Familj roar sig och lämnar hunden bunden i träd

Nej det är möjligt att vi vet inte hela historien men detta gör mig så upprörd! Läs mer här.

En familj går på nöjespark och lämnar sin hund, i flera timmar tills polisen kommer, bunden i ett träd utanför. Alltså hur tänker man? Har man skaffat en hund behöver man ha tänkt igenom såna här situationer. Vad gör vi med hunden när vi jobbar? Vad gör vi med hunden om hela familjen vill göra en aktivitet där hunden inte får vara med? Vilka alternativ har vi till hundvakt/passning/hunddagis/hundpensionat och hur finansierar vi det?

På riktigt! Hur kan man ens roa sig utan en tanke på den stackars hunden som får sitta ensam och uppbunden? Jag har jämt dåligt samvete om jag så ens far å handlar och dom sitter i bilen i 5 minuter (ALDRIG UNDER SOMMAREN ELLER PÅ VINTERN så ingen missförstår). Enligt polisen var den medtagen efter X antal timmar.

Jag får ont i magen av att tänka på hur livet för alla dessa corona-valpar kommer att bli om folk är så här j*vla korttänkta! Det är en familjemedlem och kan hen inte följa med – då får man helt enkelt avstå/anpassa/ordna med alternativ!

Vi får planera hela vår vardag för våra två gamla taxgubbar. De blir stressade av folk (och mår antagligen riktigt bra nu under pandemin då sociala kontakter har minskats ner på), får inte och kan inte följa med på mycket (antingen pga deras fysiska skick, pga allergier, pga deras stress i nya situationer osv). Men det ingår i att vara hundägare. Vi har lovat att ta hand om dom hela vägen, inte så länge det är roligt, inte så länge det passar eller så länge det är bekvämt för oss människor. Vi tar hand om dem tills de inte längre finns kvar. Det kommer att krävas mer anpassningar ju äldre och skröppligare dom blir, hörseln är nedsatt, synen kommer säkert också påverkas, balans och minne är påverkat…

Varför?

  • För att vi tog på oss det ansvaret när vi valde att skaffa dom
  • För alla de roliga stunderna vi har haft tillsammans
  • För all tid de anpassar sig till oss
  • För all kärlek dom ger
  • För all trygghet dom skapar
  • För all glädje och skratt dom ger
  • För all tröst dom ger
  • För att dom älskar livet och oss
  • För att dom förtjänar ett gott liv även som gamla
  • För att vi kan ta oss tid och råd
  • osv… osv…

Dom ger oss fortfarande så mycket kärlek, trygghet, glädje och tröst trots att dom inte är i samma skick, dom har samma värde i familjen. Men så är det för dig och mig också. Vi får inte lägre människovärde för att vi blir gamla och inte kan göra allt vi gjort tidigare.

”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina
djur”

Mahatma Gandhi

Som jag skrivit många gånger tidigare – att värna om djurens välfärd gynnar även människorna i landet! Vi kan ta hand om våra gamla människor OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan bry oss om alla fattiga och låginkomsttagare OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan lägga resurser på samhällsinstanser för att minska kriminaliteten OCH jobba för djurvälfärden.

Man har ett ansvar när man först tänker tanken att skaffa sig ett husdjur: ATT TA REDA PÅ vad det innebär genom att:

  • prata med andra som har samma sort – vad är lätt och vad är svårt?
  • vilka sjukdomar är vanliga och hur upptäcker man de?
  • hur ska djuret skötas (inkl behov av sällskap, inte lämnas ensamma, kost, tider för utfodring, rengöring, sköttsel i allmänhet, kloklippning, pälsvård, öronrengöring………..) och klarar jag av det alt har en person i min närhet som klarar av det?
  • vem ska ha huvudansvaret? Ett barn kan inte ansvara ensamt, det är alltid den vuxnas ansvar (här får jag kli av alla föräldrar som köper ponnys till sina barn men inte har en aning om utrustning osv, kan leda till att barn köper diverse redskap som blir rent plågsamma för ponnyn pga okunskap! T ex bett, sporrar, remmar, inspänningstyglar osv som används på ett felaktigt sätt)
  • hur löser vi både planerade och oplanerade resor eller besök där vi inte kan sköta om vårt djur?

Människor som kan vara så här grymma mot djur kan också vara grym mot människor – det hänger ihop – så kallad empati!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dom i uppmärksammat fall av hundstöld

Känns skönt att det blev en fällande dom för den man som på ett våldsamt sätt stulit hunden Wilja. Vilken mardröm för de inblandade. Man kunde via DNA analys konstatera att det var den stulna hunden Wilja. Jag följde fallet lite på avstånd då det inte skedde i vår del av landet. Har dock inte hängt med på att det kom en dom förra året.

Tragiskt att man måste stjäla till sig saker man vill ha. Har man inte råd ska man inte ha en hund. Det är inte bara sorgen över det förlorade husdjuret utan oron, rädslan och traumat av att bli utsatt för våld och rån!

Läs nyheten här."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Stulna hundar

Nu cirkulerar det åter bilder på nätet av stulna hundar med varningar om olika skåpbilar, reg nr från utlandet osv. Det står att hunden/hundarna blivit stulna hemma, på gården, från hundgården osv och med varningen att hundarna stjäls av ligor för att säljas som träningsobjekt för kamphundar utomlands.

Hur sjukt låter inte detta. Att hundar stjäls har skett i många år. Jag har hört att bra jakthundar kan säljas utomlands, i tyskland t ex, för otroliga summor då den är injagad och redo för skogen så att säga. Skulle dessa hundar också säljas som ”baits” till kamphundar?

Är det så vanligt med kamphundar och hundkamper nu för tiden? Jag vill verkligen tro att det inte är det. Mänskligheten måste väl a klivit några steg framåt i utvecklingen. Ja jag vet att det förekommer fortfarande, säkert vanligare på vissa platser än andra. Men skickas alla stulna hundar till döden? Eller säljs dom utomlands till godtrogna köpare för dyra pengar?

Måste i varje fall vara varje hundägares värsta mardröm att få hunden stulen. Den oro och skräck som man känner inför vad hunden kan utsättas för måste vara otroligt påfrestande.

Att hundar smiter förekommer ju också. Igår var vi på väg till et 70 års kalas och då kom denna lilla vettskrämda sak springandes på en hårt trafikerad väg rätt mot bilarna! Vi tvärnitade och husse och svärfar försökte fånga in den lilla. Till slut gick den upp på utsidan av räcket över en viadukt och frös fast. Husse lyckades klättara ut och ta upp tiken. Vi tog ett varv runt i kvarteret därifrån den hade kommit. Även en annan man försökte hjälpa oss att lokalisera ägaren. Då vi inte lyckades och ingen kände igen den lilla så tog vi med tiken till polisstationen. Där började äntligen svansen vicka lite. Vi la ut en bild och efterlysning på FB vilket polisen tyckte var bra, det brukar gå snabbt där. Fick ett meddelande senare att ägaren var funnen. Vilken tur att den hittade hem!

DSC_2413

Jag hoppas och önskar att om mina hundar någon gång skulle lyckas smita så stannar den som ser dom och fångar in dom. En efterlysning på facebook brukar gå snabbt att nå ut till ägaren, det är där jag hade skrivit om min hund försvann. Usch så stressande för den att springa runt bland bilarna. Många förare såg inte ut att uppmärksamma den lilla hunden! Är glad att vi och några till stannade och fångade in den.

På 70 års festen fanns denna snygga lejonklippta katten 🙂 Supersöt! Den får jättemycket tovor i pälsen och kan inte gå på sommaren, men när den rakas på detta vis så mår den mycket bättre och lever ett gott liv. Hur söt som helst.

DSC_2427"The world is changed by your exampel, not by your opinion"