Hunden och skallet

Läst ett mycket intressant och för oss aktuellt inlägg. Om hundars behov av att få skälla och uttrycka sig. Läs hela inlägget här.

Carro skriver bland annat:

Överdriven vokalisering är en vanlig sak hundägare söker hjälp för. Och med all rätt. Vem vill bo med eller bredvid en gaphals? Är skallsalvorna orsakade av stress, överdriven vakt eller rädsla, är vikten att söka hjälp än större. Men rätt ofta tystas hundar in absurdum och utan egentlig orsak. Tidigt, tidigt får de lära sig att knipa käft. Att inte yttra sig på ett för hunden fullt naturligt vis. Det kan gå bra ändå. Men för vissa blir ”tysta leken hela livet” påfrestande och en del hundar kan börja rikta sin uppdämda frustration till andra frustrationstömmande aktiviteter, som att gräva upp ett potatisland, möblera om i vardagsrummet, jaga sin svans, tugga sönder en dörrpost eller virka girlanger av kopplet på promenaden.”

Vår Theo är ju en skällmaskin utan dess like. Han skäller när han är glad, när han är stressad, när han är orolig, när han tuggar på ben osv. Vi vet att det beror på stress och att han är på sin vakt. Vi gör det klassiska misstaget att snällt be honom vara tyst ett par gånger och när det inte funkar så ropar man tyst åt honom. Som om det skulle hjälpa. Jag försöker avleda honom och jag ser att han många gånger när han väl tystnar kommer och vill krypa upp nära. Sen skriker han rakt ut om Alf börjar skälla före honom. Herrejävlar det låter som att någon dödar katten ibland!

För honom handlar det om stressreducering och att lära sig att ta det lugnt. Nu är vi i en ny miljö eftersom vi flyttat till huset. Han behöver få lära sig alla ljud och acceptera att det leker barn och grannhundar utan att han måste skälla.

Jag har inget emot att han skäller i sig. Men jag önskade att han skulle bli tyst när man säger ”nu räcker det”. Theo kan skälla i flera minuter innan man får honom lugn.

Han får gärna skälla när man leker det gör inget, även om hans volym är på högsta. Han skäller av förväntan när man ska träna med honom och man får köra korta pass för att inte skallet ska stressa upp honom ännu mer.

Det har fungerat bra att jobba med hans självförtroende, balans och nosework. Han är säkert lite understimulerad nu då vi har mycket att fixa i och kring huset. Theo har ett inrutat liv med tydliga rutiner. Han har lärt sig sova hela natten utan att vakna och vanka (även om det kan hända nån enstaka gång). Han har lärt sig att gå undan och vila på dagen och kan då snarka, vilket han inte klarade av när han kom till oss. Då var han vaken 100 % av tiden vi var vakna. Sov knappt på natten.

Men så klart måste vi ta tag i träningen av detta och få ner honom i varv. Att skälla på honom gör sällan något gott men tyvärr efter 5 minuters skällande och inga andra strategier fungerar så ropar man och då blir han tyst (för stunden). Tips på bra övningar tas gärna emot 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Erika

Har fått intrycket av att ni redan jobbar superbra med Theo och kan inte komma på något bra tips tyvärr.

Herr Pudel larmar när det kommer folk -vilket i sig är bra- men har svårt att tystna ”i tid” . Han skäller inte i flera minuter men tillräckligt länge för att det ska vara svårt att välkomna besökaren så tyvärr blir det en del tillsägelser för att få honom tyst. Tycker det är jättesvårt då det egentligen är utmärkt att ha en hund som larmar, men det blir gärna lite väl starkt och ihållande.

Matte Sofia

Precis. Han får gärna skälla men inte i flera minuter. Känns så dumt varje gång man ropar tyst åt honom för jag vet att det inte fungerar i längden. Han gör d för att han är uppvarvad och stressad. Men vi har inte hittat så bra sätt att få honom tyst. Så klart är han lugnare dom dagar han varit igång och fått mycket stimulans. Men varje dag har vi inte tid och just nu med huset så har det varit en lång period av att inte kunnat göra hundaktiviteter så mycket som vi brukar. Vi hoppas ju så klart det ska bli bättre med egen tomt osv.

Malin

Min hund är ganska tyst förutom vid dörrplingan och träning. Träningen håller på att få bukt på och vid besök så orkar jag inte lägga ner tiden helt. Han har en blandning av vakt samtidigt som han är glad att någon kommer. Kanske är fel av mig men jag har sagt att han lugnar sig efter han har fått hälsa dvs när personen går ner klappar och pussar honom lite. Sedan är det mesta fine han vill sitta i knät vara social?. Han är väldigt GLAD och kan upplevas skrämmande för min hundrädda kompis. Jag löste situationen med ”quiqfix” att jag mötte upp henne när vi kom och vi gick en promenad på ca 5 minuter då han hälsar lugnare utan ringklockan. Det lugnade henne sedan får mina icke hundrädda vänner bli tvugna att ge honom uppmärksamheten vid dörren. Ja alla håller inte med där, men jag vill gärna att folk hälsar på mig, så då tycker jag att det är lika viktigt att man hälsar på min hund ( om de ska känner mig och vi är hemma hos mig) plingar någon på jag inte känner bär jag hunden så de slipper hälsa eller har i ett annat rum. ? Jag orkar inte träna allting faktiskt så det här funkar bäst för oss? Vi bråkar inte utan har väldigt trevligt ?

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.