Extra bra inlägg eller inlägg som läsare önskat igen.

Fredrik Steens sommarprat i P1

Nu har även jag tagit mig tid för att lyssna på detta sommarprat. Läst så mycket om det så kände mig nyfiken på vad han hade att säga. Jag blev inte besviken. Den lite väl självsäkra och mediasmarta hundcoachen från TV som kallar sig expert levde faktiskt upp till namnet. Känner att jag fått en helt annan bild av personen Fredrik efter sommarpratet.

Så fint som han pratar om sitt sätt att inte ta åt sig av vad människor säger då han faktiskt inte lyssnar så bra, kanske pga sin diagnos, och hur han har ett större intresse för att observera kroppsspråk, som jag kände igen mig i. Inte för att jag inte lyssnar på folk, som socionom är jag hör jag allt människor säger utifrån hur kommunikationsmönster ser ut. Det mesta konflikter handlar om missförstånd, förutfattade meningar och att man lyssnar för att ha ett svar istället för att lyssna för att förstå (var den andra personen kommer ifrån). Men i att vara intresserad av kommunikation, som må vara det svåraste som finns och ändå livsnödvändigt, ingår även kroppsspråket eftersom vi säger mer med vår kropp än med våra ord.

Så fint han pratar om sina barn, sin egen uppväxt, sin familj och hur han med sina diagnoser ändå har ett gott liv och mår bra! Att våga blotta psykisk ohälsa och/eller diagnoser ”som inte syns” är inte alltid så lätt eftersom omgivningen kan ha mycket åsikter kring det.

Älskar hans sätt att våga stå för det han kan och är bra på. Jag avskyr jantetänket i Sverige, att man ser ner på och fnyser åt personer som vågar säga att de är bra (vilket jag uppenbarligen själv gjorde som tänkte att han var lite väl självgod på tv). Jag ber om ursäkt för det. Nu förstår jag var han kommer ifrån.

Så viktig kritik han tar upp om skolvärlden! Skolan är till för barnen inte tvärtom! Det måste ske en riktig och viktig förändring där man, som borde vara en självklarhet, lyssnar på barnen och faktiskt frågar dom! De har otroligt bra idéer om lösningar på saker och ting! Barn med olika diagnoser vill samma sak som alla andra – lyckas, känna tillhörighet och känna att de bidrar och är omtyckta. Det är ett misslyckande från hela samhället när barn får fara illa i skolan!

Och så klart hundarna! Så bra att han tar upp hur alla individer växer av beröm och bryts ner av kritik, tillrättavisningar och bestraffningar. Så fina exempel han tar upp också. En klok hundmänniska på många sätt. Och jag grät också när han berättar om sitt minne på barnsjukhuset…

Så hatten av för dig Fredrik. Otroligt gripande och välskrivet manus. Tror ditt sommarprat kommer att bli betydelsefullt för många människor som lyssnat, för lång tid framöver.

Tänk om alla vi människor skulle få ett eget sommarprat. En egen tid i radio, där vi ostört får berätta om oss själva och ämnen vi brinner för. Vad skulle ditt sommarprat handla om? Vad skulle du vilja fokusera på och vilka delar av dig själv skulle du våga blotta?

Jag skulle vilja prata om de utsatta, de som inte har någon röst, stå upp för orättvisorna i samhället som ingen pratar om för det ger inga popularitetspoäng. Om komplexiteten i sociala problem som inte går att lösa med snabba beslut om längre fängelsestraff eller hårdare tag (vilket behöver vara en del av lösningarna men det är så mycket mer komplext) och om de enorma vinsterna med att jobba förebyggande mot sociala problem.

”Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna”.

Okänd

”Im not interested in wether you´ve stod with the great. Im interested wheter you sat with the broken”.

Marji J Sherman on Twitter

Den privata delen av sommarpratet skulle få innehålla viktiga möten i mitt liv, människor jag förlorat som jag saknar, viktiga beslut och om att våga vara sig själv och gå sin egen väg (vilket jag alltid fått höra att jag gjort men som inte varit något medvetet från min sida, jag bara är sån) och om att våga ta kritik, bryta ihop och komma igen.

”You dont have to better than others to feel good about yourself”

Okänd

Ja, eller så skulle det handla om helt andra saker. Kanske om livet med två gamla taxgubbar, om att våga lämna ut sig på en blogg när man inte är SM mästare eller tävlar på elitnivå – om att man faktiskt duger och kan vara stolt över framstegen man gör ändå!

”Det handlar inte om att vara bäst, det handlar om att vara bättre imorgon än vad du är idag”

Okänd

”Talk about your failurs without apologaizing”

Brené Brown

Sen skulle jag försöka vara rolig för jag tycker humor är livsviktigt! Det tråkiga är att jag är sjukt rolig när jag är ensam men det blir aldrig riktigt bra när jag är med andra 😀

Vilka låtar skulle du spela? Jag skulle spela Volbeat – For Evigt, nån Metallica låt och E-type 😀

Tänk om vi faktiskt skulle behandla varandra med mer medkänsla om vi fick lyssna på varandras sommarprat, få veta sådant vi inte vet om någon vi tror oss känna?

Vill du lyssna eller läsa sommarpratet så hittar du det här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Våld och smärta i hundträning

Finns det något som gör en så upprörd som när personer använder våld och smärta i sin hundträning? (Djurträning över lag)

Läs här (varning för otäckt innehåll).

Så för att förtydliga varför detta med våld och bestraffning, som är uppenbart för de flesta, inte hör hemma i hundträning gör jag följande försök:

För att inlärning ska kunna ske behöver man vara i sitt så kallade toleransfönster – Googla på det (traumapsykologi) eftersom det annars skulle bli ett helt eget ämne att skriva om. Det är när man är inom sin toleransnivå som man kan vara närvarande och utan att reagera kraftigt på sina impulser.

Den mänskliga hjärnan är liksom djurens gjorda för ett liv i det vilda. Vi reagerar enligt samma mönster – stressystem – flight, fright, freeze (googla det också).

Om man upplever saker som gör att man kommer utanför detta så sker följande:

• Överst står sympatikus – det tillstånd där vi är som mest uppjagade. Längst ner står parasympatikus – där vi stänger av. I mitten har vi vårt toleransfönster Här är vi lagom vakna och vår förmåga att tänka logiskt fungerar. Gäller även djuren.

Så om du använder våld och smärta så i din träning så blockerar du ditt djurs inlärningsförmåga. Du skickar dem ovanför toleransfönstret i ett stresstillstånd! Om du håller fast ditt djur och samtidigt tillfogar smärta så har djuret inte något val än att stänga av – det nedre tillståndet där vi inte kan fungera utan ”stänger av” vår hjärna och bara överlever. Så var sker själva inlärningen i dessa båda fallen?! Vad är det man tror sig uppnå?

Det är är ju inte raketforskning men tydligen tänker en del tränare att stackel (halsband med metalpiggar in mot halsen), elchocker och fysiskt våld där man tar så hårt i hunden att den känner smärta är bra metoder!

De som förespråkar såna metoder brukar inte ha något svar på detta och istället smutskasta de som jobbar med belöningsbaserad träning. Men fundera själv: om du vet att vad du än gör så uppmuntras ditt beteende men när du gör rätt så får du en belöning – ökar inte chanserna då att du vill göra rätt oftare? Om du istället får stryk/smärta/obehag vågar du fortsätta bjuda på beteenden (eftersom man får anta att hunden inte lärt sig vad du vill när du bestraffar den för att den gör ”fel) för att göra rätt? Knappast! Den riskerar ju mer stryk!

Hoppas alla som sett klippet ovanför protesterar och agerar! Vi måste få ett slut på detta! Både i Sverige och utomlands!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Är Holland första landet att lösa problemet för hemlösa hundar?

Går det att lösa problemen med hemlösa hundar? I alla världens länder finns det mer eller mindre populationer av hundar som lever utan ägare, utan någon som ser till dem och de får klara sig själva. Hemlösa domesticerade djur leder förutom det lidandet djuret utsätts för även till spridning av smittsamma sjukdomar, miljö- och hälsomässiga nackdelar samt ökat lidande och grymhet.

Holland uppges inte längre ha hemlösa hundar genom ett kollektivt arbete som bestått i att:

  1. Sterilisering av hemlösa hundar. På några månader hade man steriliserat 75 % av de hemlösa hundarna vilket snabbt ledde till få nya valpkullar som föddes som hemlösa.
  2. Efter vaccinering togs alla hundar till en veterinärkoll och fick vaccin för att minska spridningen av sjukdomar som parvovirus och rabies.
  3. Man införde som ett tredje steg djurvälfärdslagar där alla djur, även hemlösa, har rätt att leva hälsosamma liv. Kombinerat med höga böter och till och med fängelsestraff fick det effekt.
  4. Uppmuntran att adoptera istället för att föda upp nya kullar. Regeringen ”tjatade” budskapet om och om igen vilket fick till följd att ”pupymills” eller sk. valpfabriker och uppfödare minskade.
  5. Man införde särskild grupp poliser som skulle följa upp att människor följde lagarna och kunde fälla de som bröt mot dem. De kunde även omhänderta hundar från olämpliga hem. Här vet man också att det finns en direkt länk mellan våld mot djur och våld mot människor. Det har forskning visat. Så genom att jobba med djurens välfärd så fångar man upp människor i behov av hjälp.

Så fort detta ämne diskuteras i något forum kommer alltid arga kommentarer om ”MEN MÄNNISKORNA DÅ? VEM HJÄLPER DE MÄNNISKOR SOM LIDER?”, ”VARFÖR BRYR NI ER BARA OM DJUREN OCH INTE ALLA BAAARN SOM FAR ILLA?”, ”LÖS PROBLEMEN MED ÄLDREOMSORGEN INNAN NI LÄGGER PENGAR PÅ DJUREN” osv. (SUCK). Vilken tur att världen för de flesta av oss människor inte är så svart eller vit! Tänk att människan har kapaciteten att engagera sig i BÅDE OCH! Det ena utesluter inte det andra. Det görs mycket för både äldreomsorg, barn som far illa och hemlösa människor. (Ett lästips för dessa personer är FACTFULNESS av Hans Rosling) DESSUTOM visar ju många studier på att ju högre man hanterar, behandlar och värderar i ett samhälle DESTO BÄTTRE får också människorna! WHAT! WIN – WIN?! Nättroll och faktaresistenta människor har dock mycket svårt att ta in det.

Hur lyckades då Holland om man får tro nyheten:

Man fick folket med sig genom detta gemensamma arbetet för att förbättra djurvälfärden i landet. Man gav sig inte och man hade ett tydligt mål och jobbade l å n g s i k t i g t.

Forskning visar också att det finns en direkt länk mellan våld mot djur och våld mot människor. Så genom att jobba med djurens välfärd så fångar man upp människor i behov av hjälp. WHAT?! Kan det vara så att genom att göra något gott för en grupp så ger det ringar på vattnet gentemot andra behövande och ökar välfärden för… alla?!

Så fortsätt tjata djurvälfärd. Det tänker jag göra!

It´s not rocketsurgery! om du frågar mig alltså.

Läs artikeln här (på engelska).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Coronavalpar

Ja man måste väl kommentera det nya fenomenet med coronavalpar. Människor skaffar hund nu när de jobbar hemifrån och förutsättningarna är annorlunda. Kanske upplever man att man har mer tid pga att man avstår annat just under pandemin. Kanske känner man sig mer ensam eller uttråkad och vill ha en ny kompis.

Ja husdjur gör mycket för vårt välmående. Men vad gör vi för deras välmående? Kan vi ge djuret vad det behöver för att må bra idag och 10 år framåt? Vilka anpassningar är vi beredda att göra och vad är vi beredda att avstå från? Ett husdjur kommer att påverka det liv man har på gott och ont. Ibland mer än man förutsett. I det allra flesta fall är det positivt men ibland händer saker som inte gått att förutse och då är djurets välbefinnande DITT ansvar.

I många tidningsartiklar varnas det för detta fenomen och att antalet övergivna husdjur kommer att öka efter pandemin, när människor med stor sannolikhet återgår till gamla vanor. Då kanske tiden inte längre finns. Men ditt husdjur har knutit an och gjort sig hemmastadd när du väljer att lämna bort det. Eller än värre överge det utan plan.

Fenomenet drar tyvärr fram människor som vill tjäna pengar och valpar kan enligt annonser idag kosta uppåt en 40 000 kr. Uppfödare berättar om människor som mer eller mindre vill muta sig till en valp (ge pengar vid sidan om eller ”buda” över andra valpköpare). Detta skapar tyvärr valpfabriker som bara är av ondo!

Du får inte en bättre valp för att du betalar 40 000 kr och du bidrar definitivt inte till en sundare avel när det massproduceras djur på löpande band. Det kan inte vara så bråttom att skaffa en ny kompis? Du ska ju leva med den i många år!

Förutom de självklara frågorna som du borde ställa dig, som gällde även innan pandemin:
Har du tid för ett husdjur idag och hela djurets livslängd? (Tid menas den tid det tar att sköta om, aktivera, lära sig, ev gå kurser osv).
Har du kunskap om det husdjur du tänkt köpa? (vilka djur som måste ha kompisar, hur du sköter om ditt djur, hur du uppfostrar och ger stimulans till ditt djur)
Har du en plan B om ditt husdjur inte klarar sig ensam?

Har vi råd med allt som ett husdjur kostar och som det kan kosta om djuret blir sjukt? Vem stannar t ex hemma om djuret behöver medicin flera gånger om dagen?

Så bör man kanske ställa sig följande frågor just nu?
Varför vill vi ha ett husdjur just nu och vad kan vi erbjuda?
Om tanken på ett husdjur kom nu när vi har tid, kommer vi tänka på samma sätt när pandemin inte begränsar oss lika mycket?
Hur bidrar vi till/inte till massproduktion av sjuka djur?

Vilket pris är rimligt att betala?

Tänk igenom ditt beslut innan så blir det en roligare upplevelse.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Några tankar om djurplågeri

Så här efter nyårsafton cirkulerar en del inlägg om att stoppa djurplågeri, både inhemskt och utländskt. I kommentarsfälten kan man läsa hur många förfasas över hur djur behandlas. Det är så klart fruktansvärt när djur får fara illa pga människans makt och egna intressen. Men ibland blir jag lite funderas över att en del tycks nöja sig med att tycka ”människorna som gör så borde byta plats med djuren” och att djurplågeri kommer aldrig ta slut så länge det finns empatilösa och grymma människor. Ja, jo det kan man tycka. Men om man tänker ett steg längre så tror jag inte att alla människor som plågar djur är ondsinta eller grymma. Jag tror många gånger, i alla fall när man tittar i ett större perspektiv, att människorna inte förstår eller vet bättre alternativt har ingen annan inkomstkälla. I många länder tror man inte att djur känner smärta eller kan må dåligt psykiskt utifrån hur de får leva (trånga burar, i avföring, utan mat och vatten osv).

Så istället för att ge upp och tänka att människorna enbart gör det för sitt eget nöje så kan man se hoppet i att ju mer kunskap som sprids och ju mer påtryckningar som leder till att regeringar tar tag i och förbjuder vissa aktiviteter så kommer en förändring att ske!

Själv kan jag vara mer kritisk till hur turister faktiskt kan gå på olika aktiviteter där djur far illa! Vi turister borde veta bättre och har ofta större kunskap om läget i vissa länder än de själva har. Utan efterfrågan ingen inkomstkälla.

Tack och lov blir världen sakta lite bättre och mycket görs och vinner mark för djurens välfärd.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djurvänner

Det florerar ju allehanda videos och klipp på sociala medier och Internet i största allmänhet om djur som är vän med andra arter. En sak som slår mig i alla dessa ”gulliga” klipp, där djuren skiljs åt och sedan återförenas, är hur vi människor så egenomtänkt handskas med djuren i vår närhet.

Några exempel hittar du här och här.

Vi köper och säljer djur. De flyttas runt mellan olika hem och olika miljöer, måste skapa nya relationer (ja tro det eller ej men djur ”bondar” också och knyter an till beroendepersoner precis som vi människor gör då det är en medfött överlevnadsegenskap) och sedan kan de förlora allting för att vi människor bestämde oss för att ”hund var inte riktigt vår grej” eller ”det blev för mycket med två så vi säljer den ena”.

Husdjuren i våra liv får inte bestämma mycket själva. Inte ens över sina grundläggande behov som när de ska äta, göra sina behov eller sova. De får inte bete sig som de känner för eller umgås så som de vill för att vi människor hela tiden lägger oss i.

Det jag vill få fram är att åta sig ett ägarskap över ett husdjur kräver så mycket mer tanke än bara ”det vore roligt för barnen med en hund/katt/kanin”. Djuren skapar starka band och det är inte okej för oss att ta det så lättvindligt som vi gör. Vi har ett ansvar därför att vi har makten.

Så klart finns det tillfällen då det är bättre för alla att man går skilda vägar, det jag vill uppmärksamma är att man faktiskt tänker till innan man skaffar djur så man förhoppningsvis är så väl förberedd på vad det kommer att innebära att det inte behöver bli ett problem sen. Tänker också på dessa ”hyr djur över sommaren”-grejer som man läser om ibland. Djur som flyttas runt för att människor ska ha något ”gulligt” att pyssla med över sommaren. Något att fundera kring tycker jag!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djur i vård och omsorg

Många, eller kanske alla, har hört talas om servicehundar, assistanshundar m.fl. Djur som jobbar inom vård och omsorg på olika sätt. Det kan vara katter på äldreboenden och besökshästar inom äldreomsorgen eller som arbetar med funktionsnedsatta personer.

Sveriges akademiska Etologer länkar på sin sida till ett examensarbete som belyser hur detta arbete blir för djuret (hästen i detta fall). Mycket intressant och viktig forskning i sammanhanget. Läs inlägget här. Inlägget är från 18 juni 2018.

Hästunderstödda insatser är ett paraplybegrepp som förenar verksamheter som använder hästar i syfte att öka människans hälsa och välmående. Forskning visar att hälsoeffekterna på människan är mycket goda och intresset att använda hästar inom såväl utbildning, vård och omsorg ökar. Men hur är det med hästens hälsa och välmående? I ett examensarbete gjort vid Sveriges Lantbruksuniversitet undersöktes hur hästen påverkas av att delta i hästunderstödda insatser”.

Vi vet sedan länge att djur har en läkande och lugnande effekt på oss människor och för vissa kan de vara en livsviktig hjälp. Men vem frågar hur djuren mår av att stå till vårt förfogande? Mår de alltid bra av att hjälpa oss? Hur får djuren återhämtning? För människor i vårdande yrken är återhämtning och egen läkning viktigt när man arbetar med olika åkommor där människan lider på olika sätt. Hur påverkas djuren av detta?

Forskning visar att hästar uppvisar mindre stressrelaterade beteenden och har lägre kortisolnivå under terapeutisk ridning än under ridning av erfarna, ”friska” ryttare. Detta skulle kunna förklaras av att erfarna ryttare har större förväntningar och krav inför och under interaktionen med hästen än vad deltagare i terapeutisk ridning har. Med hänsyn till att hästar av naturen är sociala och mycket känsliga och lyhörda för sin omgivning kan hästarna ha känt av ryttarnas förväntningar/krav och påverkats av detta. Det är också möjligt att mer erfarna ryttare har bättre förmåga att förutse hästens reaktioner och beteende, vilket ökar risken för att de lättare blir nervösa och omedvetet skapar stress eller reaktivitet hos hästarna.

I en annan studie upptäcktes dock att hästarna upplever det stressande att ridas av så kallade riskutsatta barn, som kan vara en målgrupp för hästunderstödda insatser. De riskutsatta barnen hade tendens till höga aggressionsnivåer och utåtagerande beteenden vilket kan förklara varför hästarna upplevde stress. Det är således viktigt att ta hänsyn till hästarna som deltar i hästunderstödda insatser och mer forskning behövs inom ämnet för att förstå hur olika deltagare kan påverka hästen. Kunskaper och medvetenhet om hur hästen påverkas är viktigt framför allt för hästens välfärd, men också för säkerheten och kvaliteten i interaktionen mellan häst och deltagare samt för den etiska acceptansen att använda hästar inom humanvård och -omsorg”.

Så helt opåverkad går inte hästen från sitt ”arbete”. Jag är själv för att välutbildade djur och ägare ska vara en tillgång inom vård och omsorg. Jag tror på den läkande effekten som djur kan ha som inte alltid människan lyckas uppnå och där djuren kan vara ett bra komplement. Men den här studien visar att det krävs goda kunskaper, lyhördhet och verkligen stort engagemang från ägarens sida att uppmärksamma och sätta djurets välfärd i första rummet. Så att tid för återhämtning, inlärning med utifrån etiska metoder (positiv förstärkning och egenbestämmande) samt att djuret alltid har valmöjligheter och rätt att avstå om det inte vill.

Vad tänker du?

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"

J*vla ”reklam”!

Ni kanske har stött på det där att det visas ”annonser” via sociala medier (typ FB och IG). Det kommer upp inlägg från företag, ibland står det ”sponsrad” under. Jag förstår att företag och organisationer måste göra reklam för att nå ut till människor men jag hatar när det dyker upp obehagliga och hemska filmsnuttar utan förvarning!

Scrollade på fb och helt plötsligt går en film där tre män slår på en hund med pinnar förbi! Jag mådde så dåligt av att se detta. Ett sk ”reklaminlägg” och (förhoppningsvis, för jag klarade inte att se varifrån det kom) för en organisation som vill uppmärksamma det grymma (och jobba mot förändring) i att man i vissa länder tror att om man torterar djur levande så smakar köttet bättre. Någon av mina bekanta hade kommenterat filmen, men jag hann aldrig läsa vad för jag tryckte bort det så fort jag kunde! Förstår till viss del att man måste visa det hemskaste för att folk ska reagera. Att bara berätta i ord gör att många scrollar vidare. Vi vet vad djurplågeri är, vi vet att det förekommer många hemskheter i många länder (även i Sverige så klart men i en annan skala) men vi scrollar lätt vidare och vill inte riktigt ta i det. Många känner säkert att ”vad kan lilla jag göra för att påverka, det gör ändå ingen skillnad” men jag anser att man SKA protestera och agera! Nä din lilla röst ensam kanske inte gör skillnad men utan din röst kan det inte bli fler som reagerar heller! Mycket handlar om vad man själv bidrar till, på resor och som turist! Bidra aldrig till djurplågeri!

Jag kommer givetvis inte att länka eller lägga upp detta här för när man väl har sett det så kan man inte ose det! För den som måste se eländet för att agera så är det bara googla ”dog meat festival” eller ”youlin dog meat” så kan man nog se det mest avskyvärda sätten att ”tillaga” djur.

Mitt hjärta gråter! Människan kan vara så grym så grym! Även om mycket bottnar i gamla traditioner, seder och okunskap men någonstans måste ju någon ifrågasätta tillvägagångsättet! Även om man tror på någon gud och människans överlägsenhet så borde man väl, oavsett religiös åskådning eller sedvänja, respektera ALLT levande! Ett djurs lidande går inte att ta miste på! Tårar, smärtan i ögonen, skriken, kroppen som i panik vrider sig för att komma loss! Så j*vla hjärtlöst! Helt oförsvarbart!

Så klart måste vi alla bekämpa detta! Jag tror inte att förfasa sig över det på nätet ger så stort gehör, då många inte har vänner från dessa länder som mot förmodan skulle läsa inläggen och tänka ”hm jaha i Sverige tycker man inte att det här är så bra. Kanske ska vi sluta?”.

Så hjälp genom seriösa organisationer! Jag stöder World Animal Protection som ni kan hitta här. Men så klart fungerar andra organisationer också! Kom ihåg att alla hemska bilder som sprids om nätet inte kommer från seriösa organisationer. Det finns många skamlösa människor som livnär sig på att lura oss som bryr oss om genom att få oss att tro att de skänker pengarna till goda ändamål men de egentligen går till något helt annat.

Fy fan! Kommer dröja länge innan jag får bort bilden ur huvudet…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Djurvälfärd ska gå före!

En mycket viktig och bra artikel om vikten av att ifrågasätta gamla sätt att tänka, allt man ”vet” och öppna för nya tankebanor. Det går att översätta till vilken djursport som helst, även om det i inlägget handlar om ridningen. Läs artikeln här.

Här står vi, inför ett nytt år, med vår gamla ridsport, våra gamla tävlingsregler och vår gamla militära tradition. Vi är färgade av ett helt annat samhälle och helt andra idéer än det som lade grunden till vår sport. 
Det är inte att förvånas över att dagens nya ryttare, dagens sociala rörelser och dagens forskare ställer frågor och lyfter perspektiv som traditionen har svårt att besvara. Ridsporten, hästhållningen, hästarna och deras människor, illustrerar extremt tydligt hur spännande, besvärligt, roligt, ilsket och utmanande det blir när traditionen möter nya idéer. Och nya idéer möter traditionen.”

Att våga ifrågasätta är modigt och lärorikt. Det får alla att tänka till, att förhoppningsvis se över och omvärdera varför man gör som man gör. Inte bara för den som anser sig vara på topp. Den som kommer med nya ögon kan se och tänka i andra banor än den som utövat i många år. Så viktigt att våga vara modig, öppen och nyfiken. Det är styrka och något att vara stolt över oavsett vad andra säger. Bara för att ”alla andra” gör på ett sätt betyder det inte att ”alla andra” har rätt.

2017 skulle kunna bli det år då den som kritiserar ridning som ser hårdhänt ut inte avfärdas med ”rid själv då, så får vi se”. Det är helt enkelt inte så att den som kritiserar eliten själv måste kunna prestera som eliten för att ha rätt att kritisera. Tvärtom är det så att om eliten, som är förebilder och normbildande för oss övriga ryttare, tränar på hårdhänta sätt – då både får och bör vi andra ifrågasätta det. Vårt ifrågasättande visar att vi bryr oss om hästarna och att vi bryr oss om vårt eget lärande. Vi vill lära oss bra saker av våra förebilder, vi vill ha förebilder som lär oss bra saker. Precis som vi kan vara kritiska mot läkare utan att själva vara läkare, eller mot författare utan att själva vara författare, kan vi vara kritiska mot elitryttare utan att själva behöva vara elitryttare. Allt annat är trams!

Det måste vara viktigare att djuren tränas på ett etiskt och hållbart sätt än att enskilda prestationer ska stå för hållbarhet – då det det facto inte behöver vara detsamma. VI människor har makten och därigenom skyldigheten att träna och hålla djur utan smärta, hot och våld. Det är ovärdigt oss. Vi vet och kan bättre. Det handlar om kunskapsbrist och inget annat! Lagstiftningen borde även skärpas så att det går att sätta dit de som är för hårdhänta, använder hjälpmedel som sporrar och skarpa bett när det inte ska behövas.

Tänk om 2017 rentav skulle bli det år då vi alla slutar att förväxla prestation med välfärd! Prestation är nämligen inte ett tecken på välfärd. Möjligen visar prestation att hästen inte är akut sjuk eller akut halt, men prestationen visar inte i sig att hästen mår bra och har utbildats på ett schysst vis. Prestationen på tävlingsbanan säger ganska lite om hurdan den träning som ligger bakom har varit. De sår som träningen kan ha gett, de har läkt när det är dags att tävla. Den underordning som träningen kan ha tvingat fram, den kan vara det som ger resultaten. Det behöver inte vara så, men det kan. Prestationen avslöjar inte det.

Så håller med i allt hon skriver. Jag står upp för den träning jag tror på genom denna blogg bland annat. Genom att fråga och ifrågasätta andra som uttrycker att det tränar på sätt som idag är både bevisade skadliga (även om inte skadan är fysisk)! Inte för att vara elak men för att öppna för nytt tänkande. Fast ibland är det rätt skönt när man börjar med att fråga någon hur de tänker med sina metoder, och jag är den som får medhåll å den andra får inse att utvecklingen gått framåt å andra vågar tänka nytt 😉

Hoppas alla vi blir modigare. Jag vill gärna bli ifrågasatt, det innebär att jag måste bli nyfiken på andra sätt – omvärdera mitt tänk – för tänk om det finns ÄNNU bättre sätt att göra saker på? Det vill jag gärna lära mig! Inte stå kvar och trampa i 40 år gammal ”fakta” som överbevisats, bara för att jag inte vet bättre.

Var står du i frågan? Vågar du utmana dina egna ”sanningar”?

Vi tränar belöningsbaserat! För att det är roligare och skapar en trygg hund som vågar lita på sin ägare eftersom det aldrig kommer obehagliga överraskningar. Det betyder inte att vi inte har regler, det betyder bara att vi inte använder hot och våld för att förstärka vad reglerna är. Dock är jag och Theo fortfarande oense om hur mycket man får skälla inomhus. Vi jobbar fortfarande på det…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att bli övergiven

Man ska inte tro allt man läser och jag är nog lite skeptisk till all information i artikeln men jag tycker den väcker en viktig fråga. Läs hela artikeln här.

En hund övergavs på en flygplats av sin ägare. Efter att i två månader ha väntat och letat efter ägare, som aldrig återkom, blev hunden så sjuk att den inte kunde äta och dog.

Oavsett sanningshalten i alla delar av artikeln så är hunden ett djur som lojalt älskar sin husse/matte oavsett. Ovillkorligt. Det är för mig obegripligt hur tänkande, intelligenta (sägs det) människor kan överge djur (oavsett om vi pratar sommarkatter, hundar, sköldpaddor eller fåglar som släpps ut i det vilda och får klara sig själv). Att bli övergiven av den individ du blivit beroende av för mat, skydd, tröst och sällskap måste vara ett av de hårdaste straffen en individ kan bli utsatt för. Att bli bortvald. Känna sig oälskad. Slängas bort som sopor.

Det är ovärdigt människan som art att bete sig så mot en annan individ. Nog för att okunskap i många fall ligger bakom att en del människor tar beslutet att ”släppa ut” djuret i ”frihet”, där det får leva i frid och harmoni på ett naturligt sätt. Disneyfieringen av djur kan leda till många okloka beslut. Det är djuren som lider när människan inte tar reda på tillräckligt med fakta! Man kan inte gömma sig bakom ”jag visste inte” eller ”jag trodde inte…”. Med internets framfart finns ingen ursäkt till att inte söka rätt på information från trovärdiga källor. Allting är bara en Googlesökning bort typ.

Ett djur som inte kommer från det vilda, som inte uppfostrats av sina artfränder i det vilda, kommer att ha svårt att anpassa sig till det vilda. Särskilt om det djuret är framavlat av människor för egenskaper som vi har behov av i vårt samhälle. De djuren far direkt illa av att ”leva i det fria”.

Släpp aldrig ut husdjur i det fria! En sköldpadda blir inte lycklig i en damm eller sjö i Sverige. Den kommer antagligen dö. En katt kan till synes se ut att klara sig själv i det fria men den kan ha svårt att klara kalla vitrar, skaffa sig tillräckligt med näringsrik och riktig mat, skydda sig och hävda ett revir, bli skadad om den söker sig till bebyggelse med risk för påkörningar osv.

Ge fan i att skaffa djur om du inte långsiktigt har tänkt ta på dig ansvaret. Ett djur skapar band till människan oavsett vad vi anser om det eller vad vi vill, de har helt enkelt inget val eftersom vi styr de viktigaste grundläggande behoven som när de får äta, vila, rasta, värme osv. Jag hoppas att problemet inte är allt för stort i vårt land men kunskapen är ändå låg och antalet husdjur ökar sägs det. Man kan ju även hoppas att kunskapen sprids till andra länder där de än så länge fortfarande ser på djur som varor, utan känslor eller värde."The world is changed by your exampel, not by your opinion"