest: Du hittar den här. Du kan också läsa mer om klickerträning och olika begrepp här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"