Om rasen

HUR ÄR EN TAX?

De flesta människor, hundägare som icke hundägare, har en historia eller minne om taxar. Många vi möter pratar om de envisa, tjuriga, egensinniga hundarna som man bara inte kunde sluta älska, andra om sura, bitande hundar. De flesta är dock rörande överens om en punkt – taxar är inte särskilt smarta och går inte att träna.

Så brukar det låta bland dom vi möter. Nu råkar det vara så att taxar är mycket smarta och framför allt lättlärda, tro det eller ej! De är hejjare på att räkna nu, lösa problem och samarbeta. Men de kräver ju rätt lön för mödan! Problemet med dålig inlärning/uppfostran sitter hos ägaren, en ägare som inte hittat rätt lön för jobbet. En tax gör inget gratis. Men dumma är de absolut inte!

Det är klart att aveln spelat en stor roll i att forma taxen till den hund den är idag. En äldre variant, för en 30-40 år sedan, var säkert en hårdare jakthund, en bandhund som hölls i lina/hundgård ute mestadelen av tiden. En svårtränad hund på grund av ett mycket starkt psyke. Idag har man avlat fram ett mildare sinne men taxen har kvar sin egen vilja och ska ha en envishet utöver det vanliga. De är ju faktiskt jakthundar och då kan man inte ge upp när man möter en grävling i gryt. Man kör på och ger sig inte.

Att taxen har ett rykte om sig att bitas stämmer säkert i många fall. En jakthund ska ha snabba reflexer, annars kan den dö. En grythund kan bita först och fråga sen. En egenskap som kan rädda den ur ett gryt med en förbannad räv. Därför ska man inte överraska hunden t ex när den sover. En annan myt gällande bitande är att ”man ska kunna ta ifrån hunden mat/ben utan att den gör något”. Det tycker jag är en sanning med modifikation. Ja det finns en säkerhetsaspekt – om hunden får tag i något giftigt. Men det har inget med ledarskap/dominans att göra – att man ska gå å plocka i maten för att visa att man är ledare. Har man gett hunden mat så ska hunden få äta i fred. Flockmedlemmar rör inte i andra hundars mat. Ska du ta nåt av hunden – kör byteshandel.

Se så fint samspel du kan ha med din tax! Underbara älskade taxar 🙂 Samarbete, glädje och kärlek skapas genom positiva träningsmetoder och en trygghet i att inget ont kan hända när jag är med husse/matte. Det förstår man snabbt genom att bestraffa, gorma eller skrika på hunden.

RASFAKTA 

FCI är den internationella hundorganisationen som på franska heter Fédération Cynologique Internationale. Syftet med FCI är att bevaka och främja frågor som rör tamhundar och hundsport.

FCI godkänner och registrerar vilka hundraser som kan betraktas som rastypiska och rasrena samt fastställer vilken rasstandard som ska gälla för dessa raser. Det sker genom att ett visst land tilldelas ansvaret för en viss hundras standard. När man talar om en hundras ursprungsland menar man det land som FCI utsett att ansvara för standarden, vilket inte nödvändigtvis är detsamma som det historiskt korrekta ursprunget.

FCI har delat in hundraserna i olika rasgrupper, vilket har betydelse vid hundutställningar och tävlingar i olika hundsporter. De olika rasgrupperna hittar du här. FCI legitimerar internationella domare, fastställer utställningsregler och övervakar internationella utställningar och tävlingar.

Taxen tillhör rasgrupp 4 – Taxar

Historik

Taxens ursprungsland/hemland är Tyskland och rasen ska ha uppstått och renodlats från lågbenta tyska stövare. Taxen, i tysktalande länder kallad Dachshund eller Teckel, är känd sedan medeltiden då det från stövare fortlöpande avlats fram hundar speciellt lämpade för grytjakt. Från dessa kortbenta hundar härstammar taxen, erkänd som en av de mest mångsidiga och användbara jakthundsraserna. De första taxarna i Sverige var allround-jakthundar, men kom att alltmer bli specialiserade som grythundar och långsamt drivande hundar. Svenska Taxklubben grundades 1901.

Användningsområde

Taxen är en mångsidig jakthund. I samband med ökningen av rådjursstammen i Sverige under 40-talet uppstod behovet av små, långsamdrivande hundar och taxen utvecklades till en populär rådjursspecialist. Även om intresset för grytjakt i Sverige minskat betydligt får vi inte glömma att många av rasens särdrag och formatet framavlats för att få en användbar grythund. De flesta taxar är framförallt trevliga familjemedlemmar och det är en av världens mest spridda hundraser.

Hälsa

Taxen är en förhållandevis frisk ras och blir ofta mycket gammal. Svenska Taxklubben verkar för att rasens uppfödare ska bedriva avel på mentalt och fysiskt friska och sunda hundar. Diskbråck och liknande ryggproblem drabbar taxar oftare än andra raser. Taxuppfödarna har fokus på att det är den sjukdom som är viktigast att ta hänsyn till i avelsarbetet. Man undviker att använda taxar med ryggproblem i aveln och följer den forskning som sker inom området. PRA (ögonsjukdom) förekommer.

Egenskaper / Mentalitet

Taxen är till sin natur vänlig med ett jämnt temperament, varken nervös eller aggressiv. Rasen är en passionerad, uthållig och energisk jakthund med utmärkt näsa. En tax ska alltid utstråla mod och självsäkerhet samt vara envis och energisk. Dessa egenskaper gör också taxen till en mycket uppskattad sällskapshund. De långhåriga varianterna och dvärg- och kanintaxar har ofta inte så utpräglade jaktegenskaper.

Storlek och utseende

De har korta ben, långsträckt kroppsform, kraftigt käkparti med välutvecklat bett, vilket är viktigt för en grythund. Rasen förekommer i tre olika storlekar där bröstomfånget avgör vilken variant den tillhör. Kanintax med bröstomfång upp till 30 cm och en vikt på ca 3–4 kg. Dvärgtax har ett bröstomfång på 30–35 cm och väger ca 4–6 kg. Normaltax har ett bröstomfång över 35 cm och ska helst inte väga över 9 kg. Rasen förekommer också i tre olika hårlag; kort-, sträv- och långhårig. De vanligaste färgerna är svart med tanteckning, rödbrun eller viltfärgad.

Pälsvård

Pälsen på den korthåriga taxen ska vara kort, tät, glänsande och slätt åtliggande. Den kräver ingen särskild skötsel. Pälsen på den långhåriga taxen ska borstas och kammas med jämna mellanrum så att tovor inte bildas där håret är extra långt. Den strävhåriga varianten har en päls som behöver trimmas. Pälsen består av två lager; täckhår och underull. Ju fortare valpen/unghundens päls växer, desto tidigare bör den ses över första gången. I praktiken kan det handla om 5–6 månaders ålder. Pälsen ska inte klippas.

Övrigt

Ta reda på rasens egenskaper genom att läsa litteratur om taxen och besök gärna rasklubbens webbplats där information finns om taxen och klubbens verksamhet. Man kan också ta del av resultat från prov och utställningar.

Källa: Svenska kennelklubben

Här hittar ni Svenska taxklubbens RAS (Rasspecifika avelsstrategin)

RAS

Här hittar ni omdömen från taxägare på ett hundforum:

Omdömen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *