Dagens sanning

Sanningens ord av våra tränare på Forma hundcenter! (Snott från Fb).

God morgon! 

Så här över morgonkaffet funderar jag på “sanningar” som florerar bland hundfolk. En är “hundar mår bra av bestraffningar”. Hm gör de?
Gör du? Om du gjort fel på jobbet och chefen dundrar in och skäller ut dig, mår du bra då? Eller om ett barn blir instängt på sitt rum för att hen har gjort något bus, mår det barnet bra då? Nä knappast det är ju ganska självklart eller hur?
Men, säger förespråkarna för bestraffning, en hund mår bra av att lära sig vad som är rätt och fel. Nja gör den det? Det är väl snarare DU som mår bra om hunden gör rätt? Men visst vissa regler måste hundarna följa för att passa in i vårt samhälle. Men då är frågan: lär sig hunden vad som är rätt genom att bestraffa det som är fel? Nä på sin höjd lär den sig vad som är fel mest troligt hittar den nya vägar att undvika obehaget och det behöver inte vara vägar du tycker är ok. Ex hunden drar i kopplet för att den vill framåt. Du rycker i kopplet. Ok det gjorde ont så hunden kanske inte drar däremot vill den fortfarande framåt och i iver och frustration kanske den börjar hoppa, bita, skälla. …
Fokusera på vad hunden SKA göra, visa vad du vill, belöna när den gör rätt och hunden kommer att vilja göra rätt och både du och hunden mår bra.

Slutsats: nej en hund mår inte bra av bestraffningar.”

Där med basta!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hälsningscermoni

En intressant studie från SLU som du kan läsa här om hundar och hälsningsbeteenden.

När man återförenas med sin hund visar den troligtvis ett aktivt hälsningsbeteende som återspeglar en glädje av att se dig igen./…/

Resultaten visade att återseendet med personen, oavsett hur denna tog kontakt med hunden, ledde till frisättning av “välbefinnande-hormonet” oxytocin hos hundarna och stresshormonet kortisol sjönk. Denna effekt var dock starkast om personen tog både fysisk och verbal kontakt med hunden. Vid denna typ av kontakt tog även hunden mest fysisk kontakt och slickade sig mest om munnen. Vid de andra typerna av kontakt uppvisade hunden mer kontaktsökande beteende, vilket tyder på att hundarna ville ha full interaktion.”

Matte har aldrig förstått det där med att ignorera/avvisa en glad hund som längtat efter dig när man kommer hem. Sen kan man ju hälsa på olika sätt. Våra är rätt livliga så vi göra inga stora gester men både fysiskt och verbalt hälsas det här. Förutom husse och svärfar. De slänger sig på backen och börjar busa med dom. Undrar vem som är mest glad att se vem? 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Det handlar inte om lata okunniga ägare

Läste ett intressant men tragiskt inlägg som ni kan läsa här, om en matte som gjorde allt för sin hund. Det visade sig att hunden hade en svår neuropsykiatrisk diagnos, tvångssyndrom. Det är inget man kan straffa, tvinga eller uppfostra bort. Ägaren fick flera gånger höra att hon var en dålig hundägare, inte klarade av sin hund, inte kunde uppfostra/träna den rätt osv. Hon fick även, som hon själv beskriver det, råd om uppfostringsmetoder som till och med är förbjudna i detta land!

Det förvånar mig fortfarande hur dömande folk kan vara. Speciellt hundägare verkar det som. Alla har en åsikt om  hur just DIN hund ska uppfostras. De kan allt, har alla svar, vet precis vad som funkar på din hund. Utan att ha träffat den egentligen.

En sån människa har fel på så många sätt. För det första behöver man inte pracka på sina egna värderingar och träningsmetoder på andra. Ber någon om hjälp kan man ödmjukt framföra hur man själv hade provat lösa problemet. Det är ofta mindre hotfullt och mer trevligt och hyfsat att framföra det som en fråga: “har du tänkt på att prova det här?” eller “vad tror du skulle hända om du gjorde så här istället?”.

Att dessutom döma en ägare som inkompetent, inte veta vad de har att göra med, lat eller vad som helst är nedvärderande och elakt och felaktigt att anta! Personen kan ju ha jobbat mycket och länge och lagt mycket pengar på att hitta en lösning. Man måste först ta reda på såna saker som om hunden är frisk fysiskt och psykiskt. Sjukdomar är inget man uppfostrar bort eller med våld “slår ur hunden”.

Jag tycker ägaren är modig och självsäker som kunde bortse från alla idioter som ska ha åsikter om hur hon skulle ha gjort. Hon gjorde det bästa för sin hund och fick till slut ta det tragiska beslutet att avliva sin vän. Det är att vara en god hundägare, att inte falla i fällan och göra som andra säger åt en “för det vet minsann“. Våld, hot eller hårdhänt hantering hör inte hemma i hunduppfostran. Det skapar om än en mer stressad hund, alternativt en apatisk hund för att den inte vågar agera. En sån ägare är blind inför att se sin hunds behov. Hunden kan ju gå med smärta, nedsatt syn eller vad som hellst men ägaren ser det inte för hunden kan ju brytas ner till att lyda och då har den inga problem längre. Det är inte att vara en god hundägare och ingen jag skulle se upp till!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu snor jag detta från Fb men jag tycker det är så viktigt att påpeka detta om och om igen!

Eftersom på tok för många utställare tycks ha missat det här så måste jag ju skriva det så fler ser. Sedan oktober 2013 är det förbjudet att dra upp huvudet på hunden. Förbjudet alltså. Det är inte ens rekommendation. 
På alla utställningar jag har varit på är det alltid några som har fruktansvärt smalt halsband i stryp som drar i hunden. Så får det inte gå till…

För att illustrera alla känsliga delar (precis lika känsliga som på oss människor) så visar jag det på bild också.

“A dog should be shown on a loose leash in a natural way with a correct and breed specific movement. Pulling the dog up at the neck and/or tail is prohibited.”

På svenska:
En hund ska visas på ett > löst koppel< på ett naturligt sätt med en korrekt och rasspecifika rörelse. Att dra upp hunds hals och / eller svans är förbjudet.

http://www.fci.be/circulaires/14-2014-annex-en.pdf

(eftersom inlägget delas så skriver jag min senare kommentar här så alla ser. Det är skrivet den oktober 2013 men ska tydligen börja gälla 1 juli 2014)

halsband

 

Det är inte jag som skrivit texten men personen vill uppenbarligen sprida budskapet så jag gör det också.

Ser detta rätt ofta faktiskt på utställningar. Tycker att många schanuzerägare har en hund som sprattlar med frambenen för att dom inte når ner i marken medan ägaren “hänger upp” hunden i kopplet!

Hunden ska kunna gå med naturliga rörelser och kroppshållning.

Sen kan många tänka på detta som har vanligt halsband på promenader. Ett bredare halsband är bättre och mer skonsamt mot hundens nacke och inget halsband eller koppel ska används som uppfostringsredskap. Det är endast en säkerhetslina och att lära hunden gå fint i koppel är inget man gör med ryck. Det sker genom positiv förstärkning när hunden inte drar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kunskapsläget fortfarande lågt

Varning för ett gnällinlägg om ett ämne jag tagit upp tidigare.

Oh jag blir så frustrerad att kunskapen om hundars och andra djurs behov och reaktioner på våra metoder är så låg i så många länder. Nu pratar jag inte om u-länder där människor kämpar för att överleva utan om i välbärgade länder. Hamnade åter igen i en diskussion med en amerikansk taxägare, som har en 4 månader gammal tax, som kissar i sin bur. Här förvaras alltså fortfarande hundar i bur när man arbetar på dagen eller när den ska sova på natten. Sen undrar man varför en så ung hund kissar i sin bur för de har ju fått veta att hundar inte kissar där de sover.

*biter sig i tungan* Enda sättet att bemöta såna frågor är med vänlighet och med en trevlig ton och med korrekt information från säkra källor. Men det är så svårt att inte skrika ut ” HUR FAN TÄNKER DU NÄR DU LÄMNAR EN LITEN VALP ENSAM I EN BUR HELA DAGARNA” och ställa 1000 frågor om vilka vanor hunden har av att få gå ut och göra ifrån sig. En promenad per dag räcker ju inte.

Det är bara så fruktansvärt tragiskt att hundar behandlas på det här sättet fortfarande. I burar för att ägaren inte vill att de ska äta upp möblerna hemma. Om de istället skulle lägga tiden på att faktiskt vara med sin hund och aktivera den så är det problemet nog mindre. På många ställen i Amerika går man ju inte ens promenader med hundarna, de ska rasta sig själva på gården.

Å jag kan ju inte hålla tyst heller. Jag försöker verkligen med god ton och med en glad attityd skriva svar på tal. Om jag lyckas få en enda ägare att ändra på sig eller söka mer kunskap och hitta nya sätt att lösa problemen på så har jag ju gjort något för någon hund någonstans.

*någradjupaandetag*

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Olika uttryck i hundvärlden

Har funderat på olika uttryck som florerar i hundvärlden, framför allt två st.

Det första är “en stor hund i liten kropp“. Vad menar man med det? Vi sa nog också så i början och fick ju höra det när vi skulle köpa tax, att det är “en stor hund i liten kropp“. Det känns som ett uttryck för att kompensera för att taxen är en liten hund, jämfört med stora hundar, men skulle det vara något dåligt? Är en större hund mer “hund“? Kräver en större hund mer av sin ägare?

Nu tycker inte jag det stämmer längre. Alla raser har olika egenskaper. En ras kan vara “lätt” för den som vet vad de köpt och som valt ras med omtanke och samma ras kan vara “svår” för den som inte vet vad de har i kopplet. Har man en större hund kräver det att ägaren har lydnad på sin hund eftersom en stor hund kan göra stor skada om den skulle bita/försvara sig. En liten hund kan man de fakto plocka upp under armen och gå iväg med. Sen tycker jag att alla hundar ska ha samma lydnad. En liten hund ska inte heller tillåtas stå och skälla okontrollerat eller göra utfall. Men då kräver det också viss lydnad från omgivningen också! Man går inte fram till en schäfer som skäller men man dyker på en lite hund som skäller och visar tydliga avståndstagande signaler (vill ha större utrymme) och sen förvånas man/bli arg för att hunden biter?!

Det ligger nog ändå en god bakgrund i uttrycket att vissa små hundraser är krävande på det sättet att de avlats för arbete (jakthundar, vakthundar, vallhundar) medan andra små raser avlats på sällskap, med mindre egna initiativ kanske. En mer korrekt beskrivning av just taxen kanske är att det är en mellanstor hund med korta ben inte en liten, avlång hund. För taxen är långt tillbaka avlad från stövare.

Det andra uttrycket som vi inte får riktigt kläm på är “hunden blir vad man gör den till“. Det är också väldigt luddigt uttryck. Alla hundar föds med vissa genetiska grunder, egenskaper och får en egen personlighet. Dessa går att forma till att hunden blir vad den var tänkt att bli ( t ex en brukshund som vinner en lydnadstävling, en jakthund som jagar på ett korrekt sätt, en vallhund som flyttar får osv). Samma hundras/hundinidivd med samma genetiska egenskaper kan bli farlig med fel ägare.

Ta exempet amstaff. En amstaff kan bli en duktig lydnadshund, träna och tävla i t ex weightpull och vara en vänlig, sällskaplig familjehund. Samma hund kan också bli grannarnas skräck, polisens mardröm och barnens fiende med en ägare som slår, hotar, kräver för mycket och inte aktiverar sin hund under strukturerade former. Its as simple as that. Så i det fallet blir ju “hunden vad du gör den till” men du kan inte göra en vallhund till en grythund, du kan nog inte förvänta dig att en brukshund ska söka upp vilda djur och förfölja dom med skall. Skulle det ske så har det nog mer med just den individens förutsättningar att göra, att den skiljer sig från sina raskompisar, än att du lärt hunden något nytt.

Vi har små hundar. Vi är stolta över våra små hundar. Att de är små betyder inte att de inte är arbetande hundar. Så här är en bild på våra små arbetande hundar som vi är så stolta över. Gullegrisar. ♥

20131027_135618

 

IMG_20130929_102411

En reflektion så här på morgonen. Dags att kliva upp. Det är sol ute! ☼

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att förstå djurens beteenden – katter

Alf och Theos “kusiner”, Max och Charlie, är av en annan art – katt. Så här kommer ett inlägg om katter 🙂

Som alltid när man skaffar ett husdjur är det viktigt att ta reda på djurets ursprungliga instinkter och beteenden. En katt till exempel är ju nattaktiv. Det är inte naturligt för dem att vara igång dagtid och sedan sova på nätterna. Man kan inte bli arg på katten för att de drar igång lekar på nätterna.

Läs om forskare som vill höja kattens status här.

Bland annat tar man upp att:

Sönderklösta möbler, jamande på natten och behov som utförs i duschen. Det är beteenden som är naturliga hos katten, men som kan få ägaren att ilskna till. Nu genomförs en studie i hopp om att öka kunskapen och höja kattens status“.

Högre status är viktigt för att djuren ska få rätt förståelse och omvårdnad.

Enligt Maria Andersson är vi i Sverige generellt hyfsat bra på att ta hand om våra katter. Överfulla katthem och det höga antalet avlivningar tyder dock på att många katter har det mindre bra.

-Problemet är att det är väldigt lätt att skaffa katt och lika lätt att göra sig av med den”.

Det sista gäller för många djur. Vem som helt, oavsett kunskap, kan skaffa djur. Djuret i sig är helt beroende av den ägare den får och för att överleva måste den anpassa sig till den miljö och den omvårdnad eller brist på omvårdnad som den ges. Det kan vara viktig att tänka på. Djur kan ju inte säga ifrån eller byta ägare. Den kan heller inte protestera allt för mycket eftersom den då riskerar att bli utan mat, vatten, få göra sina behov osv.

Att vara en ansvarstagande djurägare innebär att läsa på innan man skaffar ett husdjur och att skaffa det husdjur som passar in i ens livssituation. Inte bara skaffa det sötaste djuret eller något man vill ha. Det skapar ofta mer problem och djurägandet blir inte roligt. Sen måste man även läsa på om djuret när han har det. Vilka behov och beteenden djuret har, hur det visar att det mår bra eller är sjukt, lära känna individen och söka vård/hjälp i tid.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Observationer igen

Det är synd om många hundar, hur oförutsägbar deras värld är pga oss människor.

Mötte på promenaden två killar (unga). En med en “pitbulltyp” å en schäfer. Hundarna lekte lösa och plötsligt börjar killarna skrika “sitt” och “Hit”. När hundarna, som lekte, inte omedelbart lyssnade så gapas det mer “Sitt ner!” och “du ska lyssna på mig!”. Ena nöp sin hund över nosen och “pratade vett med den”.

Ja hur ska hunden veta att “sitt” och “Sitt ner” med olika tonlägen och kroppsspråk betyder samma sak. Hunden förstår ju inte ordet utan kopplar ihop ett läte med en handling. När lätet låter olika kan det ju betyda olika saker. Hunden får ju inte en chans att tänka klart innan den förväntas lyda.

Vi använder oss av handtecken i all träning för att teckenspråk är samma varje gång och hundarna förstår tecknet direkt medans ett ord tar längre tid att lära hunden eftersom den inte får några ledtrådar.

Schäfern visade tydliga undergivna/ofarliga signaler men ägaren fortsatte ju “mästra” hunden i att “lyssna på honom”. Ja, inte lätt att vara hund.

Det är ju som med franska språket. Samma mening är ett påstående eller en fråga beroende på hur du med tonläget avslutar meningen. Det betyder alltså olika saker fast du säger samma ord, bara att du säger dom på olika sätt. Så måste ju livet vara för våra hundar. Dagligen.

Värt att tänka på innan man ställer krav.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Inledningen

Man talar med en god vän om sina hundproblem och får råd. Grannen man möter i trappan kommer med anvisningar om vad man borde ha gjort i stället. En främmande person på gatan försöker välmenande, på basis av sin erfarenhet, att råda“.

Ja hur väl känner man inte igen det där. När vi fick hem Alf så hade alla åsikter om hur vi skulle göra. En del hade aldrig ens träffat Alf.

Detta grundar sig på att hundtänkande till sörsta delen baserar sig på åsikter och inte på insikter“.

Det låter inte klokt men är nog sant. Hur kommer det sig att så mycket i hundträning och hunduppfostran bara är åsikter? Det borde ju grunda sig på fakta, forskning, erfarenhet och framför allt vad som funkar (och då inte funkar menat för att man alltid gjort så). En del har så svårt för att ta till sig att man faktiskt kommit fram till andra slutsatser genom att studera vad som funkar och genom att förstå psykologin bakom beteenden. Därför är det så svårt att förstå de som använder våld, tvång eller allt för höga krav i sin uppfostran/träning. “Ledarskap” och “konsekvenser” är ord som mer och mer urholkats till att ofta innefatta just hårda metoder. Orden beskriver ju egentligen något helt annat. Tänkte tillbaka på det där vår kursledare sa om hur en bra chef är..

(Läser Anders Hallgrens böcker)

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Boktips

Sen vi ordnade ett nytt bibliotekskort efter ca 15 års frånvaro så har vi använt det flitigt. Det började med kursböckerna:

Hundspråk – etologi i ord och bild av Renée Sjöberg 
Lättläst och illustrativ bok. Det märks att mycket av innehållet är några decennier gammalt men mycket är lika aktuellt idag. Framför blir man nyfiken att börja studera sin egen hund. Många jämförelser med vargar vilket man idag börjat gå ifrån tror jag. Hund och varg anses nu vara för långt ifrån varandra för att kunna jämföras på det sättet då de lever under helt skilda förhållanden och hundar är framtagna av människan medans vargarna utvecklats evolutionärt.

Stressade hundar – Martina Nagel
Också lättläst bok med enkla förklaringar och tydliga exempel. Innehåller även ett frågeformulär som man kan fundera kring sin egen hund och reflektera över hur just den individen är utifrån sina unika förutsättningar (miljö, arv, uppväxt, särskilda händelser osv).

Sen för skoj skull lånade vi:

Min Tax av M Jensen
Trots att originalet har många år på nacken så måste jag säga att innehållet är högst aktuellt och det ger en mycket bra beskrivning av taxen som ras. Beskrivs med humor och kärlek. Kan varmt rekommenderas den som är nyfiken på taxen.

Jakt med drivande små hundar  av Dennis Liljeborg
Även här en genomgående bra beskrivning av de raser som betraktas som små drivande raser. Fina bilder och inspirerande läsning för den som är intresserad av jakt eller redan är jägare.

Kontaktkontraktet av Eva Bodfält
Det som förvånade mig mest när jag läste denna var att det mesta gör vi redan med våra hundar. Det kändes inte som något nytt! Kändes skönt att få bekräftat vad det är man redan gör och hur man kan förbättra det. Boken handlar främst om hur man skapar en relation som möjliggör inlärning hos hunden genom positiva metoder. Mycket läsvärd.

Påskläsningen blir nu Lyckliga Lydiga Hundar av Anders Hallgren och Problemhund och hundproblem av samma författare. Får väl recensera de senare 🙂

Tänk vad mycket spännande som finns på biblioteket!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"