Tvång för jakthundar

För den oinvigde hundägaren, som kanske har sin första jakthund och vill lära sig av mer erfarna jägare hur man tränar sin hund så vill jag här hjälpa till att klargöra några saker.

Det förekommer fortfarande en del tvång inom jakthundsträning, främst kanske vardagslydnadsmoment som inkallning och i fågelhundsjakten (apportering).

Nedan är exempel på hur man beskriver olika moment och hur de lärs in. För en nybörjare kan det vara svårt att skilja ut vari problemen ligger med dessa sätt eftersom det varvas med ”ge beröm” och ”det innebär så klart inte slag”. Jag anger inga källor på detta då jag inte vill hänga ut någon eftersom jag utgår från att ingen vill sin hund illa, men bygger sina antaganden på gamla sortens skola och sin egna mångåriga erfarenhet – vilket inte betyder att det är vetenskapligt. Längst ner finns mina kommentarer.

Tvångsapportering innebär att man genom att tillfoga hunden obehag (ofta smärta) tvingar den att greppa och hålla apportföremålet. Förr ansågs det vara det enda sättet att få en pålitlig apportering. För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.

Lägg en halslänk runt hundens hals. Det är mycket viktigt att den hamnar ovanför struphuvudet! Ställ dig grensle över hunden med ett par, tre fingrar innanför den tätt sittande halslänken och kommendera Apport samtidigt som du försiktigt pressar apporten mot hundens framtänder och vrider åt halslänken med ett bestämt grepp. Gör du detta riktigt, kommer hunden att gapa. För direkt in apporten på plats i hundens mun och släpp efter på halslänken i exakt samma ögonblick.

Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot. Nästa steg blir då naturligtvis att enbart ge apportkommando, men genast vrida åt halslänken om hunden inte genast tar apporten.

Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.

Man kan med fördel spontanträna valpen (man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) och därefter tvångsträna den som vuxen om spontanträningen går åt helvete. Man kan knappast göra tvärtom, en tvångstränad hund som det går åt helvete för mister hela sin spontanitet (och vill aldrig apportera mer). Spontanmetoden bygger på hundens spontana vilja att apportera.

Innan du påbörjar dressyrarbetet, bör du se till att hunden är väl rastad och motionerad, det bidrar till att hunden blir mera uppmärksam inför dressyrträningen.

Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.

Att få hunden att sitta, övas med hunden i koppel. Kommandot är ”sitt”, samtidigt som man med höger hand drar lätt uppåt i kopplet och trycker med vänster hand lätt på hundens bakkropp.

Kom ihåg att ge beröm.

Att få hunden att gå fint, övas med hunden kopplad. Kommandot är ” gå fot ”. Hunden skall under denna övning gå med huvudet jämsides med förarens vänstra knä. Håll kopplet i höger hand och låt remmen löpa löst genom vänster hand. .

Med kommandot ” gå fot ” börjar man att gå framåt. Starta med vänster ben först. Det hjälper hunden. Om hunden kommer för långt fram, ett snabbt ryck i kopplet och ge samtidigt kommandot, ”fot”. Prata lugnt och uppmuntrande med hunden. Ge beröm.

Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.

BERÖM ALDRIG: hunden under själva liggövningen. När hunden har legat en stund, försök att få den att sitta. Först därefter skall den BERÖMMAS; När hunden har tränats ett tag, börjar du använda tecken. Sträck höger arm upp i luften och kommendera samtidigt ”ligg”. När hunden har legat en liten stund, gå så till sidan av hunden, så att du står med vänster knä jämsides med hundens huvud. Kommendera därefter ”sitt”. När hunden sitter. SKALL DEN BERÖMMAS RIKLIGT.

När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.

Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.

FÖRSÖK aldrig att fånga hunden, du klarar det inte. Spring aldrig efter hunden. Spring hellre åt motsatt håll. Eventuellt kan du gömma dig. Låt alltid hunden komma till dig.

Hunden sitter ” på plats” och har halsband och koppel på. Kopplet läggs på marken och ”låses” genom att du sätter en fot på det. Ta apportbocken i höger hand, samtidigt som du med vänster hand fattar om hundens överläpp. Hunden kommer då att öppna munnen och i det ögonblicket placeras apportbocken i hundens mun. Se upp så att läpparna inte kommer i kläm och att apportbocken blir placerad bakom hörntänderna. När apportbocken är på plats kommenderas ” håll fast”, samtidigt som du eventuellt klämmer lätt om käkarna på Hunden. Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.
När hunden på kommandot ”apport” viligt öppnar munnen och själv håller apportbocken, skall den läras att Gå/springa med apportbocken i munnen. Detta gör man genom att ta hundkopplet i vänster hand, för att få höger hand fri. Man kommenderar så ”spring” eller ”fot” och Hunden skall då springa respektive gå vid sidan av föraren, med apportbocken i munnen. Hjälp eventuellt till med att stödja apportbocken med höger hand. GLÖM INTE ATT BERÖMMA!
När hunden efter hand har lärt sig betydelsen av ordern ”apport” har man nått så långt, att hunden själv ska ta apportbocken. Det kan vara en fördel att börja med att hunden tar apportbocken från handen och först när den har insett meningen, lägga apportbocken på marken. Utgångspositionen här är densamma som under punkt 1. Kom ihåg att aldrig öka tempot. Skulle det uppstå problem, gå tillbaka i dressyren, eftersom felet oftast är att man gått fram för snabbt eller fuskat litet.
Avlämningen, sker sittande ” på plats ”. Låt hunden sitta en liten stund med apportbocken i munnen. Det ger en bra avslutning. Höger hand räcks ned framför hunden och på kommandot ”loss”, skall hunden släppa apportbocken. Först när dessa grundläggande övningar är befästa, kan man låta hunden apportera riktigt vilt.

UttalandeMissuppfattningVetenskapen säger
För att metoden skall lyckas krävs en mycket skicklig förare, annars blir resultatet knappast ett glatt samarbete mellan förare och hund. En mjuk hund kan ha stora svårigheter att mentalt återhämta sig från denna sorts träning, om föraren av misstag driver den för långt.Att använda tvång i träning kräver skicklig förare annars kan det ge mental påverkan på hunden.Det är väl i sig rätt att påstå att en skicklig förare krävs för att korrekt använda tvång/våld i sin träning annars blir det ju bara misshandel. Men vetenskapen säger ju att den negativa påverkan på hunden sker oavsett – det handlar ju om själva tvånget som orsakar den skadad – pga inre stress, fysisk påverkan och skadad relation.
Denna inställning till andra levande varelser med tankar och känslor är ju ur etisk synvinkel förkastlig. Att människan tar sig rätt att använda en annan individ, med tvång, till sin egen vinning är oetiskt. Hunden har instinkter som är så starkt nedärvda att de ändå, trots att människan har denna hårda syn på sin överhet, kommer utföra sitt jobb. Detta kan av människan tolkas som att hunden tycker om denna typ av träning, eller inte tar skada. Detta är ytterligare missuppfattningar. En hund tycker inte om, och behöver inte, denna typ av hantering. En levande individ, oavsett art, kommer aldrig bli 100 % pålitlig i något beteende – det finns alltid omständigheter som i vissa fall blir starkare än ditt intränade beteende. Det är människans val att hantera djur, som inte kan välja sin människa eller livsstil, på detta sätt. Det finns bättre, mer etiska och framför allt mer effektiva sätt att träna hund på!
Hunden ska förstå att den slipper obehaget så fort apporten är på plats i munnen. Då kommer den snart att hugga apporten frivilligt när den känner greppet i halslänken och hör apportkommandot.Att hunden frivilligt kommer greppa apporten.När man jobbar med tvång finns ingen frivillighet. Att hunden greppar en apportbock handlar om undvikandebeteende – den fokuserar endast på att undvika smärtan i halsen och inte jobbet med apporten.
Det sker ingen inlärning genom att korrigera och tillfoga smärta – det leder bara till undvikandebeteenden.
Inlärning sker genom att hunden får upprepa det den gör rätt om och om igen med belöning som för hunden är attraktivt.
Som du säkert för länge sedan kommit på det klara med är apportkommandot inte en vädjan till hunden, utan en order som ska lydas direkt och som helst aldrig ska behöva upprepas.Att ge order till en hund som ska åtlydads direkt utan att ifrågasättas och aldrig upprepas.Det är en annan levande varelse vi pratar om. Om vi människor tror att vi kan tvinga en hund till 100 % säker lydnad misstar vi oss. Eftersom det är en levande varelse och du jobbar med tvång/smärta så jobbar du med rädsla (hunden blir rädd för den som tillfogar smärtan). Det kommer alltid finnas någonting som hunden är mer rädd för än dig – och därmed inte lyda dig i alla lägen.
Men om du jobbar med relation och tillit byggd på positiv förstärkning kommer hunden i större utsträckning söka ditt stöd och din hjälp i framtida situationer eftersom du har en positiv betydelse i hundens ögon, istället för att undvika dig av rädsla.
(man får absolut inte tvångsträna valpen – valpen är inte tillräckligt hård för att tåla en sådan träning) Att en hund ska tåla tvångsträning.Ingen hund är tillräckligt hård för att tåla en sån träning. Och just att man använder ordet ”tåla” anger ju att det är en metod som går ut på att göra skada. Här kommer också etiken in – vi kan välja att träna på sätt som skadar hunden, vi kan välja att träna på sätt som ger hunden glädje och positiva känslor inför det arbete som ska göras och som framför allt inte skadar hunden varken mentalt, psykiskt eller fysiskt.
Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.Att hunden måste tvingas ner i positionen ligg.Hunden kan tränas att ligga utan att med smärta dras framåt. Kedjehalsband eller stryphalsband orsakar i många fall skador både på kort och lång sikt kring hals, nacke, kotor som senare kan visa sig som beteendeproblem och aggression.
Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.Att tillit byggs upp genom beröm när hunden gör rätt.Har man i övrigt jobbat med tvång/smärta har man redan skadat tilliten och relationen! Hunden kommer inte känna glädje kring dig utan osäkerhet – ger du beröm idag eller kommer du ge mig smärta?
Att berömma en hund är i sig bra men i det här fallet har berömmet endast betydelsen ”du slipper tillfälligt smärtan” och därmed ingen positiv betydelse i form av ”JA! Där gjorde du rätt, mer av det, här kommer belöningen” som också kopplas till dig som hundtränare – att du blir en resurs för hunden som den kan lita på och ta hjälp av.
När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.
Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.
Att små, korta lektioner ger bäst resultat. Att hunden vill lura föraren och då gör man om på samma sätt.Det första är i sig korrekt – korta lektioner ger bättre resultat än att tjata ut tills hunden är för trött.
Den senare delen är ett missförstånd i två steg: Hunden kommer inte försöka lura sin ägare, den har ingen sådan drivkraft – hundar gör bara det som lönar sig, det den har lärt sig sedan tidigare (genom upprepning).
Om hunden inte gör det ägaren vill så fortsätter man på samma sätt. Här bör man ju istället fundera på varför hunden inte har förstått? Kan det vara inlärningsmetoden som är problemet? Idioti är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat. Ju fler gånger hunden gör fel och får korrigering så ökar man egentligen på inlärningen av just det felaktiga beteendet – det hunden gör ofta (även om det är fel) kommer den att göra mer av eftersom det upprepas. Lägger du upp träningen så att hunden lyckas i upp till 8 av 10 repetitioner så kommer hundens minne och vana blir då att göra rätt!
Beröm och straffa – allt efter omständigheterna.Att det går att kombinera belöningar och bestraffningar.Att jobba med både ock är motsägelsefullt i sig. Dessutom vet vi att smärtcentrat/bestraffningscentrat i hjärnan övertrumfar belöningscentrat. Bestraffningscentrat blockerar alltså belöningscentrat – där själva inlärningen befästs genom att belönas för ett önskat beteende.
Det finns fler saker att kommentera i detta men jag hoppas du fått en bild av hur du kan ”se igenom” träningsupplägg som inte är baserat på vetenskap även om de använder belöning, beröm och tillit som ord.Så fort ord som tvång, dressyr, lydnad, ledarskap finns med brukar jag dra öronen åt mig och vilja veta mer om hur dessa begrepp används.Du vill säkert din hunds bästa, du får goda råd av andra, som haft hund längre än dig med goda jakter bakom sig. Så klart kan vi lära oss massor av människor med erfarenhet – men glöm inte bort att vetenskapen ger god vägledning i vilken väg som ger den bästa inlärningen och bygger en god grund för er framtida karriär som jaktteam. Det är ett teamarbete ni ska uppnå.
Inlärning sker genom att upprepade gånger göra rätt och få belöning för det.
Relationer byggs upp av positiva kontakter utan hot, skrämsel, tvång eller smärta.
Det är bättre att ha en hund som med självförtroende gör fel, än en hund som inte vågar fatta beslut på grund av rädsla av att göra fel.

Boktips för den som vill jobba belöningsbaserat med just fågelhundsträning/apportering är: Apportering till vardags och fest: Du hittar den här. Du kan också läsa mer om klickerträning och olika begrepp här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om jakt med drivande hund

Läste en så fin och pedagogisk beskrivning av hur just jakt med små drivande hundar går till.

Jakt med drivande hund, där ska hunden självmant hitta vilt. Helst en bra bit från människan (minst 100 m, gärna mer) för att viltet inte ska vara stört av människan = stött. Sen så driver hunden viltet, vilket betyder att hunden följer efter viltet och skäller. Hunden skäller på olika vis om den är nära viltet eller långt ifrån, har en svårighet osv. =nyansering. Det är viltet som bestämmer var det ska gå, hunden bara följer efter och skäller. Därför är hundens drevsätt och hur den skäller jätteviktigt för hur viltet rör sig. En hund som nyanserar sitt skall väl och är spårnoga gör att viltet blir tryggt och det buktar =rör sig på ett mindre område. Viltet anpassar också sin hastighet efter hunden, snabb hund=viltet springer snabbt. Långsam hund typ tax = viltet rör sig långsammare. Om du har en tax som hittar ostört vilt och som driver på ett rastypiskt sätt (=med ett nyanserande skall och spårnoga) så kommer viltet inte veta att du finns i skogen. Då är chansen stor att det buktar och kommer förbi dig som har släppt taxen. Förhoppningsvis så får du då en bra chans till skott, eftersom djuret kommer lugnt, ostressat och långsamt. Det mest obehagliga för ett vilt är att bli jagat av något som är tyst. Exempelvis en sällskapshund eller en varg. En hund som skäller när den jagar viltet gör viltet trygg, eftersom den vet exakt var hunden är hela tiden. = Etisk jakt! Sen när hunden har slutat jaga så har den sitt eget spår att följa tillbaka till husse eller matte. Som lämpligen står där hunden såg hen sist. Alternativt att man kan se på pejlen var hunden kommer i sitt bakspår, och ställa sig på spåret. Så kan man förkorta sträckan som hunden behöver spåra sig själv tillbaka”.

Kloka Ida.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hunden i Ritsem

Nu rapporterar nyheterna åter igen om en lösspringande fågelhund i fjällen. Hunden ska ha setts irra omkring länge utan ägare till synes. Det är inte första gången detta sker. För två år sedan var en italiensk gästjägare uppe med sina fågelhundar. En fick han inte med sig hem och lämnade den här. Tydligen hade samma person gjort så tidigare.

Finns även en fb grupp Hunden i Ritsem om man vill följa och hjälpa på något sätt.

Nu vet vi inte varför denna stackare är ensam på fjället men oddsen att det är ett liknande scenario är höga.

Jägare i andra länder, främst sydeuropa, bedriver det dom kallar jakt på ett helt annat sätt. Hundar föds upp inför jaktsäsong, tränas och släpps. Efter jaktsäsongen kan de plågas ihjäl på vidriga sätt eftersom de då ”tjänat ut sitt syfte”. Ett sånt vidrigt förhållningssätt är inget annat än rent hänsynslöst utnyttjande och är varken värdigt människan eller något att stödja. I min värld ska inte Sverige, som bedriver jakt med respekt för viltet och sina jaktkamrater (hunden), inte tolerera sådant utnyttjande av jakthundar. Dessa personer ska helt enkelt inte få jaga här alls! Många av mina jägarkompisar tycker att detta är vidrigt och förstår inte varför dessa personer år efter år ens få komma hit.

De flesta svenska jägare jag känner har idag sina jakthundar som sällskapshundar mesta delen av året. Det innebär att de bor med familjen, tränar och kanske även tävlar i annat än just jaktprov övriga året (t ex agility, rallylydnad osv). Hunden tas om hand precis som andra sällskapshundar. Jag upplever att tiden då jakthundar stod i hundgårdar och skällde dygnet runt är på utdöende. Det finns så klart några få kvar som väljer att ha det på det viset men de allra flesta gör inte så längre. Kloka jägare förstår att ju bättre kontakt du får med din hund i vardagen desto bättre fungerar man som team i skogen till hösten! It´s not rocket surgery!

När en god jaktkamrat och familjemedlem inte längre finns med en så sörjer man sin kamrat.

Enligt svensk jägarpolicy ingår följande i jaktetik.

”Vad innebär det att jaga med hänsyn till god jaktetik?

Ett samlat och enhetligt svar på frågan vad god jaktetik innebär är naturligtvis svårt att ge. Ordet etik betyder ”de grundsatser som bestämmer människors göranden och låtanden”. Lägger man därtill det relativa begreppet god blir det hela än mer komplicerat. Jaktetiken får nog ändå till största delen definieras som vårt sätt att förhålla oss till det som är förutsättningen för jakt – viltet.
Den omsorg vi ägnar de vilda djuren, på vilket sätt vi bedriver själva jakten, det vill säga åtkomsten, på vilket sätt vi avlivar djuret och sist men inte minst hur vi behandlar det nedlagda bytet som ryms inom begreppet jaktetik.

Jägarmässigt uppträdande

Jägarmässigt upptrdande i förhållande till viltet, jaktkamrater och allmänheten är också ett sätt att beskriva god jaktetik. Att du ska ha ett jägarmässigt uppträdande under jakten innebär att du ska bära med dig ett antal oskrivna regler:

  • Ge djuret en chans. Den goda jakten innebär att det alltid finns en chans för djuret att undkomma dig. Du kommer snart upptäcka att din reflektion över djurets ”listighet” är en stor del av behållningen i jakten.
  • Allt vilt har lika värde. Behandla viltet med samma respekt från minsta kricka till den största älgtjur, till exempel vad gäller jaktsätt, jaktskott (det första skottet ska vara dödande), eventuellt eftersök, tillvaratagande och transport. När du talar om djuren, använd ett spårk som visar att du betraktar alla arter med samma aktning.
  • Chansa aldrig med ett skott. Skjut inte om du inte är helt övertygad om att det är rätt djur och/eller att skottet är direkt dödande. Det är ditt och ingen annans beslut om du ska skjuta eller inte. Av detta följer att du aldrig får klandera en jaktkamrat för att han eller hon avstått från en skottchans.
    Lekande rävungar. Foto: Kenneth Johansson
  • Avstå från att skjuta. Du behöver inte alltid skjuta, även om djuret i fråga är tillåtet och skottläget är bra. Följ rekommendationer och anvisningar om att spara djur som har betydelse för viltvården och skjut definitivt inte moderdjur som har moderberoende ungar. Att alltid skjuta det minsta djuret först när det kommer fler djur kallas för ”jägarmässig avskjutning”.
  • Tydligt säkerhetsbeteende. Uppträd med ett tydligt säkerhetsbeteende mot jaktkamrater och allmänheten så att ingen ska behöva känna oro.
  • Visa ödmjukhet. Respektera allmänhetens önskemål att utnyttja allemansrätten och att alla inte tycker om jakt. Men acceptera inte att någon aktivt förhindrar dig i din jaktutövning.
  • Behandla fällt vilt med aktning. Passa djuret snyggt och hygieniskt. Torka bort blod på päls och fjädrar. Vilt ska hängas eller läggas snyggt och prydligt. Fåglar hängs eller bärs i huvudet och mindre hårvilt bärs i bakbenen.
  • Jaga med måttfullhet. Beskatta viltstammarna med hänsyn till din jaktmarks avkastning och vad viltstammarna tål. Locka inte vilt från grannmarker henom omfattande gränsnära viltåkrar och/eller utfodringsanordningar.
  • Blanda aldrig alkohol och jakt”.

Källa: Svenska jägarförbundet

Jag hoppas nu att de försök som görs att fånga in hunden lyckas och att den får utvärderas. Tydligen omplacerades en av de tidigare hundarna som lämnades på fjället till en svensk familj men med otroligt mycket rädsla och stress i sig. Kanske kan inte hunden omplaceras utan det är mer humant att avliva den. Har den kommit från ett ”hem” där man överhuvudtaget inte tagit hand om den och kanske även använt våld i både hantering och träning så är det nog kört för hunden.

Upprörande minst sagt!

En fundering jag får är om svenska uppfödare av jaktraser säljer till såna här länder/ägare? Tar man reda på var hunden hamnar? Jobbar man för att upplysa och förändra sina ”uppfödarkollegor” i andra länder? Jag hoppas då det.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Ett inlägg om jakt

Jakten är i full gång, för olika viltsorter. Att äta kött eller välja vegetariskt är ett val man själv kan göra i dagens samhälle. Vi äter kött men gärna även vegetariskt. Om vi blir bjudna hem till någon som bjuder på vegetariskt så har vi absolut inget emot det, bara roligt och gott med variation. Det är upp till var och en hur man vill göra i det fallet. Men vi som väljer att äta kött måste ta ansvar för att vi vet var maten kommer ifrån. Jag respekterar den som väljer att äta kött men som inte själv klarar av att jaga, döda eller slakta ett djur. Men av respekt till och moraliskt ansvar mot de djur som ändå måste dö för att vi ska äta kött – så måste man våga se hur det går till! Att vuxna människor förfasas över bilder på döda djur på t ex nätet ger mig klåda ibland. Så klart behöver inte flödet vara fyllt med blodiga bilder, men att se ett djur som fällts för att bli mat måste ändå en köttätare kunna stå ut med! Lura dig inte för en sekund att du inte själv bidrar till slakten bara för att du handlar ditt kött på ICA i färdiga förpackningar.

Det är just det som är grejen. För att ta ansvar för det DU väljer att äta måste du också ta reda på hur maten framställs. Gäller även vegetarianer. All odling i stor skala är inte varken miljövänlig eller hälsosam. Ett exempel är ju att du kan köpa ekologiska grönsaker från Holland, som transporterats med motorfordon hit för att säljas, eller välja lokalproducerade grönsaker från orten men en bråkdel av den miljöpåverkan som transporten ger. Lär barnen var maten kommer ifrån, hur den framställs och hur det tas om hand och transporteras. Då kan de bli ansvarstagande vuxna som själv kan välja vad de vill äta och bidra till. Det är okej att äta kött men inte att plåga djur. Precis som DU kan välja vilket kött du vill äta. Hur mår danskt griskött under uppfödning och avlivning? För mig är jakt det bästa sättet att få kött på som är hållbart och utan lidande för djuret.

  • ”Man jagar oskyldiga djur som måste dö”. Ja om man äter kött så måste ett djur dö. Precis som när lejon tar andra djur. Men man jagar inte djur för att de är skyldiga eller oskyldiga. Skuld har inget i sammanhanget att göra. Man jagar djur för att äta dom, inte för att de gjort sig skyldiga till något. Djuren är dessutom jagade året runt, dygnet runt av rovdjur som till exempel Björn, Järv, Lo eller Varg. Jag tror inte djuren går runt i skogen och är stressade hela tiden pga detta utan de är skapta för att leva i ett sånt tillstånd. Kallas balans och ekosystem.
  • ”Man stressar djuren under jakt”. Som svaret ovan så tror jag inte att djuren går runt och är konstant stressade pga att de har naturliga faror. Jakt bedrivs på många sätt, t ex genom att man sitter på pass, smyger på eller lockar, driver eller jagar med hund i olika former. Det är inte så att när jägarna kommer ut i skogen så springer djuren i vild panik runt med hundar hack i häl. De flesta djur står stilla när de blir skjutna, de kommer smygande förbi pass där de inte känner doften av eller ser jägaren. Man måste även använda rätt hundras till rätt jaktform och vilt. Man får t ex inte släppa snabba stora hundar efter rådjur eller mindre vilt. Det skulle stressa dom onödigt mycket och skapa lidande. Djuren går undan för hunden, men inte i vild panik. De är ofta långt före drevhunden och kan ibland göra ryck för att skapa större avstånd. Men hundarna springer inte och biter djuren i hasorna…
  • ”Jägare borde jaga djuren på samma villkor, det är fegt att de har vapen”. Ja det här argumentet har jag läst och stött på i många sammanhang. Ofta i samma mening som att djuren är oskyldiga. Det är för mig obegripligt hur man resonerar? Att jakten inte är rättvis dvs att jägaren har övertaget och ”lurar djur i fälla” är ju en självklarhet för att jakten inte ska bli ett djurplågeri! Menar en sådan person att vi skulle gå tillbaka till mer primitiva metoder där man i flock eller enskilt tröttar ut djur med drev för att sedan kasta spjut eller klubba ner det stackars utmattade djuren istället? Skulle det vara mer ”rättvist” mot djuret? Det finns ju inget mer humant än att avliva ett djur med ett kulvapen, där djuret inte är medveten om dig, eller åtminstone inte bryr sig om din närvarooch inte anar vad som ska ske. När ljudet av skottet hörs så är djuret redan dött.
  • ”Det skadeskjuts så många djur att jakt borde förbjudas”. Jag har inga säkra siffror på hur många djur som varje år skadeskjuts men min erfarenhet, och jag känner ett 100-tal jägare, är att det är vid ett fåtal tillfällen det sker. Man har som jägare också ett ansvar att eftersöka och avliva djuret för att undvika lidande. Så klart finns det ett fåtal personer som kanske är olämpliga som jägare men det finns även bilförare som kör rattfulla. Vi förbjuder inte bilkörning trots att bilresor är bland de farligaste sätten att transportera sig pga olycksrisken.
  • ”Naturen ska sköta sig själv, jakten behövs inte för viltvården”. Nja det stämmer ju inte riktigt. Människan har ju rubbat den balansen för länge sedan. Dessutom behövs viltvården för eftersök vid trafikolyckor och för att reglera stammarna för att minska risken för bland annat trafikolyckor och andra skador.

Men vi är fria att tänka som vi vill. Det här var mitt inlägg i frågan.

Ha en bra dag."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om jakthundar och jägare

Ett mycket bra norskt inlägg i debatten om hundträning. Läs inlägget här. Sidan är inte svår att förstå och den går att översätta via google också.

John Unsgård varnar att jägaren inte ska vara en en alfahanne med kadaverdiciplin och viagrapedagogik. 

Kan vara bland det bästa jag läst på länge. Viagrapedagogik är nog det bästa ordet på länge. Precis så uppfattar jag allas kära TV coach/hundviskare. Att det ska handla om vem som är störst, starkast, har makten. Men det är inte en maktkamp. Det är inlärning, samspel och samarbete.

– Det är möjligt att träna det så här: Sitt eller så bankerna jag skit ur dig! Men vad är poängen? Det är omänskligt, säger hundexperten. Nu ler han inte.” (Svensk översättning av sidan).

– Om du ska få god kontakt med hunden i dag, måste den trivs tillsammans med dig, men den måste utvecklas som en jägare, också. Även om det är en gosig hund hemma, så lever en jägare i alla hundar” (Svensk översättning av sidan)."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Jaktdag utan avslut

Idag har Theo och Alf fått vara på drevjakt med mig, pappa och husse. Alf hade sin nya väst till GPS:en som funkade bra. Ett drev blev det, på vad vi tror var rådjur (vi såg aldrig djuren dom drev). Inget avslut dock. Tror Alf tappar modet lite när det inte har fällts något för honom än. Harpesten härjar här så vi ser knappt nå harspillning alls. Dock mötte vi en jaktkollega som hade fällt en hare tidigare så det finns nån i alla fall. En drever hade drivit rådjur kort innan.

Theo skällde också på rådjur men kom snabbt tillbaka. Vet inte om han blev rädd eller vad som hände. Han visar ju inte lika stark jaktlust som Alf.

Alf lyckades på vägen tillbaka från drevet passera mig och pappa utan att vi såg eller hörde honom. Han spårade sig själv ända tillbaka där vi började. Som tur var såg vi på GPS:en att han bakspårade så husse gick efter och mötte honom.

Härlig dag i skogen och god korvgrillning."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Årets höst/jaktbilder

Älgjakten har ju börjat, vi har fått bra med kött. Vacker natur som man kan njuta av även om man inte ser nån älg varje dag.

Nu har vi måttbeställt en GPS väst åt Alf som ska passa. Alf har provat nya halsbandet T5 utan problem men känns inte ok med den vikten runt halsen. Hörde av kvinnan som syr västar att en stövarägare kommit in då hans hund, när den sprang, slog i andra leden i benet mot GPS:en och hade en stor svullnad. Så väst låter som ett bra alternativ."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Klickerträning, myter och jakthundar

Jag vill här skriva ett inlägg om klickerträning och framgångarna med att använda belöningar istället för bestraffning, även med jakthundar.

Motståndare mot klickerträning verkar mest rädda att tappa kontrollen över sina hundar om de inte ”visar vem som bestämmer/är flockledaren” i hemmet. Med det menas oftast att hunden ska lyda blint i alla situationer. Ingen hänsyn tas till hunden som individ, som kan ha rädslor eller helt enkelt ha en egen vilja till sakers vara eller icke vara. Tron att all ”olydnad” från hundens sida beror på ”bristande ledarskap” och att ”återtagande av ledarskapet” är den enda boten tycks råda.

Här vill jag visa på motsatsen!

Klickerträning är inte en enda träningsmetod. Det finns sannolikt lika många varianter av klickerträning som det finns klickertränare. Grunden i Klickerträning är att man använder sig av positiv förstärkning (belöningar), negativt straff (att ta bort belöning eller möjligheten till belöning) och utsläckning (att låta bli att belöna).

Belöningar kan vara alla aktiviteter som hunden är villig att jobba för. Enligt Premacks princip kan beteenden med större sannolikhet förstärka beteenden som är mindre sannolika. Vilken aktivitet som är mest sannolik är inte statiskt, utan ändras under hela hundens liv (påverkas bland annat av förstärkning och straff) och varierar från situation till situation. Om alla belöningar var godis eller kunde stoppas i fickan hade ju alla hundägare haft full kontroll på sina hundar.

Du belönar så att de beteenden som du tycker om (sitta, gå fot, komma på inkallning) blir förutsättningar för att hunden ska få göra aktiviteter som han tycker ännu bättre om (att jaga, springa lös, nosa på promenaden eller leka). Beteenden som du inte tycker om, som att jaga efter fågel och rådjur på egen hand, låter du inte hunden få chansen att göra/öva på. Antingen får du ha kontroll på hunden eller så får du ha kontroll på förstärkarna.

En klok sak jag läste är:

Många har ett stort behov av att släppa hunden lös för att se vad som händer. Om du är osäker på vad som kommer att hända, borde du kanske behålla kopplet på. Kom ihåg att du alltid har ett val, det är vi som har domesticerat hunden, tagit den in i våra hem och det är vi som i stort sett bestämmer vad hunden får vara med om – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera!” (Klickerklok.se)

En instruktör sa till mig tidigt att ”du kan sällan lära hunden vad du inte vill att den ska göra, du kan däremot lära den vad du vill att den ska göra istället i samma situation”. Ja det är faktiskt så enkelt.

Hundar som tigger, hoppar för uppmärksamhet, stannar och väntar på dina signaler i viltspåret slutar ofta med det om beteendet inte leder till något. Ignorerar du hunden i dessa lägen ”släcks” beteendet sakta ut.

Huvudspåret är att man i klickerträning spelar på hundens egen initiativförmåga. Människan har så lätt för att ta på sig ansvaret och hjälpa och visa hunden vad den ska göra hela tiden. Det gör ofta hunden hjälplös. Låt hunden istället använda hela sin intelligens. Det gör den dessutom tröttare och nöjdare genom att den fått en uppgift/ett jobb som den klarat att lösa. Du kommer att märka att du kan ställa högre krav på vad hunden ska göra när den verkligen förstår vad du förväntar dig. En hund som blir bestraffad slutar ofta att ta egna initiativ, även när du själv önskar att den gör det (som under jakten) av rädsla för att bli bestraffad. Du skapar själv osäkerheten hos hunden. Bestraffning behöver inte betyda enbart fysisk smärta. Obehag, skrämsel eller utstängdhet kan vara minst lika förstärkande för hunden när det gäller bestraffning. Du tar ifrån hunden sin initiativförmåga och kreativitet. Gör en hund som vågar prova alltid rätt? Nej, men där kan du snabbare förstärka det hunden faktiskt gör som är i rätt riktning och hunden lär sig snabbare vad som förväntas och vad som lönar sig.

Det viktigaste att komma ihåg är att det inte är DU som bestämmer vad som är obehagligt eller hur bestraffningen uppfattas av hunden. Det är HUNDEN som avgör hur rädd och avståndstagande den blir mot DIG pga bestraffningen. Det du anser vara en mindre/ofarlig bestraffning kan hunden mycket väl bli otroligt rädd av. Ser skillnaden bara på Alf och Theo. Höjer man rösten åt Alf så kryper han ihop medan Theo knappt lyssnar om man inte ropar åt honom (säkert pga tidigare ägare som skrikit på honom). Se hunden som individ!

Klicker är en belöningsmarkör på ett systematiskt sätt. Inte bara klicker kan användas som belöningsmarkör. Man kan även använda annat som hunden ser som viktigt. Det kan vara beröm eller nya kommandon som är associerade med någonting hunden vill ha, t ex för en fågelhund blir vittring en viktig betingad förstärkare. Det som hunden gör när han får vittring av vilt kommer ofta att bli förstärkt.

Klickerträning baserar sig på inlärningspsykologi och observerbara faktorer. Det finns alltså vetenskapligt belägg för hur klickerträning fungerar. Det är konsekvenserna (förstärkning eller straff) som får hunden att ändra sitt beteende, inte kommandon, mutor eller hot som kommer innan beteendet.

Att vi baserar oss på inlärningspsykologi och inte på etologi eller teorier om vad hunden tänker om oss eller om momentet, är ofta en källa till förvirring i diskussioner. Ofta är inte skillnaden mellan olika träningsmetoder så stora, det är förklaringsmodellerna som gör att folk lever i olika värdar och pratar förbi varandra. Jag måste poängtera att vi inte alls förnekar att hundar kan tänka och vi använder oss ofta av etologisk kunskap när det gäller val av träningsstrategi. Förändring av beteende på individnivå förklaras dock bäst av inlärningspsykologin”. (klickerklok.se)

        

Klickerträning leder till att hunden får erfarenhet av att den själv kan påverka sin omgivning för att få tillgång till det han vill ha. Han gör det inte för att han tvingas utan för att han får fördelar och utdelning vilket ger hunden kontroll. Den största stressande faktorn för en hund är okontrollerbarheten vilket ofta bestraffning leder till. Hunden har ingen kontroll över bestraffningens styrka, inte heller på när och om den kommer. Det ger en otrygg och oförutsägbar situation. Om en klickertränad hund gör ”fel” så uteblir bara belöningen, inget annat negativt kommer att drabba hunden och din relation med hunden kommer därför inte att ta skada.

Klickerträning handlar inte om att hunden ska gissa helt fritt, vilket bara leder till frustration. Det är viktigt att ta alla inlärningsmoment i små steg, dela upp och sätta ihop delarna när hunden är redo. Upprepning är viktigt i början innan man går vidare så att hunden verkligen förstått vad som ger belöning. Tydliga målsättningar, kriterier, god timing och regler för träningen ger det resultat du vill ha. Att klicka och belöna ”till höger och vänster” ger inget resultat. Du får det du förstärker. Du vill ha en hund som upprepar det du belönar, oavsett om det är aktiva eller passiva beteenden. En lydnadshund får gå med högre förväntan på belöning, medan en jakthund belönas för avslappning och stadighet.

Med större kunskap kommer också insikten om att viljestyrda beteende, oasvsett om de tränas med belöning eller med olika former av obehag, aldrig kommer att bli 100% pålitliga. Det är konsekvenserna som påverkar sannolikheten för att hunden gör som vi har tänkt. Träna inte tills hunden blir allt för trött. Sluta när den fortfarande har lust och vilja. Vill du stå och vänta tills hunden gör fel och korrigera det, eller vill du belöna hunden medan den fortfarande gör rätt? Vilket tror du leder vidare vid nästa träningspass?

Det brukar gå ganska snabbt när hunden upptäcker att ni faktiskt vill samma sak och att han får göra det den själv vill, om han bara gör det du vill först. På vägen mot målet måste du antingen ha kontroll på hunden eller kontroll på belöningarna. Du har alltid ett val – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera.

När det kommer till jakthundar har man en fördel av att  döda föremål är något helt annat än vilt.  Vilt är en mycket mer effektiv belöning än godbitar/leksak. På det sättet har den som håller på med jakthundar en fördel. Belöningen i skogen blir mycket starkare och viljan att göra rätt för att få sin belöning hög. Det gäller att öka svårighetsgraden försiktigt. Samtidigt får man inte vara rädd för att utmana hunden och ständigt kräva mer och mer avancerad självkontroll. Man får inte bli förutsägbar, utan överraska hunden när man höjer kriterierna. Man behöver inte alltid visa hunden vilket föremål man kastar. Ditt uppförande, användning av visselpipa och skott hjälper också till att sudda ut gränserna mellan träning och äkta situationer.
Instinkter är ett begrepp som ofta används som en bortförklaring när hunden inte gör som vi har tänkt oss. Instinkter är ett föråldrat begrepp inom vetenskapen. Hos hunden som är en relativt högt utvecklad art, är det inte bara tal om fasta beteendemönster, utan om medfödda beteendedrag som i allra högsta grad låter sig påverkas av förstärkning och straff. Om vi erkänner att vi kan påverka hundens beteende med hjälp av korrigeringar innebär det att vi också kan påverka det med belöningar. Samtidigt får vi inte glömma att hundens stressnivå också spelar en väsentlig roll. Många situationer på kort tid för en ung hund ökar risken för att hunden gör fel”. (Klickerklok.se)

Jag hoppas detta inspirerar fler att faktiskt ta till sig och lära nytt. Att göra ”som man alltid har gjort” leder ju bara till samma resultat som man alltid har fått. Att ständigt utveckla sig, prova nya vägar, analysera och ta del av kunskapsutvecklingen leder till nya insikter, bättre resultat och framföra allt utveckling."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Stackel och el

På omslaget av senaste numret av tidningen Jakt och jägare syns en ägare som har stackelhalsband på sin hund. Hunden uttryck visar inte en lycklig glad jakthund för den som kan läsa ansiktsuttrycket.

jaktojagare

Hur kan en stor svensk tidning ha en sådan bild som omslag?! Bilden må vara från ett annat land, får vi ju hoppas då det är olagligt i Sverige, men vi ska inte stödja någon form av oetiska redskap i jakten.

Hur kan man kalla hunden sin bästa vän och sedan göra illa den på detta sätt? Vad tror man att man uppnår med att tillfoga hunden smärta?  Blir den en bättre jakthund?  Blir den mer skärpt? Knappast då hundens tillvaro i skogen, och antagligen i vardagslivet också om halsbandet används då också, går ut på att försöka undvika smärta. Hunden blir fullt fokuserad på smärtan och kan ju knappast bli en bättre jakthund.

Är det en bättre dressyr man är ute efter?  Ja då ligger det ju hos ägaren att träna inkallning,  att jobba med hunden på ett sätt som gör att hunden VILL vara medägaren, enklast genom belöningsbaserad träning som vi via inlärningspsykologi vet fungerar. Du blir mer motiverad av att göra något om du får en belöning än om du bestraffas när du inte gör rätt.

Så skämmes ta mej fan redaktionen för tidningen Jakt och jägare!

Hoppas fler med mig mejlar redaktionen om olämpligheten i att ha denna bild!  Jag kommer inte stödja den tidningen. Adressen till redaktionen är jakt.jagare@jrf-lj.org

I jordbruksverkets (PDF) föreskrifter och råd om skötsel av hund framgår följande på sidan 11

Elhalsband och stackelhalsband

Elhalsband och stackelhalsband får inte användas på hundar. Med elhalsband menas halsband som ger hunden elstötar. Stackelhalsband är ett halsband med taggar som skärper verkan av halsbandet.

När det gäller jakt är etiken det absolut viktigaste, att inget djur skadas eller plågas i onödan. Det är det som legitimerar att vi fortfarande får utöva jakt i det här landet. Att djur måste dö för att vi ska äta kött är oundvikligt men djur ska inte plågas i processen. Det är ingen lycklig jakthund på bilden och jag blir otroligt ledsen av detta. Det är inget jag kan stå bakom!

Jag var glad när man i ett nummer i tidningen Hundsport (som ges ut av SKK) fick läsa om en jägare och hundtränare som tränade sina hundar med positiva inlärningsmetoder och förklarade hur mycket längre man kommer med en glad hund som vill arbeta med sin ägare än en hund som bara tvingats till lydnad. Något för tidningen Jakt och jägare att läsa och göra om göra rätt!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Viltspår med Alf

Världens bästa Alf förvånar oss fortfarande med sin fantastiska nos. Vi trodde vi lagt ett svårt, krångligt och snurrigt spår åt honom men så lätt lurar man inte Alf. Vi har fått tips att lägga spåret i cirklar för att få ner tempot på honom men tja, inte lurades han av det. Kolla in Affe på sitt längsta spår hittills – 900 meter. Han har dessutom inte spårat på säkert ett år pga tidsbrist.

Theo fick ett kort spår efteråt, bara några meter in i skogen för att också få känna sig duktig. Theo är ju dock lite osäker på viltspår. Hans grej är ju helt klart Nosework. Så här nöjd såg Theo ut när han fick vänta i bilen på att Alf skulle bli klar. Inte ok att bli lämnad i bilen med matte och mormor…

DSC_1558

 

 

Theo väntar otåligt på att Alf ska komma tillbaka!

Theo väntar otåligt på att Alf ska komma tillbaka!

Vi har hunnit med en hel del i helgen. Vi hann även med att spana på skogsfåglar (orre, tjäder och järpe), såg några harar (gissa om Alf gick igång med fullt drevskall i bilen) och rådjur. Inga älgar såg vi då.

Sen har vi hunnit stanna i stugan en stund och gissa om en glad Alf fick ligga på sin favoritplats. Sen röde dom på gården som vanligt.

Idag hade husse och matte möte med entreprenören som ska bygga avlopp och ta ner träd på tomten. Nu börjar det hända något i alla fall. Det har ju stått stilla så länge.

Nu säger vi god kväll och ska städa igen då vi har ny visning av lägenheten imorgon.

Over and out!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"