Covid covid covid

Ja är vi något less på detta virus? Fram och tillbaka med restriktioner och försiktighet. Vi har klarat oss hittills, och då jobbar matte ändå på ett sjukhus. Vi har börjat handla hemifrån via coop, smidigt att slippa gå i affärer som tar sån tid. Lättare att klicka hem varorna via datorn 🙂

Tog tillfället i akt och använde covid till något vettigt. Lite trickträning. Theo måttligt besviken när matte delar godisarna…

Va får man bara halva?!
Theo toktass
Alf vår lilla Ior.

Det bästa vi har gjort vid jul var att inte köpa julklappar åt varandra utan att lägga pengarna på att laga saker. Småsaker som jag gått och stört mig på. En rullgardin som inte fungerat – bytt. En elfalåda som gått sönder – bytt! Så skönt! Huset är ”bara” fem år gammalt nu men man ser lite skavanker här och där, dammsugaren som slagit i en golvlist, en dotter som målet med kritor på en vägg. Ja sånt där som kallas livet 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Julförberedelser

Kvicksilvret har dragit sig ner mot -28 och det är nu riktigt kallt ute. Täcke på bara för rastning ute på gården. VI har märkt att Theos korta krampanfall ofta har kommit då det varit kallt ute och han varit ut och in för rastning. Kanske är det så att han blir stel och spänd av kylan som gör att musklerna vill krampa. Vi hoppas han får vara smärtfri.

Alf har haft några bra veckor nu, där vi känner igen hans beteende och han har känts glad och busig. Han tigger på kvällarna och busbiter oss i händerna för att få oss att komma till godisskålen. Det kan ju bero på att vi varit mycket hemma senaste månaderna pga VAB. I covidtider får man ju knappt gå utanför dörren om man hostat en gång, innan man måste ta covidtest. Alf trivs helt klart bäst hemma i soffan.

Vi hoppas på en glad och trevlig julhelg för alla!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Bloggen som bok

Matte har börjat med ett nytt projekt – att göra om bloggen till en bok. Med de finaste bilderna och bästa inläggen. Vi får se hur det färdiga resultatet blir. Varför startar man en blogg? Jag visste inte ens vad en blogg var 2010. Tanken kom av att vi ville dela Alfs liv med hans uppfödare och andra intresserade kompisar. Bloggen växten dock och blev nåt mer. Vi har fått så många fina kommentarer och synpunkter, vi har säkert provocerat ibland och vissa ser oss säkert som hycklare (att man inte lever som man lär). Till dem säger jag som Henrik Schyffert – Vi borde alla hyckla mer! Vi borde sträva efter att vara bättre än vi är idag!

Theo fick igår ett nytt krampanfall. Det vi märker nu, de senaste två åren, är att de går över snabbare och att han på 10 minuter är som vanligt igen. Förut fick vi ju alltid åka in till veterinären och få en Bupaq spruta för att det skulle släppa och han skulle kunna kissa och bajsa. Nu tog det 10 minuter så var han tillbaka i sitt vanliga jag igen.

La märke till att han låg på golvet, sa inte ett ljud men ena bakbenet skakade uppåt mot taket. Jag sprang fram till honom och kände på kroppen – alldeles stel i musklerna. Men han var kontaktbar och följde min blick och reagerade när jag pratade med honom. Som alltid hämtade jag tygburen och la framför honom då kravlade han sig in. Drog igen luckan och tänkte låta honom ligga där resten av kvällen. Fick efter några minuter i honom smärtmedicinen. Plötsligt kom han gående – då var luckan på sidan av buren öppen så där hade han gått ur. Han stod och tittade på mig med viftande svans och undrade vad jag pysslade med. Så jag tror att smärtmedicineringen han har varje dag ändå gör det mer uthärdligt för honom. Han hade sitt senaste anfall i september. De kommer alltid före eller efter julhelgen och antingen i maj eller september (2 ggr/år). Vet inte om det har med årstiderna/kylan att göra men det är ishalka ute så inte helt omöjligt att han sträckt sig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Idag är det magen, imorgon något annat

Alfs dagsform varierar från dag till dag. Ena dagen pigg och lite som vanligt, nästa trött, lite mer orolig (men inte så orolig som han var vid jul förra året). Nu på morgonen ville han ut tidigt och äta gräs vilket betyder att han är illamående. Gjorde några kräk försök men inget kom upp. Har inte ätit någon frukost ännu. Vill inte ha tuggis.

Å ena sidan är det väl normalt när man blir gammal att kroppen är lite upp och ner, att det varierar i krämporna. Å andra sidan är jag lite orolig att han ska bli sämre och så upptäcks det att det är cancer i hela magen eller nåt sånt.

Funderar allt mer på den dagen, om vi då ska låta båda två somna in. Theo kom till oss som 8 mån valp, som inte haft det så bra (troligtvis blivit illa behandlad/slagen). Theo har sett upp till Alf hela tiden, gått efter och gjort som Alf gör. Man ser på Theo att han söker trygghet hos Alf. Jag vet inte om det skulle vara schysst mot Theo att han blir ensam kvar. Alf är inne på sitt 13:de år och Theo på sitt 10:de.

Nu är Theo på Alf och slickar honom i ansiktet ofta. Theo verkar mer orolig (mer än sitt vanliga ADHD stressiga jag). Funderar på om han också skulle må bättre på eldepryl som Alf äter (parkinsonmedicin för beteendeförändringar) eller om Theo känner på sig att Alf blir sämre?

Ja dessa svåra frågor. Så länge jag ser livslust hos Alf och så länge han har fler bra dagar än jobbiga så får dom finnas kvar. Men det närmar sig, det är tydligt…

Det kommer bli tomt den dagen dom inte finns kvar. Vi kommer inte skaffa nya hundar eller taxar direkt. Framtiden får utvisa om det blir fler hundar. Nu njuter vi av två gamla gubbar som behöver mer kärlek och rutiner än vanligt.

Älskade taxar! Så rikt ni gjort våra liv!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Allt tätare veterinärkontakter

Skönt att få ligga i sitt kryp in när kroppen gör ont, innan medicinen verkar.

För två veckor sen fick Theo ett nytt krampanfall i ryggen. Han kom och la sig på mina fötter när jag satt och åt, vilket han ofta gör (det kan ju ramla ner mat). Sen säger husse – Theo har nåt anfall! Jag tittade under bordet och då låg han på rygg men tassarna uppåt och dregglade. Ringde veterinären i byn omgående. Han var inte frånvarande i blicken men panikslagen. Som vi beskrev det så tyckte hon det lät mer som ryggsmärta än t ex epilepsianfall. Snabbt i med gabapentin och fram med stora tygburen. Han kröp in själv och la sig tillrätta. Vila och ökad smärtlindring så var han på benen igen!

Snälla, fina, taxkompisar på nätet skickade en så fin hälsning till Theo med lite godis och krya-på-dig kort!

Klart man mår bättre med Yagos godis också!

Alf var på en check hos samma veterinär igår, då utan metacam i kroppen. Han har tydligen väldigt ont i ryggen utan smärtlindring och visar tydligt, på sitt eget snälla vis, att det inte är okej. Så vi ska byta metacamen mot Gaba på honom också och se om han får tillräckligt med smärtlindring. Annars ska vi prova någon annan medicin. Hon tycker att han annars är fin i musklerna och har bra med muskler runt ryggen och baken. Att båda grabbarna verkar ha livskvalité trots att de är lite skruttiga i kroppen. Så än så länge är det motiverat att fortsätta smärtlindra och leva livet. Alf har ju blivit så mycket gladare och piggare sen jul 2020 då han var så deppig. Så hans mediciner (parkinsonmedicin (eldepryl) + metacam) har gett honom mer tid med oss 🙂

Ännu får han ligga och njuta av solen på altanen.

Vi har legat lite lågt med trickträningen på sistone och Theo är lite uttråkad så får nog hoppa på någon utmaning snart. Theo är ju fortfarande pigg i huvudet så han kan nog lära sig nytt, Alf har svårare att lära sig nya saker men gör gärna det han redan kan.

Matte har varit och hälsat på i stallet hon red i för 10 år sen. Samma gamla trotjänare står kvar där – Yoshi! Lika förtjust i äpplen är han och det nya stallet med ridhus är så fint! Det drar allt i ridtarmen…

Man vill ju bara pussa den mulen!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mysteriet med soffan

En historia från i somras. Alf och Theo var hos hundvakterna i stugan. Alf började markera mot deras soffa, nosade, krafsade och var intresserad. De förstod att något var där så de stängde in Alf i sovrummet. Lyfte och tog fram soffan, rullade även ut bäddelen under soffan. Ingenting. De släppte ut Alf igen som fortsatte markera mot soffan. En runda till och leta men ingenting där!

När Alf inte gav sig fick de till slut syn på orsaken. En katt hade tagit sig in i stugan och hoppat upp i stoppningen i soffan. När de lokaliserat katten och ägaren kommit och hämtat den (en granne) så var mysteriet löst. Alf har dock varit väldigt noga med att inspektera soffan varje gång vi varit dit…

Nosen är det inget fel på!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Renar

Vi har varit och besökt Kaatis reindeers i Överkalix! Vi fick träffa de små kändisrenarna Nasti och Mani som blivit bortstötta av sina mammor och fick komma till renfarmen istället. Ägaren berättar om renar, om deras vanor och behov. Hon har en jättefin butik också! Gå in på https://www.kaati.se/ och boka in ett besök!

Renar är inga dumma djur! Lär er om dom och deras livssituation, Hilda kan till och med trick 🙂

Så liten, söt och mjuk!

Vår dotter fick till och med flaskmata en renkalv!

Sen råkade hon ha drevervalpar också och dom är ju så söta så man dör!

Hon har ju så klart tax också! 🙂

En fin dag i Överkalix!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Scavenger hunt #20

Meet a new friend

Theo med sin vän i stugan – igelkotten. Dom åt till och med från samma fat (när vi inte såg, vill inte gärna att dom är allt för nära då igelkottar har mycket löss/fästingar)
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"