Skräcken

Jag tror det här skulle kunna vara bland det vidrigaste jag skulle kunna se! Tänk dig att en bil åker förbi dig med hunden släpandes efter i dragkroken! Jag skulle DÖ och få PANIK så hemskt! Läs nyheten här. Hemska tanke att hunden inte återfanns! Blir så ledsen. Hur kan man glömma? Det låter helt ofattbart. Själv skulle jag aldrig ens komma på tanken att fästa hunden i dragkroken av någon anledning alls! Vi har inte ens dragkrok och det är jag glad för just när jag läser en sån här sak. En annan hemsk mardröm jag har det är ju när man läser om folk där hunden fastnar i hissen och hissen åker iväg (hunden på utsidan eller på insidan men ägaren på andra sidan dörren).

Usch det här var en dålig start på dagen att läsa sånt här. Tänk så mycket hemskheter vi kan utsätta våra husdjur för, oaktsamt eller inte. Men för mig ska det inte kunna hända, likväl som att man inte lämnar hunden i varm bil på sommaren. Det får bara inte hända. Dom är helt i våra händer och dom tvingas lita på oss igen oavsett vad som händer för dom har inget val.

Såna här gånger kan jag känna att ägaren borde bli av med hunden. För om det hade varit jag, mina hundar, så vette tusan om de borde bo kvar med mig om jag lyckats skada dom på ett sådant sätt? Jag hade nog inte ens litat på mig själv efter det.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Behov av att se djurplågeri?!

Är det någon mer än jag som reagerat på att det tycks vara många nyhetsartiklar om människor som försöker skada djur men som “faller på eget grepp” de senaste veckorna? Är detta verkligen nyheter? Ser ni sådant? Jag mår för dåligt för att orka se varenda film med plågade djur. Självklart är det bra när det filmas och personerna i filmerna kan åtalas, men vad hjälper det om jag i Sverige sitter och ser när någon i Brasilien försöker kasta sin hund framför ett tåg? Vidrigt!

Skulle det vara någon i min närhet så skulle jag göra allt för att sprida så vederbörande åker fast! Men när det handlar om saker som händer i andra delar av världen där man inte ser djur på samma sätt som oss så förstår jag inte vad jag kan göra åt saken mer än att jag mår sämre av att se det. Det finns säkert många som lever i en bubbla där sådant inte händer och de behöver få upp ögonen för vad som pågår på vissa håll. Men jag klarar inte att se allt sånt här. Självklart vill jag att seriösa organisationer ska sprida kunskap och ha en plan för hur man ska agera. Sådant stödjer jag. Men att visa enskilda galningars ageranden anser inte jag medför något annat än illamående.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad är ett hundliv?

Har åter hamnat i en diskussion om vad som kan kallas för ett hundliv. Diskussionen började med att jag fick frågan om jag inte funderat på att byta bostadsort (eftersom jag pendlar till grannkommunen för att jobba). Jag förklarade då att det inte är ett alternativ bland annat för att vi inte har några hundvakter i den andra kommunen. Då fick jag förslaget att lämna hundarna hemma och åka hem på lunchen. 

Det är inte ett alternativ för oss. Jag försökte förklara att våra hundar bara klarar tre timmar ensam sedan får de stark stress och Alf börjar yla. Jag tänker inte lämna min hund i ett sånt tillstånd.Ja då kan ju ingen som arbetar ha hund“. Nej det stämmer ju inte. Vi arbetar båda heltid och vi har löst hundpassningen på dagtid. Och man kanske inte ska ha hund om man inte har tid för en tänker jag.

Jag önskar att folk slutade använda försvar som “även om man jobbar måste man kunna  ha hund” eller “man får lämna hunden ensam i sex timmar så går man hem på lunchen är den ju inte hemma mer än fyra fem timmar i sträck” eller “hunden sover ändå hela dagarna”.

Jag önskar folk försökte se det ur hundens perspektiv istället. Ja en hund sover mycket, men jag tror inte en naturlig sömn för hunden är 8 timmar i sträck på natten för att rastas på morgonen och sedan sova i fyra fem timmar till och sedan sova mer på eftermiddagen, eftersom ingen annan stimulans erbjuds. En normal hundrytm borde nog vara sova i kortare intervall med aktivering emellan. Då hundar inte aktiverar sig själv (utom vid stressrelaterade beteenden) så blir den ju till slut apatisk av att lämnas ensam.

Efter att ha förklarat flockdjurens starka behov av social kontakt, närvaro och samspel och att flockdjur så som även människor kan bli djupt deprimerade och apatiska av bristen av detsamma så tog diskussionen slut.

Jag tycker man har ett ansvar att se till att hunden har det bra även om man arbetar heltid. Såklart finns det variationer, äldre hundar klarar kanske ensamheten bättre än en unghund med mycket energi, kanske klarar en mindre aktiv sällskapsras tristessen bättre än en högaktiv arbetande brukshund? Men frågan tycker jag fortfarande är, hur mycket tid får hunden egentligen där den får samspela med ägaren? Ägnar ägaren då all sin tid hemma till hunden eller tas det också tid till att städa, tvätta, diska…? Då hunden åter lämnas oaktiverad, om än med sällskapet av att någon är hemma, men inte samspelar.

Ja vilket hundliv tycker du din hund är värd?

Själv är jag glad att vi var så kloka att vi väntade några år med att skaffa hund tills vi hade ordnat hundvakt. Hundarna får aktivering och vila på dagarna och vi behöver aldrig ha dåligt samvete. De behöver inte vara ensamma mer än korta stunder då det ska handlas, gå till tvättstugan eller göras ärenden. När vi kommer hem kan vi ägna tiden åt hundarna men även åt annat, eftersom de inte är så uttråkade. Ibland är de till och med trötta när vi hämtar dom för att hundvakterna gått i flera timmar med dem och låtit dem leka med andra hundar. Jag kan ägna den tid jag kan och orkar till att träna och aktivera dem mer strukturerat. Det tycker jag är ett bra hundliv.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vems fel?

Läste en artikel om att hundviskaren CM har blivit stämd av en kund som blivit biten av en hund som släppes ut från hans center. Läs hela artikeln här. Personen som tog emot hunden hade inte tillräcklig kunskap eller utbildning för att hantera hunden.

Det här är vad som händer när man inte respekterar vad hunden har varit med om tidigare och endast förväntar sig att hunden behöver förändra sig. Läste i en annan artikel om samma händelse att man då bedömde att “hunden inte var tillräckligt tränad” när den släpptes ut. Men det är ju inte hunden som ska tränas att “inte bita“. Det är ju människorna kring hunden som måste ha kunskap att leva med hunden och dess bagage, förstå och läsa av och kommunicera med hunden på ett lugnt och tryggt sätt. Det är det här jag har börjat inse är bekymret med CM, att hundar far till hans center och rehabiliteras men människorna gör inte så stora förändringar själva mer än möjligtvis använder hans ryck, pssss-ljud eller utsätter hunden för situationer den inte klarar av för att kunna korrigera beteendet man inte vill ha.

Samma gäller ju hundkurser. Har hört flera gånger personer säga att de går kurs för att “hunden ska lära sig” eller att hunden “ska utbildas“. Jag har gått kurs av helt andra anledningar – att JAG ska lära mig, att jag ska bli en bra hundägare och förstå och läsa av mina hundar. Inte förväntar jag mig att hunden ska uppföra sig för att den gått en kurs, det jobbet ska ju JAG göra hemma där vi tillsammans skapar en fungerande kommunikation. En del blir besvikna då de inte får någon förändring hemma efter en kurs och är förvånade att hunden funkar bra på kurs men inte hemma. Jag anser att man på en kurs får verktygen för hur man ska jobba hemma och det är det jobb jag lägger ner hemma som avgör om det blir någon förändring eller inte.

Hur ser ni på saken?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Tragisk mix

På nätet har det cirkulerat en annons från ett rescue center om en Pitbull/tax mix som söker nytt hem.  Läs mer här. Så klart jättebra att denna hund kan räddas och få ett bättre liv men om ni kollar på bilderna så ser man ju att denna mix inte är hälsosam. Den tunga kroppen på de små benen och mentaliteten? Den vill jag inte ens tänka på.

Det verkar som att många har ansökt om att få adoptera Remi men bara be till högre makter att inga pengalystra idioter får för sig att börja “skapa denna ras” (Pit/tax) och kränga valparna.

Oavsett vad man tycker om blandraser så måste man konstatera att vissa raser inte ska mixas med andra raser, vissa kombinationer kan bli farligare än andra eller rent hälsomässigt en katastrof. Det blir ett lidande för hunden och en eventuellt godtrogen köpare som får dyra veterinärkostnader.

Taxen som ras har ju ett speciellt utseende, de känns igen på den långa ryggen och de korta benen, dvärgväxten. Deras mentalitet är känd om tuff, modig, självständig och envis. De är snabba i reflexerna som jakthundar ska vara. Nu är väl den här valpen ett resultat av en olycka får man hoppas. Den är så klart söt som alla hundar, men hoppas de hittar ett bra hem. Jag har mött Schäfer/tax mixar och även sätt Rottis/Tax mixar. Jag tycker inte de är lämpliga hundar och kräver en klok ägare. Som sagt kan olyckor hända men hunden ska ju få ett bra liv också.

Hoppas Remi får ett fantastiskt hem med kunniga och engagerade ägare  Hoppas ingen annan får för sig att det är en bra mix att tjäna pengar på 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

583 hundar i trafikolyckor

Många hundar skadas eller dör i trafikolyckor. Det är enligt Agrias statistik den vanligast orsaken till att hunden dör.

Under 2014 drabbades 583 hundar i Sverige av trafikolyckor, varav 239 stycken avled till följd av skadorna. Som en jämförelse skadades eller dog 544 hundar i trafiken under 2013.

Ökningen har skett mest under vinterhalvåret, september till februari månader. En analys av Agrias affärsområdeschef är att fler jakthundar är igång då och att mörkret gör det svårt för bilförare att se hundarna om de kommer springande ut på vägen. Läs hela artikeln här.

Så klart kan man inte styra över en jakthund om i jaktens hetta följer efter ett djur ut på en väg. Idag finns många tekniska hjälpmedel under jakt som GPS och pejlar som underlättar för jägaren att följa hunden och se om den är på väg eller i närheten av trafikerade vägar. En del väljer då att genskjuta hunden och stoppa den från att passera vägen. Men även “vanliga” hundar skadas eller dör i trafiken. Det finns några saker man själv kan göra för att undvika eller minska risken att ens bästa kompis ska råka illa ut eller orsaka en olycka:

  • Ha ett väl anpassat koppel/sele som hunden inte kan ta sig ur om den blir skrämd eller kämpar emot. Ha hunden kopplat nära vägar. Hundar är inte medveten om trafikregler och även en lydig och snäll hund plötsligt ta fel väg eller bli skrämd. Alla trafikanter ger inte utrymme för fotgånende/hundar vid passering.
  • Använd inte flexikoppel eller använd stopfunktionen. Många olyckor sker när hunden är för långt ifrån sin ägare. Ha hunden nära dig när ni går efter vägar, även om den är i flexi.
  • Reflexer är en billig livförsäkring, både för dig själv och din hund. Finns allt från koppel och halsband till selar och täcken med reflexer på. En lampa fungerar också bra då den syns även om det inte finns någon ljuskälla. Vi uppskattar de som har en liten lampa på hunden då man hinner se den på håll om man går i en mörk skog t ex.

En av de vanligaste dödsorsakerna för taxar är just bilolyckor. De är snabba och små vilket gör dem svåra att upptäcka. Vi har alltid våra kopplade längs vägar och använder vi flexit i selen så får de inte gå längst ut i kopplet vid vägbanan. En av våra grannar hade en hund som gick flexi när det kom en cyklist. På något sätt hamnade hunden på andra sidan vägen och cyklisten körde på hunden. Ett svårt benbrott och operation i södra Sverige blev resultatet. Den hunden lever idag men inte alla överlever. Hur det gick för cyklisten vet jag inte men det kan inte heller vara någon rolig situation att hamna i, där du inte har kontroll över hunden som kommer mot dig. Cyklisten hade säkert ingen chans att väja. Som hundägare måste man tänka i flera steg. Det kan komma något runt hörnet…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Man kan inte bestraffa rädsla

 En studie om hästar visar att det inte har någon effekt att straffa en rädd häst. Torde vara lika för alla levande varelser. Orginaltexten nedan:


 

Equine Version: It makes no sense to punish a fearful horse.

1. Fear is not voluntary. Horses cannot turn it on and off at will. If you think that’s untrue, try increasing your heart rate by thinking about it. In fact, wariness and flight are a result of natural selection and help these sensitive animals to survive.

2. By definition, the punishment itself must be sufficiently unpleasant (to that individual). Punishing a fearful animal “effectively” will therefore increase, not decrease, its fear.

3. The nastiness of the experience is judged by the horse, not by the punisher. If the horse happens to be sensitive or ‘soft’, even verbal scolding can startle and have negative effects.

4. Anxiety and fear are not the same thing. Anxious animals are temperamentally more susceptible to stress than non-anxious animals. Punishment of fear-based behavior can increase risk of freezing or flight at the moment, but punishment of an anxious horse may have more insidious and long-lasting consequences.

5. A fearful horse can easily injure herself and the people around (or on) her. It’s wise as well as humane to change any undesirable behavior with sound, gentle methods.

6. The goal of behavior modification should be to increase confidence and decrease stress. Fearful horses lack confidence and are already stressed, and punishing them for manifesting those things will not make them better.

Fear and anxiety are at the root of many behavior problems. Some – such as biting or kicking – may not seem to be anxiety-related, but in fact they often are. If you’re tempted to punish a behavior but are not sure about its motivation, err on the side of ethological caution and try a different strategy. If the (unwanted) behavior is truly voluntary, use positive reinforcement of an alternative behavior. But if it’s emotional, physiological or stress-related, give the horse a break and remove him from that situation (simple avoidance), or try classical conditioning methods such as desensitization and counterconditioning. “Correcting” such behavior is likely to make it worse.

Från “Reisner Veterinary Behavior & Consulting Services“.


En kort sammanfattning på Svenska:

Varför straff inte fungerar på rädda hästar:

1. Rädsla är inte något som djuret styr över, de kan inte påverka reaktionen.

2. För att bestraffning ska ha någon effekt måste tillräckligt obehagligt för djuret, så att bestraffa på ett “effektivt” sätt kommer öka, inte minska, rädslan hos djuret.

3. Det är hästens upplevelse av obehaget inte människans som avgör effekten. Ett känsligt djur kan få mycket negativa effekter bara av verbal tillsägelse/hot.

4. Oro och rädsla är inte samma sak. Oroliga/lättstressade djur är temperamentsmässigt mer mottagliga för stress än icke-oroliga djur. Bestraffning av beteenden av rädsla kan öka risken för att djuret fryser eller flyr i situationen, medan bestraffning av lättstressade djur kan få mer långtgående mentala konsekvenser.

5. En rädd häst kan lätt skada sig själv eller personer runt sig. Det är klokare och mer humant att förändra oönskade beteenden med mjukare metoder.

6. Målet med beteende förändring borde vara att öka självförtroendet och minska stressen. Rädda hästar/djur saknar självförtroende och är redan stressade, att bestraffa dem för att de visar dessa beteenden kommer att skada dem och inte göra dem bättre.

Rädsla och oro är grunden till många beteendeproblem. Några – som att bitas eller sparka – kanske inte ser ut att vara stressrelaterade men de är ofta det. De rekommenderar sedan att man provar andra metoder än att bestraffa, så som positiv förstärkning av alternativa beteenden. De skriver vidare att om problemen är känslomässigt, psykologiskt- eller stressrelaterat bör man ge hästen en paus och ta dem från den situationen eller pröva desensibilisering eller counterconditioning  av beteendet.


 

Kan bara hålla med    Det är ju inte direkt något magiskt över att träna med djur. Man kommer längre om man är vänlig och djur (som är tämjda sedan många tusen år) har en inbyggd instinkt att försöka följa oss och förstå vad vi menar. De flesta problem sitter i att vi människor inte är nog tydliga i vår kommunikation.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Omvända problem

Ibland blir jag så irriterad på hur korkade en del människor kan vara. Ser ett TV program om kända hemmafruar där en av fruarna har bestämt sig för att hennes hund behöver uppfostras. Då skickar hon iväg hunden på kurs. Men vänta nu, hur funkar den logiken?  En  hund likväl som ett barn, agerar bara utifrån den miljö och utifrån de relationer som den omgivits och formats av. Du kan skicka en hund på vilka kurser du vill, en om inte DU som ägare förändrar dig kommer du få samma resultat som tidigare.

Denna logik, att det inte har något att göra med en själv, gör mig tokirriterad. Det är inte någon annans fel att det är på ett visst sätt, och problemet kommer inte någon annan kunna lösa. Det åligger en själv att förändra sig och förbättra sig och lära sig.

För att vända detta inlägg till något positivt har vi idag varit och tittat på tomter och på husvisning. Det ser lovande ut för en egen liten stuga vid vattnet en dag. Bara banken kommer att hålla med oss om vår budget.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Taxar och lydnad

Återigen lever myten om att taxar inte kan vara lydiga hundar kvar. Nu kanske någon tänker att vi inte ska uttala oss eftersom våra inte är världens mest väldresserade hundar, men jag har träffat många mycket fina och trevliga taxar med god lydnad och inkallning. Anledningen till att våra är som dom är, har mer att göra med att vi tagit dem som “tonåringar” och inte varit med och format dem från början. De har inte fått den socialisering de behövde och vi har inte lagt ner den tiden som krävs för att få dem att funka i flock.

En viktig anledning till att det ofta ser ut så här, att man tror att hunden inte går att lära, är för att man lever kvar i gamla tidens skola – där hunden ska åtlyda order oavsett vad den får ut av det. Ovillkorligt och utan att ägaren i någon större mån behöver anstränga sig för att få med hunden. Du får inte en självständig ras som taxen att lyda då och vill du var en sån ledare? En som kräver total lydnad utan någon belöning för hunden? I extrema fall anses avsaknaden av bestraffning vara “belöning” vilket det absolut inte är! Bestraffning/korrigering ska inte ens förekomma. Med lydnad menar man ofta inkallning i huvudsak. Sen kan jag även tänka mig att det varit så att en del taxägare inte ens försöker få lydnad på dom och istället skrattar bort deras beteende som något rastypiskt.

Hur får man då en tax att lyda? Ja du måste börja med att ställa dig frågan, hur rolig är du egentligen? Varför ska hunden vilja följa dig? Vad har du att ge som gör det värt för din hund att vilja vara med dig? Att du är den som ger mat eller låter den rastas duger inte. Det är grundläggande behov och det är liksom inte en anledning i sig.

Om du vill att din hund ska se dig som en stark, tydlig person som löser situationer som hunden känner sig osäker i, så måste du agera därefter. Du kan alltså inte utsätta hunden för situationer den inte klarar av, som t ex mycket av CM (hundpiskarens program går ofta ut på detta) och andra TV-coacher använder sig av. Du ska inte provocera fram en situation där du sedan korrigerar när hunden gör fel. Tvärtom. Du som ledare ska ju skydda hunden från vad den är rädd för och bygga upp en trygghet och träna i sådana steg att hunden lär sig att komma över sin osäkerhet.

Som valp kan man börja med att lära hunden sitt namn och namnet ska alltid vara positivt betingat! Man ska aldrig använda namnet när man är arg på hunden. Säg valpens namn och belöna med lek/godis/beröm/klappar.

När hunden kan sitt namn kan man börja träna hunden i att följa dig. Alltid ropa på hunden när den redan är på väg mot dig, belöna med lek eller godis. Låt hunden förstå att varje inkallning innebär mer kul, inte slut på det roliga. Vem vill komma då? Så kalla in, lek, släpp iväg igen osv.  Sen börjar man utan störningar, inomhus t ex. Fick ett bra tips från en jakthundsägare att använda visslan varje gång hunden får mat. Sedan kan man använda visslan för att kalla på hunden och ge den belöning. Men man måste börja i liten skala, inte på 30 m avstånd när hunden redan jagar grannens katt. Lina på ute tills man börjar få kontroll på inkallningen. En hund som under jakt ska lära sig avbryta och komma tränar man ofta på samma sätt – kalla in, berömma/belöna och släppa tillbaka. Så att hunden förstår att jakten inte är slut. Man kan även koppla hunden gå till ett annat ställe och släppa igen.

Vi ska börja om inkallningsträningen på Alf och Theo då vi har slarvat en del. Vi använder vissla och det har funkat bra på Alf. Theo har inte samma relation till oss, ännu, så han tycker många saker är mer intressanta än husse och matte. Till vår hjälp håller vi på att göra eget, nyttigt men smaskigt hundgodis.

Så mitt råd till taxägare är börja tidigt och tänk om! Du kommer mycket längre om du hela tiden är en vänlig människa för din hund. Nej, man behöver inte använda bestraffning, alls i sin hundträning. Det har sällan effekt överhuvudtaget. Hunden förstår inte varför den blir bestraffad och den kan heller inte generalisera.

Förbudsträning behöver man i den form att man lär hunden ordet “nej”, för att undvika att hunden äter saker den inte ska, eller på andra sätt drar iväg. Även förbudsträning lärs in med belöning. Sätt en skål med godsaker i, hundra hunden med handen framför från att nå den om den försöker – säg nej.  När hunden sätter sig eller inte längre vill fram till skålen, belöna med annat godis från handen eller på annan plats. Hunden lär sig att den alltid får något för att göra det du säger. Det här är Alf och Theo rätt bra på. Theo är dock så snabb utomhus att vi sällan hinner säga nej innan han svalt nåt. Som tur är är det inte så ofta han tuggar på saker.

Här är några bra inspirationsfilmer om inkallning (Engelska). Klicka på länken i videon så spelas den upp på Youtube.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Saker man borde kunna räkna ut själv

Vissa saker borde en fullt normal fungerande människa räkna ut själv. Visst finns det saker man får lära sig med tiden när man skaffar hund men man behöver inte vara hjärnkirurg eller gå en kurs för att förstå:

1. Man tar inte med sig en valp ut vid nyårsfirandet kl 00.00 eller ens timmarna innan/efter. Man lämnar inte heller en hund i hundgård eller ensam en sådan kväll. Varför? HUNDEN KAN BLI RÄDD och det kan du inte veta i förväg. Hunden har heller inget nöje av att se hela himlen lysa upp till dån av mullrande raketer. Även en hund som tidigare inte reagerat kan bli traumatiserad (inte rädd utan traumatiserad) och det är inte värt det.

2. Man släpper inte fram sin hund till vem som helst som man möter. Varför? Den mötande hunden kan skada din hund, din hund kan skada den mötande (ingen kan till 100 % veta i förväg hur hundarna kommunicerar med varandra), den mötande hunden kan vara sjuk och smitta, den mötande ägaren kan vara rädd för din hund.

3. Att plocka upp bajset efter sin hund gäller även ägare som har hunden lös (och hunden går 40 m framför eller bakom). Varför? Hundbajs ser äckligt ut, luktar illa och sprider sjukdomar. Därför ska alla plocka upp efter sin hund där det kan antas ge upphov till olägenheter. Har du hunden lös får du faktiskt ha uppsikt över vad hunden gör om den går bakom dig. Ytterst provocerande för en som går med kopplad hund att bli anklagad för att lämna bajset när det man själv ser att den framförgående hunden bajsar men ägarna ser ju inte detta då de går i sin egen lilla värld.

4. En hund som krampar (stannar/hoppar på tre ben/ovilja att gå) i tassarna på promenad när det är kallt har ont i tassarna. Ta på hunden sockar eller håll hunden i rörelse. Lämna den inte sittande utanför butiker. Varför? Hunden lyfter på benet av smärta. Om man fryser och har ont ökar risken för skador. Hunden lider också pga detta och det är man som ägare ansvarig för att förebygga. En hund utanför en butik kan bli utsatt av de som går förbi. Har själv bevittnat hur folk agerar tokigt mot uppbundna hundar. En hund som sitter still fryser än mer och får än mer ont i sina krampande tassar. En minut i kyla kan kännas som en evighet.

5. Man lämnar inte hunden i bilen när det är hög värme eller stark kyla ute. Varför? Bilen kan bli en dödsfälla. Risken att hunden lider och dör en plågsam död är stor, även om ditt ärende är av “snabb” karaktär. Det räcker med en kort fördröjning, du möter nån du känner och stannar och hejjar så kan din hund må mycket dåligt och plågas i bilen. Bilen är heller ingen förvaring där man lämnar hunden när man arbetar eller är på andra uppdrag.

Det var allt jag kom på nu. För mig finns det få ursäkter som fråntar ägaren ansvaret för “olyckor” av dessa slag. Orkar inte läsa om fler bortsprungna valpar på nyårsafton, fler döda hundar pga överhettning i en varm bil eller möta fler hundägare som skiter i att vi inte vill möta dem…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"