Allt blir inte bara sämre med åren

Jag kommer ihåg när Theo kom till oss. Livlig och busig men ville inte ha någon kontakt med oss. Ville bara vara med Alf. Eftersom han var 8 månader gammal och vi visste att de som haft honom före oss inte varit snälla med honom så lät vi det ta tid. Han hade med sig en filt till oss som vi la i hallen där han ofta ville vara (och sov) och hade uppsikt över hela lägenheten. Man fick inte röra tassarna och klappa honom gick bara ibland. Vi lät honom vara. Lät det ta tid och att han själv fick komma till oss när han ville.

Nu, 8 år senare, gammal men inte så grå. Nu är han en knähund. Kommer ofta och lägger sig nära, snarkar när man klappar och kliar och sover under mitt täcke nära mig. Han puffar på handen när man slutar klia och vill ha mer.

Älskade lilla guldlock! Nu mer är han generös med pussar.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.