Motion och motion?

Jag läser allt som oftast om att man inte rekommenderar att taxar får hoppa upp och ner i soffan, gå i trappor eller kanske till och med inte gå långa promenader alls eftersom de då skulle få problem med ryggen. Just det här med ryggen används som argumentet mot att aktivera hunden, eller att man ska vara försiktig med att låta dom leka med andra hundar osv. Det blir som en motsatt effekt av att man skyddar hunden för mycket.

Jag vill klargöra några saker, ur min synvinkel (! jag är dock inte veterinär vill jag poängtera !) men hur ska en aktivt jagande ras bygga muskler om den inte motioneras eller tränas? Precis som människan så kan en hund behöva stretching, massage och uppvärmning/nedvarvning för att kroppen ska må bra och återhämta sig. Men man ska inte vara rädd för att aktivera sin tax.

Det finns dom som tävlar i agility (en bana med hinder, balansbrädor och tunnlar som hund och förare springer genom) med tax. Det gäller dock att bygga upp rätt muskler och ta hand om taxen så att den klarar belastningen.

Ja jag kan förstå att man inte behöver låta dem hoppa upp på höga möbler. Vår säng är t ex alldeles för hög för våra normaltaxar att hoppa upp i (dom har dock bevisat ett antal gånger att det går). Så vi har en extra fotpall som de får som trappsteg. Om vi pratar om ett höghus utan hiss bör de kanske slippa gå i trapporna hela vägen upp, men en halvtrappa här eller en kortare trappa tror jag inte skadar taxen. Uppför går ofta lättare än nerför.

Om man aktiverar hunden med mer än promenader regelbundet, så tror jag inte det är skadligt för en tax att hoppa upp i en fåtölj ibland. Däremot en tax som inte motioneras mer än kortare rundor ”runt kvarteret” riskerar nog att skadas då de saknar muskler.

Så klart ska inte skadade/sjuka, unga eller gamla hundar utsättas för den sortens belastning! Där håller jag med om att man får bära hunden.

Men för att hålla en tax i god kondition och förebygga ohälsa (inte bara diskbråck) så måste man motionera och aktivera sin hund.

Simning är en bra form, taxen är ju inte anatomiskt optimal för simning och därför ska hunden alltid har flytväst som hjälp.

IMG_0980

 

Långa skogspromenader över stock och sten, dogparkour (när hunden får hoppa upp och ner, balansera, luta mot, hoppa över, krypa under) bygger både balans och styrka. Kom ihåg att ha sele på hunden så du kan hålla i och stötta där det behövs! I ett halsband riskerar hunden att skada sig (hängas i värsta fall)!

Lite dogparkour i lekparken

Lite dogparkour i lekparken

En del cyklar med sina taxar och det kan man göra om man börjar försiktigt och på ”mjukt” underlag. Asfaltvägar är sällan bra för varken människa eller hund då stötdämpningen försämras och det sliter mer på kroppen. Rekommendationen är väl typ skogsvägar, grusvägar osv. Samma här, använd sele för att inte få onödiga slitningar i nacken.

Doggiepilates är ju en annan bra träningsform där man använder en liten pilatesboll där hunden får träna balans och styrka i korta pass. Våra älskar det. Dom är dock lite för snabba upp på bollen så man hinner knappt hålla i den.

P1010611

Rallylydnad bygger kanske inte upp kroppen på lika bra sätt men det stärker samarbete och bygger förtroende, både självförtroende och relationen mellan hund och förare. Alf gillar rally, han har så fint fokus, när han är på rätt humör 😉

AIMG_5078

Jag vet många taxar som bor och lever med stora hundraser, t ex gråhundar, jämthundar, plotthundar osv. Är de rätt tränade och känner varandra väl, händer sällan olyckor. Men en olycka kan hända när och var som helst när hundar leker.

DSC_1576

Så håll din tax i god kondition, börja bygga upp kroppen med lagom lekfulla aktiviteter och fortsätt sedan utmana hunden att pröva nya saker. Både roligt och stimulerande för hund och ägare.

Vi har fått höra att Alf varit i jättefin kondition (innan kastreringen då han gick upp lite i vikt) och någon har sagt att dom aldrig sett en så vältränad tax. Vi har på inget sätt medvetet lagt upp ett träningsschema utan hela tiden sett till att under lekfulla former träna upp kroppen, mest i skogen. Sen har vi provat på massa olika nya saker som t ex doggiepilates som ger mer specifik fysisk träning och balans. Vi kör korta pass, ca 5 minuter på pilatesbollen då och då. Därutöver får de vanliga promenader och springa fritt på gräsmattan i stugan.

Om ni har sett en tax ta sig fram i eländig terräng så förstår man hur smidiga dom är i kroppen om de håller sig i form. Det går undan, upp och ner, hoppandes över gräset för att se och krypandes under vegetationen för att följa spåret… Taxen är verkligen en fantastisk ras!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Dag 16 – Hur jag valde kennel

De flesta känner väl till historien vid det här laget men här kommer den om när vi köpte Alf.

Alf köpte vi från en uppfödare i Höör. Vi hade haft kontakt med en uppfödare i vår hemstad men den tiken fick tyvärr ingen valp åt oss. Vi hade bestämt oss för en hane. Då gick vi in på rasklubbens valphänvisning och hittade Alf via en annons. Han var då ca 6 månader. Uppfödaren hade önskat ha kvar honom men skulle behålla tikvalpen istället. Så den 2 april 2010 åkte vi och hämtade honom med flyg till Stockholm och hyrbil ner till Höör. Resan hem gick mycket bra. Vi åkte bil från Höör tillbaka till Stockholm och stannade där ett dygn innan vi åkte hem med flyget. Alf hade precis vikten inne för att få åka med oss i kabinen (Annars hade vi åkt bil hela vägen. Vägrar sätta ett djur där bak med väskorna). Alf är renrasig och registrerad i SKK.

För oss var det viktigt att kolla upp och ta ett genomtänkt beslut när vi skaffade vår första hund (Alf). Annars kryllar det ju av urgulliga valpar på diverse annonssidor där du verkar kunna komma och hämta dom när som helst. För oss tog det tid, ca 1,5 år från det att vi ville köpa en tax, tills dess vi hade bokat och hämtat Alf. En lång resa men väl värd den. Alf är en drömhund! Klokast, finast och snällaste som finns.

Så klart finns inga garantier för att en renrasig registrerad hund inte kan bli sjuk. Alf har ju dessvärre haft en tumörsjukdom. Men den är inte ärftlig. Hans olyckor med ryggen har heller inget med avel att göra utan helt vanligt hundliv – cykel välte över honom vid ett tillfälle och en alldeles för hårdhänt lek gjorde att han sträckte sig och fick en muskelskada (vi alla trodde ju det var diskbråck men så var inte fallet som tur var. En duktig veterinär gjorde noggrann undersökning och hade öppet sinne nog att inte tänka ”det värsta” bara för att det är en tax). Han mår finfint idag förutom att kastreringen ökat på hans vikt vilket vi nu övervakar och jobbar med.

Theo är ju en helt annan historia. Slump, tillfällighet eller ödet? Ja han kom inte från en registrerad kennel så därför är han inte tax ”på pappret” men han är inte desto mindre tax för det 🙂 Vårat lilla yrväder.

Dag 1 – Presentation av mig själv
Dag 2 – Presentation av mina hundar
Dag 3 – Om mina hundraser
Dag 4 – Min första hund
Dag 5 – Mina andra husdjur
Dag 6 – Varför jag har hund
Dag 7 – Hur jag är som hundägare
Dag 8 – Vad en hund är för mig
Dag 9 – Hur en bra dag med hundarna ser ut
Dag 10 – Varför jag har blandraser
Dag 11 – Vilka hundsporter jag har provat
Dag 12 – Vad jag tränar med mina hundar
Dag 13 – Vad mina hundar har eller kommer att tävla i
Dag 14 – Viktiga egenskaper när jag väljer hund
Dag 15 – Mina förebilder inom hund
Dag 16 – Hur jag valde kennel
Dag 17 – Hur väluppfostrade mina hundar är
Dag 18 – Nackdelar med att ha hund
Dag 19 – Raser jag skulle vilja ha
Dag 20 – Raser jag inte skulle vilja ha
Dag 21 – Det här älskar mina hundar
Dag 22 – Det här tycker inte mina hundar om
Dag 23 – Mina skötselrutiner för hundarna
Dag 24 – Roliga bilder på hundarna
Dag 25 – Jul med hundarna
Dag 26 – Mitt favoritminne med hundarna

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

C-BARQ

Har gjort ett test på internet där man får en utvärdering av hundens beteende. Intressant men jag vet inte om jag riktigt förstår beskrivningen nedan. Detta är på Alfs resultat:

cbarq-report-for-alf

C-BARQ scores for your dog

The results of the C-BARQ evaluation for your dog, Alf, relative to the breed (or population) average are shown below. These breed (or population) averages are based on all appropriate dogs in the C-BARQ database, and are indicated by the grey bars. The bar colors for your dog’s scores are determined by how far they differ from these averages, and on the likelihood that the differences will present a problem.

  • A green bar indicates that your dog is either close to the average and/or very unlikely to pose a problem in this area of behavior.
  • A yellow bar indicates that your dog has a somewhat higher or less desirable score than average and may pose a minor problem.
  • An orange bar indicates an even less desirable score and corresponds to a moderate behavior problem.
  • A red bar indicates that your dog has scored at a level that most experts would consider serious or severe, depending on the particular behavior involved.

No breed-specific comparisons are provided if fewer than 20 dogs of the same breed are in the C-BARQ database.

Jag vet ju att han är mer orolig än andra taxar och tycker inte om hundmöten och okända människor. Han har separationsångest och klarar endast ca 3 timmar ensam innan han ylar, därför har vi hundvakt. Men i vardagen är han en läraktig, glad och rolig hund att vara med. Med de han känner är han mycket kärvänlig och vill alltid vara i knä på någon. Han älskar att mysa.

Det jag inte förstår ar de gula sträcken som är under rasens ”normalvärde” (de gråa strecken). Vad betyder det? Har han mindre separationsproblem än andra taxar? eller hur ska man tolka det? Att han ligger högt i ångest vid möte med okända vet vi ju, det stämmer. Att han skulle vara så otroligt annorlunda gällande träningsbarhet tror jag mer beror på att människor inte tränar sina taxar utan har inställningen att de är för envisa för att lära sig. Detta test gäller ju inte bara för svenska taxar utan det är en internationell studie. Jag får uppfattningen att man i Sverige är mer benägen att träna med sina hundar än i andra länder.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Säg aldrig att taxar inte kan!

Försök att inte le och bli road av denna underbara dans 🙂

 

Så, det finns aldrig några ursäkter. Alla hundar och raser har olika ursprung och olika sätt att fungera men det betyder inte att de inte kan lära sig andra saker också! Det sitter i hur engagerad och  hur påhittig du som ägare är. Allt är möjligt 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare

Del 2 Boktipset

Tankar om avel (Del 2 utifrån boken ”Hundens språk och flockliv” av Lars Fält)

När man studerar och jämför beteenden är det viktigt att skilja hur de ser ut, formen, och hur ofta de förekommer, frekvensen. Det senare är bl.a. beroende av hur lätt det är att utlösa dem. (…) Vid avelsförsök, framför allt med råttor och möss, har man visat att beteendenas form är mycket svårare att påverka genetiskt medan frekvenserna är mer lättpåverkade” (sidan 21).

”I århundraden har hundavlen varit mycket funktionsinriktad, vilket skapat våra specialister som drivande hundar, vallhundar, vinthundar osv. Idag finns en tendens till att man överbetodar deltajer i hundens utseende och lägger mindre vikt vid funktionen”.

Här tycker jag att man som uppfödare har ett, borde vara lagstadgat, åtminstone etiskt ansvar att fundera över vad man avlar på och vilka anlag man förstärker och överdriver.  Vi har makten att i stort sett avla hundar till vad vi än vill skapa, men har vi rätten att göra det? Är det verkligen försvarbart att forma om hundar i oändlighet utan att ha en tanke på hur den förändringen påverkar djuret? Jag anser att man som uppfödare (SKK registrerad eller inte) har ett jättestort ansvar för konsekvenserna av sin avel på de djur som ska leva vidare. För mig är det nästan avskräckande hur allvarliga konsekvenserna kan bli när människan i sin iver att skapa något i vissa fall istället sysslar med djurplågeri. Kan låta hårt men titta på vissa rasers utseende och funktion, andningssvårigheter, svårigheter med födsel eller rörelsemönster. Det ligger på uppfödarnas samvete tycker jag. Så att avla enbart på utställningsmeriter är, enligt mitt tycke och smak, inte tillräckligt bra underlag för att föra aveln vidare. Jag håller med Lars om behovet av funktionstester även om inte den nya ägaren är intresserad av att pyssla med någon formel träning/tävling så får man en värdering av hundens funktionsduglighet.

Inom taxen diskuteras det flitigt om ryggröntgen ska användas som avelsverktyg för att minska förekomsten av diskbråck hos hundarna. Det råder ganska skilda meningar om ryggröntgen är meningsfullt eller inte.

Ja sidan hävdar att det i i stort sett alla studier som gjorts på de ryggröntgade taxarna i våra nordiska grannländer går att utläsa att om hunden har förkalkningar som syns på röntgen så ökar risken för diskbråck.

Nej sidan hävdar att det inte är förkalkningarna i sig som avgör om en hund får diskbråck och det har mycket med var förkalkningen sitter vilket inte utläses från ryggröntgenresultat. Man hävdar också att det inte enbart går att få ett index på en tax utifrån det egna röntgeresultatet utan då borde hundens avkommor också räknas in samt ärftligheten bakåt, som blir en sammantagen bild av just den hundens risk att föra diskbråck vidare.

Själv är jag inte så insatt men försöker läsa på om ryggröntgen och jag kan ju tycka att det verkar ju stå klart att förekomsten av förkalkningar som syns på röntgen och diskbråck verkar vara relativt klar. Om det sedan behövs andra verktyg för att få en bra ”klassifiering” för avelshundens risk att föra diskbråck vidare kan jag inte svara på. Hoppas kloka människor kommer fram till något bra och jag är för alla försök till att få en friskare ras!

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare