Att lyssna med ögonen

Djur kommunicerar med oss hela tiden. Bara för att de inte använder våra ord eller kan uttrycka sig så vi förstår tydligt så betyder det inte att dom inte “pratar” med oss.

Theo är väldigt tydlig i sitt lilla taxspråk. När han är missnöjd med vart vi går eller med att vara i koppel så lägger han sig ner. Det första jag gör är ju så klart att kolla att han inte har skadat sig. Men när den lilla proceduren är över så kan man konstatera att det inte är något fel på honom. Han vill bara inte, just idag:

Har han ont så visar han det tydligt. Han hade inte ont (klämmer å känner igenom honom och när vi stannar så vill han gärna dra igång världens busryck med den andra taxen), han var inte trött (eftersom vi bara kom 100 m från huset) och det var inte särskilt varmt. Theo gillar inte att vara i koppel. Han kan sätta sig ner, blänga på kopplet å puffa med nosen på kopplet som att han säger “men ta bort snöret då”. Så uteslutning gör att det inte är fel på honom, han vill bara inte gå denna väg denna dag. Han följer gärna med när vi går åt rätt håll (ofta hemåt eller ut på någon spännande stig). Detta är samma kväll:

Om jag skulle utgå från att han gjorde detta för att “jävlas” eller straffa mig så skulle jag kanske dra med honom, rycka i honom, skälla på honom osv. Men om jag istället tänker att han försöker kommunicera sitt missnöje med något så kan jag istället välja att (efter att först konstatera att han inte är skadad) locka med honom (genom godis, lek eller välja en annan väg), vända om å gå åt det håll han vill eller stanna en stund med honom där han är. Theo gillar att bara sitta och titta på saker även om det råkar vara att han stannar mitt på vägen.

Min tanke när folk tycker de måste vara bestämda, tydliga eller visa vem som bestämmer över sin hund (mitt “favorit” uttryck bland de som inte kommunicerar med hundar utan kör diktatorstil) är sorg. Så sorgligt att hunden inte får kommunicera, inte bli lyssnad på. Att hunden inte alltid kan få sin vilja fram, som att vi inte alltid vänder om för att Theo vill de, är inte detsamma som att inte lyssna. Men man kan hantera situationen på ett sätt som inte kräver att man rycker i hunden, skäller på hunden, bestraffar hunden, nyper hunden, släpar hunden osv.

Det finns vänligare sätt att lösa en situation på om man bara lyssnar med ögonen! Hunden kommunicerar hela tiden.

Nog om det. Här kommer en film på havsörnarna (ja den är kort typ 10 sekunder lång och man ser bara en svart prick men det är mäktiga fåglar som måste förevigas då det är första gångerna som jag ser dom så nära)som håller till ovanför oss. Känns sådär med dem så nära. Ängarna är bakom vårt hus. Just denna örn blev jagad av någon annan, mindre, rovfågel.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

2 svar på ”Att lyssna med ögonen

  1. Man kan inte säga annat än att Theo är mycket tydlig i sin kommunikation 🙂 . I första filmen ett tydligt nixpix, den här vägen får jag ingen feeling för alls. Den andra filmen, skitnöjd tax med svansen på topp!

Lämna ett svar till Matte Sofia Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.