Designer dogs

Åter ett inlägg om hundavel. Denna gång om blandrasaveln som ibland kallas för “designer dogs”.

Designer dogs är en blandning mellan två renrasiga raser. En renrasig hund har blivit avlad i många generationer, som resulterar i att varje valp som föds liknar och har samma temperament som de andra valparna. De flesta renrasiga godkända raserna skall ha en nedtecknad rasstandard som ska följas av uppfödare inom rasen. En hund som inte uppfyller rasstandarden ska helst inte användas inom aveln.

Skillnaden som kan ses mellan designer dogs och blandrashundar är att blandraser ofta har en okänd bakgrund. Designer dogs har en dokumenterad renrasig bakgrund.

I mina ögon betyder dock inte designer dogs att det nödvändigtvis är något bra med denna avel. I mångt och mycket tycks aveln endast bedrivas ur “söthetsfaktor” eller kanske pga roliga namn som Labradoodels, Goldendoodel, Bogle, Speagle, Peekaboo, Pugle, Pomsky, Pomchi, Chow hound m.m. Många verkar gilla “doodlar” – korsningar med pudel.

Det kan finnas vissa vinster med att blanda raser, för att få fram friskare individer eller för att minska vissa överexponerade genetiska egenskaper som man vill tona ner.

Eurasier är en ras som idag är godkänd men som egentligen är en mix av flera andra raser. I grunden är väl alla raser ursprungligen blandraser men de togs i större utsträckning fram för specifika egenskaper och ändamål.

Jag tycker man ska tänka både en och två gånger när man skaffar en valp och välja hund med omsorg – inte med hjärta eller ögon! En hund kan vara supersöt men det betyder inte att den är lämplig eller lätthanterlig. Finns ju skräckexempel där man blandat tax med pitbull eller huskey med pomeranier. Vad blir resultatet? I första fallet kan ju fysiken bli en stor hälsorisk för hunden och i det andra så undrar man vilka egenskaper den hunden får där man avlat på en utpräglad snabb, stark draghund med en liten sällskapsras. Vad blir resultatet av det och vad ska valpköparna förvänta sig? Sällskapshunden (om den blir liten) kanske har ett outtröttligt behov av att springa/dra/arbeta eller så blir den större och svårhanterlig när man förväntar sig en sällskapshund.

Vad man än väljer och hur man än gör så bör hundvalet vara genomtänkt. Vad vill man stödja för avel?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad kan man göra med en tax?

Oavsett varför du skaffat en tax (sällskap, jakt eller träningskompis) så finns det massor av saker man kan göra med en tax förutom rasklubbens fyra “ben” – utställning, drev, gryt och viltspår.

Jag tycker taxen är en allroundhund. Den fungerar mycket bra till många olika aktiviteter. Och tro det eller ej, de är smarta och lättlärda! 

Ofta får man höra och läsa om hur envis, tjurig och egensinnig taxen är. Om hur svåra de är att dressera. Jag håller inte med. Det sitter hos ägaren. Det är jag övertygad om. Det gäller att hitta rätt “Lön” för arbetet. Inte muta, belöna. Det är en stor skillnad. Något jag skrivit om i tidigare inlägg. Läs mer här.

Alf och Theo är två helt olika individer, både temperament, sätt och personlighet. Den ena lugn och eftertänksam, den andra vild och ivrig. Men båda har något gemensamt – att dom älskar att lära sig nya saker. De verkligen söker kontakt och hoppas på att vi tillsammans ska hitta på något. För det är ju det all dressyr handlar om. Att göra tillsammans. Inte envägskommunikation – hunden ska blint lyda föraren. Utan om samarbete, glädje och skratt.

Rallylydnad
En utmärkt aktivitet att utöva tillsammans med sin hund, oavsett om man avser att tävla eller bara ha kul. Föraren och hunden ska tillsammans gå en bana där föraren är “vägvisare”. Skyltarna talar om vad som ska utföras. Det är lätt att göra hemma på gården och man får en följsamhet som fungerar väl i vardagen också. Jag skulle förespråka att man går en kurs om man är helt novis inom området eftersom det är viktigt med grundförutsättningarna i inlärningen – aldrig bestraffa (träningstillfällen får inte uppfattas som något negativt för hunden), uppmuntra, lägga lagom svårighetsgrad och utmana i rätt tid.

Nosework
En kanske ännu mer utmärkt aktivitet för just taxar som ofta älskar att arbeta med sitt luktsinne. Hunden ska söka en specifik doft, som i specialsök. Hunden ska kunna söka igenom ett rum, en bil, ett område utomhus eller en bana. Hunden ska markera doften åt sin ägare. Inte särskilt svårt att göra eller tidskrävande. Hunden blir trött efter bara några minuters sökande. Mycket beröm och uppmuntrande under träning. Av nosework får man en trött och nöjd hund. Hundens “arbetssinne” får gå på högvarv.

Dogparkour
Här ska hunden träna balans, styrka, kroppskontroll, impulskontroll och mod. Att krypa under, hoppa över, studsa på, gå längs efter, vara högt som lågt ger en stark och stabil hund även i andra sammanhang. Kan tänka mig att just jakthundar skulle ha stor nytta av denna typ av lekträning. Man tar det man hittar. Detta kan vara en krävande aktivitet och man måste börja försiktigt tills hunden vänjer sig och bygger styrka och stabilitet i kroppen innan man går på de svårare momenten. Men även en tax kan imponera i höjdhopp, längdhopp eller balansakter 😉

IMG_20140809_125824

Balansakt.

Balansakt.

Doggy-pilates
Pilatesboll och hund. Bygger styrka, stabilitet och balans. Jag skulle verkligen rekommendera en kurs eller kontakt med en sjukgymnast eller liknande innan man börjar då det kan vara mycket krävande att träna på detta sätt. Dock bygger hunden snabbt nya muskler och balansen blir stabilare. Hunden brukar sedan bli modigare eftersom den känner större kroppskontroll. Finns säkert bra övningar för rehabilitering efter olika skador men då ska man få råd av professionella innan man börjar.

Theo

(Utomhus kan man också hitta “bollar”)

Agility
En sport vi inte provat mer än på lek men det är en mer fysiskt krävande sport. Hunden får träna upp impulskontroll, kroppskontroll, kondition och styrka. Fartfyllt roligt och uppfriskande. Kan bli ett rejält träningspass när hunden är i tävlingskondition. Att tänka på är att börja på rätt nivå och bygga upp hunden, inte springa banor fram och tillbaka med en otränad, skadad, ung eller gammal hund. Här gäller det att sakta bygga upp en frisk och stark hund. Lite av en tekniksport har jag förstått av de som tävlar. Det är inte bara att springa och hoppa, det gäller att ta rätt på kontaktfält och annat.

Förutom det vardagliga man kan göra med sin hund som att simma, cykla, gömma godis och gå skogspromenader så finns det många hundsporter som man definitivt inte ska tveka att delta i “bara för att man har en tax“.

IMG_20140330_221523

Taxen är en supertrevlig och aktiv hund. Ju mer aktiverad desto mindre problembeteenden hemma. Nöjd hund lika med glad hund 🙂

Jag hoppas verkligen se fler taxar som får chansen att visa sina styrkor i nya aktiviteter. De är helt klart mer värda än “promenadlimpor”.

Tänk säkerhet först! Var alltid nära hunden i början, stå tätt intill om hunden är på höjder, ha sele och inte halsband för att kunna fånga upp, hålla i och stötta. Gå inte för fort fram och låt inte hunden bli för övermodig.

Lycka till!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Motion och motion?

Jag läser allt som oftast om att man inte rekommenderar att taxar får hoppa upp och ner i soffan, gå i trappor eller kanske till och med inte gå långa promenader alls eftersom de då skulle få problem med ryggen. Just det här med ryggen används som argumentet mot att aktivera hunden, eller att man ska vara försiktig med att låta dom leka med andra hundar osv. Det blir som en motsatt effekt av att man skyddar hunden för mycket.

Jag vill klargöra några saker, ur min synvinkel (! jag är dock inte veterinär vill jag poängtera !) men hur ska en aktivt jagande ras bygga muskler om den inte motioneras eller tränas? Precis som människan så kan en hund behöva stretching, massage och uppvärmning/nedvarvning för att kroppen ska må bra och återhämta sig. Men man ska inte vara rädd för att aktivera sin tax.

Det finns dom som tävlar i agility (en bana med hinder, balansbrädor och tunnlar som hund och förare springer genom) med tax. Det gäller dock att bygga upp rätt muskler och ta hand om taxen så att den klarar belastningen.

Ja jag kan förstå att man inte behöver låta dem hoppa upp på höga möbler. Vår säng är t ex alldeles för hög för våra normaltaxar att hoppa upp i (dom har dock bevisat ett antal gånger att det går). Så vi har en extra fotpall som de får som trappsteg. Om vi pratar om ett höghus utan hiss bör de kanske slippa gå i trapporna hela vägen upp, men en halvtrappa här eller en kortare trappa tror jag inte skadar taxen. Uppför går ofta lättare än nerför.

Om man aktiverar hunden med mer än promenader regelbundet, så tror jag inte det är skadligt för en tax att hoppa upp i en fåtölj ibland. Däremot en tax som inte motioneras mer än kortare rundor “runt kvarteret” riskerar nog att skadas då de saknar muskler.

Så klart ska inte skadade/sjuka, unga eller gamla hundar utsättas för den sortens belastning! Där håller jag med om att man får bära hunden.

Men för att hålla en tax i god kondition och förebygga ohälsa (inte bara diskbråck) så måste man motionera och aktivera sin hund.

Simning är en bra form, taxen är ju inte anatomiskt optimal för simning och därför ska hunden alltid har flytväst som hjälp.

IMG_0980

 

Långa skogspromenader över stock och sten, dogparkour (när hunden får hoppa upp och ner, balansera, luta mot, hoppa över, krypa under) bygger både balans och styrka. Kom ihåg att ha sele på hunden så du kan hålla i och stötta där det behövs! I ett halsband riskerar hunden att skada sig (hängas i värsta fall)!

Lite dogparkour i lekparken

Lite dogparkour i lekparken

En del cyklar med sina taxar och det kan man göra om man börjar försiktigt och på “mjukt” underlag. Asfaltvägar är sällan bra för varken människa eller hund då stötdämpningen försämras och det sliter mer på kroppen. Rekommendationen är väl typ skogsvägar, grusvägar osv. Samma här, använd sele för att inte få onödiga slitningar i nacken.

Doggiepilates är ju en annan bra träningsform där man använder en liten pilatesboll där hunden får träna balans och styrka i korta pass. Våra älskar det. Dom är dock lite för snabba upp på bollen så man hinner knappt hålla i den.

P1010611

Rallylydnad bygger kanske inte upp kroppen på lika bra sätt men det stärker samarbete och bygger förtroende, både självförtroende och relationen mellan hund och förare. Alf gillar rally, han har så fint fokus, när han är på rätt humör 😉

AIMG_5078

Jag vet många taxar som bor och lever med stora hundraser, t ex gråhundar, jämthundar, plotthundar osv. Är de rätt tränade och känner varandra väl, händer sällan olyckor. Men en olycka kan hända när och var som helst när hundar leker.

DSC_1576

Så håll din tax i god kondition, börja bygga upp kroppen med lagom lekfulla aktiviteter och fortsätt sedan utmana hunden att pröva nya saker. Både roligt och stimulerande för hund och ägare.

Vi har fått höra att Alf varit i jättefin kondition (innan kastreringen då han gick upp lite i vikt) och någon har sagt att dom aldrig sett en så vältränad tax. Vi har på inget sätt medvetet lagt upp ett träningsschema utan hela tiden sett till att under lekfulla former träna upp kroppen, mest i skogen. Sen har vi provat på massa olika nya saker som t ex doggiepilates som ger mer specifik fysisk träning och balans. Vi kör korta pass, ca 5 minuter på pilatesbollen då och då. Därutöver får de vanliga promenader och springa fritt på gräsmattan i stugan.

Om ni har sett en tax ta sig fram i eländig terräng så förstår man hur smidiga dom är i kroppen om de håller sig i form. Det går undan, upp och ner, hoppandes över gräset för att se och krypandes under vegetationen för att följa spåret… Taxen är verkligen en fantastisk ras!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Tragisk mix

På nätet har det cirkulerat en annons från ett rescue center om en Pitbull/tax mix som söker nytt hem.  Läs mer här. Så klart jättebra att denna hund kan räddas och få ett bättre liv men om ni kollar på bilderna så ser man ju att denna mix inte är hälsosam. Den tunga kroppen på de små benen och mentaliteten? Den vill jag inte ens tänka på.

Det verkar som att många har ansökt om att få adoptera Remi men bara be till högre makter att inga pengalystra idioter får för sig att börja “skapa denna ras” (Pit/tax) och kränga valparna.

Oavsett vad man tycker om blandraser så måste man konstatera att vissa raser inte ska mixas med andra raser, vissa kombinationer kan bli farligare än andra eller rent hälsomässigt en katastrof. Det blir ett lidande för hunden och en eventuellt godtrogen köpare som får dyra veterinärkostnader.

Taxen som ras har ju ett speciellt utseende, de känns igen på den långa ryggen och de korta benen, dvärgväxten. Deras mentalitet är känd om tuff, modig, självständig och envis. De är snabba i reflexerna som jakthundar ska vara. Nu är väl den här valpen ett resultat av en olycka får man hoppas. Den är så klart söt som alla hundar, men hoppas de hittar ett bra hem. Jag har mött Schäfer/tax mixar och även sätt Rottis/Tax mixar. Jag tycker inte de är lämpliga hundar och kräver en klok ägare. Som sagt kan olyckor hända men hunden ska ju få ett bra liv också.

Hoppas Remi får ett fantastiskt hem med kunniga och engagerade ägare  Hoppas ingen annan får för sig att det är en bra mix att tjäna pengar på 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Agerat rasrepresentanter

Bild

I lördags fick våra troll agera rasrepresentanter då en av husses kompisar funderat på att skaffa tax men ville komma och träffa några.

Ja, nu är ju inte våra direkt rasrepresentativa i och med Alfs osäkerhet och Theos hyperaktivitet.

Men utseendemässigt är de ju taxar 😉

IMG_20140715_221408

Nä då vi utgjorde ett gott urval. Fick förklara vad som vad rastypiskt och vad som är individuella skillnader. Människan bestämde sig inom kort för att “det blir en tax” så så dåligt intryck kan vi ju inte ha gjort.

Om man bara är på det klara varför man skaffar en tax (vilka egenskaper man önskar eller vill ha) och vilka behov de har så går det nog finfint.

Taxar är envisa ja, men taxar är inte obildbara. Allt hänger på hur engagerad och påhittig man är som ägare.

Taxar är jakthundar ja, men det finns många taxar som lever aktiva liv utan jakt, t ex med viltspår, rallylydnad och agility som aktiviteter.

Taxar är familjehundar ja, och man måste ha med i beräkningen att alla inte klarar av att vara ensamma så länge. En hund ska inte sova bort sitt liv pga att den lämnas ensam hela dagar.

Taxar är små ja, men de ska ha samma uppfostran som om de var stora. Å nej de är inte “stora hundar i liten förpackning” ?! vad nu det betyder.

Taxar lever länge  och är friska ja, men det är viktigt att ta hand om sin tax för att undvika skador och olyckor. Ett täcke för att hålla ryggen varm kalla vinterdagar, uppvärmning för jaktsläpp, simning för friskvård är några enkla sätt att hålla taxen långlivad och frisk. Än viktigare är att välja valp från en seriös uppfödare som gör alla hälsotester.

Taxar är reserverade ja, ofta lite nonchalanta mot främlingar men de ska varken vara rädda eller osäkra på främlingar. Socialisering är viktigt från valpstadiet.

Ha med taxen på så mycket äventyr som möjligt, var med en så mycket som möjligt och umgås med den som mycket som möjligt så får du en kär vän och trogen kamrat.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Taxarnas hälsa

Idag blev jag mycket förvånad när jag läste senaste numret av tidningen Taxen (nr4 september 2014) som kom idag. Taxarna finns med på SRD-listan (SRD= Särskilda rasspecifika domaranvisningar). Jag har inte hört något om detta tidigare, att de ens pratades om att taxarnas hälsa behövde särskild uppmärksamhet. Så väldigt intresserad började jag läsa.

Om vi tar det från början. Vad är SRD listan för något?

SRD- listan är en lista över raser som behöver uppmärksammas för osunda exteriöra överdrifter.

Det står på sidan 20 i TAXEN: “En exteriördomare ska ansvara för att de olika hundrasernas typiska särarter bevaras med de mål och ramar som rasstandarden fastslår. Detta får dock aldrig ske på bekostnad av hundars hälsa. SRD som har tillämplats vid länsklubbarnas utställningar sedan 2009, identifierar riskområden och förebygger att de utvecklas till  problem. SRD är ett kommenterande komplement till rasstandarden och har som målsättning att öka domares medvetenhet om exteriöra överdrifter och sundheter“.

Man har tagit fram SRD listan i samarbete mellan ras- och specialklubbar, veterinärmedicinska sakkunniga och exteriördomare bland andra.

Bakgrunden till detta arbete som SKK och NU har genomfört är de allvarliga hälsoproboemn som många raser på grund av utställningsaveln har premierat hundar med överdrifter, till exempel allt för kort nos som ger andningsproblem“.

Man menar att en rasstandard beskriver aldrig exteriöra överdrifter men rasstandardens formuleringarna av rastypiska detaljer kan missleda domare och uppfödare till sådana tolkningar som resulterar i att hundar med extrema typdrag tas fram vid utställning och avel.

Varför är då taxarna med i SRD?

I de första arbetena med SRD var det på förslag att taxen skulle finnas med bland annat på grund av att krokiga framben och uppbruten bröstkorg skulle kunna  vara riskområden. Svenska taxdomare och svenska taxklubben höll inte med om detta, utan tyckte att taxen var en sund ras där det inte förekom att exteriöra överdrifter som kunde påverka hälsan eller att dessa skulle premieras på utställning.

Förra året kom ett nytt förslag från NKU (Nordisk kennelunion) som ville ha med taxarna på grund av följande riskområden:

1. Front. Krokiga framben följer den kondrodystrofa konstutitionen. Standarden skriver “frambenen skall vara torra och bra henstomm. De ska vara parallellt ställda och framtassarna rakt framåtriktade”.

2. Markavståndet. Otillräckligt markavstånd som följd av allt för korta ben kan leda till fealktiga röresler och negativ påverkan på rasens arbetsfunktion.

3. Bröstkorg. Dålig utvecklad, kort bröstkorg med kort bröstben. Defekta och deformerade revben.

Svenska taxklubben har en annan åsikt och har skrivit ett svar där det framgår att man inte upplever stora exteriöra defekter inom rasen och att bland annat kravet på jaktmerit för att bli utställningschampion säkerställer att hundarna är tillräckligt sunda för att användas till sitt ändamål. Många använder taxen i jakt och därför har de behållit en god hälsa och sund kropp. De framhåller också att rasstandardens proportioner framgår tydligt och detaljerat och att problem med krokiga framben inte har ökat eller att hundar har premierats på utställning trots defekter.

Ja hur ska man tolka detta? Första reaktionen blev för mig; Oj är det så illa med taxarna, det trodde jag inte. Sen tänker jag att allt det här förarbetet har lett fram till detta beslut och tanken i grunden är ju faktiskt att hundarna ska vara så friska och sunda som möjligt. SRD ska ju även uppmärksamma risker och förebygga innan det blir problem. I det avseendet känner jag att det är bra att man diskuterar frågan och gör allt man kan innan det blir stora problem inom rasen.

Själv är jag inte insatt i avel överhuvudtaget och kan inte uttala mig huruvida taxuppfödare väljer bort taxar som bedöms vara allt för avvikande från rasstandarden för att utgöra en risk för framtida generationer.

Det jag kan tycka är att “jaktmerit” för utställningschampionat innebär som lägst att hunden gått anlagsprov för viltspår. Det är inte en särskilt svår uppgift för en hund kan jag tycka. Det är ett kort spår, om man jämför med vad ett riktigt eftersök kan innebära, som många hundar klarar på första försöket. Så att tycka att det “säkerställer” att problem med exteriöra överdrifter inte finns tycker jag är att överdriva. En hund som har problem med t ex frambenen skulle nog kunna klara ett anlagsprov utan att det där upptäcks att hunden har problem.

Man kan ju lätt bli “hemmablind” och inte vilja se att den egna rasen har problem. Just gällande taxar är det ju framför allt, om inte uteslutande, diskbråcksrisken som diskuteras flitigt. Så det är ju bra att andra riskfaktorer också uppmärksammas.

Ja det ska bli spännande att följa vad detta kommer att innebära för rasen framöver. Allt som är i syfte att förbättra och föra rasen framåt ska välkomnas anser jag!

Har börjat titta på mina egna hundar. Alf har lite krokigare framben än Theo. Alf har lite trängre mellan frambenen som är svagt böjda utåt när han står rakt framifrån. Theo står lite rakare tycker jag nästan så han är åt andra hållet, bred mellan tassarna.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett avelsinlägg

Vi är inte uppfödare, och planerar inte att bli det heller men avel intresserar oss ändå. Det borde även intressera fler hundägare för det är genom avel vi kan påverka vissa grunder hos våra hundar. Alla vill ju ha en frisk och för ändamålet duglig hund som klarar av sina ursprungliga nedärvda användningsområden.

Fyra stövarraser blir en (Svensk Jakt)

Läs hela artikeln här.

Inom Svenska Stövarklubben diskuteras nu ett förslag att öppna stamböckerna och tillåta korsning mellan de fyra svenska raserna hamiltonstövare, schillerstövare, smålandsstövare och gotlandsstövare“.

Eftersom det inte ser så bra ut i registreringssiffrorna, som sjunker kraftigt, för de svenska stövarraserna där de till och med riskerar att försvinna försöker man hitta sätt att bevara rasernas egenskaper på detta sätt.

Stövare som är så otroligt fina hundar! Otroliga jakthundar och fina familjehundar, om än väldigt krävande motionsmässigt. Min farbror och faster har fött upp stövare och jag har suttit i valplådan otaliga gånger. Hoppas dessa underbara hundar bevaras.

Man tittar på hur Norge har gjort

Freddy Kjellström.– De var i ett ännu mer prekärt läge och har gjort bred inkorsning med stor framgång och fått fram riktigt bra jakthundar. Där har man fått med sig de stora uppfödarna och det bästa hundmaterialet.
Farhågorna att de enskilda raserna skulle försvinna har inte besannats.
– Om man däremot inte hade öppnat upp hade nog en eller två norska stövarraser försvunnit, tror Freddy Kjellström“.

Låter ju klokt att göra ett försök att rädda raserna om det dessutom finns goda exempel från grannlandet.

Skrev ett inlägg om stövare som ni kan läsa här.

Svenska hundraser hotade

Läs hela artikeln här.

Flera svenska jakthundsraser är riktigt illa ute på grund av kraftigt sjunkande registreringssiffror. Värst är det för de drivande raserna“.

Det är så ledsamt om vi kommer att förlora våra inhemska raser. Jag hoppas allt görs för att kunna behålla dessa fina hundar. Vi bör vara rädd om vårt arv då raserna framtagits för våra svenska förhållanden med egenskaper som passar oss. En del hundraser som vi format om till svenska raser användes i sina ursprungsländer som packhundar medan vi i Sverige inte vill ha en sådan jakt och därför har tagit fram bra jakthundar som jagar enskilt med drevskall.

Av de tolv inhemska, svenska hundraserna är nio jakthundsraser. För ungefär hälften av dem är situationen riktigt allvarlig eftersom det föds och registreras så få valpar att rasernas sundhet och fortlevnad hotas. Framför allt är det drivande raser som har eller kommer att få problem“.

Varför är det då så?

Britt-Marie Dornell har listat ett antal möjliga, bidragande faktorer:
• En åldrande jägarkår.
• Harjakten med drivande hund har minskat kraftigt. Få vill ta hand om och äta hare, vilket gör att många inte vill skjuta hare.
• Rådjuren har minskat och snörika vintrar har omöjliggjort jakt med kortbenta hundar.
• Kortdrivare har tagit en del av utrymmet från de traditionella kortbenta drivande raserna.
• Rovdjuren har minskat antalet rådjur och ökat riskerna att hunden ska råka ut för vargangrepp
• Vildsvinens ökning har lockat en ny kategori jägare med behov av en annan typ av hundar.
• Den långa utsträckningen i tid av älgjakten har minskat intresset och tiden för annan jakt. Det kan påverka till exempel norrbottenspets negativt.
• Jakt är idag en mycket dyr hobby“.

Ja det är en dyr hobby men nog kommer det även fler nya jägare även om många är äldre. Jakt är en viktig del i viltvård då människan ska samsas med djuren om ytan. Viltkött är ju ett bra, ekologiskt alternativ till det som finns i frysdiskarna på affärer. Djuren lider inte av långa transporter, få stå i kö för att vänta på avlivning osv.

Jag funderar på om det skulle gå att lyfta fram andra egenskaper hos dessa raser än enbart de jaktmässiga. Så klart måste jakthundar få utlopp för sin jaktinstinkt men de skulle säkert även kunna vara bra på andra aktiviteter tänker jag. Vidga användningen av hundarna för att öka efterfrågan. Större hundar funkar bra att dra med  tex. Vad tycker ni bör göras för att bevara raserna?

Vi får se hur dessa raser klarar sig i framtiden.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Varför skaffar vi hund och vad innebär det för våra raser?

Hunden är skapad av människan som ett redskap. Från det att vargar följde människor pga av maten de lämnade efter sig och människan upptäckte att de kunde dra nytta av vargarnas jaktkunskaper har vi levt ihop. Raserna utvecklades allt eftersom utifrån vad människan hade för behov; jakt, valla boskap, vakta/skydda egendom och så vidare.

Idag har samhället förändrats och behoven därefter. Idag har fler råd att skaffa hund och fler ser fördelarna med att ha hund. I vissa fall har hunden blivit en “sak man ska ha” eller “som alla andra har“.

Vad betyder det för våra raser? Idag är hunden mer sällskap än verktyg och det skapar andra behov än de ursprungliga. Men bör vi, av etiska och moraliska skäl, avla bort de ursprungliga behoven för att passa samhället idag? Oavsett om vi kan skapa en hund som inte har några medfödda drifter (utöver basala behov som mat, sömn, att göra behov), bör vi göra det? Människan kan skapa och förändra miljöer och djur efter hur vi önskar ha det men är det etiskt rätt?

Detta är bara reflektioner och hundar har stor positiv inverkan på hur vi människor mår. Studier har ju visat att barn som växer upp med hundar är friskare, färre allergier och utvecklar i högre grad empati än de som växer upp utan. Äldre som har hund besöker läkare i mindre utsträckning och är generellt mer rörliga än människor utan hund. SÅ hunden har en jätteviktig roll i våra liv. Men det är också ett stort ansvar att skaffa en ny familjemedlem och ju fler som skaffar hund desto fler missmatchar blir det.

Allt fler raser idag har utställning enbart som merit för avelsarbete. Vad innebär det för raserna? Det har ju framkommit att många raser lider av svåra defekter pga människans involvering. Läs och fundera över detta när du skaffar hund:

Brachycephala raser – Brachycephala betyder ”kort skalle” och beskriver hundraser vars nosar är för korta i förhållande till bredden på huvudet; typ pekinges, mops, bostonterrier och bulldoggraser. Detta innebär en stor risk för bland annat andningssvårigheter för dessa hundraser. Hunden snarkar och låter pga att den inte kan andas korrekt och blir ofta utmattad av värme, ansträngande aktiviteter osv. Många finner dessa snarkningar gulligt men är det rätt mot hunden?

Pälskvalité och pälsvård – En del raser har idag avlats på fantastiska pälsar, så fantastiska att de innebär stora problem för hunden med bland annat smärtsam tovbildning, svårigheter att röra sig pga all päls, ögon/öron problem, känslig för överhettning/kyla pga pälskvalitén. Lång päls innebär inte automatisk att hunden håller värme ute. En naturligt vattenavstötande och värmande päls har flera lager i olika pälskvalite, en ullig päls närmast huden som värmer, längre päls för skydd och ett yttre lager av sträva hår som är vatten- och smutsavvisande. Att utgår ifrån att hunden klarar kyla då den har päls istället för att se om pälsen är gjort att hålla värmen tänker nog inte många på. Många bad med olika produkter försämrar pälsens naturliga skydd mot smuts och vatten. Ju mer man badar och tvättar desto mer får man göra det då pälsen i sig inte kan hålls ren.

Defekter i skelett/leder/rörelser – vissa raser avlas för att se ut på ett visst sätt, t ex taxen med sina korta ben. Den dvärgväxtmutation som orsakar kortbentheten ökar också risken för diskbråck på bland annat taxen. Det är alltså inte taxens form som är orsak till diskbråck. Taxen har avlats att se ut som den gör för att ta sig ner i gryt men som med all avel så blir den extrem skapas också problem för hunden genom bland annat deformerade tassar/ben, krokighet, för djup bröstkorg som kan öka risken för magomvridning osv.

Tittar man på t ex schäfrarna så har det uppstått något som kallas för räkrygg, alltså ett allt för sluttande kors där bakbenen inte kan röras i ett normalt mönster. Hunden slänger ut bakbenen i sidled för att kunna ta sig framåt. Denna onaturliga rörelse kommer av att hunden inte kan använda sina höfter på ett korrekt sätt och felbelasning blir en konsekvens.

Stora raser lider mer av ledproblem än mindre. Men även små raser kan drabbas av t ex patellaluxation.

Hur mycket ska vi människor lägga oss i utvecklingen hos hundarna? Blir det alltid till godo och bör vi skapa hundar som passar våra behov eller bör bara de som har behov av hundens egenskaper skaffa hund? Något att fundera över.

Läs gärna SKK:s guid till hur ett lyckat hundköp går till. Prioritera hälsa före utseende! Det är många faktorer att ta hänsyn till när man skaffar hund.

  • Vad kan jag ge hunden för liv och vilken ras passar in i det livet?
  • Hur mycket tid har jag att lägga på hunden? (dels i form av aktivering men även i pälsvård, kloklippning, uppfostran osv)
  • Hur mycket kan jag om hundar och den ras jag vill skaffa? Är jag beredd att lära mig mer? Okunskap är den enskilt största faktorn till att det blir fel. Personer som skaffar muskelhundar i tron att de måste uppfostras med hårda metoder. Små raser som behandlas som leksaker men som faktiskt kan vara skarpa jakthundar. Ja exemplen är många och kan skapa rubriker i tidningarna när det blir katastrofala följder.

Så kreativt kan det bli när båda hundarna sover i soffan och matte inte har något att göra. 🙂 Dags att laga nån lunch.

Hej hopp igelkott!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vilken ras är mest trolig att bita och skada en människa?

På den frågan svarar nog många “kamphund” eller kanske gissar schäfer, rottweiler, Dobermann? Stora, muskulösa hundraser med ett kanske skräckinjagande utseende enligt många. Enligt några studier så ligger taxen i topp som den ras som biter flest. :-O

Husse och matte har stött på ett flertal personer som är rädda för taxar eller kallar taxar för “ilskna” osv. Erfarenheterna har inte varit så positiva för en del.

Hur kunde det komma sig? Dessa små, söta, familjekära och kramgoa små limporna, kan det verkligen stämma? Ja. Säkert av just den anledningen, de beskrivs som små söta gosedjur men är egentligen självständiga, snabbtänkta och modiga djur.

Här är vår egna teori om varför, helt ovetenskaplig kan jag tillägga. Detta utgår från hur taxen som ras beskrivs, inte om enskilda individer och det finns stora variationer i hur enskilda idivider fungerar. Men på en generell nivå kan detta vara några förklaringar, i alla fall viktiga att tänka på! Detta kan givetvis stämma in på andra raser också.

1. Många respekterar inte rasens ursprung som en jakthund. De har snabba reflexer och biter först och frågar sen. Det fungerar inte med en hund som analyserar när den går ner i mörka gryt där den kan bli attackerad av t ex grävlingar och rävar. Där gäller det att vara snabbast.

2. Många behandlar små hundar som leksaker. Det ska kelas, gosas, lyftas, lockas och klappas. Hunden måste ju få en chans att själv välja om den vill vara social. Taxen är en reserverad ras. Det betyder inte att den inte tycker om människor men den är lite ointresserad och är inte överdrivet social med alla den möter. Att bli påtvingad (en mindre hund har inte så stora chanser mot en människa som plockar upp den från golvet helt plötsligt) social kontakt är provocerande.

3. Många kan inte läsa hundars kroppsspråk och signaler vilket leder till onödiga provocerande situationer där hunden känner sig trängd och väljer att försvara sig. Hunden väljer oftast att försöka gå undan men respekteras inte detta kan ett bett komma.

4. Andra har inte vett att förstå att barn och djur aldrig ska lämnas ensamma. Barn förstår inte konsekvenserna av sitt eget handlande och kan göra illa djuren genom att peta, dra, slita, nypa osv. Många hundar är otroligt tålmodiga med barn men barn ska aldrig tillåtas utsätta en hund för hårdhänt behandling!

5. En sjuk eller smärtpåverkad hund har inte samma tålamod som den kanske haft tidigare. En sjuk hund ska lämnas ifred och inte hanteras i onödan om det kan påverka smärta osv.

6. En äldre hund kan få svårt att se, höra och uppfatta sin omgivning. Smärta i kropp och själv kan utlösa attacker eller bett av rädsla, oro, aggressivitet pga förändringar i hjärnan osv.

7. En understimulerad tax är inte en rolig familjekompis i längden. Den är påhittig, skaffar sig gärna nya hobbys och kan snabbt få beteendeproblem. Bland annat kan en ouppfostrad tax lätt tro att den kan ta över i familjen och bestämma. Följer man inte reglerna så nyper den till.

Här finns några studier att läsa (på utrikiska 😉 ) Oavsett om man tror på dessa studier eller inte, eller om man inte har tråkiga erfarenheter så bör alla ägare inom alla raser våga prata om eventuella mentala brister och missuppfattningar om rasernas ursprung för att minska risken att hundar hamnar i fel händer. Genom god avel kan man lägga en bra grund för sunda stabila hundar. Sen gäller det att informera och sprida kunskap om raserna så att nya valpköpare väljer rätt ras efter vad de kan hantera.

Dog Bites in Urban Children

Rasskillnader i aggressivitet

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Otänkbara tanke

Vi följer vissa hundbloggar på nätet, bland annat har vi varit in på en taxblogg om James. Idag läste vi att James tyvärr fått somna in efter att ha bitit flera människor över tid. Min tanke går till ägaren för det svåra beslutet. Fy va hemskt att komma till en sån punkt, att när man gjort allt man kan, tagit kontakt med kunnigt folk, jobbat och kämpat med hunden och det ändå inte går. Det måste vara ett av de svåraste besluten man som djurägare får ta. Att låta sin vän somna in. Går det inte att bota/behandla/träna bort och vardagen blir så påverkad att det inte fungerar längre. Ja hemska tanke, vad gör man då?

Att leva utan Alf är otänkbart. Trots det ska vi ge han chansen att testa på att vara jakthund för det är ju hans egentliga egenskaper. Men om nåt skulle hända honom….. fy….

Jag har hört flera som har sagt att leva med en tax är inte som att få en ny familjemedlem, det är som att få ett barn till. Och jag kan förstå det. Deras personlighet, integritet, självständiget gör att dom kryper innan för allt skal man har och rakt in i hjärtat <3

Var rädd om era vovvar och via i frid James.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"