Att anpassa mig

Vi har satt ytterligare ett mål som vi ska nå i höst – men vi vågar inte uttala det än. Ni vet så man inte jinxar det 😉

Det handlar om en ny nivå, att våga testa mer än vad man tror vingarna bär. Efter snart 15 år med tax (och hund för den delen), så känner jag mig fortfarande som en nybörjare. Kan vi? Borde vi? Går det?

Grabbarna kan och vill, men jag inser att när vi tränar så behöver JAG anpassa mig, inte bli frustrerad. Nu har det blivit väldigt tydligt hur mycket äldre dom blivit, i sinnet, i kroppen men inställningen är detsamma: Va roligt att vi gör något tillsammans!

Så blir lite frustrerad över mig själv som har lite för bråttom, som tror att bara för att de kunde detta tidigare så kan vi bara ”bygga vidare” men det går inte längre. Vi måste börja från början, visa mer (då Alf snart är döv och inte hör kommandon) och göra om. Små steg. Shejpa. Men det går! Sakta. Framåt!

Alf hör också dåligt så han verkar inte märka klickern längre. Har bytt till en klicker med hårdare ljud som han verkar höra än så länge.

Världens bästa grabbar!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.