Jag tänkte försöka förklara begreppet jag använder för de metoder som jag lär ut: vetenskapliga. Det går så klart inte att göra en omfattande beskrivning eftersom det skulle kräva flera års universitetsstudier (jag har läst fyra år på universitet). Men här kommer en kort, komprimerat och fyrkantigt försök att förklara som jag hoppas gör att du kan lita på det jag lär ut.

Studier och forskning om (dägg)djurs beteenden sker inom många områden som t ex psykologi, biologi, sociologi, beteendeforskning, etologi och forskning om hjärnans uppbyggnad. Det vi lär oss om djurens beteende, biologi och neurologiska funktioner stämmer till stor del även för oss människor. Vi människor är ju också däggdjur. Både människor och djur har medfödda program för inlärning. Människan är ett däggdjur som är underkastad samma principer för inlärning som andra djur. Man ser likheterna som finns mellan människor och djur där djur egentligen är enklare versioner av oss.

Man ska kunna ställa fem krav på vetenskap:

• Vetenskap är ett förhållningssätt, i vilket man alltid är beredd att kreativt och kritiskt ompröva nuvarande “sanningar”, uppfattningar och metoder.
• Det ska finnas en tydlighet om vem eller vilka som ställer frågan.
• Kunskaper och metoder ska presenteras på ett sådant sätt att de kan ifrågasättas.
• Kunskaper och metoder ska kunna förkastas, d.v.s. förklaras ogiltiga.
• Vetenskapliga undersökningar kräver öppenhet (genomskinlighet), d.v.s. fullständig redovisning av hur man har gått tillväga (d.v.s. metoden) och vad man har kommit fram till (d.v.s. resultaten).

Enligt Nationalencyklopedin (NE, 2008) är vetenskaplig verksamhet eller forskning ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område genom att man samlar in och klassificerar data, gör observationer och experiment eller tolkar och analyserar tillgängligt material för att sedan kunna dra generella slutsatser och formulera resultat.

Vetenskaplig grund handlar om att utgå från resultat från vetenskapliga studier som forskare har bedrivit. Man måste sedan tolka resultaten för att kunna använda dem på ett fungerande sätt i det egna sammanhanget.

Beprövad erfarenhet handlar om professionell, gemensam kunskap som är utvecklad, prövad och dokumenterad över tid och av flera. Den växer fram ur praktiska erfarenheter som diskuteras, delas, prövas, dokumenteras och kritiskt granskas.

Mycket forskning syftar till att ta reda på hur världen fungerar. Annan forskning syftar till att vägleda våra handlingar.

Jag läste ett tänkvärt citat som jag inte vet ursprunget på:

Fakta är information minus känslor
En åsikt är information plus erfarenhet
Okunskap är en åsikt som saknar information
Och dumhet är en åsikt som ignorerar fakta

okänd

Poängen är just det: vetenskap är inte en åsikt. Vetenskap är inte en enskild persons erfarenhet eller världsbild. Det är många människors, årslånga arbete med att studera, samla information, bygga experiment och tolka resultat samt upprepa detta för att kunna dra så säkra slutsatser som möjligt.

Ingen vetenskap är beständig. Vetenskap utvecklas hela tiden: Det vi trodde oss veta för 100 år sedan, som kanske fortfarande låter logiskt, kan ha motbevisats eller kanske har det funnits en korrekt grund men tolkningarna har gjorts med grova mätinstrument som gett skeva eller felaktiga tolkningar av resultaten. Gör man om samma studier med dagens teknik och metodutveckling kan man få tydligare och mer samstämmiga resultat, som tillsammans med annan information som utvecklats ger en ny förståelse för ett fenomen.

Vi tolkar inte heller världen neutralt genom våra sinnen. Vår uppfattning om omvärlden påverkas av vår egen sinnesstämning, våra fysiska och psykiska förmågor och vår förförståelse (tidigare inlärningshistoria). Det innebär att jag har färdiga glasögon på mig när jag ser, hör, uppfattar, tolkar och tror på det flöde av konstant information som översköljer mig varje dag, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.

Mina glasögon kommer att påverka:

• Om jag uppfattar informationen som hotfull eller vänlig
• Om jag uppfattar triggers eller inte
• Vilken information jag söker och finner
• Vilken information jag väljer att följa
• Osv…

Ta med den här informationen också när du tränar med din hund. Vad har din hund för inlärningshistorik? Har den fått lära sig att världen är hotfull eller vänlig? Det kommer att färga din hunds inlärningsförmåga på liknande sätt som det gör för oss människor. Lever hunden med ett konstant stresspåslag, litet eller stort, så kommer det att påverka och minska dennes förmåga till nyinlärning.

Du har rätt till din egen åsikt, men du har inte rätt till dina egen fakta.

Engelskt uttryck

När det kommer till inlärning så handlar det inte om vilken metod som funkar eller inte, däremot visar forskning att vissa metoder fungerar effektivare (positiv förstärkning) och andra (aversiva/tvångsinslag) har mycket fler negativa biverkningar (som du kan läsa mer om i länken längst ner i inlägget), däribland mycket som faktiskt bromsar eller blockerar själva inlärningen – vilket är en motsatt effekt mot vad man som tränare är ute efter. Därför är metoder som bygger på enbart positiv förstärkning (utan inslag av tvång, hot eller våld) med frivillighet och möjlighet att kommunicera tillbaka till människan mycket mer effektiva.

Det betyder att det också fungerar att lära hundar saker genom att antingen jobba med bestraffningar, eller att vara så kallad ”balanserad” tränare som jobbar med både belöningar och bestraffningar. De kommer också att lära sina hundar saker MEN vad de tränarna inte är medvetna om är just bieffekterna som den typen av träning ger. Där de negativa bieffekterna i själva verket försvårar för just inlärning och utvecklandet av friskt tänkande hos hunden, där den blir bra på problemlösning.

En hund som hela tiden har höga krav på sig, med låg eller ingen egen kontroll (där människan är styrande i alla moment) kommer att ha mycket sämre utvecklade förmågor gällande problemlösning, möta nya saker och att få inlärningen att fästa bättre, behållas längre och generaliseras till nya situationer. Det kan också leda till att du får en hund som till slut, pga att den känner hopplöshet i att inte kunna påverka sin situation, stänger av vilket kan tolkas som att du har en lydig eller väluppfostrad hund när hunden egentligen är i ett allvarligt psykologiskt tillstånd av inlärd hjälplöshet. Många hundar lider i onödan av ägarens val av träningsmetoder, vilket inte syns utanpå hunden (om man inte är mycket skicklig på att observera och se hundens allra minsta signaler).

De biverkningarna finns alltså inte när det gäller positiv förstärkning. Om man då tror att positiv förstärkning handlar om att ”strunta i” när hunden gör fel, att det är någon slags ”låt gå” metod så stämmer inte det. Det är aktivt, medvetna och uträknade handlingar från tränarens sida när man väljer att ignorera ett oönskat beteende, när man väljer att hantera ett oönskat beteende och när man väljer att jobba med att motbetinga oönskade beteenden. Det kräver dock en del kunskap för att kunna göra detta. Och det är här de ”balanserade” tränarna går bet när de börjar lägga in bestraffningarna i syfte att kontrollera och/eller ”få bort” oönskade beteenden – det visar på kunskapsluckor. Ur hundens synvinkel blir det en stor osäkerhet och frustration kring att inte veta när belöning finns och när bestraffning kommer. Det leder till ett konstant stresspåslag, stort eller litet är individuellt för varje hund.

Vad är positiv träning?

Alla beteendemässiga termer och aktiviteter har sina rötter i vetenskapliga definitioner för praktisk användning och gör att alla som jobbar med detta förstår varandra på ett tydligt sätt. Det talas inte om svårtolkade begrepp som t ex “dåligt ledarskap”. Positiv träning är säkrare, mer effektiv och mer pålitlig än aversiv träning (träning som innehåller tvång och bestraffning), när den lärs ut med god teknik. De professionella egenskaperna i kompetens, ansvarstagande och transparens i reklam, ger en optimal hundvänlig träning som våra hundar behöver och förtjänar. Att lära sig positiv förstärkning är också lättare för hundägare. Vi vet att rädslan för smärta är traumatiserande för våra hundar, precis som det skulle vara för oss. Den kroniska stress över att aldrig veta när bestraffning kan uppstå skapar otrygghet till människor hos hunden. Att vara en så kallad “balanserad” tränare (som jobbar både med belöning och bestraffning) är en motsägelse i sig självt.

Att någon tränar belöningsbaserat märker man på att två saker hos instruktören

Att träna på ett belöningsbaserat sätt

•Baseras på en belöningsstruktur som uppmuntrar hunden att vilja arbeta mer med dig

•Endast belöningsbaserad, det finns inget straff eller “tillrättavisande”

•Få hunden att rikta sin uppmärksamhet mot någonting som är kopplat till belöning

•Genom att fånga beteende, locka och shejpa beteenden

•Bestraffning hindrar önskad inlärning

•Bestraffning talar inte om för djuret vad det ska göra

•Bestraffning gör djuret mer reaktivt så att det ökar aggression och upphetssning

•Alla djur som redan var aggressiva kommer att bli värre med bestraffning

•Bestraffning ökar risken av fysiskt och psykisk skada

Vad positiv träning inte är – exkludering

När man jobbar utan tvång, med enbart positiv förstärkning kommer följande aldrig att användas:

•Inga elhalsband

•Inga stryphalsband

•Ingen smärta

•Ingen rädsla

•Ingen dominans eller skärmsel

•Inga tvångsmässiga metoder

•Ingen fysisk kraft mot hunden i någon form

•Inga slag med obejkt

•Inget kastande av saker

•Inget slag med tidningar

•Inget skakande i burkar av mynt eller stenar mot våra hundars känsliga öron

•Inga sprayflaskor

•Inget skrikande

För att inte inlägget ska bli oändligt och oläsligt långt har jag samlat mer information i länkarna nedan

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"