Hundträningens nyårslöfte

Jag anser att människan idag har tillgång till ny kunskap om hur inlärning och psykologi fungerar att det är rent av oetiskt att använda metoder som vissa TV kändisar använder sig av.

Vi vet bättre. Vi kan göra bättre. 

Jag anser att positiv förstärkning är det enda etiska sättet att träna hund. Lyckas man inte beror det på människan, inte hunden eller metoden. Timing är svårt när det gäller belöning.

Håller man sitt sinne öppet och om man ödmjuk inför att man själv alltid kan lära sig att bli bättre och inte skylla på hunden kommer man långt.

Jag är inte perfekt, jag har svårt att göra rätt ibland men jag lär mig, jag är nyfiken och jag blir bättre och bättre för varje dag. Mitt mål är att aldrig använda någon form av tvång, skrämsel, smärta eller obehag mot mina hundar. Inte ens med rösten. För jag vet bättre.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Det nya synsättet

Eller ska man kalla det “nya”? En del kallar det sunt förnuft. Men positiv förstärkning (R+) är så mycket mer effektivt och framför allt det etiska sättet att uppfostra sin hund.

Läste en klok sak på fb ( i en stängd grupp tyvärr):

Vad är det då som Cecar Millan, Barbro Börjesson och de andra tränarna gör som inte är bra?

Hundprofeter och universalmetoder poppar upp som svampar ur jorden och programmen blir alltfler. Det ska gå snabbt, vara enkelt och bli bra TV. Besvärliga djur blir förbluffande lydiga på bara några timmar. Men är det så enkelt?

Nej, säger flera experter som nu varnar för metoderna. På sikt kan vissa av hundtränarnas metoder skapa rädda och aggressiva hundar, problemen kan förvärras eller nya kan uppstå. Metoderna är oetiska och onödiga säger Anders Hallgren som är känd som världens första hundpsykolog som introducerade så kallade mjuka träningsmetoder.

Kerstin Malm, fil doktor i etologi med inriktning på hunddjurs beteende anser att programmen är farliga eftersom de förmedlar ett synsätt där man inte bryr sig om hunden mår utan bara att ägarna snabbt ska få resultat.

Vad är det då som som inte är bra? – Man korrigerar ett beteende utan att ta reda på varför hunden gör som den gör. Kanske har den ont eller är rädd? Många av metoderna bygger på bestraffningar, antingen genom smärta eller genom skrämsel. Hunden ska utsättas för något den tycker är obehagligt när den gör fel, man straffar till exempel när den skäller, biter sönder saker, drar i kopplet och gör utfall mot mötande hundar, säger Anders Hallgren.

Straffen kan se ut på olika sätt, ryck i kopplet är den vanligaste formen. Vanligt är också att ägaren uppmanas ta i kraftigare med rösten när man fyar, att kasta saker efter hunden, gärna sådant som låter, och att trycka ned hunden på marken. Straff kan ge effekt på kort sikt men på lång sikt har det ingen effekt och det visar flera undersökningar. Endast om straffet är chockartat, till exempel en elchock, kan det ge effekt för beteendet även på lång sikt men då får man antagligen andra problem som bygger på post­traumatisk stress, säger Anders Hallgren.

Han påpekar att ett straff inte påverkar vad hunden vill göra, bara vad den vågar göra och minnet av straff bleknar snabbt. – Antingen återkommer problemet, eller så dyker det upp nya, vilket ägaren ofta möter med mer straff och så är en straffkarusell igång, som stegras alltmer. Förutom fysiska skador hunden kan få av till exempel ryck i kopplet så kan den blir rädd för obehaget, rädd för ägaren och undergiven. Kommer straffet inte på sekunden rätt kan hunden dessutom ha svårt att förstå vad den gjorde för fel.

På sikt kan den straffade hunden få en känsla av att sakna kontroll över sitt liv och bli passiviserad, säger Anders Hallgren.

Kerstin Malm, fil doktor i etologi förklarar att den straffade hunden kan bli svår att få en bra och förtroendefull kontakt med och den kan få problem att umgås med andra hundar. – Det här kan dessutom leda till att hunden blir otrygg och osäker, vilket är en vanlig orsak till aggressivitet. Har straffet dessutom gjort ont är det ytterligare en orsak till att den blir aggressiv, säger hon.

Det största problemet med programmen tycker Kerstin Malm är de grundläggande värderingar om hundar som programmen förmedlar. – Synsättet är att en hund är till för oss människor och den ska lyda för att vi säger det och då spelar det ingen roll varför hunden gör som den gör eller hur den mår, säger hon. Att vissa saker som visas i programmen är okej gör det egentligen bara värre eftersom det gör det svårare att se igenom vad de egentligen står för.

Hur ska man då göra om ens hund har ett annat beteende som man inte vill att den ska ha? – Ta reda på varför hunden beter sig som den gör. Det kan finnas många orsaker till exempel att hunden är ensam och inaktiv alldeles för lång tid varje dygn. En vanlig orsak till aggressiva hundar är smärta. Självklart behöver hunden lära sig hur den ska bete sig när den lever med oss människor men det finns effektiva metoder där hunden lär sig utan att den behöver känna obehag. Tänk efter hur du önskar att hunden ska bete sig och belöna det önskade beteendet istället för att bestraffa det oönskade beteendet.

Visa vad hunden ska göra, börja i tid och förebygg problem. Så kallade mjuka träningsmetoder ska inte innebära en låt­gå mentalitet, det är bara ett annat sätt att gå tillväga. Det viktiga är att komma ihåg att beteendeändringar tar tid! Det finns inga quickfix som håller i längden om man vill ha en hund som mår bra.

– En nära och tillitsfull relation gör din hund mer motiverad att lyssna på dig. En sådan relation får du bara om du spenderar mycket tid med din hund och eftersträvar förståelse och ömsesidig respekt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Läxa flockhanteringskurs fortsättning

Så trist att det är mörkt nästan direkt man kommer hem. Svårt att filma vettigt. Nu ser ni inte mitt kroppsspråk men jag sätter mig på huk, öppnar armarna, blicken lätt neråt, halvslutna ögon, leende. Men det bästa av allt: Jag höll tyst under hela träningspasset idag! Tränade på att styra hundarna bara med mitt kroppsspråk. En åt gången. Att visa med överkroppen åt vilket håll vi skulle gå, låta händerna visa vägen och benen visa tempo. Theo är mycket mer lyhörd än Alf.

Jag har märkt en stor skillnad på hundarna sedan jag slutade vända ryggen åt dom när vi skulle gå framåt å dom stod kvar bakom eller nosade. Nu följer dom med på ett helt annat sätt. Som jag läste i vår kurslitteratur så tänk dig en liten valp som ska lära sig gå i koppel. Människan som håller i kopplet vänder ryggen mot dig och börjar gå från dig, valpen möts av en “vägg” – ingen ögonkontakt, en rygg som liknar en mur och i värsta fall dra också människan i kopplet för att få valpen att gå med. Känns inte så trevligt? Valpen kanske till och med blir rädd och orolig eftersom den inte får någon hjälp i att klara ut vad som händer och vad den förväntas göra. Nu är det nog ett särskilt skarpt exempel men det förekommer säkert. Vi människor är ju sämst på att visa för hunden vad som kommer näst.

Så jag har börjat vända sidan mot hundarna och tänka på axlarnas position, låta armen vara öppen och inbjudande.

Här är en mörk film i alla fall på Theos reaktion på mitt kroppsspråk. Observera att jag inte säger ett ljud till honom, jag ber honom bara komma med en vänlig inbjudan.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Skillnad på muta och belöning

När man nämner att man jobbar med belöningsbaserad träning får man ofta höra att man “mutar” hunden till att göra saker. Hunden blir beroende av mutan för att utföra något. Brukar vara samma människor som vidhåller att “hunden ska veta sin plats” och “hunden ska göra det jag säger för att jag säger det“. Ju mer jag läser och förstår om positiva, belöningsbaserade träningsmetoder så förstår jag att man behöver färre regler och ramar eftersom man har en relation med hunden. Man behöver inte tala om för hunden vad den får och inte får göra hela tiden. Det behövs helt enkelt inte för hunden försöker aldrig ta över eller dominera oss.

Så för att klargöra skillnaden mellan att muta hunden och att belöna hunden:

Muta = att visa en godbit/leksak/belöning och sedan be hunden göra nåt. Hunden kommer då inte tänka så mycket själv utan om mutan är tillräckligt hög så utförs beteendet. Man kan använda mutor för att starta/påbörja ett beteende men det ska vara högst kortvarigt.

Belöning = du ber hunden göra något, när den utfört beteendet får den en belöning. Detta träningssätt bygger på att hunden förstår att det alltid kommer en belöning efter utförandet och att belöningen kommer att vara tillräckligt intressant för att göra något. Vad som är tillräckligt intressant och “värt det” är olika i olika situationer, man får prova sig fram.

Du skulle inte själv arbeta åt din arbetsgivare gratis, du förväntar dig en lön. Om du anstränger dig extra på jobbet så förväntar du dig din grundlön (som du vet kommer varje månad) men kanske även en bonus av något slag? En löneförhöjning. Så bör vi tänka med hundar också. I svårare situationer krävs det högre lön för utfört arbete.

Läs gärna detta braiga inlägg om hundträning. Läs inlägget här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

En hund som fysiskt bestraffas har lättare att bitas

I en artikel skriver författare att nivåerna av aggression hos hundar kan vara relaterade till genetiska faktorer som hundens ras (till exempel har flera studier visat att Golden retriever har anmärkningsvärt låg aggressivitet) eller hundens kön (hanhundar har genomgående visat sig vara mer aggressiva än tikar). Men nyligen har forskare börjat leta efter samband med hundens miljö, eller faktorer som är förknippade med det sätt på vilket hundens ägare behandlar eller interagerar med hunden som kan öka eller minska aggression. Av denna forskning har vi redan lärt oss att vissa metoder för lydnadsträning, det vill säga de som baseras på våld och straff, kan utlösa aggressiva reaktioner hos hundar.

Läs hela artikeln här (engelsk text). Det känns inte som en nyhet för mig men fortfarande ser man ju människor som ofta bestraffar hundens beteende (antagligen för att de tolkar det som olydnad) i olika situationer. Kan vara bra att åter igen påminna om detta.

En taiwanesisk studie har gjorts, då bitstatistiken har ökat kraftigt i landet. Många är emot att avliva hundar utan de släpps helt enkelt ut på gatorna där de får klara sig själva. Då kan de utgöra en risk för andra människor. För att mäta aggression hos hundarna valde dessa utredare att använda Canine Behavioral Bedömning och forskning Questionnaire (C-BARQ) som är en lång (103 fråga) undersökning instrument som får hundägare att betygsätta olika aspekter av sin hunds beteende. Jag har gjort detta test för Alf som finns i detta inlägg. Kan dock inte helt tyda det själv.

Detta frågeformulär har utvecklats i laboratorium James Serpell vid University of Pennsylvania och har visat sig vara ett tillförlitligt sätt att mäta temperament hos hundar, inklusive nivåerna av aggression. Man översatt testet och rekryterade hundägare på djurkliniker, i parker, på utställningar och även på gatan i områden över hela Taiwan. Slutligen fick de fram svar för 852 hundar och deras ägare.

Medan några av slutsatserna i denna studie bekräftar resultat från annan forskning (till exempel konstaterandet att hanhundar är mer sannolika att vara aggressiv än tikar) hade den viktigaste upptäckt från denna nya samling av analyser med straff att göra. Vad händer när en hund är fysiskt straffas för “felbeteenden”? Här är resultaten imponerande och entydiga, ju oftare en hund straffas desto större är sannolikheten att hunden kommer att vara aggressiv. Dessutom ökade aggressionen som hunden visar, över hela skalan av aggressiva reaktioner, vilket gör det mer troligt att hunden kommer  att vara aggressiva mot främlingar, dess ägare eller familj, och andra hundar. Det intressanta här är att vi har att göra med straff som utdelats i enkla vardagliga former mot “dåligt uppförande”. Om vår hund kommer för nära något som vi äter och ser ut som han kan försöka att stjäla en bit av den, kan vi välja att rätta till detta påträngande beteende genom att ge honom en örfil med vår hand. Dessa fynd tyder på att med hjälp av det fysiska agerandet man har nu ökat sannolikheten för att hunden i en framtida konfrontation kommer att svara genom att försöka bita i handen, barnen, en vän, eller en hund som passerar på gatan.

Ja, nu hoppas jag att inte allt för många svenskar ger hunden en örfil när den tigger vid matbordet men man ska komma ihåg detta vid all form av träning tycker jag. Att nypa, rycka, slita och dra i kopplet under promenader, skrika, “tocha” (som många kallar Ceasars sparkar för) osv kan säkert påverka på liknande sätt. Du skapar osäkerhet och rädsla hos hunden, kanske även aggressivitet mot dig själv eftersom du inte blir en särskilt vänlig person.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att låta hunden vara chef

Läste ett mycket intressant blogginlägg på Norska om en ägare som hade dåligt samvete för att styra hundarnas liv för mycket. Läs inlägget här.

Tänk så mycket vi bestämmer i hundens liv. Var den ska sova, när den ska äta, när den får kissa osv. Tänk om du istället ger hunden valmöjligheter i så många situationer som möjligt? Istället för att tala om för dem vad de ska göra så får de välja var de vill vandra, vad de äter, när de vill leka eller träna.

En intressant tanke. Speciellt när bloggerskan beskriver detta så bra:

Resultaten är häpnadsväckande! Jag ser förtroende växa i mina hundar som aldrig förr. De är mindre stressade, och de behandlar svåra situationer och förändringar bättre. Asocialt beteende har minskat och önskat beteende ökat. Min teori är att när de känner att de har kontroll över sina liv, de får högre livskvalitet och ett bättre liv“.

Vi har kanske använt oss lite av detta tänk med våra. När stigen delar sig i skogen så brukar vi ofta följa våra hundar, inte tala om var de ska gå. Inte alltid men så ofta vi kan. Nu har vi en ras som gärna tar egna initiativ och inte tycker om att styras från grunden. Andra raser kan ha svårare med detta då de är avlade på att samverka med människan på ett annat sätt.

Tess beskriver sedan i bloggen hur hon har olika lådor med grejer som hunden får välja från. Det kan vara en träningsväst, leksaker eller tuggben. Så får hunden som just då är Chef välja vad den vill göra.

Tycker det känns som ett klokt och mycket etiskt sätt att förhålla sig till hunden. Tänk dessutom på hur spännande att inte veta hur den dagen kommer se ut, utan hunden får bestämma 🙂 Kan ju bara bli bra!

Att låta hunden själv välja belöning måste ju vara bingo varje gång 🙂 Kanske något bökigare för ägaren att alltid ha flera sorter hemma men allt går med planering. Tess understryker att det är viktigt att vara tydlig med när hunden får välja och inte, annars blir den förvirrad. Hunden kanske får välja var ni ska gå på morgonrundan, och du bestämmer på eftermiddagen? Om du inte har tid att låta hunden välja mat på morgonen så gör det på eftermiddagen, eller kliv upp tidigare.

Vidare beskrivs det att du kan låta din hund vara Chef om:
– Du har grundat din relation med din hund på ömsesidig respekt och positiva träningsmetoder.
– Du är tydlig med när och var hunden får vara chef.
– Du har redan tränat din hund i självkontroll, samarbete och inkallning.
– Fortsätta att utöva självkontroll, samarbete och inkallning för att behålla säkerheten detta ger.
– Du har en självständig hund, som du låter välja endast i situationer som du fortfarande har kontroll över
– Du har flera hundar, låt bara en hund i taget vara Chef.
– Du kan lita på din hund.

Jag ska definitivt fundera över detta och ge hundarna mer valmöjligheter.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Byta taktik

Ja någon klok sa en gång att om man gör som man alltid har gjort så får man samma resultat som man alltid har fått.

Kom på idéen att testa en ny strategi med Alf och Theo gällande skällandet på alla ljud som kommer utifrån. Det är främst Theo som skäller så fort han hör en hund utanför lägenheten. På sommaren har vi ofta öppet vädringslucka eller balkongdörr så går en hund förbi och skäller så sätter båda igång.

På nätet och framför allt Youtube finns tydligen allt. Så letade upp en video med bara hundskall. Satte på den och klickade så fort de inte svarade på skallen. Belönade även all form av notis om ljuden utan att de svarade upp. Theo vänder huvudet t ex när det är små hundar som skäller – ett ljusare högre skall. De verkade inte reagera lika mycket på stora hundars skall. Så klickade hela frukosten och vips så höll de tyst. Tänkte att det kanske avdramatiserar och minskar triggern av skällande ljud. 

När vi sen kom ut så passerade vi två skällande hundar – inte ett ljud! I eftermiddag satt en hund i bilen brevid på en parkering och skällde, inte ett ljud! Ha ha jag kanske har överlistat dom? 😉

Alla sätt är bra utom dom dåliga tydligen 🙂 Hoppas det håller i sig. Fortfarande är hundmöten ett problem där framför allt Theo har börjat gå igång ordentligt. Nästan så han gör utfall. Men hoppas med denna träning att ljud och syn av hund inte ska bli lika triggande. För egentligen vet han inte vad han skäller på. Som med allt annat. Det är Alf som har den verkliga osäkerheten vid hundmöten, Theo har bara “hakat på och förvärrat” så att säga. Snart ska vi hitta en bra strategi för hela kedja.

Han är för söt för sitt eget bästa den där Theo…

Theo väntar otåligt på att Alf ska komma tillbaka!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Klickerträning, myter och jakthundar

Jag vill här skriva ett inlägg om klickerträning och framgångarna med att använda belöningar istället för bestraffning, även med jakthundar.

Motståndare mot klickerträning verkar mest rädda att tappa kontrollen över sina hundar om de inte “visar vem som bestämmer/är flockledaren” i hemmet. Med det menas oftast att hunden ska lyda blint i alla situationer. Ingen hänsyn tas till hunden som individ, som kan ha rädslor eller helt enkelt ha en egen vilja till sakers vara eller icke vara. Tron att all “olydnad” från hundens sida beror på “bristande ledarskap” och att “återtagande av ledarskapet” är den enda boten tycks råda.

Här vill jag visa på motsatsen!

Klickerträning är inte en enda träningsmetod. Det finns sannolikt lika många varianter av klickerträning som det finns klickertränare. Grunden i Klickerträning är att man använder sig av positiv förstärkning (belöningar), negativt straff (att ta bort belöning eller möjligheten till belöning) och utsläckning (att låta bli att belöna).

Belöningar kan vara alla aktiviteter som hunden är villig att jobba för. Enligt Premacks princip kan beteenden med större sannolikhet förstärka beteenden som är mindre sannolika. Vilken aktivitet som är mest sannolik är inte statiskt, utan ändras under hela hundens liv (påverkas bland annat av förstärkning och straff) och varierar från situation till situation. Om alla belöningar var godis eller kunde stoppas i fickan hade ju alla hundägare haft full kontroll på sina hundar.

Du belönar så att de beteenden som du tycker om (sitta, gå fot, komma på inkallning) blir förutsättningar för att hunden ska få göra aktiviteter som han tycker ännu bättre om (att jaga, springa lös, nosa på promenaden eller leka). Beteenden som du inte tycker om, som att jaga efter fågel och rådjur på egen hand, låter du inte hunden få chansen att göra/öva på. Antingen får du ha kontroll på hunden eller så får du ha kontroll på förstärkarna.

En klok sak jag läste är:

Många har ett stort behov av att släppa hunden lös för att se vad som händer. Om du är osäker på vad som kommer att hända, borde du kanske behålla kopplet på. Kom ihåg att du alltid har ett val, det är vi som har domesticerat hunden, tagit den in i våra hem och det är vi som i stort sett bestämmer vad hunden får vara med om – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera!” (Klickerklok.se)

En instruktör sa till mig tidigt att “du kan sällan lära hunden vad du inte vill att den ska göra, du kan däremot lära den vad du vill att den ska göra istället i samma situation“. Ja det är faktiskt så enkelt.

Hundar som tigger, hoppar för uppmärksamhet, stannar och väntar på dina signaler i viltspåret slutar ofta med det om beteendet inte leder till något. Ignorerar du hunden i dessa lägen “släcks” beteendet sakta ut.

Huvudspåret är att man i klickerträning spelar på hundens egen initiativförmåga. Människan har så lätt för att ta på sig ansvaret och hjälpa och visa hunden vad den ska göra hela tiden. Det gör ofta hunden hjälplös. Låt hunden istället använda hela sin intelligens. Det gör den dessutom tröttare och nöjdare genom att den fått en uppgift/ett jobb som den klarat att lösa. Du kommer att märka att du kan ställa högre krav på vad hunden ska göra när den verkligen förstår vad du förväntar dig. En hund som blir bestraffad slutar ofta att ta egna initiativ, även när du själv önskar att den gör det (som under jakten) av rädsla för att bli bestraffad. Du skapar själv osäkerheten hos hunden. Bestraffning behöver inte betyda enbart fysisk smärta. Obehag, skrämsel eller utstängdhet kan vara minst lika förstärkande för hunden när det gäller bestraffning. Du tar ifrån hunden sin initiativförmåga och kreativitet. Gör en hund som vågar prova alltid rätt? Nej, men där kan du snabbare förstärka det hunden faktiskt gör som är i rätt riktning och hunden lär sig snabbare vad som förväntas och vad som lönar sig.

Det viktigaste att komma ihåg är att det inte är DU som bestämmer vad som är obehagligt eller hur bestraffningen uppfattas av hunden. Det är HUNDEN som avgör hur rädd och avståndstagande den blir mot DIG pga bestraffningen. Det du anser vara en mindre/ofarlig bestraffning kan hunden mycket väl bli otroligt rädd av. Ser skillnaden bara på Alf och Theo. Höjer man rösten åt Alf så kryper han ihop medan Theo knappt lyssnar om man inte ropar åt honom (säkert pga tidigare ägare som skrikit på honom). Se hunden som individ!

Klicker är en belöningsmarkör på ett systematiskt sätt. Inte bara klicker kan användas som belöningsmarkör. Man kan även använda annat som hunden ser som viktigt. Det kan vara beröm eller nya kommandon som är associerade med någonting hunden vill ha, t ex för en fågelhund blir vittring en viktig betingad förstärkare. Det som hunden gör när han får vittring av vilt kommer ofta att bli förstärkt.

Klickerträning baserar sig på inlärningspsykologi och observerbara faktorer. Det finns alltså vetenskapligt belägg för hur klickerträning fungerar. Det är konsekvenserna (förstärkning eller straff) som får hunden att ändra sitt beteende, inte kommandon, mutor eller hot som kommer innan beteendet.

Att vi baserar oss på inlärningspsykologi och inte på etologi eller teorier om vad hunden tänker om oss eller om momentet, är ofta en källa till förvirring i diskussioner. Ofta är inte skillnaden mellan olika träningsmetoder så stora, det är förklaringsmodellerna som gör att folk lever i olika värdar och pratar förbi varandra. Jag måste poängtera att vi inte alls förnekar att hundar kan tänka och vi använder oss ofta av etologisk kunskap när det gäller val av träningsstrategi. Förändring av beteende på individnivå förklaras dock bäst av inlärningspsykologin“. (klickerklok.se)

        

Klickerträning leder till att hunden får erfarenhet av att den själv kan påverka sin omgivning för att få tillgång till det han vill ha. Han gör det inte för att han tvingas utan för att han får fördelar och utdelning vilket ger hunden kontroll. Den största stressande faktorn för en hund är okontrollerbarheten vilket ofta bestraffning leder till. Hunden har ingen kontroll över bestraffningens styrka, inte heller på när och om den kommer. Det ger en otrygg och oförutsägbar situation. Om en klickertränad hund gör “fel” så uteblir bara belöningen, inget annat negativt kommer att drabba hunden och din relation med hunden kommer därför inte att ta skada.

Klickerträning handlar inte om att hunden ska gissa helt fritt, vilket bara leder till frustration. Det är viktigt att ta alla inlärningsmoment i små steg, dela upp och sätta ihop delarna när hunden är redo. Upprepning är viktigt i början innan man går vidare så att hunden verkligen förstått vad som ger belöning. Tydliga målsättningar, kriterier, god timing och regler för träningen ger det resultat du vill ha. Att klicka och belöna “till höger och vänster” ger inget resultat. Du får det du förstärker. Du vill ha en hund som upprepar det du belönar, oavsett om det är aktiva eller passiva beteenden. En lydnadshund får gå med högre förväntan på belöning, medan en jakthund belönas för avslappning och stadighet.

Med större kunskap kommer också insikten om att viljestyrda beteende, oasvsett om de tränas med belöning eller med olika former av obehag, aldrig kommer att bli 100% pålitliga. Det är konsekvenserna som påverkar sannolikheten för att hunden gör som vi har tänkt. Träna inte tills hunden blir allt för trött. Sluta när den fortfarande har lust och vilja. Vill du stå och vänta tills hunden gör fel och korrigera det, eller vill du belöna hunden medan den fortfarande gör rätt? Vilket tror du leder vidare vid nästa träningspass?

Det brukar gå ganska snabbt när hunden upptäcker att ni faktiskt vill samma sak och att han får göra det den själv vill, om han bara gör det du vill först. På vägen mot målet måste du antingen ha kontroll på hunden eller kontroll på belöningarna. Du har alltid ett val – sätt dig inte i situationer som du inte kan hantera.

När det kommer till jakthundar har man en fördel av att  döda föremål är något helt annat än vilt.  Vilt är en mycket mer effektiv belöning än godbitar/leksak. På det sättet har den som håller på med jakthundar en fördel. Belöningen i skogen blir mycket starkare och viljan att göra rätt för att få sin belöning hög. Det gäller att öka svårighetsgraden försiktigt. Samtidigt får man inte vara rädd för att utmana hunden och ständigt kräva mer och mer avancerad självkontroll. Man får inte bli förutsägbar, utan överraska hunden när man höjer kriterierna. Man behöver inte alltid visa hunden vilket föremål man kastar. Ditt uppförande, användning av visselpipa och skott hjälper också till att sudda ut gränserna mellan träning och äkta situationer.
Instinkter är ett begrepp som ofta används som en bortförklaring när hunden inte gör som vi har tänkt oss. Instinkter är ett föråldrat begrepp inom vetenskapen. Hos hunden som är en relativt högt utvecklad art, är det inte bara tal om fasta beteendemönster, utan om medfödda beteendedrag som i allra högsta grad låter sig påverkas av förstärkning och straff. Om vi erkänner att vi kan påverka hundens beteende med hjälp av korrigeringar innebär det att vi också kan påverka det med belöningar. Samtidigt får vi inte glömma att hundens stressnivå också spelar en väsentlig roll. Många situationer på kort tid för en ung hund ökar risken för att hunden gör fel“. (Klickerklok.se)

Jag hoppas detta inspirerar fler att faktiskt ta till sig och lära nytt. Att göra “som man alltid har gjort” leder ju bara till samma resultat som man alltid har fått. Att ständigt utveckla sig, prova nya vägar, analysera och ta del av kunskapsutvecklingen leder till nya insikter, bättre resultat och framföra allt utveckling.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Våld är alltid en sämre lösning

Så kloka ord jag mötte i denna artikel om våld mot hästarna inom ridsporten. Läs hela artikeln här.

Våld är alltid en sämre lösning än den “rätta” lösningen, men det är ofta mycket svårt att hitta “rätt” lösning utan tillräcklig kunskap och erfarenhet“.

Huvudet på spiken så att säga!

En annan orsak till våld mot hästar är vad min vän Emelie Cajsdotter kallar “omvänd empati”. Alltså att tillfoga hästen den smärta och det obehag du känner att den har gett dig, genom sin handling eller dåliga prestation. I situationer där vi hoppas och förväntar oss en prestation av vår häst, som inte blir vad vi önskat oss, kan frustrationen orsaka att ryttare tycker att det är rättvist att påföra hästen smärta. Smärta som är lika med eller överstiger den dåliga känsla, eller den psykiska smärta, som han eller hon menar att hästen är skuld till.
Denna bestraffning är obegriplig för hästen och leder bara till andra problem, vilket en oerfaren ryttare eller tränare ännu inte har förstått. (Annars skulle denne inte ha straffat hästen.)

Det här tror jag är precis som många hundägare gör. Man “straffar” hunden för den egna frustrationen! Det är bara kunskap som kan råda bot på detta. Man kan aldrig kommunicera genom våld då våldet omöjliggör inlärning hos den andra parten. Det är också våld att hota och skrämmas, alltså inte bara slag/sparkar osv. Men att stå lutad över en hund och gapa åt den är hotfullt och att skrämma hunden genom att sparka mot den (även om intentionen inte är att träffa) är lika oacceptabelt.

Jag vill också ställa den etiska frågan: Vad har vi för rätt och ansvar när vi tvingar igenom vår vilja på en annan individ. Är detta motiverat genom ägande?”

Ännu klokare slutsats! Så fantastiskt kul att läsa att även hästsporten börjar reagera och reflektera över vad man gör och konsekvenserna av det. Bara för att hästen är större och starkare behöver man inte använda våld. Djur är samarbetsvilliga i och med att vi redan har övertaget då vi styr och kontrollerar deras grundläggande behov så som mat, vila, utevistelse, värme osv.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"