Rätt utrustning i hundträning/inlärning

Denna bild är fri att dela och är gjord av en kvinna som heter Eileen Anderson.

proper-equipment

Med den vill hon visa att när man jämför metoder och utrustning ska man fråga sig hur de fungerar när de används korrekt. Att använda chockhalsband eller prongs/stackles (som så klart är förbjudna i Sverige) så jobbar man med smärta och obehag och förändrar beteendet genom flykt eller undvikande. Så gäller ju även för andra träningsmetoder tänker jag. Att skrika på sin hund, rycka i hunden (med eller utan stryphalsband) osv har ju lite samma effekt – hunden vill fly och/eller gör allt för att undvika situationen (ägaren i det fallet också som orsakar smärtan/obehaget).

Om man frågar sig när tränar vi hund så kan jag se att jag ofta glömmer bort att alla beteenden i vardagen förstärker jag eller försvagar jag genom hur jag reagerar på hunden. Så hunden lär sig under dygnets alla timmar tillsammans med oss. Ofta fokuserar i alla fall jag mina förberedelser till “ett träningspass”. Sen glömmer jag bort att de lär sig lika mycket i vardagen av hur jag är. Så att säga att man inte använder strypkoppel i hundträning (på klubben eller tävling) men sedan använder det i vardagen men ryck och skrik, är ju lika illa.

Jag har själv ett problemområde jag måste jobba på hemma i vardagen. Det är framför allt när de sätter igång och skäller som tokar för till synes ingenting. Min första reaktion är att säga “ja det är bra nu jag hörde” eller be dom komma och göra något annat. Funkar ibland. Men vissa gånger står Theo kvar å kan gapa i 10 minuter om man inte gör något. Han kan till och med komma till mig när jag ber honom komma men han skäller fortfarande som en tok! När jag ledsnar å känner att inget annat funkar så ropar jag till “tyst nu!” eller “Lyssna då” för att få hans uppmärksamhet. Det funkar och han blir tyst, då ger jag ett alternativt beteende och säger alltid bra. Men Theo kan som sagt fortsätta skälla som en dåre fast jag bett honom göra något annat. Här måste jag lägga upp en plan å förbereda mig bättre så det inte blir reaktionen att ropa till åt honom. Det hjälper ju sällan situationen och jag vill inte vara en sån som ropar åt mina hundar. Det bara blir en reflex hos mig när dom inte lyssnar.

Då försöker jag påminna mig och detta kloka blogginlägg som handlar om mental ridning/hur tyst kan du tala med din häst? – ponnymammans blogg.

Det är inget flum med det här. Innan vi “hör” en tanke i vårt huvud har vi redan tänkt den, och en reflex har på en millisekund gått ut i vår kropp, som omedvetet gör en mikrorörelse.

Även om hjälperna är helt osynliga så finns de där. Och hästen uppfattar dem.
Så lite kan alltså behövas för att nå fram till en häst.
Med det i medvetandet blir ridningen mjukare, vänligare och mer i samförstånd.
Att upptäcka detta kan vara lite omtumlande. Man kan uppleva att man gått omkring och skrikit i en megafon hela tiden. Helt i onödan.
Det mesta vi gör med hästen kan ske med mindre bokstäver, mindre åthävor. Vi kan bli mer finstämda och samstämda.

Det är precis likadant med hundarna. Vi behöver inte ta i, vi kan viska och de förstår oss. Vi behöver bara träna oss själva i att använda små bokstäver! Att använda små bokstäver har inget med svagt ledarskap att göra. Det har med kommunikation, samspel och relation att göra. Vi ger förutsättningar för en tydligare kommunikation med mindre hjälper vilket i sig gör dig till en bättre ledare (om du vill definiera dig som en sådan).

Vi människor har så lätt att höja rösten när någon inte förstår, som att de inte hörde oss första gången. Någonsin räckt upp handen i ett klassrum och frågat läraren “hur menar du?” och bara fått en upprepning av det läraren sa, fast i ett högre tonläge?
Det handlar kanske inte om att jag inte hörde – jag förstod inte vad läraren sa – då hjälper det inte att höja rösten, hen får helt enkelt förklara på ett annat sätt. Att anpassa hur man ger information och på vilket sätt kan förändra mycket i hur hunden uppfattar träningssituationen/vardagssituationen.

Något att fundera kring i alla fall. 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

6 svar på ”Rätt utrustning i hundträning/inlärning

  1. Jag försöker tänka såhär: att alltid försöka i god tid förbereda min hund innan det löser ut. Men vi har två svåra situationer där jag som matte kan bli frustrerad, jag skäller inte på honom men han känner ju av det. Det är pipet när förväntningarna blir för höga, det är främst när vi gömmer saker och när vi tränar på hundkurs. Han har ett jäkla annama. Men det som har hjälpt är när vi gömmer saker att gå där ifrån så fort han piper och belöna med varsegod när han sitter tyst och väntar. På träning vid passivitet så frågade jag min instruktör om det var ok om vi går lite åt sidan och bara leker som belöning för han varit lugn en liten stund då fick jag till svar att jag fick göra det och bara fokusera på min hund istället för att kolla på de andra( vi tränar ju också men får coachning ). jag tror alla har vi svårigheter och vi alla gör fel ibland men jag anser nog sedan jag började sträva efter att arbeta belönings baserat. Vi sätter fortfarande gränser men vi bråkar inte när vi sätter gränser.

    • Ja nog har vi alla våra egna problemområden. Jag gillar dock förstärkningstänket – jag får det beteende jag förstärker. Så försöker hela tiden bli bättre. Bloggen är ett sätt för mig att påminna mig själv när jag har jobbiga dagar, att det finns hopp.

  2. Jag tycker att det är ursvårt att bryta när Herr Pudel kommer igång att skälla när vi exempelvis får besök (några skall är ok, men sen vill jag ha tyst). Där blir det en del höjda tonlägen från min sida måste jag erkänna och de hjälper förstås bara för stunden och absolut inte i längden. Men säkert skulle jag komma längre om jag aktivt jobbade på skall- och tystkommando och sedan “beväpnade” ( 🙂 ) mig med klicker och godis när vi får besök (istället för med den sura rösten).

    • Ja precis så är det för oss också. Vill hitta andra sätt men vet inte riktigt hur…

      • Om din hund blir så upprörd på hundar människor så långtid som 10 minuter skulle jag öka avståndet. Om det är vid ute vid tomten finns det någon möjlighet att ge hunden möjlighet att komma ifrån en bit från staketet, för jag tror det är svårt att få hunden att sluta vakta skälla om de är på tomten eftersom de vinner varenda gång då personer alltid går därifrån. Tänkte som ett tips!

        • Det här är inomhus. Ute funkar det bättre. Där har dom lärt sig att grannbarnen får låta. Det enda dom inte riktigt tål är grannens Golden Retriever 😉

Lämna ett svar till Malin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.