Människans standard, eller?

För klokt för att inte delas…

Min högst egna översättning:

“Vi behöver en annan visare och kanske mer mystisk uppfattning om djur. Vi förringar dem för deras ofullständighet, för deras tragiska öde av att ha antagit en form längre än oss själva. Häri felar vårt tankesätt. För djur skall inte jämföras med människan. I en värld äldre och mer fullständig än vår, rör de sig fullständiga och kompletta, begåvad med utökning av sinnen som vi har förlorat eller aldrig uppnått, lever efter röster vi aldrig kommer att höra. De är inte bröder, de är inte underordnade; de är andra väsen, fast med oss i livets nät och tid, fångar jämte oss av jordens prakt och arbete” – Henry Beston

Ytterligare en bra text…

Min egen översättning:

“Hunden finns inte till för att stärka ditt ego,
för att tävla mot dig,
för att straffa dig,
för att kontrollera dig
Hunden svarar på
vem Du är,
hur Du känner dig,
vad Du tänker,
vad du gör
Hunden finns här för att möjliggöra för dig att lära dig bli en bättre Du – och det är en gåva”

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Forskning om hur hundar upplever att få skäll

Genom att skaffa husdjur tar vi också på oss ansvaret för att de ska få det så bra som möjligt. Äntligen börjar man studera hur djuren faktiskt har det hos oss människor. Vi vet till exempel att för barn som ofta får skäll hemma, så kan det ha skadliga effekter på barnets självkänsla och utveckling. Om någon trodde att det var annorlunda för husdjur, läs nedan.

Oavsett om det handlar om att försöka hålla hunden borta från soffan eller något annat kan det tära på tålamodet och många hundägare kan känna sig frestade att skälla på sina hundar för att tillrättavisa dem. Samtidigt som de allra flesta troligen känner i maggropen att det inte är en bra idé. Och den känslan är rätt, en studie visar nämligen att bestraffning av din hund kan resultera i “långsiktiga negativa effekter på hundens mentala tillstånd”. Resultatet visar att hundar som tränats med bestraffning och skäll mådde sämre jämfört med de hundar som tränats med belöningsbaserade metoder, både på kort och lång sikt.

De hundar som tränas med bestraffande metoder (som alla handlar om att orsaka obehag hos hunden i tro att det lär hunden något) uppvisade mer stressrelaterat beteende. Det syntes även på deras kroppshållning samt att de hade högre nivåer av kortisol efter ett träningspass. De var även mer pessimistiska.

Ett portugisiskt forskarteam undersökte 92 hundar, däribland 42 valpar som deltagit i belöningsbaserad hundträning och 50 från träning med en mer avskräckande stil. Forskarna gjorde bland annat filminspelningar av hundarna under träningspassen samt tog salivprov, dels i samband med träning och dels när hundarna var hemma med sin ägare för att mäta kortisolnivåerna. Forskarna använde även bilder från träningspassen för att titta efter stressrelaterat beteende och studera hundarnas humör. De fann att hundar som fick aversiv träning hade högre kortisolnivåer, även när de var hemma. Detta jämfört med hundar som genomgick belöningsbaserad träning.

När de en månad senare testade hundarna i att hitta en skål med godis bland tomma skålar som luktade korv fann de att de hundar som hade genomgått den belöningsbaserade träningen letade sig snabbt fram till de skålar som innehöll godis. Den andra gruppen hundar inte var lika angelägen om att utforska rummet för att hitta godbitarna.

Bestraffning kan ge bestående men

Slutsatsen som presenterades i tidningen bioRxiv var att avskräckande och bestraffande metoder kan ge bestående skada på hundarnas psyke.

Här får vi helt enkelt alla tänka till. Vi skäller ju en del på Theo när han får sina utbrott (stressrelaterat garanterat) och bara tokskäller åt till synes ingenting. Till slut hjälper inget annat än att ropa att han ska sluta. Han blir som blockerad… Det är ju synd om honom men vi har inte lyckas hitta något som lugnar ner honom. Han har ju en historia före han kom till oss. Vi har provat Adaptil och div kurser och träningar för att få honom att stressa av. Han är även kastrerad i det syftet. Men han har sin ADHD vad det verkar. Han skäller även när han blir lycklig och glad, t ex vid trickträning.

Källa: Science Alert

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att anpassa mig

Vi har satt ytterligare ett mål som vi ska nå i höst – men vi vågar inte uttala det än. Ni vet så man inte jinxar det 😉

Det handlar om en ny nivå, att våga testa mer än vad man tror vingarna bär. Efter snart 15 år med tax (och hund för den delen), så känner jag mig fortfarande som en nybörjare. Kan vi? Borde vi? Går det?

Grabbarna kan och vill, men jag inser att när vi tränar så behöver JAG anpassa mig, inte bli frustrerad. Nu har det blivit väldigt tydligt hur mycket äldre dom blivit, i sinnet, i kroppen men inställningen är detsamma: Va roligt att vi gör något tillsammans!

Så blir lite frustrerad över mig själv som har lite för bråttom, som tror att bara för att de kunde detta tidigare så kan vi bara “bygga vidare” men det går inte längre. Vi måste börja från början, visa mer (då Alf snart är döv och inte hör kommandon) och göra om. Små steg. Shejpa. Men det går! Sakta. Framåt!

Alf hör också dåligt så han verkar inte märka klickern längre. Har bytt till en klicker med hårdare ljud som han verkar höra än så länge.

Världens bästa grabbar!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djur i tävlingssammanhang

Om ni missat det så pågår det ett OS just nu som får mycket TV tid. Idag tävlar Sveriges hoppryttare i laghoppning och går för guldet. Själv har jag slutat se hästhoppning och dressyr pga att jag börjat se hur mycket tvång hästsporten innehåller. Titta på mängden “hjälptyglar” (för vem är det en hjälp?), hårda tag, sporrar och spön, träns och bett x flera och allt detta för att hästen ska “gå i rätt form” och “följa ryttaren”. Ingen hänsyn till DEN hästens form, följsamhet eller välbefinnande. Alla individer har olika variationer av och mängd muskelmassa, sammansättning, anatomi och variationer därefter. Ändå ska de tvingas in i samma form.

Det jag hoppas alla unga ryttare ser och förstår är att i mästerskapssammanhang, då det gäller så mycket, då tar man i mer, hårdare tag osv för att vara bäst när det gäller. Och så kan det väl få vara. Tävling är ändå inte den stora delen av ridtimmar. MEN! Det är inte så här man tränar! Man måste träna avslappning, hjälpa hästen hitta SIN form (inte den form alla hjälptyglar och remmar tvingar ihop), form är något man BYGGER UPP inte något man ensidigt sitter och nöter! All träning som kräver ensidig samling, muskelspänning, samling osv bryter ner och bygger inte upp! Det är variationen i att stretcha och samla många gånger och varierat under VARJE ridpass som bygger upp styrkan, samlingen och minskar skaderisken.

Så i det stora hela så är jag emot djur inom tävlingsvärlden, oavsett sport, gren eller djursort. Tävling är för människor som kan välja det. Inte för djur som påtvingas formen, resorna, omställningarna och tävlingslivet.

Det jag vänder mig emot är inte själva ridandet, som jag inte anser behöver vara skadligt i sig, utan mer att när det kommer ett tävlingsmoment med i spelet så blir risken överhängande att prestation går före relation och kommunikation. Att det riskerar att gå ut över djurens välfärd när det handlar om miljonbelopp och prispengar.

Att rida en häst i form har ju i grunden en god tanke – hästen måste kunna bära upp ryttaren med muskler så att den inte skadar skelett och sliter på leder, ligament. MEN den ridning som till stora delar sker idag är för ensidig och skadlig i många avseenden. Det är viktigare att dra ihop hästens mun med rem för det är ju “pinsamt” med en häst som har tungan utanför när den rids, istället för att ta reda på hur den hästen har det i munnen och vilket behov den har av att kunna ha munnen lite eller mycket öppen.

Jag hade hoppats att alla som köper någon form av “träningsredskap” eller utrustning ska kunna svara på följande frågor för att ens få köpa ut det:

  • Vilken funktion har detta verktyg? (T ex hur inverkar detta bett på hästen)
  • Vilket problem tränar jag på som gör att jag behöver detta verktyg och det kommer att fungerar?
  • Vilka andra alternativ har jag provat?
  • Har jag tagit reda på om detta problem har en medicinsk orsak?

Jag blir alltid så ledsen när unga människor, i all välvillja, får en egen häst av sina föräldrar men varken föräldrar eller unge har tillräckliga kunskaper om vare sig hästens behov, ridning, hjälptyglars funktion eller ens nödvändighet osv. Har sett alldelse för många hårt inspända ponnys, med skarpa bett och hackande sporrar då ryttaren inte har koll. Sen slits det och dras och hästen bestraffas för att ryttaren inte kan kommunicera. Har sett sådana skräckexempel som fortfarande ligger i mitt minne – t ex där en vuxen kvinna ska hoppträna men är så jävla rädd själv så hon kastar sig bakåt med hela sin tyngd och sliter stopp på sin häst precis framför hindret. Om och om igen. Hur tror ni den hästens mun mår?! Vet att denna kvinna fortfarande rider och utbildar hästar och det gör så jävla ont att veta. Vet inte hur hon är i dag men förhoppningsvis har någon fått människan på andra tankar. Själv var jag bara ett barn och vågade inte säga nåt men magkänslan sa att det inte var bra. Eller en annan tjej som fick en tävlingshäst (rätt dyr alltså) men som totalt förstörde denna genom att slita stopp, sparka med sporrarna samtidigt och göra hästen totalt förvirrad och förtvivlad (inlärd hjälplöshet). När till och med pappan till slut säger åt henne att vara snällare… Ja fy fan…

Har tack och lov under mina år i hästvärlden haft bra ridkompisar som alla haft en klok inställning till ridning, hästar och etisk hästhållning. Som har värnat om hästen och aldrig varit prestige i att ha så många remmar som möjligt, eller hjälptyglar osv. Tack till alla er!

Men med allt detta sagt så hejjar jag på våra Svenska stjärnor som jag tycker har en mjuk å fin ridstil. Hoppas det går hela vägen!

Själv har jag mina gamla idoler John Withaker (engelsk hoppryttare med hästen Milton på 80-90 talet) och Ulla Håkansson (dressyrdam på över 80 år som tävlar på elitnivå fortfarande) som har en mjuk, fin ridstil utan massa tillbehör. Som till stor del tränar sina hästar utanför arenor och ridhus. Ulla Håkansson förespråkar mycket ridning i terräng och ute i naturen för att bygga upp hästen!

Sen har vi Manolo Mendez som jag hoppas alla ryttare följer på FB. Där har du alla information du behöver om hur du genom att anpassa din ridning till hästens anatomiska natur kan förbättra och stärka upp er båda! Sen finns Anna Stavholm – Relation före prestation med flera.

Sport i alla annan form där människor tävlar mot varandra tycker jag själv är roligt! Härligt med alla svenska medaljer i OS! Grattis till er alla.

(Hundsport kan också ifrågasättas i mycket tycker jag. Hur man tränar och tävlar, vilken “postition” hunden ska ha och om det är anatomiskt och etiskt riktigt eller bara utgår från vad människan anser vara korrekt)

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Familj roar sig och lämnar hunden bunden i träd

Nej det är möjligt att vi vet inte hela historien men detta gör mig så upprörd! Läs mer här.

En familj går på nöjespark och lämnar sin hund, i flera timmar tills polisen kommer, bunden i ett träd utanför. Alltså hur tänker man? Har man skaffat en hund behöver man ha tänkt igenom såna här situationer. Vad gör vi med hunden när vi jobbar? Vad gör vi med hunden om hela familjen vill göra en aktivitet där hunden inte får vara med? Vilka alternativ har vi till hundvakt/passning/hunddagis/hundpensionat och hur finansierar vi det?

På riktigt! Hur kan man ens roa sig utan en tanke på den stackars hunden som får sitta ensam och uppbunden? Jag har jämt dåligt samvete om jag så ens far å handlar och dom sitter i bilen i 5 minuter (ALDRIG UNDER SOMMAREN ELLER PÅ VINTERN så ingen missförstår). Enligt polisen var den medtagen efter X antal timmar.

Jag får ont i magen av att tänka på hur livet för alla dessa corona-valpar kommer att bli om folk är så här j*vla korttänkta! Det är en familjemedlem och kan hen inte följa med – då får man helt enkelt avstå/anpassa/ordna med alternativ!

Vi får planera hela vår vardag för våra två gamla taxgubbar. De blir stressade av folk (och mår antagligen riktigt bra nu under pandemin då sociala kontakter har minskats ner på), får inte och kan inte följa med på mycket (antingen pga deras fysiska skick, pga allergier, pga deras stress i nya situationer osv). Men det ingår i att vara hundägare. Vi har lovat att ta hand om dom hela vägen, inte så länge det är roligt, inte så länge det passar eller så länge det är bekvämt för oss människor. Vi tar hand om dem tills de inte längre finns kvar. Det kommer att krävas mer anpassningar ju äldre och skröppligare dom blir, hörseln är nedsatt, synen kommer säkert också påverkas, balans och minne är påverkat…

Varför?

  • För att vi tog på oss det ansvaret när vi valde att skaffa dom
  • För alla de roliga stunderna vi har haft tillsammans
  • För all tid de anpassar sig till oss
  • För all kärlek dom ger
  • För all trygghet dom skapar
  • För all glädje och skratt dom ger
  • För all tröst dom ger
  • För att dom älskar livet och oss
  • För att dom förtjänar ett gott liv även som gamla
  • För att vi kan ta oss tid och råd
  • osv… osv…

Dom ger oss fortfarande så mycket kärlek, trygghet, glädje och tröst trots att dom inte är i samma skick, dom har samma värde i familjen. Men så är det för dig och mig också. Vi får inte lägre människovärde för att vi blir gamla och inte kan göra allt vi gjort tidigare.

”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina
djur”

Mahatma Gandhi

Som jag skrivit många gånger tidigare – att värna om djurens välfärd gynnar även människorna i landet! Vi kan ta hand om våra gamla människor OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan bry oss om alla fattiga och låginkomsttagare OCH jobba för djurvälfärden. Vi kan lägga resurser på samhällsinstanser för att minska kriminaliteten OCH jobba för djurvälfärden.

Man har ett ansvar när man först tänker tanken att skaffa sig ett husdjur: ATT TA REDA PÅ vad det innebär genom att:

  • prata med andra som har samma sort – vad är lätt och vad är svårt?
  • vilka sjukdomar är vanliga och hur upptäcker man de?
  • hur ska djuret skötas (inkl behov av sällskap, inte lämnas ensamma, kost, tider för utfodring, rengöring, sköttsel i allmänhet, kloklippning, pälsvård, öronrengöring………..) och klarar jag av det alt har en person i min närhet som klarar av det?
  • vem ska ha huvudansvaret? Ett barn kan inte ansvara ensamt, det är alltid den vuxnas ansvar (här får jag kli av alla föräldrar som köper ponnys till sina barn men inte har en aning om utrustning osv, kan leda till att barn köper diverse redskap som blir rent plågsamma för ponnyn pga okunskap! T ex bett, sporrar, remmar, inspänningstyglar osv som används på ett felaktigt sätt)
  • hur löser vi både planerade och oplanerade resor eller besök där vi inte kan sköta om vårt djur?

Människor som kan vara så här grymma mot djur kan också vara grym mot människor – det hänger ihop – så kallad empati!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Fredrik Steens sommarprat i P1

Nu har även jag tagit mig tid för att lyssna på detta sommarprat. Läst så mycket om det så kände mig nyfiken på vad han hade att säga. Jag blev inte besviken. Den lite väl självsäkra och mediasmarta hundcoachen från TV som kallar sig expert levde faktiskt upp till namnet. Känner att jag fått en helt annan bild av personen Fredrik efter sommarpratet.

Så fint som han pratar om sitt sätt att inte ta åt sig av vad människor säger då han faktiskt inte lyssnar så bra, kanske pga sin diagnos, och hur han har ett större intresse för att observera kroppsspråk, som jag kände igen mig i. Inte för att jag inte lyssnar på folk, som socionom är jag hör jag allt människor säger utifrån hur kommunikationsmönster ser ut. Det mesta konflikter handlar om missförstånd, förutfattade meningar och att man lyssnar för att ha ett svar istället för att lyssna för att förstå (var den andra personen kommer ifrån). Men i att vara intresserad av kommunikation, som må vara det svåraste som finns och ändå livsnödvändigt, ingår även kroppsspråket eftersom vi säger mer med vår kropp än med våra ord.

Så fint han pratar om sina barn, sin egen uppväxt, sin familj och hur han med sina diagnoser ändå har ett gott liv och mår bra! Att våga blotta psykisk ohälsa och/eller diagnoser “som inte syns” är inte alltid så lätt eftersom omgivningen kan ha mycket åsikter kring det.

Älskar hans sätt att våga stå för det han kan och är bra på. Jag avskyr jantetänket i Sverige, att man ser ner på och fnyser åt personer som vågar säga att de är bra (vilket jag uppenbarligen själv gjorde som tänkte att han var lite väl självgod på tv). Jag ber om ursäkt för det. Nu förstår jag var han kommer ifrån.

Så viktig kritik han tar upp om skolvärlden! Skolan är till för barnen inte tvärtom! Det måste ske en riktig och viktig förändring där man, som borde vara en självklarhet, lyssnar på barnen och faktiskt frågar dom! De har otroligt bra idéer om lösningar på saker och ting! Barn med olika diagnoser vill samma sak som alla andra – lyckas, känna tillhörighet och känna att de bidrar och är omtyckta. Det är ett misslyckande från hela samhället när barn får fara illa i skolan!

Och så klart hundarna! Så bra att han tar upp hur alla individer växer av beröm och bryts ner av kritik, tillrättavisningar och bestraffningar. Så fina exempel han tar upp också. En klok hundmänniska på många sätt. Och jag grät också när han berättar om sitt minne på barnsjukhuset…

Så hatten av för dig Fredrik. Otroligt gripande och välskrivet manus. Tror ditt sommarprat kommer att bli betydelsefullt för många människor som lyssnat, för lång tid framöver.

Tänk om alla vi människor skulle få ett eget sommarprat. En egen tid i radio, där vi ostört får berätta om oss själva och ämnen vi brinner för. Vad skulle ditt sommarprat handla om? Vad skulle du vilja fokusera på och vilka delar av dig själv skulle du våga blotta?

Jag skulle vilja prata om de utsatta, de som inte har någon röst, stå upp för orättvisorna i samhället som ingen pratar om för det ger inga popularitetspoäng. Om komplexiteten i sociala problem som inte går att lösa med snabba beslut om längre fängelsestraff eller hårdare tag (vilket behöver vara en del av lösningarna men det är så mycket mer komplext) och om de enorma vinsterna med att jobba förebyggande mot sociala problem.

“Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna”.

Okänd

“Im not interested in wether you´ve stod with the great. Im interested wheter you sat with the broken”.

Marji J Sherman on Twitter

Den privata delen av sommarpratet skulle få innehålla viktiga möten i mitt liv, människor jag förlorat som jag saknar, viktiga beslut och om att våga vara sig själv och gå sin egen väg (vilket jag alltid fått höra att jag gjort men som inte varit något medvetet från min sida, jag bara är sån) och om att våga ta kritik, bryta ihop och komma igen.

“You dont have to better than others to feel good about yourself”

Okänd

Ja, eller så skulle det handla om helt andra saker. Kanske om livet med två gamla taxgubbar, om att våga lämna ut sig på en blogg när man inte är SM mästare eller tävlar på elitnivå – om att man faktiskt duger och kan vara stolt över framstegen man gör ändå!

“Det handlar inte om att vara bäst, det handlar om att vara bättre imorgon än vad du är idag”

Okänd

“Talk about your failurs without apologaizing”

Brené Brown

Sen skulle jag försöka vara rolig för jag tycker humor är livsviktigt! Det tråkiga är att jag är sjukt rolig när jag är ensam men det blir aldrig riktigt bra när jag är med andra 😀

Vilka låtar skulle du spela? Jag skulle spela Volbeat – For Evigt, nån Metallica låt och E-type 😀

Tänk om vi faktiskt skulle behandla varandra med mer medkänsla om vi fick lyssna på varandras sommarprat, få veta sådant vi inte vet om någon vi tror oss känna?

Vill du lyssna eller läsa sommarpratet så hittar du det här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mindre och mer

Ibland söker jag igenom bloggen på saker jag skrivit om tidigare, vad vi gjorde då och vilka bilder och filmer som finns. Kollar att länkar å så funkar. Märker att det blir allt mer av vardagslivet och allt mindre om hundträning generellt. Har predikat i många år om etisk hundträning, dvs att träna och lära hunden utan nyp, ryck i koppel, skrik, “kickar” eller andra orättvisa metoder. Är glad och stolt över det jag ändå förmedlat. Jag har så klart ingen aning om någon läst det eller tagit till sig – men jag hoppas och tror att det kan ha påverkat någon, en endast hundägare. I så fall har det varit värt det. Jag har i alla fall infomrerat alla som hittat till bloggen om att det finns andra, bättre, metoder som bygger på inlärningspsykologi, etik och forskning – istället för någon enskild gurus “erfarenhet” och “egna metoder” som de tycker “fungerar”. Fungerar för vem?

Jag orkar inte längre ta alla diskussioner med människor om hur, varför, vad osv. Märker även att det skett en förändring på det stora hela där fler och fler börjar reagera mot metoder som bygger på bestraffning, korrigering osv istället för på inlärning.

För i slutändan: Jag tror inte att någon som skaffar hund gör det för att de vill vara elaka mot hunden. Jag tror inte någon som använder metoder som bygger på bestraffning och korrigering är medveten om hur det blir för hunden. Det utgår från människans perspektiv och hur vi vill “rätta till” beteenden som vi inte gillar.

Så skaffar du hund och vill lära den saker, och träna på saker – fråga dig själv: Om jag agerar så här, vet jag att hunden uppfattar varför det sker, vad jag vill och hur påverkar det vår relation? Vilken känsla skapar du hos hunden inför att vara i närheten av dig? Utgå ifrån:

  • Hunden gör aldrig något för att “jävlas” med dig, den vet inte hur man gör det
  • Hunden gör fel för att den inte vet vad som förväntas av den eller så är förväntningarna för höga mot vad hunden klarar av
  • Hunden kommer att prestera väl och vill göra rätt – om den får förutsättningar att göra det
  • Hunden är din vän – hur behandlar du dina vänner?

Däri ligger grunden till att välja etiskt förhållningsätt som bygger på forskning.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En månad på demensfoder

Nu har grabbarna ätit Hills foder för åldrande hundar med minnessvikt och ja, Alf känns både piggare och gladare i sinnet. Fortfarande ser vi lite skakningar men inte i samma omfattning som tidigare. De får även Aktiv Hund kosttillskott för leder/rygg. Alf går fortfarande på smärtlindring men äter nu bara 3/4 dos varannan dag och han verkar må bra på det.

Bara hoppas det håller i sig!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Flockdjur och ensamhet

Att avskiljas från andra är plågsamt och något människan kan använda med ont uppsåt. Ensamhet är i själva verket sinnebilden för ”det värsta straffet”. En påtvingad ensamhet är således plågsam och ångestskapande för alla flockdjur, i motsats till fungerande gemenskap. Det beror på det evolutionera och utvecklingsbiologiska faktorerna av överlevnad hos flockdjur – vi söker oss till flockens gemenskap och trygghet.

Ensamhet skapar kroniskt lågintensiv stress i kroppen, med frisättning av stresshormon, sänkt immunförsvar och högt blodtryck.

Social smärta som när vi upplever oss avvisade aktiverar samma delar i hjärnan som den fysiska smärta. Att säga att separationer gör ont är därför inte överdrift.

Hur många gånger tvingas inte djur separera från gemenskapen? Omplaceringar och ensamhetsträning. Ja det kan vara nödvändigt men vi behöver rannsaka oss själva och fundera om alla separationssituationer vi utsätter våra husdjur för alltid är nödvändiga? Vi måste ta ett större ansvar – för att vi kan och har mer kunskap!

Dagens fundering.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Våld och smärta i hundträning

Finns det något som gör en så upprörd som när personer använder våld och smärta i sin hundträning? (Djurträning över lag)

Läs här (varning för otäckt innehåll).

Så för att förtydliga varför detta med våld och bestraffning, som är uppenbart för de flesta, inte hör hemma i hundträning gör jag följande försök:

För att inlärning ska kunna ske behöver man vara i sitt så kallade toleransfönster – Googla på det (traumapsykologi) eftersom det annars skulle bli ett helt eget ämne att skriva om. Det är när man är inom sin toleransnivå som man kan vara närvarande och utan att reagera kraftigt på sina impulser.

Den mänskliga hjärnan är liksom djurens gjorda för ett liv i det vilda. Vi reagerar enligt samma mönster – stressystem – flight, fright, freeze (googla det också).

Om man upplever saker som gör att man kommer utanför detta så sker följande:

• Överst står sympatikus – det tillstånd där vi är som mest uppjagade. Längst ner står parasympatikus – där vi stänger av. I mitten har vi vårt toleransfönster Här är vi lagom vakna och vår förmåga att tänka logiskt fungerar. Gäller även djuren.

Så om du använder våld och smärta så i din träning så blockerar du ditt djurs inlärningsförmåga. Du skickar dem ovanför toleransfönstret i ett stresstillstånd! Om du håller fast ditt djur och samtidigt tillfogar smärta så har djuret inte något val än att stänga av – det nedre tillståndet där vi inte kan fungera utan “stänger av” vår hjärna och bara överlever. Så var sker själva inlärningen i dessa båda fallen?! Vad är det man tror sig uppnå?

Det är är ju inte raketforskning men tydligen tänker en del tränare att stackel (halsband med metalpiggar in mot halsen), elchocker och fysiskt våld där man tar så hårt i hunden att den känner smärta är bra metoder!

De som förespråkar såna metoder brukar inte ha något svar på detta och istället smutskasta de som jobbar med belöningsbaserad träning. Men fundera själv: om du vet att vad du än gör så uppmuntras ditt beteende men när du gör rätt så får du en belöning – ökar inte chanserna då att du vill göra rätt oftare? Om du istället får stryk/smärta/obehag vågar du fortsätta bjuda på beteenden (eftersom man får anta att hunden inte lärt sig vad du vill när du bestraffar den för att den gör “fel) för att göra rätt? Knappast! Den riskerar ju mer stryk!

Hoppas alla som sett klippet ovanför protesterar och agerar! Vi måste få ett slut på detta! Både i Sverige och utomlands!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"