Länk

Fortfarande rätt skön temperatur ute på kvällarna, 15 plusgrader och ännu inga myggor! Fatta så skönt! Det är nog bästa tiden på året innan myggen kommer.

Eftersom vintern varit så hal, isig och mild så har vi nog alla i denna lilla familj tappat i kondition. Nu är det dags att göra nåt åt det så vi bestämde oss för att ta första cykelturen med hundarna. Med Alfs olycka färskt i minnet (läs om när Alf fick cykeln över ryggen här) så var vi extra noga med att inga koppel får trassla in sig någonstans!

Vi tog bara en kort sväng, några 100 meter i lugnt tempo nu i början. Endast trav är godkänt även om Theo gärna går över i galopp. Han gillar ju att springa men då är det av eller på-knapp. Han måste lära sig medelvägen, att orka längre genom att springa lugnare. På grund av diskbråcket kan inte matte löpträna. Annars hade ju det varit ett bra alternativ också.  Canicross ser ju så roligt ut så fasiken att vi inte kan tävla i det. Får kanske peppa husse att börja löpa? 😉

Nå en bra början på helgen i alla fall. Imorgon ska vi leverera ett paket till taxklubben som ska finnas med på Utemässan i Lycksele. Ni som bor i närheten eller har vägarna förbi kan gå dit och träffa taxar i vår monter 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare
Länk

Med ironi och humor får man skratta åt denna historia men den har nog ett tydligt budskap eller vad säger ni? Känner ju igen det allt för väl också, tyvärr.

Läs artikeln här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare
Länk

Gå gärna in på bloggens facebooksida och gilla den så får ni löpande uppdateringar om det som sker på bloggen och andra roliga saker som delas där: https://www.facebook.com/historienomalf

Sen finns instagram som ni kan se här på sidan i högerspalten men följ oss gärna där också: instagram.com/historienomalf

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare
Länk

Hej!
Vi deltar i en tävling om att vinna hundmat av MUSH. Läs gärna vår berättelse och gilla vår historia. Om vi får 50 gilla markeringar så vinner vi mat, om vår historia får flest gillamarkeringar i mars månad kammar vi hem storvinsten. //Taxamt en hungrig Alf.

Klicka här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare
Länk

Läs hela nyheten här.

Man blir lika förskräckt varje gång man får läsa något sådant:

31 mopsar, taxar och mopstaxar levde allihop i en smutsig lägenhet i Malmö…

…Polisen larmade länsstyrelsen när de upptäckte de drygt 30 hundarna i lägenheten i Rosengård i Malmö. Två inspektörer skickades ut som beslutade att alla hundar skulle omhändertas”.

Många frågor väcks som man antagligen aldrig får svar på.

1. Hur kan någon göra så mot djuren? Inser man inte när det är en hund för mycket utan bara låter det dra iväg till 31 stackars hundar? Kan inte ägaren se/förstå när smutsen och skötseln av djuren blir lidande?

2. De var kända hos djurskyddshandläggarna sedan tidigare, kunde inget ha gjorts innan djuren fick lida?

3. Var är grannar, anhöriga, bekanta? Har såna människor inga vänner? Det känns som att grannarna borde ha blivit lite störda av 31 hundar i en lägenhet. De bör ju ha levt om, luktat?

Själv har jag så svårt att förstå att ingen i personens omgivning reagerat. Har ingen varit hem till denne på flera år? Har inte en enda granne (eftersom det var i en lägenhet bor man ju rätt nära varandra, en enslig gård är ju mindre chans att någon besöker) reagerat på ljud, lukt eller på att personen har husdjur men aldrig går ut med dom? Kan man hålla en sån fasad? 🙁

En sån här människa är säkerligen psykiskt sjuk för nog märker en frisk människa när man inte längre klarar att hålla efter djuren och ge dom mat och vatten och omvårdnad.

Så hemskt. Hoppas varje liten vovve kommer till ett bra hem. Ska krama vår lilla Theotax extra ikväll. Dock hoppas och tror jag att han aldrig behövde leva sådär trots allt.

Kan man inte bara be om hjälp istället? Varför ska det vara så svårt att säga ”det blev inte som jag tänkte mig, kan du hjälpa mig?” och ta tag i situationen istället för att låta det gå så långt. Har vi ett sådant klimat i detta land att man inte ska kunna be om hjälp av anhöriga eller bekanta längre?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare