Att rehabilitera en ADHD tax

Ja inte det lättaste att hålla en Theo tok tax i stillhet. Han behöver inte bo i bur sa veterinären men ska vara i stillhet. Så vår lösning har varit att han får vara med oss i vardagsrum/kök. Där får han gå runt å nosa å röra på sig som han vill men inte springa, busa eller hoppa. Han får sen gå ut och kissa/bajsa och in igen. Hittills har det fungerat över förväntan. Han håller sig själv i stillhet och har mest legat i buren eller på filten utanför.

I måndags upptäckte vi dock ett nytt problem. Det var ju tre veckor sen han fick så ont i sitt ben och vi åkte till veterinären. Sen dess har vi inte fått röra honom, han har skrikit i högan sky bara man närmat sig (alltså lite i förebyggande/av förväntningen att det kan göra ont). Så någon kloklippning har ju inte blivit av. När han röntgades förra veckan sa jag till att när han ändå är sövd så kan man klippa klorna på honom men det glömdes bort. Så nu insåg vi att klorna hade växt jättelånga! Det var verkligen på gränsen att han kunde stå med dom.

Försiktigt försökte vi klippa klorna med att leka ”ligg” och ”Ligg på sidan”. Det funkade tills matte lyckades klippa i en pulpa. Så klart skrek taxen i högan sky (även här en lätt överdriven reaktion från Theos sida då jag tvivlar på att det gjorde så hiskeligt ont med tanke på den enda bloddroppen som kom). Men i alla fall. Kört var det här. Vi började överväga att åka in med honom igen för att söva och klippa. Det skulle kosta 1200 kr.

Men jag bestämde mig för att göra ett sista försök dagen efter. Åter igen har trickträningen gett stora fördelar i hanteringen av våra hundar! Vi började med att göra enkla trick som han kan och som han kan göra i stillhet (vinka, sitta, ligga, tass osv). Theo som älskar trickträning hängde glatt på. Så vi liksom bara smög in en klotång där han skulle göra ”tass” och vips så fick vi klippa de tre längsta klorna! För att inte utmana ödet har vi nu låtit honom vara i några dagar och ska försöka ta resten av klorna i helgen. Eftersom vi inte kan ta i honom eller flytta i honom pga benet så måste vi få honom själv att vara med på noterna. Jag önskar fler kunde se fördelarna med att träna trick och med belöningsbaserad träning där hunden aldrig tvingas till något utan hela tiden har möjligheten att gå ifrån och detta respekteras.

Idag har vi kört lite kamning. De fäller lite päls nu så behövdes kammas ur en del. Nu fick jag ta försiktigt över ryggen på honom längre bak. Samma här, vill inte utmana ödet med att han ska skrika till så har bara låtit kammen glida över honom ett par gånger. Har masserat hans framtassar och bröstkorgen lite då veterinären sa att han kan säkert bli spänd och stel i andra muskler nu om han har haft/har ont i bakbenet.

Han är fri smärtlindringen sedan ca en vecka tillbaka. Hittills har han bara pipit till två gånger då han lyckats ivra upp sig själv lite väl mycket. Han sover i bur på natten för sin egen säkerhets skull.

I söndags gick vi en promenad på förmiddagen och såg våra vackra ”Hugo” (lappugglan) sittandes på en ledning.

Men vad som var än mer spännande var, att för första gången, få se vad vi tror är ”Hugos” fru! Hon bara satt där någon meter in och gjorde inte ett ljud!


©www.echosierra.se

Det är en så vacker fågel, och jag har tidigare aldrig fått se den på så nära håll som bara någon meter! Helt magiskt. Alf började givetvis skälla och skrämde stackaren då vi började viska och fota.

Sen har vi skottat fram och invigt grillplatsen för i år med vårat kompisgäng och mosters gounge Agge. Vi grillade korv, pinnbröd, maschamllows och banan med choklad på öppen eld! Inget smakar godare än mat ute 🙂

En kall vinter har det hittills varit. Grader ner mot -30 är inte så bra för en skadad tax som knappast behöver kylan nu. Idag var det bara – 5 grader och jag hoppas d håller i sig hela helgen så vi kan vara ute.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Uppdatering om sjuklingen

Ja sjukstugan fortsätter här hemma. Nu har husse gått och blivit förkyld. Hostar och kraxar. Theo tax var på röntgen i början av veckan. Den visade en helt okej taxrygg. Början till två förkalkningar kunde anas men inte några direkta skador på skelett eller diskar. Nu var det inte en MR så diskarna i sig gick inte att se men inget tyder på att diskarna är trasiga. Han har inga neurologiska skador denna gång. Vi röntgade även hans knä med tanke på att han har en hoppande knäskål. Inte heller där syntes några skador eller artros.

Då det nu inte kunde hittas några andra fynd så utgår vi från att Theo har en muskelsträckning, muskelinflammation eller sträckning i senor/ligament. Han ska vila närmaste 2-3 månaderna, med låg aktivitetsnivå. Han får gå och röra sig hemma, inomhus, men inte ute ännu. Han ska gå på metacam i några dagar till sen ska vi prova utan och se. Veterinären föreslog att vi ska ha i åtanke att han kan få någon typ av långtidsbehandling mot nervsmärta även om d inte är diskbråck, om han återfår smärtan när han börjar röra sig mer.

Så vi är glada att det inte visade sig vara något mer ”elakartat”. Theo verkar vara en ytterst smärtkänslig hund. Han verkligen skrek när vi kom nära honom i början, innan vi ens rörde honom. Nu rör vi honom inte, han får själv välja när han vill komma. Han har lagt sig i en av hundbäddarna i hallen och snarkar så det ekar i huset 🙂

Han ska sen få börja på sjukgymnastik för rehabilitering. Som tur är har vi en bra försäkring. De två senaste akutbesöken + röntgen skulle gå på ca 7000 kr men vi betalar bara 1400 kr, resten tar försäkringen! Stackars Theo kan ju inte få gå och ha ont. Han går lite stelare och har inte visat tendenser till att vilja hoppa upp i möblerna som han tidigare gjorde. Husse försökte bygga en taxramp men den använde bara Alf.

Nu hoppas vi att det vänder. Alf han tar livet med ro som vanligt.

Jag och Affe tog en långpromenad igår. Ca 8 km. Han är en sån fantastiskt rolig träningskompis när han är på sitt glada, lekfulla, promenadhumör! Han skuttade, busade och ville leka. Han drog mig framåt och tyckte vi gick för sakta. Älskade taxen. Så skönt för oss båda att bara gå vi två. Det var så länge sen. Har ju alltid två hundar annars.

Idag var det taxklubbens årsmöte. Är ju inte längre med i styrelsen men har erbjudit mig att ta ett uppdrag ”på sidan om”. Vet att det efterfrågas fler taxträffar i vårt område men jag måste få läka min galla först. Det blir troligen operation, när vet jag inte ännu. Jag och Theo måste få bli krya först innan jag kan engagera mig i lite aktiviteter.

Det är så fantastiskt hur våra djur kan utöka vårt sociala nätverk. Många hade följt Theos kamp på Facebook och frågade hur det var med honom. De hade oroat sig och önskade honom krya på sig. Är så glad för taxklubbens medlemmar som jag lärt känna sedan vi skaffade Affe. Otroligt roligt att möta dessa människor som har samma intresse och kärlek för våra familjemedlemmar. Man får väl säga att Theo hälsar tillbaka och tackar för all omtanke 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Pest och pina!

Kan den här veckan bara vara över? Vilken katastrof det har varit. Vi behöver en ny start och en vändning till det bättre. Började ju med att Theo på måndag kväll blev dålig, ville inte gå och skrek om vi rörde i honom. In på djursjukhuset och få smärtlindring. Hem och vila. Under veckan har han snabbt blivit bättre. Vi tänkte att d var en sträckning eller nån muskelspänning då han inte såg ut att ha ont när han legat still utan bara i vissa rörelser. Han har själv varit uppe och gått lite och druckit, ätit och gjort behoven som vanligt. Vi har hållit honom i stillhet, fått sova i bur på golvet och bara vara ut och kissa och sen in. Men fredag och lördag var han så pigg att vi tänkte att han kunde få följa med på en kortare promenad. Men då på lördag kväll så ville han inte röra sig igen. Inte gå inte äta inte kissa. Skrek när vi rörde honom. Så det var fel bedömning av oss att ta med honom ut.

Ikväll, söndag, har han inte kissat sedan lördag kväll. Inte druckit men ätit lite. Inte rört på sig alls på hela dagen, inte varit ut. Så ringde på morgonen till veterinären. Vi valde då att avvakta under dagen om han efter metacam skulle vilja gå ut och kissa. Men kl 18 visade han fortfarande inga tecken på att röra sig eller vilja gå ut. Då åkte vi in igen.

Dubbel dos smärtstillande. Veterinären fick knappt ta i honom så skrek han. Hon sa att de svåraste patienterna är just de som är väldigt smärtkänsliga och skriker innan man rör i dom. Då vet man inte om de har ont eller om de är rädda för att det ska göra ont. Så hon kunde så klart inte göra någon utredning. Vi beslutade att vänta 30 minuter på veterinärstationen för att se om han därefter kunde få kissa/bajsa. Då skulle han få följa med hem eftersom d är mer stressande för honom att stanna över natten. Hon föreslog även att vi under dagtid (då det är billigare) gör en röntgen för att kolla hur diskarna ser ut. Är det ett nytt diskbråck?

I väntan hos veterinären.

Så efter 30 min väntan provade vi gå ut. Han ville knappt ur buren, säkert för att han förväntade sig att det skulle göra ont. Men så fort han kom ut så kom det två stora högar! Sen lite kiss också! Halleluja för smärtstillande! Han får följa med hem. Imorgon, måndag, ska vi tillbaka och röntga ryggen. Vi har bestämt oss för att ge honom en chans. Då han tidigare haft ont i ryggen och troligen haft ett diskbråck så vet vi att han kan få ont. Vi röntgar nu för att se hur det blir i i framtiden. Om ryggen är väldigt dålig så kommer vi inte att utsätta honom för eventuella operationer eller så. Då får han somna in om han får stora problem med ryggen igen. Men om smärtlindring och vila fungerar och han inom en överskådlig tid blir bra igen, eller åtminstone så bra att han kan leva ett någorlunda aktivt liv – så ska han så klart få all vård han behöver. Det är så svårt att ens tänka tanken att avliva sitt husdjur som man älskar så – men efter att ha sett hur ont han har haft ikväll så vill jag inte att han ska behöva uppleva det igen! Veterinären höll med. Man får inte vara självisk om det är en dålig prognos. Utifrån vad röntgen visar så kan vi åtminstone ta ställning för framtiden, om han blir dålig igen – ska vi satsa på att hjälpa honom eller har han fått lida nog? Vi tar en dag i sänder så får vi se hur långt det bär. För mig känns det viktigt att ha tänkt på det här i förväg. Att inte behöva stå där när man är som mest känslosam och bara vill göra allt för att det ska bli bra. Att ta bort det onda. Nu kan vi utreda och se vad det visar sig. Är röntgen bra och det inte är ryggen – ja då vet vi det!

Men för nu, för idag, så är han hemma och mår väl lite halvtjyvens då han troligtvis är lite hög på smärtstillande. Men hellre det än att han har ont! Det gör så fruktansvärt ont i mig att se honom ha så här ont. Att han lider så. Inte kan vara sitt glada hoppande jag längre. Han är ju våran Tigger med två ”grrr”.

Ja och inte nog med att hunden mått dåligt. Matte har besökt akuten på fredag morgon med gallbesvär. Nu blir det operation. Hade hoppats slippa det men det går inte längre. Så uppsatt på lista hos kirurgen för möte om när i tid det kan bli tal om operation. Lika bra att få det gjort nu. Även om jag är livrädd att sövas. Har aldrig opererats förut. Har aldrig varit sövd och knappt varit inneliggande på sjukhus ens. Nå väl. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Vi tar en sak i taget nu.

Älskade lilla lurvtuss. Älskade Theo. Lämna oss inte än! 

Parkour Theo

Imorgon är en ny dag, nya möjligheter. Förhoppningsvis med bättre utsikter för oss alla.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När trickträningen visar sig ha mer nytta

Jag är så glad att vi alltid har tränat olika trick med våra hundar. Belönat små ”roliga” beteenden och lärt hundarna att sitta, ligga, rulla, vinka med tassen, skälla, spela död osv.

Nu när Theo har så ont i sitt bakben så vågar vi inte röra i honom då han skriker för minsta lilla. Hans klor har blivit långa så behöver klippa dom men hur gör man det med en hund som har ont när man rör i den? Jo man använder sig av tricken hunden kan! Lurade Theo att ligga på sida, tog klotången och han klippa en klo innan han vända på sig. Gjorde samma igen (gav godis så klart så fort han la sig på sida och efter att jag klippt en klo). Jag behövde inte röra i honom eller vända honom, han bjöd på beteendet själv eftersom han antagligen såg det som en lekstund. Han älskar när jag tar fram klickern. Då dansar han framför mig med snurrar och skall! Så efter många ”spela död” så var alla klor klippta förutom på den ondaste tassen. Den väntar vi med.

Så innan man dömer ut ”cirkuskonster” som något fjantigt eller onödigt så tänk på att de kan ha stora fördelar om man redan vant hunden vid olika typer av beröring och hantering + att konster som att spela död i detta fall kunde användas för att få hunden att självmant lägga sig på sida på filten utan att jag behöver röra i honom.

För den som är intresserad av klickerträning och att lära in nya saker finns massor av tips på Youtube 🙂 Bara söka. Jag gillar Emily Larham som du hittar här. Många videos med enkla och nyttiga hundtrick.

Go for it!

Sjukstugan börjar gå mot sitt slut förhoppningsvis. Mattes magsjuka satte fart på gallbesvären igen så efter kontakt med Hälsocentralen så blir det remiss för att operera bort den lilla gallblåsan. För en som aldrig blivit sövd eller varit med något läskigare än typ att dra ut en visdomstand under lokalbedövning känns en operation med sövning som en dödsdom! Förstår att det inte är en stor eller komplicerad operation om allt går väl men kommer nog ha panik innan jag ska sövas. Dock är det ju kötid så kanske hinner jag vänja mig vid tanken. Att gå och ha ont å må illa hela tiden funkar ju inte heller i längden. Då tar jag hellre bort gallan.

Theo rör på sig mer inne, leker inte än men verkar piggare. VI har tagit korta promenader ner till brevlådan och tillbaka. Piper inte när han rör sig längre men man ser att han haltar lite eller rör höger bakben lite kortare än vänster. Vi tror att d kan vara någon slags sträckning då han inte har någon neurologisk påverkan. Förhoppningsvis är han snart smärtfri igen. Vårt lilla troll.

Graderna ute pendlar mellan – 26 och -15. Längtar till våren och när solens värme börjar tina snön på taken så det droppar. En härlig tid. Bästa årstiderna är framför oss!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En dålig start på året

Vilken start på detta år. Matte först sjuk i magsjuka i januari, strax efter nyår. I måndags när vi skulle hämta hundarna från hundvakterna så skriker Theo när han ska gå och när husse försöker röra i honom. Direkt iväg till jourveterinär. Rädd för att det är ett nytt diskbråck eller det gamla som spökar. Han reagerar i ryggen litegrann men det är mest i höger höft han har jätteont. Vila, smärtstillande och massa gos.

På tisdag morgon då vi står klara i hallen och ska åka så börjar matte må illa och får gå och spy! Kan man ha magsjuka två gånger inom två månader?! Fy tusan! Bara stanna hemma då. Precis den dagen då man har ett viktigt möte på jobbet också. Magsjuka kommer ju dock aldrig lägligt hur det än är.

 

Theo fick vara inne hela dagen igår. Endast ut och rasta och in igen. Han rör på sig och han äter och gör sina behov. Så det är ju ett gott tecken. Han har ingen synlig nervpåverkan. Rör sig inte så mycket inne, vill mest ligga still. Det konstiga är att han nästan bara ligger på den högra sidan (som gör ont). Jag försökte en gång vända honom lite försiktigt men då skrek han. Han vill upp i soffan men jag vågar inte lyfta honom upp och ner då han har så ont. Så han får ligga på golvet på en filt eller i sin bur. Alf lämnar inte lillebrors sida. Theo ligger i buren, Alf vaktar utanför. Alf har inte en enda gång försökt göra en lekinvit.

Stackars Theo – det var – 28 grader ute men väldigt vackert. Han kan inte njuta av att få gå ut på gården pga all snö. Han får sitta och titta ut. Jag har hört att vissa taxar som fått diskbråck får som ”återfall” ibland, att det kan börja göra ont. Kanske är det från diskbråcket eller så har han sträckt sig. Alf sträckte sig som liten och stod som ett U och vägrade gå. Då trodde vi ju också att d var diskbråck men det var det inte. Lite metacam å koppelpromenader så var han tillbaka.

Det skumma är att jag själv fick diskbråck 2011, och de muskler som skadades mest efter det var just höftböjaren. Där kan jag ibland få riktigt ont, vilket jag aldrig hade innan diskbråcket. De kan bli så ömma att jag blir framåtböjd igen. Så jag förstår Theo litegrann. Inte lätt när de har så ont och inte kan berätta. Som tur var var det samma veterinär som kollade på hans öga så hon kände till honom. Han var så snäll. Så klart reagerade han där det gjorde ont men han tillät henne ändå att undersöka. 

Nu hoppas jag att vi har gjort bort alla sjukdomar för resten av året. Har ju bytt jobb så detta var vad jag trodde kunde hända första året. Har ju dock klarat mig i 9 månader hittills så tänkte att jag kanske inte skulle bli sjuk.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om man vore hund

Ibland vore d praktiskt att kunna vara hund. Att göra sina behov utomhus. Ikväll, fredag kväll, la vattenpumpen av. Den brann upp. Ut mer jourelektriker (billigt och bra) för en titt. Pumpen är ca 1,5 år gammal endast så känns ju väldigt drygt att det ska paja direkt. Inget elskydd för motordelen heller vilket tydligen ska vara standard. Inte riktigt den fredag kväll jag hade i åtanke. Nåja vi lever.

Temperaturen gick från -34 grader i förrgår, till 2 plusgrader igår och idag – 18. Det svänger väldigt. Svårt att hänga med. Idag gick snödjupet över bröstkorgen på mig när vi grävde oss fram till vattenbrunn, pumphus och avloppsanläggning. Det påstås att vi hade mer snö 2015 men nej det kan inte ha varit så. Möjligtvis att det kom en rekordmängd snö på två dygn men vi har mer snö totalt sett så här ”tidigt” på vintern. Det är ju två månader kvar då det kan fortsätta snöa…

Det blev en sväng upp på taket och skotta då snömängden låg strax under en meter. Vi ser inte längre ut genom köksfönstret…

Imorgon blir det dop för lilla Agnes. Har bakat två ananaspajer som jag hoppas smakar gott.

Alf värmer sig vid brasan såna här kalla dagar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att engagera sig i rasklubbens arbete

De flesta vet att jag varit engagerad i rasklubben för taxar (Övre norrlands taxklubb) i några år. Klev av mitt styrelseuppdrag för ett år sedan pga privata skäl (husbygget från helvetet som tog all tid och kraft bland annat). Har nu erbjudit mig att kliva på lite sidospår i rasklubben, så jag ändå finns kvar men inte har något direkt styrelseuppdrag. Det är spännande, lärorikt men framför allt skapar man väldigt fina kontakter med nya människor som delar ens intresse. Det bästa av allt är att ålder inte spelar någon roll, det märks inte ens om någon är 15 år och en annan 45 år. Har man samma intresse så pratar man samma språk, delar samma kärlek för sina hundar och deltar i samma aktiviteter på lika villkor.

Har funderat på att skriva en motion till (nästa års) årsmöte. Har dock aldrig formulerat en motion innan så får klura lite på detta. Kanske behöver få med mig några fler medlemmar också. Jag tycker det är viktigt att engagera sig i rasklubbens arbete av flera orsaker. Dels för att klubben ska fortsätta vara aktiv och med mina idéer kan jag ju vara med och forma klubbens arbete. Så klart har inte alla möjlighet att ta på sig styrelseuppdrag eller vara funktionärer i perioder i livet. Men om och när man kan så är det bra om man erbjuder sig att ställa upp. Ju fler som ställer upp desto mindre jobb per person så att säga.

Vill med detta inlägg hylla alla ideella krafter, alla funktionärer, styrelsemedlemmar, aktiva och engagerade medlemmar vars tid och arbetsinsats är den viktigaste faktorn för att aktiviteter ska bli av!

Man behöver inte alltid hålla med om alla beslut eller andra medlemmars åsikter, men man kan alltid respektera detsamma. Vi lever i en demokrati, där inte alla får sin vilja igenom men där alla ska bli lyssnade på (vilket inte är det samma som att få sin vilja igenom!) och där allas åsikter ska respekteras. Det kan vara frustrerande ibland om man har en stark vilja i en fråga men som vuxna, tänkande, intelligenta individer måste vi kunna uppträda därefter. Så gör någon glad idag – ge positiv feedback till en funktionär/styrelseledamot/medlem som gjort nåt bra för din klubb. Pass it forward.

Vi har deltagit vid viltspårprov, grytträning och utställning under årens lopp.

Alf på utställning i Ökx

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vill du kunna prata med din hund?

Enligt en artikel, läs nyheten här, skulle vi människor inom 10 år kunna prata med våra hundar. Eller åtminstone att vi människor skulle förstå vad de säger, huruvida vårt språk kommer översättas till hundspråk framgår inte.

Är detta något att sträva efter? Själv tycker jag det låter som en märklig väg att gå. Vi människor vill alltid kommunicera på det sätt som vi förstår. Med ord, språk, meningar. Men även för oss människor som är det i det oskrivna, osagda som den största kommunikationen sker. Genom kroppsspråk, miner, gester och blickar. Bör inte vi människor istället bli bättre på att läsa av och tolka detta? Är det inte en större vinst i att vi inte försöker omvandla allting till vårt eget språk utan istället lär oss, eller gå tillbaka till (för jag tror vi människor sakta förlorat förmågan som våra hundar fortfarande besitter väldigt väl – att läsa av) att förstå det osagda?

Jag tycker alldeles för många hundägare är för lata, söker enkla lösningar. Att få hundens skall översatta utmanar ju inte hundägaren att faktiskt lyssna eller lyfta blicken från mobilen/surfplattan/TV:n utan du får ett klart å tydligt ”jag vill gå ut” från hunden. Kommer samma människa då svara, i tron att hunden då förstår, ”inte nu, vi går ut senare, du får vänta”? Dessutom kommunicerar hunden mer med kroppen än med skall, morr, gnyende osv. Så bara för att en maskin skulle kunna ”översätta” så är inte jag säker på att det är den fullständiga sanningen i vad hunden vill ”säga”.

Nä, vi människor borde lägga större värde i att bli bättre på kommunikation helt enkelt. För alla som verkligen är intresserade av sina djur, som verkligen sitter och observerar, lyssnar, läser av så är det inte så svårt alla gånger att förstå. Men om alla djurägare gjorde det så skulle det inte finnas metoder där man tycker sig behöva ”dominera”, ”utöva ledarskap”, rycka, slita, bestraffa, korrigera osv. För då förstår man att det inte handlar om maktbalansen.

Tror du det är bra att "översätta" hundens språk?

  • Nej, hunden kommuncerar inte bara med skall (80%, 4 Votes)
  • Ja! Lättare för oss att förstå och hjälpa hunden (20%, 1 Votes)
  • Vet inte (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 5

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Återuppta trickträningen.

Legat hemma i magsjuka sedan igår. Idag mår jag bättre men då magen inte är stabil lämnar man inte hemmet. Vi tog ett kort trickpass och jag kom på att jag inte är helt klar med tricket ”räcka ut tungan” som jag började med i somras med Theo. Har inte filmat men får göra det när han kan det säkrare. Nu gör han det sporadiskt. Men så söt när han sitter med ”slipsen ute” 🙂

Spontan tunga ute. Denna kille springer gärna med tungan i backen när det är nyplogat. Någon annan som har en hund som gör så? Ser för roligt ut men knappast så smart.

Alf är mest svårmotiverad nu. Dåligt väder ute och han vill mest chilla i soffan. Där han trivs bäst. Varmt och mysigt när snön yr ute. Nu närmare 80 cm på gården. Vette tusan om det inte börjar närma sig metern snö nu.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djurvälfärd ska gå före!

En mycket viktig och bra artikel om vikten av att ifrågasätta gamla sätt att tänka, allt man ”vet” och öppna för nya tankebanor. Det går att översätta till vilken djursport som helst, även om det i inlägget handlar om ridningen. Läs artikeln här.

Här står vi, inför ett nytt år, med vår gamla ridsport, våra gamla tävlingsregler och vår gamla militära tradition. Vi är färgade av ett helt annat samhälle och helt andra idéer än det som lade grunden till vår sport. 
Det är inte att förvånas över att dagens nya ryttare, dagens sociala rörelser och dagens forskare ställer frågor och lyfter perspektiv som traditionen har svårt att besvara. Ridsporten, hästhållningen, hästarna och deras människor, illustrerar extremt tydligt hur spännande, besvärligt, roligt, ilsket och utmanande det blir när traditionen möter nya idéer. Och nya idéer möter traditionen.”

Att våga ifrågasätta är modigt och lärorikt. Det får alla att tänka till, att förhoppningsvis se över och omvärdera varför man gör som man gör. Inte bara för den som anser sig vara på topp. Den som kommer med nya ögon kan se och tänka i andra banor än den som utövat i många år. Så viktigt att våga vara modig, öppen och nyfiken. Det är styrka och något att vara stolt över oavsett vad andra säger. Bara för att ”alla andra” gör på ett sätt betyder det inte att ”alla andra” har rätt.

2017 skulle kunna bli det år då den som kritiserar ridning som ser hårdhänt ut inte avfärdas med ”rid själv då, så får vi se”. Det är helt enkelt inte så att den som kritiserar eliten själv måste kunna prestera som eliten för att ha rätt att kritisera. Tvärtom är det så att om eliten, som är förebilder och normbildande för oss övriga ryttare, tränar på hårdhänta sätt – då både får och bör vi andra ifrågasätta det. Vårt ifrågasättande visar att vi bryr oss om hästarna och att vi bryr oss om vårt eget lärande. Vi vill lära oss bra saker av våra förebilder, vi vill ha förebilder som lär oss bra saker. Precis som vi kan vara kritiska mot läkare utan att själva vara läkare, eller mot författare utan att själva vara författare, kan vi vara kritiska mot elitryttare utan att själva behöva vara elitryttare. Allt annat är trams!

Det måste vara viktigare att djuren tränas på ett etiskt och hållbart sätt än att enskilda prestationer ska stå för hållbarhet – då det det facto inte behöver vara detsamma. VI människor har makten och därigenom skyldigheten att träna och hålla djur utan smärta, hot och våld. Det är ovärdigt oss. Vi vet och kan bättre. Det handlar om kunskapsbrist och inget annat! Lagstiftningen borde även skärpas så att det går att sätta dit de som är för hårdhänta, använder hjälpmedel som sporrar och skarpa bett när det inte ska behövas.

Tänk om 2017 rentav skulle bli det år då vi alla slutar att förväxla prestation med välfärd! Prestation är nämligen inte ett tecken på välfärd. Möjligen visar prestation att hästen inte är akut sjuk eller akut halt, men prestationen visar inte i sig att hästen mår bra och har utbildats på ett schysst vis. Prestationen på tävlingsbanan säger ganska lite om hurdan den träning som ligger bakom har varit. De sår som träningen kan ha gett, de har läkt när det är dags att tävla. Den underordning som träningen kan ha tvingat fram, den kan vara det som ger resultaten. Det behöver inte vara så, men det kan. Prestationen avslöjar inte det.

Så håller med i allt hon skriver. Jag står upp för den träning jag tror på genom denna blogg bland annat. Genom att fråga och ifrågasätta andra som uttrycker att det tränar på sätt som idag är både bevisade skadliga (även om inte skadan är fysisk)! Inte för att vara elak men för att öppna för nytt tänkande. Fast ibland är det rätt skönt när man börjar med att fråga någon hur de tänker med sina metoder, och jag är den som får medhåll å den andra får inse att utvecklingen gått framåt å andra vågar tänka nytt 😉

Hoppas alla vi blir modigare. Jag vill gärna bli ifrågasatt, det innebär att jag måste bli nyfiken på andra sätt – omvärdera mitt tänk – för tänk om det finns ÄNNU bättre sätt att göra saker på? Det vill jag gärna lära mig! Inte stå kvar och trampa i 40 år gammal ”fakta” som överbevisats, bara för att jag inte vet bättre.

Var står du i frågan? Vågar du utmana dina egna ”sanningar”?

Vi tränar belöningsbaserat! För att det är roligare och skapar en trygg hund som vågar lita på sin ägare eftersom det aldrig kommer obehagliga överraskningar. Det betyder inte att vi inte har regler, det betyder bara att vi inte använder hot och våld för att förstärka vad reglerna är. Dock är jag och Theo fortfarande oense om hur mycket man får skälla inomhus. Vi jobbar fortfarande på det…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"