En dålig start på året

Vilken start på detta år. Matte först sjuk i magsjuka i januari, strax efter nyår. I måndags när vi skulle hämta hundarna från hundvakterna så skriker Theo när han ska gå och när husse försöker röra i honom. Direkt iväg till jourveterinär. Rädd för att det är ett nytt diskbråck eller det gamla som spökar. Han reagerar i ryggen litegrann men det är mest i höger höft han har jätteont. Vila, smärtstillande och massa gos.

På tisdag morgon då vi står klara i hallen och ska åka så börjar matte må illa och får gå och spy! Kan man ha magsjuka två gånger inom två månader?! Fy tusan! Bara stanna hemma då. Precis den dagen då man har ett viktigt möte på jobbet också. Magsjuka kommer ju dock aldrig lägligt hur det än är.

 

Theo fick vara inne hela dagen igår. Endast ut och rasta och in igen. Han rör på sig och han äter och gör sina behov. Så det är ju ett gott tecken. Han har ingen synlig nervpåverkan. Rör sig inte så mycket inne, vill mest ligga still. Det konstiga är att han nästan bara ligger på den högra sidan (som gör ont). Jag försökte en gång vända honom lite försiktigt men då skrek han. Han vill upp i soffan men jag vågar inte lyfta honom upp och ner då han har så ont. Så han får ligga på golvet på en filt eller i sin bur. Alf lämnar inte lillebrors sida. Theo ligger i buren, Alf vaktar utanför. Alf har inte en enda gång försökt göra en lekinvit.

Stackars Theo – det var – 28 grader ute men väldigt vackert. Han kan inte njuta av att få gå ut på gården pga all snö. Han får sitta och titta ut. Jag har hört att vissa taxar som fått diskbråck får som “återfall” ibland, att det kan börja göra ont. Kanske är det från diskbråcket eller så har han sträckt sig. Alf sträckte sig som liten och stod som ett U och vägrade gå. Då trodde vi ju också att d var diskbråck men det var det inte. Lite metacam å koppelpromenader så var han tillbaka.

Det skumma är att jag själv fick diskbråck 2011, och de muskler som skadades mest efter det var just höftböjaren. Där kan jag ibland få riktigt ont, vilket jag aldrig hade innan diskbråcket. De kan bli så ömma att jag blir framåtböjd igen. Så jag förstår Theo litegrann. Inte lätt när de har så ont och inte kan berätta. Som tur var var det samma veterinär som kollade på hans öga så hon kände till honom. Han var så snäll. Så klart reagerade han där det gjorde ont men han tillät henne ändå att undersöka. 

Nu hoppas jag att vi har gjort bort alla sjukdomar för resten av året. Har ju bytt jobb så detta var vad jag trodde kunde hända första året. Har ju dock klarat mig i 9 månader hittills så tänkte att jag kanske inte skulle bli sjuk.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.