Vi har en ny Cruft vinnare. Jättefin hund men tragisk historia. Cruft är väl världens typ största utställning för hundar och en stor prestige men som allt finns en baksida. Det är tragiskt att höra hur denna hundägare resonerar och sätter sina egna behov före hundens:
“The hair around Elizabeth’s face is carefully braided out of her eyes today. Elizabeth accepts all the grooming with the grace and stoicism befitting a lady of her class. She is a living, panting, barking (only very occasionally) canine version of Barbie.
Yet when you look her, you can’t help pondering, with a tinge of sadness, that this is a dog that has never chased a squirrel, scratched a flea or sniffed a lamp post in her life.
Would it, I ask her devoted owner, be totally out of the question for Elizabeth to rough it a little, now and then?
‘She’s far too precious to take out for walks,’ explains Margaret, a 59-year-old retired social worker. ‘That’s not to say she is kept indoors all the time — she has to be kept fit and healthy. She can run around in the back garden for exercise.’
Best in Show: Margaret celebrates with Elizabeth after her beloved pet won the top trophy at Crufts last week
Best in Show: Margaret celebrates with Elizabeth after her beloved pet won the top trophy at Crufts last week
But even the garden has been specially crafted to suit Elizabeth’s status. The vegetable patch and flowers have long gone, replaced instead by paving stones which can be kept scrubbed, bleached and hygienic at all times.
‘She can be walked on grass in the summer, when it is dry and short, but we couldn’t risk twigs and mud getting into her coat. In the house, she sleeps in a special dog crate in the kitchen, where she’s put if ever we are out or busy.
‘We couldn’t have her roaming about freely, in case she had an accident and hurt herself. If she broke a leg falling off a table, or accidentally swallowed something, she’d never show again.”
Hunden verkar ha allt utom ett hundliv…… Den får inte vara ute och springa, hon är mer orolig över att hunden skadas och dör då den inte kan ställas ut än att hunden faktiskt blir skadad eller dör!
Läs intervjun här.
Nästa fråga jag ställer mig är hur aveln på dessa hundraser bedrivs. Är det etiskt att faktiskt avla på sådana extrema drag att hunden inte kan leva ett normalt hundliv (springa ute, rulla sig i skit, gå långa promenader, bada utomhus, leka med kompisar osv) utan att en ägare måste fixa och piffa med pälsen, då pälsen utan mänsklig (daglig) skötsel orsakar stort lidande? Tovor kan göra fruktansvärt ont på en hund då huden dras ihop. Det är ju inga problem att ha en hund med lång päls men vissa raser har ju ändå så överdriven pälsmängd att den inte kan fungera normalt.
Andra extrema drag är ju hundar med så kort nos att de får svårigheter att andas i vissa väder, vid ansträngning, värme osv, ögon som infekterar/irriteras eller får sådana hudproblem pga veck eller andra framavlade drag att de faktiskt lider! I min värld är det inte försvarbart för att tillfredsställa människans showbehov.
Nu pratar jag om hundar som inte skulle fungera utifrån sitt ursprungliga användningsområde pga överdriven avel eller hundar med såna överdrivna dag att t ex ögonen kan trilla ur! Det handlar ju också om hundraser som har sådana rädslor eller beteendeproblem så de inte kan fungera i samhället. Det är liksom inte normalt.
Läs mer här.
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"