Varför har man kvar hunden?

Jag möter ofta en person som har en stor svart hund, på ca 30 kg. Deras promenader ser inte trevliga ut. Hunden går och lufsar bredvid sin ägare men personen rycker och sliter i kopplet hela tiden. Hunden har en tunn strypkedja på sig.

Om man försöker se det ur hundens perspektiv: Personen tar ut hunden på en promenad. Hunden följer med och tycker antagligen om att vara ute, som de flesta hundar gör. Hunden får många intryck, syn, hörsel, lukt osv. En hund på promenad vill uppleva saker inte ta sig från A till B. Det är nog min uppfattning i alla fall. Hunden intresserar sig för dessa intryck och dofter – som hundar gör – men får aldrig en förvarning om att det inte är tillåtet just då. Hunden får en lukt i nosen, man ser huvudet vända sig, nosen vädrar och öronen åker lite framåt. Precis när hunden gör detta och är på väg att ta ett kliv åt sidan – fattar personen tag i kopplet med båda händerna och rycker så att denna stora hund (i mina ögon vars hund väger 9 kg) lättar från backen och trycks mot henne.

Hur ska hunden tolka detta? Hen ger ingen förvarning om att hunden inte bör gå fram. Hen ger ingen förvarning om att de ändrar tempo, bara ska passera eller stannar. Vid ett tillfälle stod de stilla och hunden luktade på något. Jag tror personen pratade i telefon men det vet jag inte säkert. Plötsligt kommer dubbelfattningen på kopplet och ett kraftigt ryck framåt – hen vill fortsätta gå. Hade hen inte kunnat locka på hunden, visa att ”nu är vi klara och ska gå vidare”. Att få ett fint koppelgående kommer inte av sig självt, man behöver träna in det, engagera sig. Kan ju inte vara bra för personen heller att hela tiden behöva ta i så mycket.

Jag tycker detta är grymt orättvist mot hunden! Ska hunden gå som en rälsbuss klistrad i sin ägare hela tiden? Och om det nu är det man strävar efter – kan man inte LÄRA hunden det då istället för att jämt jämt jämt slita? Jag undrar helt ärligt om denna person ens tycker om sin hund? Varför har man kvar hunden då hen verkar så himla missnöjd med den hela tiden. Jag möter dem så pass ofta att detta måste vara deras vardagliga promenader. Att man tappar fattningen vid något tillfälle eller har en dålig dag kan säkert hända oss alla. Det är dock stor skillnad på att konstant leva sitt liv med en oförutsägbar ägare som bara bestraffar och rycker i kopplet hela tiden. Hunden ger ju upp till slut – det spelar ju ingen roll vad den försöker med eftersom den inte kan koppla ihop koppelryckningarna med något särskilt beteende. Det rycks ju för 100 olika orsaker och olika tillfällen.

Äger man en stor och stark hund så behöver man ju ha kontrollen över hunden. Jag anser dock inte att man får kontroll på hunden genom detta förhållningssätt. Snarare väcker man ju en osäkerhet och ett motstånd hos hunden mot att samarbeta med sin ägare. Vem vill vara kompis med nån som ger en obehag/skada?

Jag är glad att jag hittills inte mött dom med mina hundar för jag tror inte den hunden mår så bra. Jag mår lite dåligt när jag möter vissa hundägare just på det sätt dom behandlar sina hundar. Varför skriver jag om det här? Kanske för att förhoppningsvis få folk att tänka efter om hur andra kan uppfatta dem, kanske för att få någon att reflektera över sitt eget förhållande till sin hund och fundera över om man vill fortsätta på det sättet. Jag hoppas att hundägare som upplever problem söker hjälp av professionella.

Kopplet – i mina ögon – är en säkerhetslina, inte ett uppfostringsredskap.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundträningens nyårslöfte

Jag anser att människan idag har tillgång till ny kunskap om hur inlärning och psykologi fungerar att det är rent av oetiskt att använda metoder som vissa TV kändisar använder sig av.

Vi vet bättre. Vi kan göra bättre. 

Jag anser att positiv förstärkning är det enda etiska sättet att träna hund. Lyckas man inte beror det på människan, inte hunden eller metoden. Timing är svårt när det gäller belöning.

Håller man sitt sinne öppet och om man ödmjuk inför att man själv alltid kan lära sig att bli bättre och inte skylla på hunden kommer man långt.

Jag är inte perfekt, jag har svårt att göra rätt ibland men jag lär mig, jag är nyfiken och jag blir bättre och bättre för varje dag. Mitt mål är att aldrig använda någon form av tvång, skrämsel, smärta eller obehag mot mina hundar. Inte ens med rösten. För jag vet bättre.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Det nya synsättet

Eller ska man kalla det ”nya”? En del kallar det sunt förnuft. Men positiv förstärkning (R+) är så mycket mer effektivt och framför allt det etiska sättet att uppfostra sin hund.

Läste en klok sak på fb ( i en stängd grupp tyvärr):

Vad är det då som Cecar Millan, Barbro Börjesson och de andra tränarna gör som inte är bra?

Hundprofeter och universalmetoder poppar upp som svampar ur jorden och programmen blir alltfler. Det ska gå snabbt, vara enkelt och bli bra TV. Besvärliga djur blir förbluffande lydiga på bara några timmar. Men är det så enkelt?

Nej, säger flera experter som nu varnar för metoderna. På sikt kan vissa av hundtränarnas metoder skapa rädda och aggressiva hundar, problemen kan förvärras eller nya kan uppstå. Metoderna är oetiska och onödiga säger Anders Hallgren som är känd som världens första hundpsykolog som introducerade så kallade mjuka träningsmetoder.

Kerstin Malm, fil doktor i etologi med inriktning på hunddjurs beteende anser att programmen är farliga eftersom de förmedlar ett synsätt där man inte bryr sig om hunden mår utan bara att ägarna snabbt ska få resultat.

Vad är det då som som inte är bra? – Man korrigerar ett beteende utan att ta reda på varför hunden gör som den gör. Kanske har den ont eller är rädd? Många av metoderna bygger på bestraffningar, antingen genom smärta eller genom skrämsel. Hunden ska utsättas för något den tycker är obehagligt när den gör fel, man straffar till exempel när den skäller, biter sönder saker, drar i kopplet och gör utfall mot mötande hundar, säger Anders Hallgren.

Straffen kan se ut på olika sätt, ryck i kopplet är den vanligaste formen. Vanligt är också att ägaren uppmanas ta i kraftigare med rösten när man fyar, att kasta saker efter hunden, gärna sådant som låter, och att trycka ned hunden på marken. Straff kan ge effekt på kort sikt men på lång sikt har det ingen effekt och det visar flera undersökningar. Endast om straffet är chockartat, till exempel en elchock, kan det ge effekt för beteendet även på lång sikt men då får man antagligen andra problem som bygger på post­traumatisk stress, säger Anders Hallgren.

Han påpekar att ett straff inte påverkar vad hunden vill göra, bara vad den vågar göra och minnet av straff bleknar snabbt. – Antingen återkommer problemet, eller så dyker det upp nya, vilket ägaren ofta möter med mer straff och så är en straffkarusell igång, som stegras alltmer. Förutom fysiska skador hunden kan få av till exempel ryck i kopplet så kan den blir rädd för obehaget, rädd för ägaren och undergiven. Kommer straffet inte på sekunden rätt kan hunden dessutom ha svårt att förstå vad den gjorde för fel.

På sikt kan den straffade hunden få en känsla av att sakna kontroll över sitt liv och bli passiviserad, säger Anders Hallgren.

Kerstin Malm, fil doktor i etologi förklarar att den straffade hunden kan bli svår att få en bra och förtroendefull kontakt med och den kan få problem att umgås med andra hundar. – Det här kan dessutom leda till att hunden blir otrygg och osäker, vilket är en vanlig orsak till aggressivitet. Har straffet dessutom gjort ont är det ytterligare en orsak till att den blir aggressiv, säger hon.

Det största problemet med programmen tycker Kerstin Malm är de grundläggande värderingar om hundar som programmen förmedlar. – Synsättet är att en hund är till för oss människor och den ska lyda för att vi säger det och då spelar det ingen roll varför hunden gör som den gör eller hur den mår, säger hon. Att vissa saker som visas i programmen är okej gör det egentligen bara värre eftersom det gör det svårare att se igenom vad de egentligen står för.

Hur ska man då göra om ens hund har ett annat beteende som man inte vill att den ska ha? – Ta reda på varför hunden beter sig som den gör. Det kan finnas många orsaker till exempel att hunden är ensam och inaktiv alldeles för lång tid varje dygn. En vanlig orsak till aggressiva hundar är smärta. Självklart behöver hunden lära sig hur den ska bete sig när den lever med oss människor men det finns effektiva metoder där hunden lär sig utan att den behöver känna obehag. Tänk efter hur du önskar att hunden ska bete sig och belöna det önskade beteendet istället för att bestraffa det oönskade beteendet.

Visa vad hunden ska göra, börja i tid och förebygg problem. Så kallade mjuka träningsmetoder ska inte innebära en låt­gå mentalitet, det är bara ett annat sätt att gå tillväga. Det viktiga är att komma ihåg att beteendeändringar tar tid! Det finns inga quickfix som håller i längden om man vill ha en hund som mår bra.

– En nära och tillitsfull relation gör din hund mer motiverad att lyssna på dig. En sådan relation får du bara om du spenderar mycket tid med din hund och eftersträvar förståelse och ömsesidig respekt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu börjar forskningen komma fram i TV

Äntligen börjar forskningsbaserad hundkunskap synas i media. Tyvärr finns det fortfarande allt för många program där människor med egna teorier baserad på åsikter får hålla låda. Okunskapen är stor i att läsa av hundens kroppsspråk i alla dessa valpprogram, köpa-hund-program eller hund-hjälpar-program.

För den som vill basera sin hundkunskap på forskning och beprövad metod har dock SVT börjat visa lite mer kloka inslag.

Per Jensen

Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet. Dominans är inte någon bra modell för hundhållning och stöds inte av forskningen. Hunden är utformad för att kunna leva socialt tillsammans med människor. Dominansmodellen bygger på en idé om att hundar skulle ha ett behov av att leva i samma typ av hierkarkier som vargar. Men vi har gjort om vargarna väldigt mycket och hunden har ett helt annat socialt beteende än vargen. Nu är hundar helt anpassade att leva socialt med människor. En varg förstår inte vad du gör när du pekar, men en hund tittar direkt i handens riktning. Det gör inte ens våra nära släktingar schimpanserna. En genomsnittlig hund kan till skillnad från vargen lära sig 165 ord.”

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Sista träffen på flockhanteringskurs fortsättning

Ja då hade vi vår sista träff på flockhanteringskurs fortsättning igår. Vi gjorde lite övningar utomhus, att med kroppsspråket få hundarna att gå bakom utan att träna förbi. Sen hundmöte i bäckmörker! Tänk att alla hundarna klarade det! Helt otroligt bra 🙂

Är så glad för min tidiga födelsedagspresent av husse – en varseljacka! Knallgul med reflexer, såna som vägarbetare har på sig. Man syns bra.

Vi fick också prova dirigera fem dagishundar och frökens hund genom en slalombana. Mycket svårare fast ändå inte så stor skillnad. Det gäller bara att få med alla. Sen fick vi reflektera lite och fick även ett fint diplom och några personliga ord som var mycket fint. Så kul att gå kurs för en sån duktig instruktör som man verkligen känner förtroende för. Vi skulle önska det kom en flockhanteringskurs – avancerad 😀

Så vad har jag fått med mig mest av under kursen:
– Prata mindre! (SILVERTEJP)
– Gör det inte för lätt och inte för svårt (en filmläxa som fick bra kritik av fröken som vi ska jobba vidare med)
– nyttiga övningar gällande mitt eget kroppsspråk (att vara mer medveten)
– Vänlig inbjudan! Oj så bra övning och vilket gensvar av Theo! Det ska vi använda istället för att tjata inkallning 🙂
– Fortsätta ge Alf utrymme och Theo närmare vid hundmöten
– Dämpa Theo och ge Alf mer utrymme
– Att inte ta för givet att hundarna kan eller förstår allting utan instruktioner (en övning där vi fick leda varandra med ögonbindel runt en bana)
– Att vänlighet kommer längst
– Alla bra övningar i dom bra böckerna som ingick i kursen. Framför allt att tänka mycket på de lugnande signalerna som alla hundar har och använder sig av för att kommunicera med oss hela tiden och att lära sig använda dom för att lugna och få fokus på den riktiga uppgiften.
– Sluta dalta med Theos svammelskällande – visa godis och säga ”se vad du missar”. Han är ju smart och lär sig snabbt vad som lönar sig för att få bra betalt.

Jag fick beröm för att jag kan se de individuella behoven som mina hundar har, att de inte är på samma sätt eller behöver samma saker. Det tar jag också med mig. Sen alla fina kommentarer jag fått på mina filmläxor.

Tack till alla som var med! Hoppas vi ses igen 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nya läxor flockhanteringskurs fortsättning

Ja då har jag filmat lite igen. Först bjuder jag på en film där jag förstör för mig själv, vilket jag inser i samma sekund som jag gör det…

Har försökt få Alf att vilja leka mer istället för att belöna med godis. Men så gav jag en godis istället när han inte ville komma tillbaka. Tror ni han ville leka mer när han visste att jag hade små korvbitar i fickan? 🙁 Nå man lär sig av sina misstag. Totalkatastrof.

Läxa: Välja en övning från boken ”Kroppsspråk för hundägare”.
Målsättning: Få båda att vara på samma sida, få dem att följa med några steg framåt och vända mot mig.
Kriterier: någorlunda samlade, fokus på mig (klara störningen som uppstod av grannhundarna)
Verktyg: kroppsspråket (övningen från boken) och små bitar krov.
Resultatet: Till sist fick vi till det 🙂

Och så övningen ”En vänlig inbjudan”:

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad skadar sporten?

En bra debattartikel gällande ridningen och dess utövande men kunde lika gärna omsättas till hundsport. Läs artikeln här.

Mitt eget svar på frågan om ryttarna gör fel är i stället att om man är mån om att ridsporten ska framstå som en sport där man tränar och tävlar tillsammans med hästarna, där hästarna tillskrivs den respekt och den hänsyn som tillkommer djur som gör det möjligt för människor att vinna prestigefyllda tävlingar – ja, då borde man inte vilja rida på sätt som ser brutala ut för så många åskådare. Bilderna visar alltför ofta konfliktbeteenden från hästarnas sida, och tecken på disharmoni mellan häst och ryttare”.

Jag anser att vi alltid bör hålla debatten om djurvälfärd levande. Sociala medier gör idag att fler reagerar, fler kan delta och fler engageras i viktiga frågor.

Eftersom djurskydd är ett politikområde är det inte ryttarens ensak hur hästens välfärd är vid ridning. Om stora delar av publiken uppfattar att systemet runt ryttarna inte i tillräcklig grad tar ansvar för hästvälfärden, då är det oundvikligt att enskilda ryttares ridning diskuteras. För att kunna diskutera vilken ridning som är okej och vilken ridning som inte är det, måste vi kunna peka på exempel. De exemplen är naturligtvis enskilda ryttare.
Gör då alla vi som diskuterar bilderna fel? Mitt svar är nej. Dels är det i praktiken omöjligt att förhindra en debatt om något som engagerar så många som ridsport och hästvälfärd. Dels är det en väldigt underlig tanke att det skulle vara fel att diskutera”.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Skillnad på muta och belöning

När man nämner att man jobbar med belöningsbaserad träning får man ofta höra att man ”mutar” hunden till att göra saker. Hunden blir beroende av mutan för att utföra något. Brukar vara samma människor som vidhåller att ”hunden ska veta sin plats” och ”hunden ska göra det jag säger för att jag säger det”. Ju mer jag läser och förstår om positiva, belöningsbaserade träningsmetoder så förstår jag att man behöver färre regler och ramar eftersom man har en relation med hunden. Man behöver inte tala om för hunden vad den får och inte får göra hela tiden. Det behövs helt enkelt inte för hunden försöker aldrig ta över eller dominera oss.

Så för att klargöra skillnaden mellan att muta hunden och att belöna hunden:

Muta = att visa en godbit/leksak/belöning och sedan be hunden göra nåt. Hunden kommer då inte tänka så mycket själv utan om mutan är tillräckligt hög så utförs beteendet. Man kan använda mutor för att starta/påbörja ett beteende men det ska vara högst kortvarigt.

Belöning = du ber hunden göra något, när den utfört beteendet får den en belöning. Detta träningssätt bygger på att hunden förstår att det alltid kommer en belöning efter utförandet och att belöningen kommer att vara tillräckligt intressant för att göra något. Vad som är tillräckligt intressant och ”värt det” är olika i olika situationer, man får prova sig fram.

Du skulle inte själv arbeta åt din arbetsgivare gratis, du förväntar dig en lön. Om du anstränger dig extra på jobbet så förväntar du dig din grundlön (som du vet kommer varje månad) men kanske även en bonus av något slag? En löneförhöjning. Så bör vi tänka med hundar också. I svårare situationer krävs det högre lön för utfört arbete.

Läs gärna detta braiga inlägg om hundträning. Läs inlägget här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"