Nyheter!

Nu har jag äntligen haft lite tid att arbeta ihop dessa informationsvideos. De är mellan ca 15 och 50 minuter långa, en del kommer med övningar du kan ladda ner och prova.

Kostnad: 150 kr/föreläsning, via faktura. Boka via hund@echosierra.se och ange vilken av föreläsningarna du önskar se.

Följande finns att boka:

1. Inspirationsföreläsning om inlärning och djurens känslor
En guide genom etologi och varför djurens känslor spelar roll vid inlärning.

2. Berikning – För ett rikt hundliv
Om hur du kan ge din hund ett rikare hundliv, med fler upplevelser – ur hundens perspektiv.

3. Inspirationsföreläsning om Träning och Inlärning
Får du inte de träningsresultat du önskar? Gör du skillnad på träning och vardagslydnad? Målet för alla hundägare är ju ofta att ha en så lättsam och trevlig vardag med sin hunds om möjligt, här är en kort guide om hur du snabbast och effektivast når resultat både på träningsplanen och i vardagen. Här får du även ett träningsavtal som du och din hund kan ”signera”.

4. Den livsviktiga leken
För alla däggdjur är leken otroligt viktig för inlärning, psykisk och fysisk hälsa, för social gemenskap och för att bygga starka relationer. Lär dig mer om lekens betydelse och hur du kan använda leken för att stärka relationen mellan dig och din hund och utnyttja leken i inlärningsmoment. Du får också två PDF filer med lekövningar.

5. Förlorat en vän
En föredrag om att möta sorgen när vi förlorar någon vi älskar, ett husdjur som funnits där i många år, genom svåra och glada stunder. Hur tar man sig igenom denna tunga tid? Hur kan man ta hand om sig själv när det är jobbigt?

6. Ta hand om dig som hundägare
Känns det ibland som att du har en press på dig från andra? Har andra åsikter om dig och din hund som får dig att må dåligt, ger dig prestationsångest eller stressar dig? Här får du några tips och en massa stöd i att göra det bästa för dig och din hund!

Känns det intressant kan du skicka ett mejl till hund@echosierra.se och ange vilken föreläsning du är intresserad av.

Jag hoppas du respekterar den tid och det arbeta jag lagt ner på att göra dessa och inte delar lösenord eller material vidare. Tack!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Filosofi och förhållningssätt

Klickerträning är inte något du “lägger till” till det du redan gör, eller en särskilt träningsteknik för vissa beteenden. Klickerträning bygger på forskning om hur vi och djuren lär oss på bästa sätt, hur kunskap lagras i våra hjärnor och hur våran sinnesstämning påverkar om vi kan ta in och lagra informationen eller om vår inlärning blockeras av negativa känslor.

Klickerträning blir ett förhållningssätt du har till din hund, i vardagen och i träningssituationer. De allra flesta inlärningssituationer uppstår i vardagen, där vi behöver hjälpa våra hundar att leva i vår mänskliga värld. Den är på många sätt onaturlig utifrån hundens behov och beteenden. Vi har också väldigt höga krav på hur vi tycker att hundar ska bete sig och vad som är oönskade beteenden. Därför är det så viktigt att vi förstår och kan inlärningsprinciperna och hjälper våra hundar istället för att bestraffa. Du behöver inte använda klickerträning för att ha klickerträningens förhållningssätt. Inlärningsprinciperna är desamma.

Att lära in “nej” eller “gör inte så” kan göras på precis samma sätt som när du lär in ett “sitt” eller “ligg”. Det är ingen skillnad. När vi lär in ett “nej” behöver vi inte vara arga i rösten, ryta åt, rycka i eller ta hårt i hunden. Vi kan lära in “nej” genom att lugnt visa hunden att det där beteendet kommer inte ge dig några fördelar. Vi kommer inte förstärka beteendet.

Genom att ha en sådan träningsfilosofi: att inlärning sker bäst när hunden är i en sinnesstämning där den vill lära sig, vi använder förstärkning för att belöna de beteenden vi vill se mer av och (oftast men inte alltid) ignorera de beteenden vi inte vill ha där vi istället kan lära in alternativa beteenden – som vi sen kan belöna: kommer du stärka din relation till hunden, den kommer lita mer på dig och du kommer att se träningsglädje i ögonen på din vän!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundar är väldigt förlåtande

Satt och tittade på gamla video där jag tränar trick med Alf och Theo. Jag var ju mest självlärd när det kommer till klicker träning under alla år med taxarna. För att vara det så tycker jag vi gjorde det ganska bra ihop!

Nu när jag gått min utbildning till klickerinstruktör kan jag ju se 1000-tals fel jag gjort, men trots det så har dom lärt sig massor av trick! Hundar är otroligt förlåtande, det är tydligt i alla fall.

Timing: på de flesta videos har jag väldigt dåligt timing, klickar inte alls i precis rätt ögonblick. Jag är lite snabbare med rösten faktiskt när jag bara säger “BRA! RÄTT SÅ!”

Belöningsplacering: här missar jag nog i de flesta fall, ger godiset för högt upp så hunden ändrar position. Visst det är lite krångligare när man har en hund som är 10 cm från marken än en som är i höfthöjd men det spelar roll för inlärningen. Theo som var kvick som en vessla hinner ofta göra massor av andra beteenden innan jag hunnit få fram godisen till honom.

Kriterier: det svängde väldigt mycket i hur “bra” de behövde utföra beteendet innan jag gav godis, ibland fick dom det väldigt lättvindligt och ibland krävdes god precision. Inte så konsekvent där inte.

Ja det är otroligt nyttigt att spela in sig själv och se på video senare. Var snäll med dig själv och din hund! Hundar kan lära sig även om vi inte är perfekta, det går bara mycket snabbare om vi är noggranna i vår förberedelse och plan för träningen.

Hundarna är trots allt våra bästa läromästare, observera deras kroppssspråk och signaler som du får, vad vill de säga dig. Det jag ändå genomgående ser hos mina hundar var en stor träningsglädje vilket ändå känns som det viktigaste. Idag, med en ny hund, har jag mycket mer kunskap men vi gjorde det bra med Alf och Theo också. Vi hade roligt.

Alf med sitt lilla leende
Theo yrvädret!

Det blir tydligt att det inte är hundarna som ska lära sig något, de kan redan alla beteenden – vi behöver bara hitta kommunikation och signaler för det. Men det är vi människor som behöver träna oss själva i hur vi kommunicerar och får fram våra budskap.

Tack för alla lärdomar mina fina änglahundar!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad menas egentligen med vetenskapliga metoder?

Jag tänkte försöka förklara begreppet jag använder för de metoder som jag lär ut: vetenskapliga, på ett kortfattat sätt. Ett lite fyrkantigt försök att förklara som jag hoppas gör att du kan lita på det jag lär ut.

Studier och forskning om (dägg)djurs beteenden sker inom många områden som t ex etologi, psykologi, biologi, sociologi, beteendeforskning och neurovetenskapen. Det vi lär oss om djurens beteende, biologi och neurologiska funktioner stämmer till stor del även för oss människor. Både människor och djur har medfödda funktioner för inlärning och följer samma principer.

Man ska kunna ställa fem krav på vetenskap:

  • Vetenskap är ett förhållningssätt, där man alltid är beredd att kreativt och kritiskt ompröva nuvarande “sanningar”, uppfattningar och metoder
  • Det ska tydligt framgå vem som ställer frågan
  • Kunskaper och metoder ska presenteras på ett sådant sätt att de kan ifrågasättas
  • Kunskaper och metoder ska kunna förkastas, d.v.s. förklaras ogiltiga
  • Vetenskapliga undersökningar kräver öppenhet genom en fullständig redovisning av hur man har gått tillväga (d.v.s. metoden) och vad man har kommit fram till (d.v.s. resultaten).

Enligt Nationalencyklopedin (NE, 2008) är vetenskaplig verksamhet eller forskning ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område genom att man samlar in och klassificerar data, gör observationer och experiment eller tolkar och analyserar tillgängligt material för att sedan kunna dra generella slutsatser och formulera resultat.

Vetenskaplig grund handlar om att utgå från resultat från vetenskapliga studier som forskare har bedrivit. Man måste sedan tolka resultaten för att kunna använda dem på ett fungerande sätt i det egna sammanhanget.

Beprövad erfarenhet handlar om professionell, gemensam kunskap som är utvecklad, prövad och dokumenterad över tid och av flera. Den växer fram ur praktiska erfarenheter som diskuteras, delas, prövas, dokumenteras och kritiskt granskas.

Mycket forskning syftar till att ta reda på hur världen fungerar. Annan forskning syftar till att vägleda våra handlingar.

Jag läste ett tänkvärt citat som jag inte vet ursprunget på:

Fakta är information minus känslor
En åsikt är information plus erfarenhet
Okunskap är en åsikt som saknar information
Och dumhet är en åsikt som ignorerar fakta

okänd

Poängen är just det: vetenskap är inte en åsikt. Vetenskap är inte en enskild persons erfarenhet eller världsbild. Det är många människors, årslånga arbete med att studera, samla information, bygga experiment och tolka resultat samt upprepa detta för att kunna dra så säkra slutsatser som möjligt, utifrån det man hittills vet och kan utforska. När metoder och instrument förfinas och utvecklas sker också stora framsteg inom forskningen. T ex har möjligheten till att ta bilder av hjärnan medan individen upplever saker gjort att förståelse för hur våra hjärnan är uppbyggda tagit stora kliv framåt.

Ingen vetenskap är beständig. Vetenskap utvecklas hela tiden: Det vi trodde oss veta för 100 år sedan, som kanske fortfarande låter logiskt, kan ha motbevisats eller kanske har det funnits en korrekt grund men pga grova instrument har tolkningarna blivit skeva eller felaktiga. Gör man om samma studier med dagens teknik och metodkunskap kan man få tydligare och mer samstämmiga resultat, som tillsammans med annan information ger en ny förståelse för ett fenomen.

Vi tolkar inte heller världen neutralt genom våra sinnen. Vår uppfattning om omvärlden påverkas av vår egen sinnesstämning, våra fysiska och psykiska förmågor och vår förförståelse (tidigare inlärningshistoria). Det innebär att jag har färdiga glasögon på mig när jag ser, hör, uppfattar, tolkar och tror på det flöde av konstant information som översköljer mig varje dag.

Mina glasögon kommer att påverka:

  • Om jag uppfattar informationen som hotfull eller vänlig
  • Vilken information jag söker och finner
  • Vilken information jag väljer att följa
  • Osv…

Ta med den här informationen också när du tränar med din hund. Vad har din hund för inlärningshistorik? Har den fått lära sig att världen är hotfull eller vänlig? Det kommer att färga din hunds inlärningsförmåga på liknande sätt som det gör för oss människor. Lever hunden med ett konstant stresspåslag, litet eller stort, så kommer det att påverka och minska dennes förmåga till nyinlärning.

Du har rätt till din egen åsikt, men du har inte rätt till dina egen fakta.

Engelskt uttryck

När det kommer till inlärning så handlar det inte om vilken metod som funkar eller inte, däremot visar forskning att vissa metoder fungerar effektivare (positiv förstärkning) och andra (aversiva/tvångsinslag) har mycket fler negativa biverkningar (som du kan läsa mer om i länken längst ner i inlägget), däribland mycket som faktiskt bromsar eller blockerar själva inlärningen – vilket är en motsatt effekt mot vad man som tränare är ute efter. Därför är metoder som bygger på enbart positiv förstärkning (utan inslag av tvång, hot eller våld) med frivillighet och möjlighet att kommunicera tillbaka till människan mycket mer effektiva.

Det betyder att det också fungerar att lära hundar saker genom att antingen jobba med bestraffningar, eller att vara så kallad ”balanserad” tränare som jobbar med både belöningar och bestraffningar. De kommer också att lära sina hundar saker MEN vad de tränarna inte är medvetna om är just bieffekterna som den typen av träning ger. Där de negativa bieffekterna i själva verket försvårar för just inlärning och utvecklandet av friskt tänkande hos hunden, där den blir bra på problemlösning.

En hund som hela tiden har höga krav på sig, med låg eller ingen egen kontroll (där människan är styrande i alla moment) kommer att ha mycket sämre utvecklade förmågor gällande problemlösning, möta nya saker och att få inlärningen att fästa bättre, behållas längre och generaliseras till nya situationer. Det kan också leda till att du får en hund som till slut, pga att den känner hopplöshet i att inte kunna påverka sin situation, stänger av vilket kan tolkas som att du har en lydig eller väluppfostrad hund när hunden egentligen är i ett allvarligt psykologiskt tillstånd av inlärd hjälplöshet. Många hundar lider i onödan av ägarens val av träningsmetoder, vilket inte syns utanpå hunden (om man inte är mycket skicklig på att observera och se hundens allra minsta signaler).

De biverkningarna finns alltså inte när det gäller positiv förstärkning. Om man då tror att positiv förstärkning handlar om att ”strunta i” när hunden gör fel, att det är någon slags ”låt gå” metod så stämmer inte det. Det är aktivt, medvetna och uträknade handlingar från tränarens sida när man väljer att ignorera ett oönskat beteende, när man väljer att hantera ett oönskat beteende och när man väljer att jobba med att motbetinga oönskade beteenden. Det kräver dock en del kunskap för att kunna göra detta. Och det är här de ”balanserade” tränarna går bet när de börjar lägga in bestraffningarna i syfte att kontrollera och/eller ”få bort” oönskade beteenden – det visar på kunskapsluckor. Ur hundens synvinkel blir det en stor osäkerhet och frustration kring att inte veta när belöning finns och när bestraffning kommer. Det leder till ett konstant stresspåslag, stort eller litet är individuellt för varje hund.

Vad är positiv träning?

Positiv träning är säkrare, mer effektiv och mer pålitlig än aversiv träning (träning som innehåller tvång och korrigeringar), när den lärs ut med god teknik. Att lära sig positiv förstärkning är också lättare för hundägare och gör hundträningen roligare för alla inblandande. Det vi gör i beteenden har en självförstärkande effekt på beteendet. Så om vi är vana att belöna kommer vi att finna belåtenhet i det vilket får beteendet att fortsätta. Om vi väljer att bestraffa kommer vi, för varje gång vi lyckas få hunden att “sluta” med något oönskat, att känna oss nöjda och då ökar sannolikheten att vi fortsätter att bestraffa.

Att någon tränar belöningsbaserat märker man på att två saker hos instruktören

Själva träningsintentionen

Definieras genom träningen i sig själv och genom att tränaren har intentionen att inte skada utan uppmuntra och motivera sin student (hunden).

Tränaren överväger i varje steg om något i situationen kan orsaka skada för hunden, fysiskt eller psykiskt.

Positiv träning

Väljer att hantera och lösa problembeteenden med ett systematiskt positivt förhållningssätt och metoder som passar detta träningssätt

Hundens säkerhet och välmående går först vilket innebär att träningen kan pausas eller avbryts om hunden har behov av det

Jobbar för att skapa trygghet och nyfikenhet hos både hund och förare

Jobbar med metoder där hunden får utnyttja sina resurser

Att träna på ett belöningsbaserat sätt

Bygger på att tränaren har antagit ett förhållningssätt som uppmuntrar hunden att vilja arbeta med oss och där belöningsstrukturen är inneboende i allt som görs så att hundens förväntan på belöning ökar motivationen

Få hunden att rikta sin uppmärksamhet mot någonting som är kopplat till belöning

Genom att fånga, locka och shejpa beteenden

Vad positiv träning inte är – exkludering

När man jobbar utan tvång, med enbart positiv förstärkning kommer följande aldrig att användas:

Inga stryphalsband

Ingen smärta, fysisk eller mental, tillfogas genom fysisk eller psykisk korrigering

Ingen rädsla framkallas genom hotfullt kroppsspråk, tonfall eller korrigeringar

Ingen dominans eller skärmsel

Inga tvångsmässiga metoder

Ingen fysisk kraft mot hunden i någon form

Inga slag med objekt

Inget kastande av saker

Inget slag med tidningar

Inget skakande i burkar av mynt eller stenar mot hunden

Inga sprayflaskor eller “duschar”

Inget skrikande, gormande, gestikulerande mot hunden

För att inte inlägget ska bli oändligt och oläsligt långt har jag samlat mer information i länkarna nedan

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att följa sina drömmar…

Sen jag var liten har jag alltid drömt om (säkert som de flesta barn vill bli veterinärer) att vara en hundinstruktör (eller djurinstruktör för den delen). Nu har jag anmält mig och börjat en klickerinstruktörsutbildning! Ska bli så kul.

Nej jag kommer inte säga upp mig från jobbet och starta något eget. Endast på hobbynivå! (Jag gillar mitt dagjobb lite för mycket).

Nu kanske några kommer på idén att påpeka att jag inte har några egna hundar (eller andra husdjur för den delen) och så är det ju. Men man ska inte se hinder bara möjligheter! Så jag löser det när det kommer till den praktiska delen. Nu är det bara teori ett tag.

Men så kul å motiverande!

(Äntligen har min förkylning börjat släppa efter 5 veckor! Började med snuva, tappat rösten, slemhosta, tryck i bihålorna, halsfluss och sen en bihåleinflammation på det)

Nu är det sommar och sol!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att lära barn umgås med djur

Några tankar sedan vi på nationaldagen åkte till en besöksgård för kosläpp. Man fick gå in till fåren och lammen vilket barnen uppskattade. Men några observationer gör mig bekymrad. Barn som jagar djuren runt runt och inga föräldrar som tycks se eller ingripa (släppt in barnen och står å pratar utanför eller näsan i mobilen?), barn som springer fram till djuren när dom får mat och föräldrar som inte säger något. Är det här samma föräldrar som sen blir förfärade om deras barn någon gång blir biten av en hund eller sparkad av en häst? Har man inte lärt sina barn hur man umgås med djur på ett respektfullt sätt så kommer olyckor att hända, även med de snällaste djuren, och det är INTE djurens fel!

Vad behöver barn kunna för att umgås med djur?

  • Jaga inte djuren, sätt dig på huk eller vänta/locka lite. Om djuren inte kommer så vill dom inte hälsa på dig, respektera det! Precis som du inte går fram och pratar med okända till höger och vänster, särskilt de som går undan när du kommer, eller hur?
  • Man går inte fram till djur som äter eller dricker. De behöver få vara ifred. I naturen är det vanligtvis konkurrens om mat/vatten och det kan göra att vissa djur vaktar sin mat och en del kanske till och med attackerar då.
  • Klappa djur eller stryka på djur? Man behöver inte slå på djuren, man kan stryka. De flesta djur känner en fluga som sitter på huden, finns ingen anledning att vara hårdhänt. Vad djur “tål” och vad djur tycker är behagligt är inte samma sak.
  • Djur kommunicerar hela tiden. Ett morrande, att gå undan eller att nafsa är kommunikation och får aldrig bestraffas! Lyssna på vad djuret vill – har du kommit för nära? Är du hotfull (kommer springande eller kommer uppifrån…)? Är det fel tidpunkt (djuret kan vara trött, ha ungar i närheten, äta, vara skadat osv…) BACKA!
  • Det är ingen mänsklig rättighet att klappa eller gulla med djur, respektera dem precis som du respekterar andra människor som inte vill.

Den viktigaste frågan är dock – hur lär man sina barn detta?

De flesta tycks tro att man säger det en gång och sedan kan man stå och skratta på sidan om “när det blir fel”.

Nej, för att effektivt lära sina barn detta så:

  • Berätta innan var ni ska och vad som förväntas finnas där och hur man uppför sig
  • När ni kommer till platsen fråga vad barnet vill besöka/se och prata då hur ni kan närma er.
  • VISA med ditt eget kroppsspråk, ditt eget tonfall, ditt eget beteende hur du gör. Barn gör som vi gör, inte som vi säger att vi gör.
  • Framför allt – var närvarande – stå bredvid, se och hör vad som händer!
  • Be den som äger djuret berätta hur just det djuret fungerar, vad den tycker om, vad den inte tycker om. Barn lyssnar lättare på andra än föräldrar ibland, och att få lite bakgrundsinformation kan både vara lärorikt och ge en känsla för individen.

Framför allt – skaffa inte husdjur till barnet om du själv inte har kunskap! Det blir lidande för djuret i de allra flesta fall. Man måste lära barn ta hand om djuren – se om dom är skadade, om de är sjuka, om de behöver något (berikning, ändrad kost, tillskott) och framför allt – barn kan ledsna då måste du som vuxen ta över. Djur är inga slit och slängprylar utan skapar nära band till den som tar hand om dem. Det är heller inte bra att lära sitt barn att om du ledsnar så säljer vi djuret utan att faktiskt ta ansvar för något man tagit på sig (dock gäller det äldre barn eftersom små barn inte har konsekvenstänkande och uthålligheten).

Kommer du på fler saker?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Etik i djurhållning

Detta inlägg är endast tänkt att skapa reflektion och eftertanke – inte en åsikt huruvida vissa djurägare är bättre än andra. Ingen är perfekt och ingen mår alltid bra.

Att djur gör att vi människor mår bättre har konstaterats många gånger, både i forskning och bland oss som har med djur att göra – vi vet att det är så. Människor kan uppmanas att skaffa ett husdjur för att må bättre, att komma ut, minska oro/ångest, få socialt stöd och många andra anledningar – ur människans perspektiv. Men har du någon gång funderat hur det blir för djuret att vara “vårdare” åt oss människor? Kan vara bra att fundera över det.

Att vistas i stallet, skaffa en hund eller katt för att minska sin egen stress -att se djuret som en rehabiliteringsresurs för vårt mänskliga stressade liv, som kanske är mer eller mindre självvalt, är det etiskt riktigt?

Vi vet ju också genom forskning att djur, oavsett sort, kan få både fysiska sjukdomar (som magsår) och utveckla stereotypa beteenden av stress eller av att vistas i miljöer de inte trivs i.

Vi har tack och lov kommit långt kunskapsmässigt idag och många djurägare förstår att det man förut såg som “problembeteenden”, “trots”, “ouppfostran” eller “utmanande beteende” idag förstås som signaler från djuret på smärta eller obehag/otrivsel.

Djur är helt klart bra för oss människor men är stressade människor bra för djuren? Vet vi hur det är för våra husdjur att möta och hantera människor med ångest, utmattning, hög stressnivå osv?

Djurens beteenden är ofta en spegel på vårt eget. Att få ett gott samspel med våra djur kräver att vi själva är lugna och har tålamod.

Det finns många djur och människor som hjälper varandra genom livets utmaningar och svårigheter. Djur är precis som oss människor olika tåliga och blir olika oroliga av omgivningen. Det gäller kanske att passa ihop? Att om jag har stort behov av ett husdjurs som stöd – så behöver det husdjuret ha en personlighet och stabila gener för att klara av det.

Viktigaste av allt tror jag är att se till att djuret alltid får sina egna behov tillgodosedda – god omvårdnad, en lugn plats, att få välja när det vill vara socialt och när det vill gå undan och vara ifred, att få hälsosam kost och gott om rörelse och motion. Om jag som person inte har förutsättningar att ge allt detta i perioder då jag mår dåligt behöver jag se över vilket skyddsnät som kan träda in och stötta upp – så att både djur och människa får återhämtning och kan må bra! Ingen ska behöva ha dåligt samvete, varken för att man lider av psykisk eller fysisk ohälsa eller att man har ett husdjur som hjälper en i svåra stunder – så länge man ser till att det finns balans och motvikt.

Som jag brukar förklara på mitt jobb:

Det jobbiga och det “sjuka” behöver vi aldrig leta upp i livet – det ramlar alltid över oss. Det vi då måste fokusera på är motvikten. Vi måste aktivt sökta upp det som skapar återhämtning.

Det är inte farligt att uppleva stress så länge du ger dig tid till återhämtning.

Det är inte farligt att uppleva krav så länge du finner stunder då du har valfrihet.

Det är inte farligt att uppleva nedstämdhet så länge du kan söka upp det som ger glädje och hopp.

Osv…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu börjar det hända saker i hundträning!

Något väldigt stort har hänt i hundtränarvärlden.

AVSAB eller American Veterinary Society of Animal Behaviour är vad experter refererar till när det kommer till djurbeteenden inom forskning. Alla rekommendationer som görs av amerikanska veterinärer bör bland annat komma härifrån.

AVSAB har i många år haft rekommendationen att använda positiv förstärkning till den mån som går och i andrahand följa med aversiva metoder (Aversiva metoder = där man jobbar med någon form av obehag mot hunden). Tränare som använde aversiva metoder bröt alltså inte rekommendationerna om de använde elchockar, stackelhalsband, stryp eller retrieverkoppel. Nu är det alltså inte så längre.

AVSAB har kommit med ny standard: man rekommenderar nu att enbart positiva metoder används för all hundträning, inklusive hur beteendeproblem behandlas.

Inte en dag för tidigt enligt mig!

Här diskuterar hundtränaren Zak George det: https://youtu.be/bkulCnZpQMU

Om AVSAB: https://avsab.org/about/

Saker AVSAB kommit fram till: https://avsab.org/resources/position-statements/

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gratis kurs om hur känslor påverkar inlärning hos djur

Jag har anmält mig till en gratis kurs på engelska om hur känslor påverkar inlärning och träning hos djur. Superintressant. Fyra korta filmer med bra innehåll från en som forskar på just detta – en etolog.

Gå in och anmäl dig du också. Fram till 27/1 bör du kunna se filmerna. Via facebook. https://illis.se/en/emotions-learning-training-videos/

Jag hoppas alla som har ett husdjur eller är i närheten av djur ser detta! Så viktigt att ha förståelse för och kunskap om:

Core Affect Scale

Hur du framkallar de positiva känslorna som möjliggör inlärning hos djur, och hur du ökar djurens motståndskraft mot saker som oundvikligen behöver genomföras men som är obehagliga.

Hur du bygger en god relation med ditt djur

Hur rädslor fungerar och hur du hanterar dem

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"