Var går gränsen för att hjälpa?

I Tv serien Djurens hjältar tog Lili Päivärinta hand om en skadad räv. Den togs till veterinär som amputerade benet och sedan fick den bo i ett hägn. Tanken var att den lilla räven skulle komma till en djurpark men den smet och lever nu i frihet. Veterinärsamfundet kritiserar nu Lilis försök att hjälpa det vilda djuret och länsstyrelsen har polisanmält henne med anledning av detta. Länsstyrelsen skriver i anmälan att man bedömer omhändertagandet och amputationen av räven som en inte hänsynsfull behandling av vilt. Räven borde i stället ha avlivats, menar myndigheten och Päivärinta är nu misstänkt för jaktbrott, som kan ge henne böter.

Var går gränsen för att vilja hjälpa ett djur och när det övergår till att djuret får lita i onödan? En svår balansgång. Själv tycker jag att man måste tänka ett varv till när det gäller vilda djur. Om djuret är så skadat att det ej kommer kunna leva normalt efter en kort tids rehabilitering så bör nog avlivning vara att föredra. Vilda djur stressas oerhört i fångenskap, även om tanken och viljan är god. I det här fallet hade jag nog stått bakom veterinärernas bedömning att räven borde ha avlivats istället. Det går ju inte att förklara för ett djur varför och vad man försöker göra för att hjälpa. Även om räven nu lever i det fria igen, oavsiktligt, så betyder det ju inte att livet återgått till det normala. Kan räven jaga lika effektivt? Har den ont? Fantomsmärtor är vanligt hos människor som amputerar och det torde ju inte vara så olikt för en räv. Kommer den kunna hitta en partner? Djur väljer ju ofta bort individer som avviker eftersom biologiskt väljer de, dem starkaste och bästa exemplaren att föröka sig med. Hoppas det går bra för räven i vilket fall.

Läs Lilis egna ord här.

En artikel i Aftonbladet.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.