Onyanserad debatt?

Nu kokar internet igen, denna gång är det kostnaderna för djursjukvården som diskuteras. Toppen tycker jag! Vi ska diskutera och ha högt till tak. Det jag däremot reagerar på är att det mesta i inläggen är så onyanserat negativt.

Debatten handlar om:
– Orimligt höga veterinärvårdskostnader
Här har försäkringsbolag gått ut med hur många % ökningar man ser på veterinärvårdskostnader och att denna smäll får tas av försäkringsbolagen. De i sin tur höjer premierna som drabbar den enskilda. Djursjukhusen hävdar att det är pga att kunskaperna och metoderna utvecklas vilket gör att kostnaderna ökar.

Här skulle jag vilja tillägga att en stor kostnad tas av den enskilde. Trots försäkring så är det ofta både fast och rörlig självrisk vilket innebär en stor egenavgift för djurägaren. I alla fall vid första besöket.

Här kan man lätt glömma bort om man vill vara kritisk, att nya undersökningar också kan innebära mindre lidande för djuret. Idag kan man t ex göra titthålsundersökningar/operationer som är mindre ingripande än då man förr var tvungen att öppna husdjuret. Rehabiliteringen för husdjuret blir desto kortare med en titthålsoperation än en öppen en. Om man gör fler titthålsoperationer idag kan det ju vara just på grund av att detta innebär en säkrare bild över hur något ser ut men ändå ger kort rehab efteråt. Nu är jag ingen expert på veterinärvård men jag tror och tänker ändå att man utvecklar bättre metoder som ska vara mindre ingripande även för våra husdjur.

– Onödiga undersökningar
Här går debatten ibland så långt så man kallar det djurplågeri där husdjuren utsätts för onödigt lidande. Här är det väl en självklarhet att man inte ska utsätta djuret för ingrepp eller undersökningar om det inte behövs. Men här lägger jag då större tilltro till att en veterinär, som utbildat sig för att hjälpa djur, faktiskt har detta med i sitt övervägande – är ingreppet till större nytta än skada?
Själv har jag bara stött på veterinärer där vi har kunnat resonera. Där veterinären har lagt fram fynden dom hittat när vi kom in (akut) och vad dom tror det kan vara. Sen har vi fått veta olika alternativ och övervägande som lett till att vi tillsammans har kunnat fatta ett bra beslut för djuret. I vårt fall har vi avstått från undersökningar, som veterinären bedömde skulle ge lite information och kunna förvärra tillståndet och samtidigt skulle troligtvis fynden ändå inte påverka behandlingen. Så om man kan prata med sin veterinär bör man väl kunna komma fram till något gemensamt beslut som känns bra för alla?

– Går vi för ofta eller för sällan till veterinären med våra husdjur?
Ja här verkar det vara skilda meningar. En del påstår att vi går för ofta till veterinären med våra husdjur, för småsaker, får dyra fakturor och onödiga undersökningar.
I andra fall menar man att en viss grupp har ökat hos veterinären men att många avstår med hänvisning till att man inte har råd, alltså underlåter man att se till att husdjuret får nödvändig vård och kanske lider i onödan. Detta är brottsligt i Sverige.
Varje djurägare måste ju själv bestämma och vara uppmärksam på hur djuret mår. De kan ju inte tala med oss så man måste tolka beteenden eller fysiska funktioner själv. Här kommer självfallet våra olikheter som människor in. En del går till läkare för varje minsta sår eftersom små sår kan orsaka blodförgiftning medan andra väntar så länge med att gå till läkaren så att huvudvärken man lidit av visat sig vara en nu oåterkallelig hjärntumör. Vi kan kritisera varandra för de val vi gör. Eller så kan vi försöka hjälpa varandra och öka kunskapen och respektera valen vi gör. Man känner ändå sin hund bäst själv vill jag påstå.

Hur mycket ska man utsätta sitt husdjur för? När är det nog?
Denna fråga kommer aldrig ha ett “rätt” svar. Precis som jag skrev ovan har vi olika referensramar och olika bedömningar för oss själva när vi tycker “nog är nog”. Kritiken är ofta att husdjuren, som trots allt lever kortare liv än oss, ska slippa onödiga undersökningar/operationer/mediciner under sitt korta liv. Det ska då vara mer humant att avliva. Har hört folk säga “jag skulle aldrig låta min hund/katt/whatever leva på mediciner resten av sitt liv, då skulle jag hellre avliva”. Jag förstår tanken men mediciner behöver ju inte betyda lidande, det kan ju betyda fri från lidande.
Youtubeklipp på hundar i rullstolar (som inte är vanligt i Sverige) brukar tas upp i dessa sammanhang. Lider dom eller inte? Visar dom livsglädje eller är det bara ett förmänskligande? Ja här har vi också olika åsikter.
Själv drar jag gränsen vid livsglädje. Så länge jag ser livsglädje och kämparlust och husdjuret har möjlighet att utöva aktiviteter på sin egen nivå som ändå ger tillfredsställelse, skulle jag låta dem få fortsätta leva. Att de inte längre kan göra det dom tidigare har älskat, eller är stelare/har ont i perioder betyder inte att de saknar livsglädje eller kan leva ett gott liv. Men när det onda tar över, när man ser att de lider då måste man fatta det tyngsta beslutet.
Några argumenterar att en hund som inte längre klarar av att göra det den älskar ska få somna in. Så om en vallhund t ex inte längre kan valla pga skada/sjukdom så har den alltså inte längre något liv att leva för. Jag skulle själv inte vara så snar i min bedömning. Jag tror en hund kan få ett tillfredsställande liv med andra aktiviteter också. Sen finns det säkert undantag och här är vi också olika i vår bedömning. En del tycker det är djurplågeri att vallhunden får leva som “sällskapshund” eller “pensionerad vallhund” medan andra inte gör det.

Jag tycker det är jättebra att man diskuterar de kostnader som veterinärvården ändå utgör. Är det skäliga? Vad beror det på? Vem betalar? Vem vinner på detta? Är de nödvändiga?

Men i de debattartiklar jag läst verkar allt så onyanserat och det är svårt att veta vem man kritiserar. Vad ska den enskilde husdjursägaren göra? Sluta betala? Inte gå till veterinären? Avliva? Jag tror inte att en veterinär slutar göra sina etiska bedömningar för att man väljer att jobba åt ett visst företag. Veterinärer har ju sin utbildning.

Jag väljer att ha förtroende för de veterinärer som gått en lång utbildning och har etiska förhållningssätt och djurets bästa i sinne. Känner jag mig inte trygg med en bedömning så skulle jag ta en second opinion, vilket vi gjorde med Alfs tumör. Vi fick olika besked men kunde diskutera och gjorde sedan valet att genomföra operationen. Nu är Alf helt fri från tumören och det sår som den orsakade.

Och eftersom Evidensia djursjukvård verkar så hett kritiserat i dessa debatter så kan jag säga att jag är nöjd med deras omhändertagande av våra hundar när vi har behövt det. Deras veterinärer har förklarat och resonerat med oss. Jag har varit trygg med att de gjort det bästa för mina hundar. Om kostnaderna varit skäliga? Det kan inte jag som enskild uttala mig om. Jag har betalat och varit glad. Försäkringsbolaget har tacksamt nog gått in och hjälpt oss med det mesta kostnaderna. Vi fick ta kostnaden för Alfs kastrering själva eftersom försäkringsbolaget ej ansåg det helt motiverat av diagnosen. Men vi och två olika veterinärer var överens om detta och eftersom det var en hormonpåverkad tumör såg jag inget alternativ. Nu mår Alf jättebra och har inga men eller några nya tumörer.

Jag kommer att fortsätta ta mina hundar till djursjukvården när jag tror att dom behöver det. Jag kommer att ta kostnaden också men hoppas ju att den är skälig! Jag kommer fortsätta diskutera med veterinären om vad som bör göras, vad som kan göras och vad som är nödvändigt att göras.

Är tacksam att vårt försäkringsbolag har GRATIS telefonrådgivning kvällar och helger med veterinär. Det har vi tyvärr varit tvungna att utnyttja men också fått kloka råd och kunnat diskutera vad vi ser och vad vi tror. Vi har inte behövt åka in akut – vilket varit det enda jag velat veta – är det här akut eller är det något som kan gå över? Är ju en hönsmamma med hundarna och kan bli otroligt nojjig att det är något allvarligt. Som när Theo hade ätit min blodtrycksmedicin. Då fick jag veta att den mängd och den sort han fått i sig inte var farlig men vi skulle ju ändå hålla honom under uppsikt. Han mådde prima 🙂 Sen i somras så blev han ju halt igen och vägrade sätta ner vänster bakben. Eftersom han har diskbråck sen i januari vart jag ju livrädd att något med ryggen var fel. Men vi gick igenom hur han kändes, såg ut och hur han reagerat. Vi kunde avvakta. Han blev bra inom en timme igen. Så kanske hade han trampat på nåt vasst? Ja så här kan man hålla på fram och tillbaka. Vad är rätt och vad är fel? Det blir ju så svårt när dom inte kan tala om, svara på frågor osv.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När dom inte kan tala om

Igår skrämde Theo oss rejält. Han har varit lite stelare i bakdelen sista veckan så vi har masserat och han har fått lite mer vila. Inga långa promenader eller simpass. Så igår kväll tog vi ut hundarna för en kvällspink. På väg hem stannar Theo, sätter sig och lyfter upp vänster bakben och gnager på tassen. Jag trodde han trampade på nåt (men han skrek inte till) så kollade tassen men såg inget. Försökte få honom att gå men hans stod på tre ben och höll upp vänster bak krampaktigt. Bar hem honom och klämde och kände igenom honom. Ingen reaktion, svullnad eller sår/blod/bett kunde vi hitta. Han verkade i övrigt lugn och andades lugnt men vägrade sätta ner benet när vi ställde honom på golvet.

Tog beslutet att ringa och rådfråga veterinär även om det var fredag kväll. Vi resonerade men kom fram till att eftersom han inte verkade ha ont (ögonen såg lugna ut och han andades lugnt och låg still när vi klämde, inte som den gången han föll ur sängen då man såg paniken i ögonen) och inte reagerade med nån smärta. Vi klämde igenom höften och knäskålen och alla lederna men ingenting. Så rådet var att avvakta. Skulle det bli sämre eller han vägrade stå på benet efter ett tag så skulle vi åka in.

Vi masserade honom ett bra tag och lät honom ligga stilla i sängen. Han började snarka 🙂 Det verkade som att bakbenets lårmuskel krampade, små ryckiga rörelser som man kände om man höll fingrarna mot. Han höll upp benet fast han låg på sidan. Men så efter ett tag provade vi igen att sätta ner honom och då gick han på alla ben utan att halta.

Senare på kvällen fick han en liten värmedyna (en påse fylld med ljummet vatten inlindad i en t-shirt) mot ryggen och bakbenet. Tänkte att det kan hjälpa honom slappna av.

Tänk om dom ändå kunde prata!

Idag har han varit som vanligt men vi håller honom lite i stillhet. Han tränat lite trick för att han ska hålla sig lite lugn. Ni kan se filmerna på Instagramkontot.

DSC_2460

Bli bra nu Theo! ♥

Man ska inte jämföra diskbråck hos hund med människa men jag kan inte låta bli att se likheterna med mitt eget diskbråck. Han har i stort sett exakt samma symtom som jag har haft (om det nu var muskelkramp igår). Jag har till och från fått nersmärta, muskelkramper, stelhet att gå osv och i perioder är det helt bra.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Motion

Idag gick vi 5,2 km slingan bland myggen. Grabbarna hängde på bra. Theo har tappat kondition och gått upp i vikt sen diskbråcket i januari vilket i sig kanske inte är så konstigt. Så nu trappar vi upp motionen lite. Han hängde på bra och han haltar inte eller nåt utan travar på bra.

Våra träningskompisar uteblev idag och jag hade förberett mig att träna inkallning med störning så tog d bästa godiset med mig – köttbullar!  Problemet blev att utan störningar så följer dom efter mig som ankor. Svårt att träna inkallning då!

IMG_20160704_132941

Idag skriver tidningarna om ett nytt larm. Vi har fått taiga fästingen här uppe efter kusten. Den bär på en allvarligare form av TBE. Än så länge har inga sjukdomsfall rapporterats. Å den lilla jäveln trivs i kyla! Funderar seriöst på att flytta till en ö där det bara är vinter. På riktigt. Kommer definitivt vaccinera mig om d visar sig bli sjukdomar på våra fästingar.  Själv har jag aldrig sett en fästing i hela mitt liv så vet inte ens vad jag ska leta efter. Hur klarar ni er som har fästingar?  Hur lever man? Kan man aldrig gå i kortbyxor eller kjol som hundägare?  Alltid undvika fält och ängar?  Diken? Skogen?

Inte kul!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Glad midsommar

Vi önskar er en glad midsommar med god mat å fint väder

img1466604605072

IMG_20160623_172658

Idag har det varit ca 20 grader varmt. Det fläktade skönt och var svalt i skogen. De tränade travhästar i skogen. Vi tog en lugn promenad på tallheden eftersom sjukgymnasten sagt att Theo får bra träning i skogen. Tallhed är ju dessutom rätt lätt terräng. Men Theo var inte i form alls. Han stannade ofta. La sig ner. Ville inte gå. Jag vet inte om det beror på att han är lat eller har ont. Han brukar ibland lägga sig ner på promenader när han inte gillar att vara kopplad. När vi kom ut på lättare mark, en grusväg, så var det inget fel på honom. Han visar inga tydliga tecken på smärta så jag är lite lur på att han är bekväm. Det sticks under tassarna eller är lite ojämn mark t ex. Känns som att han gått upp i vikt igen.

Har tänkt boka uppföljning hos sjukgymnasten för att få lite mer klarhet i om vi ska utmana honom lite eller om vi ska byta träningsform. Så fort han fick komma ner i vattnet och svalka sig så var han hur pigg som helst. Han drar gärna igång bus med Alf på dagarna men det är ju inte bra för bakdelen då skaderisken ökar. Så han måste få göra av med energin.  Theo har alltid varit lite av en dramaqueen som skrikit i förebyggande t ex vis kloklippning eller kamning. Därför har jag mina tvivel om han verkligen har ont. Han är bra på att inte vilja göra det som kräver ansträngning och inte är fullständigt på hans egna villkor. T ex vill han inte gå framåt i koppel men utan följer han gärna med långa sträckor och håller sig ofta nära.

Återstår att se vad sjukgymnasten kommer fram till. Jag skulle gärna vilja börja med pilatesbollen.

Nu ska vi njuta av midsommar god mat och förhoppningsvis bra väder.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kollar upp Theo

Sen Theo kom till oss för snart tre år sen (han var då 8 månader) så har jag upplevt att han andas häftigare än Alf. Han tar fler andetag och andas mer ljudligt, även i vila. Eftersom han inte har verkat må dåligt av det utan varit väldigt aktiv och pigg, ätit och druckit bra osv så har jag inte funderat desto mer på det. Men nu ska jag kolla upp det. Ska mäta hans andning och puls varje dag i några dagar och se vad det ger.

Igår låg han på 32 andetag/minut i vila. Det var dock varmt och han flämtade nästan hela dagen. Så får se om det hade något med värmen att göra.

Ska kolla pulsen också. En frisk hund ska ligga på mellan 10-30 andetag/minut och pulsen 80-120 slag/minut enligt Fjällveterinären.

Andningen kontrollerar du genom att titta på hundens buk. Tar hunden korta, tunga andetag eller andas den med öppen mun. Normal andning för en hund i vila är ca 10-30 andetag i minuten.

Hundens puls hittar du lättast om du känner med handen på insidan av ljumsken/låret. Sätt fingrarna högt upp på insidan av låret/ljumsken, nära hundens benfäste. Flytta fingrarna tills du hittar pulsen. Normal puls för en hund är 80-120 slag per minut“.

Sånt kan ju vara bra att ha koll på. Skulle det visa nåt avvikande kommer jag låta en veterinär titta på det. Funderar på att skaffa en sån där adaptil-grej. Någon som provat?

I natt har det åskat. Vid 3-tiden small det till ordentligt. Tog upp Theo i sängen då för han tycker inte om åska. Theo har sovit oroligt i natt. Vankat och vandrat. Nu är vi ju på en helt ny plats igen men samtidigt så tror jag dom har det bättre nu för de kan vara ute i stugan med svärföräldrarna hela dagarna när vi jobbar. Det är ju deras favoritplats! Han kan bada och sola och jaga ekorrar.

DSC_0037 DSC_0050

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo hos sjukgymnasten

Idag hade vi äntligen tid hos sjukgymnasten. Det blev ju lite fram och tillbaka då den ordinarie på vårt närmsta djursjukhus blivit sjukskriven. Så fick tid hos en annan klinik, 13 mil bort.

Theo glad som vanligt med Alf som stöd svansade in hos sjukgymnasten. Hon tyckte att Theo var otroligt söt! Vilket han så klart är 🙂

Som befarat så tyder allting på att han har ett diskbråck. Han har svaga reflexer i båda bakbenen och reagerar lite på smärta fortfarande i ryggslutet. Hon har känt igenom Theo, masserat, gett honom laser, han har fått gå och springa innan vi fick vårt träningsschema. Theo har normal trav men i skritten syntes det att han hade avvikande gång. Skrittpromenader och när det tinat upp skogspromenader.

Diskbråcket kan ha kommit innan hoppet ner från sängen så det behöver inte vara själva fallet från sängen som orsakat det. Försäkringen täcker inte rehaben då det inte är en fastställd diagnos.

Theo får simma, men korta korta stunder med utvärdering hur han mår efteråt. Theo ska ha massage en gång om dagen och så klart varmt täcke ute. Vi fick även rådet att om vi varit ute när det regnat eller varit kallt, om man tar av täcket när man kommer in kan man gärna ta på dom något tunnare en stund efteråt inomhus. Så de inte fryser och spänner sig. Hann även berätta Theos historia (Läs under rubriken Om oss-Om Theo) och så klart blev hon förfärad över hur någon kan behandla en hund så.

Theo ska så klart inte hoppa, gå i trappor eller busa med andra hundar. Lättare sagt än gjort med en ADHD hund! Vi ska på återbesök i maj och får då se hur det har blivit tills dess.

Knät är inget att oroa sig över. Det kommer troligen aldrig påverka honom.

Älskade lilla pälskling. Bli bra snart!

Theo i väntrummet

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När hunden blir äldre

Ja det är ju bara inse att Alf fyller 7 år i sommar. Inte för att han känns gammal, mer än att han blivit ljusare i ansiktet men ändå äldre. Det är säkert väldigt individuellt när och på vilket sätt hunden “blir gammal”, när man märker det så att säga. Jag har alltid tänkt att hålla hunden god kondition och ge hunden bra foder är den bästa grunden. Att aktivera efter ålder och förmåga. Men vad behöver den äldre hunden?

Agria har en artikel om den äldre hunden. Läs mer här. Även Hundsport har en bra tänkvärd artikel som jag så väl känner igen mig i, med snö och halka som gör promenaderna korta och lite för mycket mat för både två- och fyrbenta. Veterinären förklarar vad som händer i kroppen. Läs mer här.

Det viktigaste är att inte glömma bort sin gamla hund.

Glöm inte bort din trogne kamrat de sista åren! Bara för att den inte längre orkar träna långa pass på brukshundklubben eller hänga med på fjällvandringen eller jakten, betyder de inte att hunden vill ligga hemma på soffan och sova bort 22 timmar av dygnets 24. En gammal hund blir lätt passiv om inte du som ägare gör den till en aktiv del i ditt liv. Risken för att hunden ska bli senil ökar också om den är passiv. En senil hund reagerar ofta långsamt, blir inåtvänd och gör tokiga saker som de aldrig gjort förut“.

Så sant. Hoppas och tror att människor värderar sina familjemedlemmar högt hela livet och att ta hand om sin gamla hund är en skyldighet man har som ägare.

Agria listar följande saker:

Gör saker tillsammans

Det finns många saker ni kan göra tillsammans trots att inte hunden längre orkar gå så långt. Ta med hunden när du åker hem till vänner eller bara ska ut på en kortare biltur. En äldre hund är ofta lugnare och är inte svår att ha med sig och ett avbrott från de vanliga rutinerna hemma kan vara en stor belöning för din hund.

Syn och hörsel försämras

Med åldern försämras också syn och hörsel precis som på människor. Om din hund börjar höra sämre så använd ditt kroppsspråk för att få hunden att förstå vad du vill. Var övertydlig och bli inte arg för att hunden inte förstår vad du säger, det är en omställning även för hunden. Om hunden börjar se dåligt bör man inte möblera om hemma och ändra inte promenadvägen.

En gammal hund får ofta lite sämre blodcirkulation och fryser därmed lättare. Då kan hunden behöva ett täcke när ni går ut och en varm gosig filt att ligga på när den ska sova.

En fet hund mår inte bra

En hund som inte är riktigt i toppform har ofta ett behov av att känna sig trygg och vill inte gärna bli lämnad ensam. Skäm gärna bort din äldre hund med många mysstunder och extra godbitar. Ha dock hundens bästa för ögonen när du ger den extra mat och godis för en fet hund är inte en välmående hund.

När hunden blir äldre kan det vara bra att besöka veterinären för en seniorkontroll. Om hunden till exempel skulle bli stel, magra av, sluta äta, bli hungrigare än vanligt, bli matt i pälsen eller bli orkeslös ska du definitivt beställa tid hos veterinären för att utesluta sjukdom och spara hunden onödigt lidande.

Ett lyckligt slut

Att en gammal hund blir lite stel och skraltig är inget ovanligt men det finns en hel del saker som du som ägare kan göra för att ge hunden ett behagligt och lyckligt liv de sista åren. Om hunden till exempel får ont i lederna finns idag bra mediciner för att lindra smärtan.

Var uppmärksam på när hunden inte längre orkar, när den inte längre vill och när den inte längre kan“.

Alf är våran första hund och våran första hund som blir äldre. Alf känns inte gammal och jag hoppas att han kommer känns ung och pigg i många år till. Men alla hundar åldras. Det jag börjat fundera mer över är foder. Behöver en äldre hund äta seniorfoder? Och i så fall från när?

Jag märker att Alf fått hårdare klor med åren och att han gillar att bara ligga och vara mer än förut, bäst i solen så klart. Men han springer och busar som en valp ibland, han följer med på timmespromenader utan problem, men kyla och halka eller regn gillar han inte.

Och det här med olika raser och livslängd. Tänk att en del raser blir gamla redan vid 5-6 års ålder medan taxar kan nå 12-16 år i normalfallet och även upp till 20 års ålder med riktigt bra gener. Fick se en så underbar bild på två taxar som firade sina 18 års dagar samtidigt! Wow! Tänk att få ha sin kompis så länge <3 Jag hoppas Alf och Theo har goda gener och lever länge.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Uppföljning hos veterinären

Igår var Theo och husse tillbaka hos veterinären för uppföljning. Det visar sig att han fortfarande har ont i bakre delen av ryggen, nära svansen. Veterinären vill att vi går på sjukgymnastik så det är bokat till nästa vecka. Han var svagare i höger bakben denna gång. Så får se vad det beror på.

Theos bakknä var det ingen fara med, han är lite överrörlig men den glider inte ur läge på något sätt. Så det var ju bra nyheter.

Nu hoppas vi får bra hjälp av sjukgymnast. Jag har filmat Theo på promenad idag för att visa hans galopp/hoppande springstil. Men han verkar vara utom livsfara lilla tokstollen!

Jag andas ut lite nu 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Uppdatering om Theo

Ja det har inte blivit några inlägg sedan Theos olycka. Anledningen är att vi har varit utomlands en vecka på Gran Canaria. Theo har bott med Alf hos svärföräldrarna och det har gått bra. Svärfar har sovit med Theo på golvet 🙂 Theo har fått smärstillande, metacam, i 10 dagar. Idag är första dagen utan medicin. Vi har fått rapport att de första dagarna var Theo mer orörlig, gick lite konstigt och ville inte röra på sig. Efter ca en vecka var han tillbaka till sitt vanliga jag – mer vild än tam. Nu är det svårt att hålla honom i stillhet. Han kan gå lite konstigt med ena benet tycker jag, som någon utåtvridande rörelse, men i övrigt är han högenergisk. Han sover i buren på natten för att säkerställa att inga fler olyckor händer. Han verkar helt ok med det. Han gillar sin bur som vi har som dagbädd åt honom.

Theo har fått vara ute och gå korta kissrundor. Nu när det är mer mjuk snö så har vi haft honom lös på gården efter att vi skottat. Då är det packad plan snö och så får han lukta av sig lite. Dock har han redan sprungit lite och hoppat ut i djupsnön. Han verkar dock inte särskilt påverkad av det. Han gjorde en rush med Alf också innan vi han få stopp på dom. Han har även smitit upp i soffan utan problem, och ner igen 🙁

Han sträcker på sig, ligger på rygg om man kliar honom och verkar allmänt ok. Det känns skönt. Jag vill dock fortsätta ta det lugnt med honom så det inte är någon skada som han kan dra upp. Diskbråck är jag nu tveksam till, även om vi inte utesluter någonting. Han fick antagligen en ordentlig sträckning eller en rejäl smäll när han damp i golvet. Kramperna kan, som veterinären sa, vara av chocken han fick.

Nu har jag också känt det knastrande knäet när jag lyfte upp honom. Det känns lite löst om man så säger. Så hoppas sjukgymnasten kan tipsa om bra övningar för detta så man minskar risken för problem.

Någon som varit med hund till kiropraktor? Har fått tips om en kiropraktor som jobbar med hundar, inte allt för långt härifrån. Denne påstås vara ytterst försiktig och mycket duktig. Veterinärer brukar dock generellt vara negativt inställda till kiropraktor, lite som läkare. Har fått höra om flertalet, fem hundar, som blivit “botade” av kiropraktorn då veterinärerna inte kunnat göra mer. Denne ska även vara duktig på att avgöra om det är något han kan göra eller om det är något som absolut inte ska manipuleras. Själv har jag ju varit till kiropraktor och jag litar fullt på deras kunskap och deras inställning till kroppens helhetsfunktion, framförallt när det kommer till rörelse. Har själv gått hos sjukgymnast i flera år men aldrig blivit bättre i nacke och axlar. Sjukgymnaster har alltid sagt att jag har full rörlighet. När jag kom till kiropraktorn sa hon att “ja det beror på vad man menar med full rörlighet. Om jag frågar kan du titta åt höger/vänster eller om jag frågar hur mycket kan du titta höger/vänster”. När hon hade knäckt till mig så mådde jag mycket bättre. Tänkte att om Theo nu inte har diskbråck så kanske smällen gjort honom lite sne. Kanske kan en kiropraktor hjälpa?

Film på busfröet i koppel finns på facebooksidan och på Instagram. Min mobil gick sönder igår så har fått köpa en ny och har inte laddat upp alla appar ännu.

Tack till alla värmande ord och kramar från alla er, även vi som aldrig träffat varandra. Det har betydelse och det värmer. Finns inget värre än när ens bästa vän har ont men inte kan säga hur det är. Att veta att folk bryr sig och tänker på en värmer.

<3

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Theo på väg hem

Äntligen har dom ringt. Theo är bättre idag, reagerar inte lika starkt över ryggen men de kan inte utesluta diskbråck. Han går för egen maskin just nu. De ser inte behov av att göra skelettröntgen då det oftast inte visar hela bilden och dessutom måste han sövas, vilket skulle kunna förvärra ett ev diskbråck.

Han får komma hem med vila som rekommendation och endast rastning. Han får så klart inte busa, leka eller hoppa på möblerna. Vi har ordnat så att svärföräldrarna åker och hämtar honom då dom är hemma hela dagarna med honom. Bäst att han inte är med Alf så han får för sig att busa. Veterinären sa att de hörde ett knastrande ljud från bakknät och trodde det kan vara att knäskålen rör på sig. Han har aldrig hoppat på tre ben när vi gått på promenader men han galopperar alltid.

Vi ska på återbesök om två veckor och sedan börjar sjukgymnastik. Nu ska vi se över hemma hur vi kan förbättra så de inte ska hoppa på möblerna. Känns dock svårt, jag kan inte ha dom instängda för att dom inte ska fara upp i soffan eller sängen. Vi har ju satt trappor vid sängarna men Theo kan ju hoppa över den bänken trots att den går efter hela fotändan på sängen.

Hoppas hoppas han blir helt återställd och inget har gått sönder.

Lilla tokfian.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"