I DN har en artikel skrivits om ämnet “När pappa slår värmer han upp ofta upp på hunden“. Läs hela artikeln här.

“Det finns ett samband mellan våld mot djur och våld i parrelationer. Kvinnor väljer ofta att stanna kvar i förhållandet för att skydda sitt djur. Om man kopplar ihop våld mot djur och våld mot människor kan annars oupptäckta brottsoffer bli synliga.”

“Den första som möter en våldsutsatt person kan därför vara en veterinär eller djursjukvårdare, länsstyrelsen på djurskyddskontroll men också personal på hunddagis, djurpensionat och stallpersonal. Tyvärr är det få inom dessa yrkesgrupper som känner till problematiken och ännu mindre, hur man ska agera.”

Ett TV program som gick för ett tag sen visade hur man i (vissa?) delstater i USA hade samverkan mellan djurskydd och socialtjänst just därför att man visste att våld mot djur innebär inte allt för sällan att även andra familjemedlemmar far illa. Om en granne t ex anmäler att hunden i en familj blir  utsatt så åker både djurskydd och socialtjänst hem till den familjen. Det verkar även England ha annamat. Kanske nåt att ta efter?

“2009 startade några veterinärstudenter och veterinärer en ideell förening som heter Veterinär omtanke om våldsutsatta (VOOV). Helt på ideell basis ordnas skyddat boende för våldsutsatta kvinnors djur.”

Vilka fina och engagerade människor det finns som verkligen ställer upp för andra och som ideellt försöker lösa svåra situationer! Vilka vardagshjältar!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"