Nu rapporterar nyheterna åter igen om en lösspringande fågelhund i fjällen. Hunden ska ha setts irra omkring länge utan ägare till synes. Det är inte första gången detta sker. För två år sedan var en italiensk gästjägare uppe med sina fågelhundar. En fick han inte med sig hem och lämnade den här. Tydligen hade samma person gjort så tidigare.

Finns även en fb grupp Hunden i Ritsem om man vill följa och hjälpa på något sätt.

Nu vet vi inte varför denna stackare är ensam på fjället men oddsen att det är ett liknande scenario är höga.

Jägare i andra länder, främst sydeuropa, bedriver det dom kallar jakt på ett helt annat sätt. Hundar föds upp inför jaktsäsong, tränas och släpps. Efter jaktsäsongen kan de plågas ihjäl på vidriga sätt eftersom de då “tjänat ut sitt syfte”. Ett sånt vidrigt förhållningssätt är inget annat än rent hänsynslöst utnyttjande och är varken värdigt människan eller något att stödja. I min värld ska inte Sverige, som bedriver jakt med respekt för viltet och sina jaktkamrater (hunden), inte tolerera sådant utnyttjande av jakthundar. Dessa personer ska helt enkelt inte få jaga här alls! Många av mina jägarkompisar tycker att detta är vidrigt och förstår inte varför dessa personer år efter år ens få komma hit.

De flesta svenska jägare jag känner har idag sina jakthundar som sällskapshundar mesta delen av året. Det innebär att de bor med familjen, tränar och kanske även tävlar i annat än just jaktprov övriga året (t ex agility, rallylydnad osv). Hunden tas om hand precis som andra sällskapshundar. Jag upplever att tiden då jakthundar stod i hundgårdar och skällde dygnet runt är på utdöende. Det finns så klart några få kvar som väljer att ha det på det viset men de allra flesta gör inte så längre. Kloka jägare förstår att ju bättre kontakt du får med din hund i vardagen desto bättre fungerar man som team i skogen till hösten! It´s not rocket surgery!

När en god jaktkamrat och familjemedlem inte längre finns med en så sörjer man sin kamrat.

Enligt svensk jägarpolicy ingår följande i jaktetik.

“Vad innebär det att jaga med hänsyn till god jaktetik?

Ett samlat och enhetligt svar på frågan vad god jaktetik innebär är naturligtvis svårt att ge. Ordet etik betyder “de grundsatser som bestämmer människors göranden och låtanden”. Lägger man därtill det relativa begreppet god blir det hela än mer komplicerat. Jaktetiken får nog ändå till största delen definieras som vårt sätt att förhålla oss till det som är förutsättningen för jakt – viltet.
Den omsorg vi ägnar de vilda djuren, på vilket sätt vi bedriver själva jakten, det vill säga åtkomsten, på vilket sätt vi avlivar djuret och sist men inte minst hur vi behandlar det nedlagda bytet som ryms inom begreppet jaktetik.

Jägarmässigt uppträdande

Jägarmässigt upptrdande i förhållande till viltet, jaktkamrater och allmänheten är också ett sätt att beskriva god jaktetik. Att du ska ha ett jägarmässigt uppträdande under jakten innebär att du ska bära med dig ett antal oskrivna regler:

• Ge djuret en chans. Den goda jakten innebär att det alltid finns en chans för djuret att undkomma dig. Du kommer snart upptäcka att din reflektion över djurets “listighet” är en stor del av behållningen i jakten.
• Allt vilt har lika värde. Behandla viltet med samma respekt från minsta kricka till den största älgtjur, till exempel vad gäller jaktsätt, jaktskott (det första skottet ska vara dödande), eventuellt eftersök, tillvaratagande och transport. När du talar om djuren, använd ett spårk som visar att du betraktar alla arter med samma aktning.
• Chansa aldrig med ett skott. Skjut inte om du inte är helt övertygad om att det är rätt djur och/eller att skottet är direkt dödande. Det är ditt och ingen annans beslut om du ska skjuta eller inte. Av detta följer att du aldrig får klandera en jaktkamrat för att han eller hon avstått från en skottchans.
  Lekande rävungar. Foto: Kenneth Johansson
• Avstå från att skjuta. Du behöver inte alltid skjuta, även om djuret i fråga är tillåtet och skottläget är bra. Följ rekommendationer och anvisningar om att spara djur som har betydelse för viltvården och skjut definitivt inte moderdjur som har moderberoende ungar. Att alltid skjuta det minsta djuret först när det kommer fler djur kallas för “jägarmässig avskjutning”.
• Tydligt säkerhetsbeteende. Uppträd med ett tydligt säkerhetsbeteende mot jaktkamrater och allmänheten så att ingen ska behöva känna oro.
• Visa ödmjukhet. Respektera allmänhetens önskemål att utnyttja allemansrätten och att alla inte tycker om jakt. Men acceptera inte att någon aktivt förhindrar dig i din jaktutövning.
• Behandla fällt vilt med aktning. Passa djuret snyggt och hygieniskt. Torka bort blod på päls och fjädrar. Vilt ska hängas eller läggas snyggt och prydligt. Fåglar hängs eller bärs i huvudet och mindre hårvilt bärs i bakbenen.
• Jaga med måttfullhet. Beskatta viltstammarna med hänsyn till din jaktmarks avkastning och vad viltstammarna tål. Locka inte vilt från grannmarker henom omfattande gränsnära viltåkrar och/eller utfodringsanordningar.
• Blanda aldrig alkohol och jakt”.

Källa: Svenska jägarförbundet“

Jag hoppas nu att de försök som görs att fånga in hunden lyckas och att den får utvärderas. Tydligen omplacerades en av de tidigare hundarna som lämnades på fjället till en svensk familj men med otroligt mycket rädsla och stress i sig. Kanske kan inte hunden omplaceras utan det är mer humant att avliva den. Har den kommit från ett “hem” där man överhuvudtaget inte tagit hand om den och kanske även använt våld i både hantering och träning så är det nog kört för hunden.

Upprörande minst sagt!

En fundering jag får är om svenska uppfödare av jaktraser säljer till såna här länder/ägare? Tar man reda på var hunden hamnar? Jobbar man för att upplysa och förändra sina “uppfödarkollegor” i andra länder? Jag hoppas då det.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"