Baksidan av att vara djurägare

Det här är den värsta stunden att vara djurägare. När ens pälskling är skadad eller sjuk. Att bara gå och vänta, att inte kunna prata med dom om hur det känns.  Att inte veta hur utsikterna ser ut. Men Alf är på rätt ställe. Det är på djursjukhuset dom kan hjälpa honom och det första dom skulle göra var att ge honom smärtstillade. Det är bra. Han ska inte behöva lida. Nu kan vi bara vänta och se hur det går.

Både vi och svärföräldrarna tänkte nästan stanna där med honom, sova brevid honom. Men samtidigt gör det nog bara det hela värre. Han skulle känna av att vi var oroliga och att se oss men inte förstå varför vi inte kan åka hem tror jag han skulle må sämre av…

Krya på dig Affe! Vi väntar här hemma och ska bädda mjukt och se till att du har det bra. Theo hälsar krya på dig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Detta inlägg är publicerat under Alf och Theos vardag av Matte. Bokmärk permalänken.

Om Matte

Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.