Etik i djurhållning

Detta inlägg är endast tänkt att skapa reflektion och eftertanke – inte en åsikt huruvida vissa djurägare är bättre än andra. Ingen är perfekt och ingen mår alltid bra.

Att djur gör att vi människor mår bättre har konstaterats många gånger, både i forskning och bland oss som har med djur att göra – vi vet att det är så. Människor kan uppmanas att skaffa ett husdjur för att må bättre, att komma ut, minska oro/ångest, få socialt stöd och många andra anledningar – ur människans perspektiv. Men har du någon gång funderat hur det blir för djuret att vara ”vårdare” åt oss människor? Kan vara bra att fundera över det.

Att vistas i stallet, skaffa en hund eller katt för att minska sin egen stress -att se djuret som en rehabiliteringsresurs för vårt mänskliga stressade liv, som kanske är mer eller mindre självvalt, är det etiskt riktigt?

Vi vet ju också genom forskning att djur, oavsett sort, kan få både fysiska sjukdomar (som magsår) och utveckla stereotypa beteenden av stress eller av att vistas i miljöer de inte trivs i.

Vi har tack och lov kommit långt kunskapsmässigt idag och många djurägare förstår att det man förut såg som ”problembeteenden”, ”trots”, ”ouppfostran” eller ”utmanande beteende” idag förstås som signaler från djuret på smärta eller obehag/otrivsel.

Djur är helt klart bra för oss människor men är stressade människor bra för djuren? Vet vi hur det är för våra husdjur att möta och hantera människor med ångest, utmattning, hög stressnivå osv?

Djurens beteenden är ofta en spegel på vårt eget. Att få ett gott samspel med våra djur kräver att vi själva är lugna och har tålamod.

Det finns många djur och människor som hjälper varandra genom livets utmaningar och svårigheter. Djur är precis som oss människor olika tåliga och blir olika oroliga av omgivningen. Det gäller kanske att passa ihop? Att om jag har stort behov av ett husdjurs som stöd – så behöver det husdjuret ha en personlighet och stabila gener för att klara av det.

Viktigaste av allt tror jag är att se till att djuret alltid får sina egna behov tillgodosedda – god omvårdnad, en lugn plats, att få välja när det vill vara socialt och när det vill gå undan och vara ifred, att få hälsosam kost och gott om rörelse och motion. Om jag som person inte har förutsättningar att ge allt detta i perioder då jag mår dåligt behöver jag se över vilket skyddsnät som kan träda in och stötta upp – så att både djur och människa får återhämtning och kan må bra! Ingen ska behöva ha dåligt samvete, varken för att man lider av psykisk eller fysisk ohälsa eller att man har ett husdjur som hjälper en i svåra stunder – så länge man ser till att det finns balans och motvikt.

Som jag brukar förklara på mitt jobb:

Det jobbiga och det ”sjuka” behöver vi aldrig leta upp i livet – det ramlar alltid över oss. Det vi då måste fokusera på är motvikten. Vi måste aktivt sökta upp det som skapar återhämtning.

Det är inte farligt att uppleva stress så länge du ger dig tid till återhämtning.

Det är inte farligt att uppleva krav så länge du finner stunder då du har valfrihet.

Det är inte farligt att uppleva nedstämdhet så länge du kan söka upp det som ger glädje och hopp.

Osv…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

2 svar på ”Etik i djurhållning

  1. Hej!
    Vad glad jag blev när jag hittade dig igen (det har gått några år)
    Mitt bloggande har i princip legat nere, men så kände jag för att ta opp skrivandet igen. Letade nu efter mina ”gamla” vänner, och fann dig 😀
    Kul att läsa igenom vad som hänt
    Susanne

    • Ja det går upp och ner med bloggandet. Jag kommer försöka hålla liv i bloggen även om Alf och Theo inte finns mer… Men det kan ju komma andra djur. Detta är första gången i mitt liv som jag inte har några husdjur och det känns väldigt konstigt.

Lämna ett svar till Matte Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.