Skillnad på muta och belöning

När man nämner att man jobbar med belöningsbaserad träning får man ofta höra att man “mutar” hunden till att göra saker. Hunden blir beroende av mutan för att utföra något. Brukar vara samma människor som vidhåller att “hunden ska veta sin plats” och “hunden ska göra det jag säger för att jag säger det“. Ju mer jag läser och förstår om positiva, belöningsbaserade träningsmetoder så förstår jag att man behöver färre regler och ramar eftersom man har en relation med hunden. Man behöver inte tala om för hunden vad den får och inte får göra hela tiden. Det behövs helt enkelt inte för hunden försöker aldrig ta över eller dominera oss.

Så för att klargöra skillnaden mellan att muta hunden och att belöna hunden:

Muta = att visa en godbit/leksak/belöning och sedan be hunden göra nåt. Hunden kommer då inte tänka så mycket själv utan om mutan är tillräckligt hög så utförs beteendet. Man kan använda mutor för att starta/påbörja ett beteende men det ska vara högst kortvarigt.

Belöning = du ber hunden göra något, när den utfört beteendet får den en belöning. Detta träningssätt bygger på att hunden förstår att det alltid kommer en belöning efter utförandet och att belöningen kommer att vara tillräckligt intressant för att göra något. Vad som är tillräckligt intressant och “värt det” är olika i olika situationer, man får prova sig fram.

Du skulle inte själv arbeta åt din arbetsgivare gratis, du förväntar dig en lön. Om du anstränger dig extra på jobbet så förväntar du dig din grundlön (som du vet kommer varje månad) men kanske även en bonus av något slag? En löneförhöjning. Så bör vi tänka med hundar också. I svårare situationer krävs det högre lön för utfört arbete.

Läs gärna detta braiga inlägg om hundträning. Läs inlägget här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om hunden blir biten

Finns en hemsk nyhet att läsa i vår lokaltidning om en lite Shelti som blivit illa biten av två andra hundar. Läs nyheten här.

Både Alva och Fanny uppger att de andra hundarna attackerade Saga precis när de passerat förbi dem. Deras uppfattning är att båda hundarna attackerade Saga och kampade om henne.

– Jag såg hur de slet Saga mellan varandra och den andra hundägaren bara stod där. Sedan började hon skrika. Jag tänkte, att om jag inte får bort Saga så dör hon. När de precis släppte taget för att hugga henne på nytt slet jag upp henne i famnen. Hon blödde och jag var jätterädd, säger Alva Thiger.”

Det måste vara en fruktansvärd upplevelse att vara med om. Paniken. Smärtan. Rädslan. Våga ingripa? Hur kan det hända? Vems fel? Varför?

Det råder strikt hundägaransvar, vilket innebär att den bitande/de bitande hundarnas ägare är ansvariga för denna händelse. Den som var ute med hundarna har nog inte planerat att låta sin hund agera på detta vis men ändå händer det.

Vi måste som hundägare bli mycket bättre på att läsa av våra hundar. På att se små signaler på när hunden inte klarar av situationen. Vi måste agera i tid – gå därifrån, öka avståndet, belöna rätt beteende och framför allt se till att hunden aldrig kommer så nära att den kan dra ut kopplet och komma åt en annan hund!

Vi vet ju inte hur det var för den hundägaren vars hund bet. Visste denna person om att hunden var kapabel till detta? Kunde dom ha förutsett? Men i vilket fall som helst får man aldrig ta för givet att en hund som aldrig bitit aldrig kan göra det. Det gäller att läsa situationen och inte utsätta hunden för något den inte klarar av.

Trånga hundmöten kommer öka nu i Norrbotten när snön och plogvallarna reser sig. Utrymmet att öka avståndet, gå ifrån osv är inte lika stort då du har 2 m plogvall på sidan av gångvägen. Därför är det än viktigare att vara beredd, förutseende och planera.

doggie-languagedosndonts wpid-facebook_-959115522

Läs mer om BAT träning här (engelska).

Och tänk framför allt på att hunden inte förstår vad du säger…hur-hundar-fc3b6rstc3a5r

Håller alla tummar jag har att Saga återhämtar sig och inte får men av händelsen.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Det finns inga farliga raser enligt Norsk studie

En forskare i Norge har tittat närmare på rasers olika förutsättningar utifrån att fler länder inför förbud mot vissa hundraser då de anses farliga. Läs mer här.

Farliga hundraser diskuteras ständigt. Men finns de? Nej, inte om man ska tro norska forskaren Ane Møller Gabrielsen vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU). Hon menar att allt handlar om rätt träning.

No shit sherlock! 

Huruvida en hund är farlig eller inte beror i stället på hur man behandlar hunden och hur man tränar den. Hur det ska gå till finns det olika åsikter om, också. Själv är Ane en ivrig förespråkare för klickerträning och positiv uppmuntran.

Kan ju inte komma som en stor nyhet? Om inte hunden som individ är skadad eller sjuk så ligger det ju i hur ägaren behandlar den. Jag säger åter att många misstolkar en hunds fysiska utseende med dess mentala inställning. Många “kamphundsraser” är avlade på att vara människan till lags och så kallat förarveka. Om ägaren sen behandlar hunden med hårda metoder i tro att den måste “domineras” och “alfarullas” för att “veta sin plats” så skapas en osäker och rädd hund som inte litar på sin ägare. Då har man en potentiell farlig hund om den utsätts för stress. Den vet ju helt enkelt inte vem den kan lita på!

Man lär sig inget genom att bestraffas, inlärning sker genom att visa på rätt beteende och belönas för rätt beteende. Forskning har länge visat att beteenden som ger en “vinst” ökar i sannolikhet att upprepas. Beteenden som inte ger någon vinst, eller till och med ger obehag, släcks så småningom ut.

Men bra att det tas upp till debatt för det är faktiskt så att fler måste ta ansvar för hur de faktiskt behandlar sin hund och kanske inte köpa allt de ser på TV bara för att nån kallar sig expert.

Jag förespråkar också klickerträning, positiv förstärkning och ett vetenskapligt (etologiskt) förhållningssätt. Läs gärna mina boktips i menyn ovanför eller via denna länk. Jag bygger hellre min kunskap utifrån forskning och bevisad effekt än på antaganden om hur något är.

Kom ihåg att hunden bara försöker hantera att leva i vår värld. En värld för och av människor. Allt är inte logiskt eller naturligt för hunden i vår värld. Vi kan inte kräva att den ska kunna förutse och förstå allt som vi utsätter dem för. De gör heller inget för att jävlas med oss – vi styr ju deras liv! De kan inte äta, skita eller sova om inte vi tillåter det. Så hur kan man ens tro att hunden då ska försöka “ta över” eftersom den riskerar att dö då? (draget till sin spets så att säga).

Mina tips är att tänka hur en bra chef är. Om du vill att din hund ska jobba för dig och med dig – vad skulle du kräva för att jobba åt din chef? Antagligen är det roligare och mer motiverande om du får hög lön för arbetet, uppmuntran och stöd i arbetet och nya utmaningar i lagom takt kanske?

Svårare är d nog inte än att gå till sig själv…

Lite länktips för den som är intresserad:

Att be om hjälp är medfött

Den missuppfattade dominansen

Arga hundar och arga förare

Positiv och negativ förstärkning

Jag har ibland tänkt tanken och säkert sagt det också att ett hundförbud mot vissa raser kan vara bra. Men det är mer utifrån tanken att vi inte verkar få bukt med de personer som är olämpliga ägare än att det är hundraserna i sig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Läxa flockhanteringskurs 2

Ja då har jag knåpat ihop lite bilder av den läxa vi fått – hunden som individ. Något som har ändrats sen ni började träna? Beskriv din hund med hjälp av stödord.

Theo

Sen vi börjat träna med Theo har han blivit något lugnare inomhus. Han kan gå iväg och lägga sig på sin filt en stund och somna. Det hade han svårt med tidigare. Han är mycket lätt att shejpa och är väldigt intresserad av att lära sig trick, tror kanske det mest handlar om att han gillar att kommunicera (att vi talar samma språk just då och förstår varandra) och givetvis godisbiten. Han har gått lite mer upp i varv vid hundmöten men d är nog för att han härmar Alf.

Flockhantering Theo

 

Alf

Alf har blivit lite bättre vid hundmöten, det fungerar till viss del dom tekniker vi har fått lära oss med att ge honom mer utrymme, skvallerträning osv. Men han har fortfarande sitt “stirra ut” beteende som vi måste jobba bort. Fokus och kontakt.

Alf är en härlig individ. Har upptäckt hur kontaktsökande han är och faktiskt söker vägledning. Nu måste vi bara hitta samma språk så han blir tryggare i att vi kan stötta honom i svåra situationer.

Flockhantering Alf

 

Största vinsten som jag ser det från första kursen är att jag verkligen släppt stressen kring att Alf inte vill hälsa på folk: Jag bryr mig inte alls att han skäller på människor. Vi går därifrån eller ber folk ignorera honom så att han får hälsa i sin takt. Funkar sådär. Folk är dåliga på att följa instruktioner. Men det stressar inte mej mer att han skäller på folk. Kan vara skönt ibland också till och med om man går själv i mörkret. Då varnar han långt innan någon okänd kommer nära. Känns tryggt 🙂

Jag har också blivit mycket bättre på att titta på mina hundar, vilka signaler dom ger. Sen hinner jag inte alltid avbryta innan det går till att dom börjar skälla men jag ser mer och mer tecken.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att stå upp för det man tror på

Jag gillar att följa andra hundägare på Instagram och i bloggar. Jag blev blockerad av en Instagram användare nyligen för att jag ifrågasatte användandet av ett så kallat stackel (prong training collar). Förklarade att sådana var olagliga i vårt land pga. att de strider mot djurskyddslagar. Helst vill jag ju inte att människor ska använda såna medeltida grejer för det är så orättvist mot hunden. Samtidigt måste jag acceptera att alla inte ser på hundträning som jag gör men jag blir så provocerad när man tycker att våld/tvång är en bra lösning. Människan har empati, det ingår i att vara människa att med vår intelligens faktiskt hitta andra sätt än att tvinga på någon vårt ledarskap. Störde mig lite på blockeringen men samtidigt så tänkte jag på ordspråket –

“Har du fiender? Bra. Det betyder att du någon gång i ditt liv stått upp för någonting”. /Winston Churchill

Så det känns bra att jag åtminstone inte bara lät det passera. Förhoppningsvis fick någon annan en tankeställare och kanske inte väljer sådana halsband. Fick faktiskt medhåll av många när jag ifrågasatte användandet av bur när hunden lämnades ensam. Känns skönt att andra också reagerar.

Så för att vända det till nåt positivt så gjorde jag en lista på löften till mina hundar. Det här är vad jag vill ge mina hundar för liv, den korta versionen:

tomydog

Den lite längre versionen som kanske kommer ändras lite och läggas till på:

To my dog

Because you are my best friend, I promise you:

I will give you clean water and healthy food every day

I will give you a warm bed to sleep in, you are welcome in mine

I will try to help you better understand my world and not punishing you for trying to cope in it

I will listen to my heart and not to what everyone else think I should do, they don’t know us and don’t know what we´ve been through

I will try to keep you safe with the leash just as a safety-line not a training tool

I will never use force, pain or training tools to try to control your reactions

I will give you tasks to do so you have a job and know how important you are

To never leave you in a hot/cold car, tied up in front of a store or in any other way leave you where you can get hurt

I will take you to the vet when you need it

Never hold a grudge or shut you out

To think of my own body language when addressing you

To calm you when you are scared and praise you for being a good dog,

Never blame you for my failures or telling you off on a bad day

Not to jerk on your sensitive neck even if you don’t listen to me

Let you run of leash as much as possible and go to places you enjoy

Where I go  you go, I do things you can be a part of too

To give you a peaceful ending when your body no longer can bare

To always love you and never forget you

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Lugnande signaler

Jag verkligen älskar böckerna vi fick på kursen. Hoppas alla läser boken “On talking terms with Dogs: Calming Signals” av Turid Rugaas. Hundar kommunicerar hela tiden med oss. När vi blir för fokuserade på att hunden ska utföra något kan det bero på att hunden hela tiden försöker få oss att lugna ner och fokus för hunden kommer bort från själva inlärningsmomentet. Vi människor måste lära oss kommunicera utan ord, det är så enkelt egentligen, så naturligt och vi gör mycket lugnande signaler själva utan att vara medvetna om det. Vi har en skyldighet mot våra hundar att lära oss se och läsa av dem.

Hon beskriver så bra hur alla djur och hundar har dessa lugnande signaler för att försöka kontrollera och påverka omgivningen i en positiv riktning. Ingen vill leva i stress eller hotfullhet. Varför har då så många människor valt att använda hotfulla signaler i kontakten med hunden? Och dessutom inte förstå (inte kunna läsa av) när hunden gör allt den kan för att visa att den inte vill ha konflikt. Hunden blir fullt upptagen med att kommunicera lugn till sin ägare, som fortsätter kommendera på ett hotfullt sätt till hunden. Kommunikationsbrist!

Det här sammanfattar allt så bra:

Inlärning

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Redan effekter?

Ja Alf kan ju göra sina skällande utfall på promenader. Idag mötte vi en Rottweiler på andra sidan gatan. Tog ut svängen lite och Alf gjorde ett ryck och började skälla. Släppte efter kopplet som vi fick träna på på kursstarten (att jag tar in Theo i kort koppel men låter Alf gå i längre koppel så han inte känner sig trängd). Då slutade Alf skälla och började nosa istället, visserligen med svansen rätt upp men han skulle inte döda den andra hunden 🙂 Nu kanske man inte ska lägga allt för mycket vikt vid ett enda möte men tekniken att Alf behöver mer utrymme och Theo behöver vara nära kanske kan vara rätt väg. Det tråkiga var att se hur rottisens, manliga, ägare inte visade hunden någon som helst uppmärksamhet av att den inte svarade upp på Alfs utfall. Den gick och tittade på sin ägare hela tiden och man såg hur den sökte kontakt. En liten klapp eller bara ett litet “bra” hade den väl ändå kunnat förtjäna? Iof kanske jag inte såg/hörde det i hela altet men tycker mig se att framför allt unga killar med sina hundar inte visar hunden någon som helst uppmärksamhet fast man ser så väl att hunden söker bekräftelse.

Har även läst vår läxa, sidan 8-33 i boken om kroppsspråk. Intressant hur omedveten man egentligen är och hur svårt det är att faktiskt ta fram sitt “neutrala” ansiktsuttryck fast man tycker att man har koll på vad man signalerar. Bra bok, lätt läst och fina bilder.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Oerfarna ger varandra råd på nätet

Läste en intressant artikel från häsvärlden där man tittat lite närmare på vad som skrivs i olika forum på Internet. Läs hela artikeln här. Detta gäller i stort sätt alla ämnen på Internet skulle jag vilja säga.

Forskare från Högskolan i Borås och Högskolan i Skövde har studerat hur frågor om ryttarsäkerhet kommer till uttryck i sociala medier. Projektet visar bland annat hur viktigt det är att diskutera hur vi bedömer information från bloggar, Facebook-grupper och diskussionsforum.

Forskargruppen konstaterar att känslan för hästen ofta är en förvärvad och ”tyst” kunskap, som är svår att förmedla via sociala medier”.

Just det här tror jag är jätteviktigt – att det inte går att förmedla “känslan” man har för sin hund. Då menar jag inte känslan att tycka om sin hund utan “känslan” i hur man hanterar hund, känslan för att studera, läsa av, förstå, analysera och försöka förbättra kommunikationen med sin hund. Eller häst. Nu handlade studien specifikt hur man diskuterar frågan om säkerhet vid hästhantering och ridning.

I dag skaffar många hästintresserade personer egen häst, trots att de har relativt kort erfarenhet av både hästhantering och ridning. Övergången mellan ridskoleryttare och hästägare sker i många fall efter bara en kort vistelse på ridskolan. Ridskolan har ju för många av oss varit det ställe där säkerhetstänkandet har inpräntats i vårt medvetande“.

Stämmer väl väl in på hundägare också, många familjer skaffar hund utan att ha läst på, förstått vilka rasegenskaper hunden har, utan kunskap sedan tidigare om hundar, utan grundläggande kunskap om hunduppfostran. Man löser problemen efter som så att säga. Behöver inte vara fel, men d finns vissa risker med det.

Internet har ju förändrat mycket i våra liv. Många, ja stora flertalet människor finns i dag på sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram, forum, bloggar osv. Här får alla en plats, alla kan skriva om vad de vill, man kan lära av varandra och man kan lära andra. Här blandas nya inom “branchen” med de som har lång erfarenhet, de med utbildning och de outbildade. Allt bara ett klick bort.

Aktiviteter på sociala medier handlar till stor del om kommunikation och interaktivitet. Användare av sociala medier utbyter snabbt erfarenheter med varandra genom att de läser, söker, skapar, informerar, förmedlar, stödjer och kritiserar.  
Mycket av användningen av sociala medier framhålls som positiv, inte minst då vi får tillgång till en stor mängd material och viktig kunskap. Samtidigt finns det många utmaningar. En utmaning handlar om att det kan vara svårt att bedöma olika påståendens tillförlitlighet“.

Källkritik fick jag lära mig om i skolan. Då handlade det om böcker men när jag kom upp på gymnasiet så hade även datorn kommit in i våra liv. Vi fick lära oss att titta på varifrån informationen kommer? Är det en faktastida, en nyhetssida, en privatpersons sida, ett företag osv. Vem skriver och vad har den för kunskap i området? Går uppgifterna att verifiera av andra som har kunskap inom området? EN källa kanske inte räcker för att ett påstående ska ha substans (vara sannolikt), då handlar det ofta om en egen teori eller en åsikt.

Ett exempel är att inom den engelska ridtraditionen betraktas utrustning som en förutsättning för kontroll och därmed säkerhet. Inom andra ridtraditioner är det snarare förtroendet mellan häst och ryttare som står för säkerheten och utrustning kan i stället ses som negativ. Här kan hätska diskussioner uppstå, när den mer traditionella synen på säkerhet utmanas av alternativa ridtraditioner“.

Känner så igen mig i detta, både från när jag ridit själv och från hundvärlden. Ofta i de två ytterligheterna “snälla” och “dumma”, “köttbulledressyr” och “traditionell skolning” osv. Som motsatser.

Bland dessa intensiva diskussioner, ställda frågor och givna svar, framkommer det tydligt i vår forskning att många av användarna – både de som ställde frågor och de som kommenterade eller svarade på frågorna – har begränsad erfarenhet av hästhantering och ridningI vårt material kunde vi se exempel på unga ryttare med unghästar som de skulle rida in själva. Utifrån frågor som ställdes om unghästar och inridning i sociala medier kunde vi utläsa att frågeställarna verkade oerfarna inför en så krävande uppgift. I flera fall framgick att de inte hade hjälp av någon tränare eller annan hästkunnig vuxen.
Flera som skrivit drog paralleller till hur de gjorde med andra husdjur som till exempel hundar, och någon frågade huruvida det var okej att ha hästen inne i köket. Frågorna visade på ganska grunda kunskaper om hästens beteende. De här exemplen illustrerar att diskussionerna i sig kan utgöra en säkerhetsrisk, eftersom det är svårt att skilja de goda råden från de farliga“.

Ja det här är så klassiskt. Många föräldrar vill vara snälla, ge deras barn sin högsta önskan om en egen häst. Med liten, eller ingen, egen kunskap överlåts allt ansvar på barnet för ett djur som kan väga några hundra kilo. Det är så viktigt att vuxna följer med barnen, lär sig och tar ansvar för vilket husdjur det än gäller. jag anser det vara högst oansvarigt att överlämna allt ansvar på ett barn, oavsett kunskapsnivån hos barnet och faktiskt åldern också. Kan en 16 åring som går gymnasiet bedöma och betala för t ex nödvändig veterinärvård?

Läs hela artikeln det kommer fram så mycket kloka saker, bland annat om att många projicerade sin egen rädsla och osäkerhet på hästen, istället för att diskutera sin egen rädsla. Djuren smittas ju i allra högsta grad av våra egna känslor och beteenden. Djur reagerar oftas bara på vad du själv ger ut. Är du lugn, stabil och trygg i en situation så har du mycket lättare att hantera djuret i den situationen. Är du snarare rädd och osäker så kan du skapa osäkerhet hos ditt husdjur också.

Ridning och hästhantering handlar mycket om tyst kunskap. Det som ofta kallas “en känsla för hästen”, eller mer allmänt “gott hästmannaskap” är kunskap som man förvärvat genom träning och erfarenhet – saker man inte kan läsa sig till.
Att förmedla den här typen av kunskap är en särskild utmaning i sociala medier. Sociala medier ger tillgång till ett hav av information och erfarenheter, men samtidigt är det viktigt att inse betydelsen av att kunna navigera och sålla i informationsflödet. Här står ridskolorna och tränarutbildningarna inför en stor utmaning. 
När barn och unga söker kunskap och svar på hästfrågor på nätet – i stället för från ridskolor, erfarna ryttare eller från vedertagna handböcker – borde kanske ridskolorna utbilda eleverna i hur de kan förhålla sig källkritiskt till hästrelaterad information som de når via de sociala medierna“.

Så lätt när man är ny att falla för alla goda råd. Som många andra säger: Googla aldrig på problem/sjukdomar, du har allting! Det finns svar på alla frågor, däremot så får man lika många svar som det finns människor som svarar. Hur ska man i allt detta veta vad som är goda råd och inte? Jag har själv fallit i fällan att lyssna på människor som jag trodde ville väl, när vi skaffade Alf. Det blev tokigt ibland och nu har vi lärt oss att göra om göra rätt. Det kommer säkert hända igen också men jag väljer att gå utbildningar/kurser för utbildade instruktörer där jag ändå vet att personen som förmedlar kunskapen har någon form av belägg för vad den säger.

Det är ett svårt men viktigt ämne. Själv har jag ju denna blogg. Jag är inte utbildad utan skriver utifrån mina egna tankar och kunskapsnivå. Försöker alltid förmedla detta i mina inlägg så ingen misstolkar och tror att jag har någon lösning eller sanning. Själv tycker jag ju att det jag gör fungerar, annars hade jag inte gjort det. Men det fungerar kanske inte för alla andra. Det finns givetvis ett visst bekräftelsebehov i detta. Tänk om någon följer mig, tycker mina råd är goda? Att få positiv bekräftelse på det man skriver kan ju också öka tror på sig själv. Bra eller dåligt?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En hund som fysiskt bestraffas har lättare att bitas

I en artikel skriver författare att nivåerna av aggression hos hundar kan vara relaterade till genetiska faktorer som hundens ras (till exempel har flera studier visat att Golden retriever har anmärkningsvärt låg aggressivitet) eller hundens kön (hanhundar har genomgående visat sig vara mer aggressiva än tikar). Men nyligen har forskare börjat leta efter samband med hundens miljö, eller faktorer som är förknippade med det sätt på vilket hundens ägare behandlar eller interagerar med hunden som kan öka eller minska aggression. Av denna forskning har vi redan lärt oss att vissa metoder för lydnadsträning, det vill säga de som baseras på våld och straff, kan utlösa aggressiva reaktioner hos hundar.

Läs hela artikeln här (engelsk text). Det känns inte som en nyhet för mig men fortfarande ser man ju människor som ofta bestraffar hundens beteende (antagligen för att de tolkar det som olydnad) i olika situationer. Kan vara bra att åter igen påminna om detta.

En taiwanesisk studie har gjorts, då bitstatistiken har ökat kraftigt i landet. Många är emot att avliva hundar utan de släpps helt enkelt ut på gatorna där de får klara sig själva. Då kan de utgöra en risk för andra människor. För att mäta aggression hos hundarna valde dessa utredare att använda Canine Behavioral Bedömning och forskning Questionnaire (C-BARQ) som är en lång (103 fråga) undersökning instrument som får hundägare att betygsätta olika aspekter av sin hunds beteende. Jag har gjort detta test för Alf som finns i detta inlägg. Kan dock inte helt tyda det själv.

Detta frågeformulär har utvecklats i laboratorium James Serpell vid University of Pennsylvania och har visat sig vara ett tillförlitligt sätt att mäta temperament hos hundar, inklusive nivåerna av aggression. Man översatt testet och rekryterade hundägare på djurkliniker, i parker, på utställningar och även på gatan i områden över hela Taiwan. Slutligen fick de fram svar för 852 hundar och deras ägare.

Medan några av slutsatserna i denna studie bekräftar resultat från annan forskning (till exempel konstaterandet att hanhundar är mer sannolika att vara aggressiv än tikar) hade den viktigaste upptäckt från denna nya samling av analyser med straff att göra. Vad händer när en hund är fysiskt straffas för “felbeteenden”? Här är resultaten imponerande och entydiga, ju oftare en hund straffas desto större är sannolikheten att hunden kommer att vara aggressiv. Dessutom ökade aggressionen som hunden visar, över hela skalan av aggressiva reaktioner, vilket gör det mer troligt att hunden kommer  att vara aggressiva mot främlingar, dess ägare eller familj, och andra hundar. Det intressanta här är att vi har att göra med straff som utdelats i enkla vardagliga former mot “dåligt uppförande”. Om vår hund kommer för nära något som vi äter och ser ut som han kan försöka att stjäla en bit av den, kan vi välja att rätta till detta påträngande beteende genom att ge honom en örfil med vår hand. Dessa fynd tyder på att med hjälp av det fysiska agerandet man har nu ökat sannolikheten för att hunden i en framtida konfrontation kommer att svara genom att försöka bita i handen, barnen, en vän, eller en hund som passerar på gatan.

Ja, nu hoppas jag att inte allt för många svenskar ger hunden en örfil när den tigger vid matbordet men man ska komma ihåg detta vid all form av träning tycker jag. Att nypa, rycka, slita och dra i kopplet under promenader, skrika, “tocha” (som många kallar Ceasars sparkar för) osv kan säkert påverka på liknande sätt. Du skapar osäkerhet och rädsla hos hunden, kanske även aggressivitet mot dig själv eftersom du inte blir en särskilt vänlig person.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ledarskap och hantering

Blir alltid lika illa berörd när människor tvingar sina hundar till hantering vid t ex kloklippning, bad eller annan hantering med motivering att “det stärker ledarskapet att visa vem som bestämmer” och “hundar måste acceptera vissa sker vare sig de vill det eller inte“. Det första stämmer överhuvudtaget inte alls. I det andra ligger en viss sanning – ja hundar måste i viss mån acceptera att bli hanterade, det kan till och med rädda livet på hunden. Men varför kan man då inte istället för att tvinga sig på hunden, göra situationen till nåt som hunden uppfattar som trevligt?

När det kommer till kloklippning så finns det betydligt trevligare sätt att hantera hunden och göra kloklippningen enklare än att trycka ner, hålla fast eller nypa/gorma på hunden. Ta det stegvis. Börja med att massera hunden när den ligger på sidan eller på rygg. Stryk på hunden och prata lugnande. Låt klotången ligga brevid. Klipp en klo och fortsätt massera. Går hunden iväg så låt den. Klipp en annan klo senare. Då tvingar du inte hunden till något och hunden kommer sannolik inte att att förknippa klotången med tortyr (en del hundar överdriver kanske sina reaktioner genom att skrika). Det stärker ledarskapet skulle jag säga då du inte blir orsaken till obehag. Så ta dig tid!

Med godismotiverade hundar kan man klicka in klotången/klippning/kamming osv. För en del funkar det att göra det till en lek. Gör det till träning och belöna för alla steg hunden tar som underlättar kloklippning. Gör man rätt kan man få en hund som sätter tassen i handen på dig och sitter stilla när klippningen pågår. Ha även förståelse för om hunden har blivit klippt i pulpan någon gång. Det är ingen katastrof men det känns ändå för hunden och det kommer den så klart ihåg.

Med Theo klipper vi en tass åt gången. Sen får han gå. Allt för att undvika konflikter. Det går lättare för varje gång och vi slipper bråka om det.

Samma sak gäller för bad, hantering av okända (inför tex veterinärbesök) osv. Gå långsamt fram och belöna istället för att bli arg så kommer du mycket längre. Ja det kan ta lite längre tid de första gångerna men du vinner ju igen den tiden på att slippa ta fighterna varje gång. Just att träna okända att röra vid hunden är bra, just inför t ex veterinärbesök. Alf har ju haft svårt för detta, bland annat därför vi slutade ställa ut för han tyckte att domare var otäcka. Vi har låtit olika människor klappa på honom, stryka på honom osv genom att belöna när han står kvar och låta han gå ifrån om han tycker det är obehagligt. Han tycker fortfarande inte att det är helt ok att folk närmar sig honom men han accepterar att bli ompysslad av andra och han accepterar att bli hanterad vid veterinärbesök.

Kom ihåg att genom tvång skapas bara motstånd! Ett motstånd mot dig och det kan aldrig bygga ett förtroendefullt ledarskap.

Det var min åsikt om det hela.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"