Allt tätare veterinärkontakter

Skönt att få ligga i sitt kryp in när kroppen gör ont, innan medicinen verkar.

För två veckor sen fick Theo ett nytt krampanfall i ryggen. Han kom och la sig på mina fötter när jag satt och åt, vilket han ofta gör (det kan ju ramla ner mat). Sen säger husse – Theo har nåt anfall! Jag tittade under bordet och då låg han på rygg men tassarna uppåt och dregglade. Ringde veterinären i byn omgående. Han var inte frånvarande i blicken men panikslagen. Som vi beskrev det så tyckte hon det lät mer som ryggsmärta än t ex epilepsianfall. Snabbt i med gabapentin och fram med stora tygburen. Han kröp in själv och la sig tillrätta. Vila och ökad smärtlindring så var han på benen igen!

Snälla, fina, taxkompisar på nätet skickade en så fin hälsning till Theo med lite godis och krya-på-dig kort!

Klart man mår bättre med Yagos godis också!

Alf var på en check hos samma veterinär igår, då utan metacam i kroppen. Han har tydligen väldigt ont i ryggen utan smärtlindring och visar tydligt, på sitt eget snälla vis, att det inte är okej. Så vi ska byta metacamen mot Gaba på honom också och se om han får tillräckligt med smärtlindring. Annars ska vi prova någon annan medicin. Hon tycker att han annars är fin i musklerna och har bra med muskler runt ryggen och baken. Att båda grabbarna verkar ha livskvalité trots att de är lite skruttiga i kroppen. Så än så länge är det motiverat att fortsätta smärtlindra och leva livet. Alf har ju blivit så mycket gladare och piggare sen jul 2020 då han var så deppig. Så hans mediciner (parkinsonmedicin (eldepryl) + metacam) har gett honom mer tid med oss 🙂

Ännu får han ligga och njuta av solen på altanen.

Vi har legat lite lågt med trickträningen på sistone och Theo är lite uttråkad så får nog hoppa på någon utmaning snart. Theo är ju fortfarande pigg i huvudet så han kan nog lära sig nytt, Alf har svårare att lära sig nya saker men gör gärna det han redan kan.

Matte har varit och hälsat på i stallet hon red i för 10 år sen. Samma gamla trotjänare står kvar där – Yoshi! Lika förtjust i äpplen är han och det nya stallet med ridhus är så fint! Det drar allt i ridtarmen…

Man vill ju bara pussa den mulen!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo på check hos veterinär

Tog en check med Theo hos veterinären igår. Han har inte gått upp i vikt, vilket jag var rädd för. Har en bit kvar till målvikten men det går åt rätt håll.

När vi nu sett hur bra resultat medicinerna gett Alf så tycker jag att Theo också förtjänar att leva livet fullt ut. Så veterinären kollade att det inte tillkommit något nytt förutom den ryggproblematik han har. Så bestämde vi att han ska få stå på gabapentin permanent, men låg dos. Så han får livskvalité. Vi har sedan tidigare bestämt att om han får stora problem med ryggen så kommer vi att låta honom somna in, inte plåga honom mer. Men än så länge är det försvarbart och under kontroll. Även om han i vardagen hemma, inne och ute på gården, rör sig som tidigare så märks det att promenaderna blir kortare och kortare, han vill inte leka med Alf och han går undan mer. Så för att han ska få vara sitt vanliga tokiga jag så ska han inte hindras av smärta.

Sen får han fortsätta leva sitt gårdshundsliv med Alf, lagom utmaningar i tillvaron och så får det bli så långt liv det blir. Han ska i alla fall leva gott, gubben 🙂

Båda står nu på låga doser smärtmedicin mot ålderskrämpor.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kalashelg

I dessa coronatider får man sprida ut sina firanden. Vår blivande ettåring har firat med mormor, moster, morbror och vänner hela helgen. Imorgon kommer farmor och farfar. Lycklig och trött tjej tror jag.

Man märker att grabbarna är mer känsliga nu på äldre dar. Theo har gått undan när gästerna kommit, la sig i garaget. Alf ligger i soffan men han hör ju knappt längre och blir överraskad när någon klappar honom. Det är inte alltid så lätt att ha gamla husdjur. Det blir till att vara uppmärksam på vad som händer kring dem hela tiden, parera så att de inte blir rädda eller tycker det blir för mycket. De får gå undan i så fall, till sovrummet där de alltid får vara ifred.

Inte lätt att bli gammal när sinnena sviker.

Nu är de också trötta efter allt ståhej. Tror ändå dom tycker om att det händer något efter ett år i karantän. Livet och upplevelserna krymper när man inte får vara ute och ränna (inte för att vi gjorde det i någon jätteomfattning tidigare heller men man var ju ändå iväg lite mer på nya platser). Theo som gillar att åka bli får följa med i bilen när husse åker och handlar. Det mest spännande för honom just nu 🙂

Alfs mediciner verkar ha god effekt. Vi har inte sett några huvudskakningar på typ två veckor. Han skakar mindre över lag och är definitivt gladare i sinnet. Så skönt att se! Tycker Theo verkar stillsammare så ska kontakta veterinären om hon tror han också behöver stå på smärtstillande pga ryggen. Vi får se, eller så är det bara skov som han får ibland.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En glad Theo

Theo har ju sällan velat gå långa promenader, han går en bit och sen vill han vända hem eller åka (i barnvagnen). Idag travade han på genom hela byn (ca 1 timme) trots att jag erbjöd honom att åka i barnvagnen flera gånger. Långtidsmedicineringen verkar fungera! Gullehunden

Theo med blå sele.
Den lilla verkade också njuta i ”värmen” 🙂 Mormor stickar både kläder och mössor åt henne.
Theo fick avsluta med det bästa han vet – vatten!

Så skönt att han mår så mycket bättre!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"