26

Det har nu gått 26 dagar sen våra två älskade taxar fick somna in. Sorgen är inte lika påträngande nu men saknaden lika stor. Jag öppnar fortfarande bagageluckan för att släppa ut dom… Jag undrar vem som ska få sista biten korvskiva… Vem som ska äta upp sista paprikabiten eller ”diska” tallriken när vi ätit… Husse kollar efter vattenskålen så den inte är tom…

Kloka gubbar

Vanor som inte går ur så lätt efter 13 år med tax. Vanor som man saknar. Som man gärna hade haft igen. Samtidig vet vi att dom inte har ont nu och det tröstar.

Något som jag behövde läsa och tog till mig av från boken ”Farväl till en vän” av Anders Hallgren var kapitlet om sorg, skuld och skamkänslor. Att göra upp med sina skuldkänslor.

”När en person mister någon när och kär, oavsett om det är djur eller människa, uppstår nästan alltid en känsla av skuld”.

Så klart kommer man ihåg alla gånger man ropade ”tyst” åt Theo, eller inte hade tid eller ork att klappa på honom när han bad om det. Eller då man suckade åt Alf och hans egenheter. Varför ska såna minnen plåga en istället för att bara få komma ihåg det fina? Allt man gjorde bra, de äventyr vi hade, de fina mysiga stunderna?

”Skulden är en del av sorgen för de flesta, hur orealistiskt skuldkänslan än är. Den fungerar som något konkret att hänga upp sorgen på, som vi behöver för att axla sorgens ok. Precis som man behöver en galge eller en krok att hänga upp rocken på. Men skuldkänslan är en chimär, den är orealistisk. Visst fanns det gånger som du skulle handlat annorlunda. Visst fanns det tillfällen du inte skulle gjort det du gjorde eller låtit som du gjorde. Visst fanns det gånger där du missförstod din hund eller misstolkade något den gjorde. Sådant finns i varje relation, oavsett om det är med människor eller djur. Vi är inte perfekta, vi gör saker som vi ångrar och som vi en dag lägger oss till last i form av skuld. Det här gäller ju livet och alla relationer – vi är inte robotar utan människor Vi gör misstag, ingen är perfekt. Så förlåt dig själv det du gjort och det du inte gjorde. Gör upp med skuldspöket och låt det inte svärta ned din sorg och tynga den, den är nog svart och tung ändå. Fatta ett beslut och bestäm bort skulden, den har ändå inget där att göra.”

Amen på den!

”Du ska vara stolt över att din hund betydde så mycket för dig att din sorg är stark och din saknad är djup och att du har förmåga att sörja och sakna. Ju mer ont du har i själen, desto mer frisk är du i den”.

Precis så. Punkt.

Idag kom så de två taxar jag beställt som ska bli ett minnessmycke med hjälp av en vän. Dom var över förväntan fina. Inköpta på Etsy.

En för Theo och en för Alf

Idag var jag också förbi till veterinären och fick göra återköp på varor som Theo aldrig hann få. Kändes vemodigt men bra ändå. Då kan d komma någon annan till nytta.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"
Detta inlägg är publicerat under Alf och Theos vardag av Matte. Bokmärk permalänken.

Om Matte

Blev hundägare första gången 2010 men har hanterat alla sorters djur innan som fjällkor, getter, höns, hästar, kaniner och grisar. Bloggar sedan 2010 på www.echosierra.se Jag har bara läst en bok i mitt liv som är värd att nämnas: Enzo och konsten att köra fort i regn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.