Ämnen som handlar om hundar generellt.

Koppeltvång eller inte?

Nu är det den tiden på året som vi hundägare måste ha koll på. Nu råder skyldighet att hålla extra uppsikt när man tar med sig hunden ut i naturen.

Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt”.

Det är ju så att även annan tid måste hunden vara under sån uppsikt och lydnad att den aldrig förföljer, stressar eller dödar vilda djur. Det verkar dock ständigt dyka upp en diskussion om huruvida detta är ett ”koppeltvång” eller inte. Min åsikt: spelar det någon roll? Håll hunden kopplad! Enklast för alla. Jag upplever att många har en övertro på sin hund eller på sin egen förmåga att kommunicera/styra sin hund. Och det gäller inte bara i skogen utan efter cykelvägar, i stan och efter vägar. En del hundägare verkar ha en slapp syn på hundägandet där det räcker med att hojta ”Han är snäll!!!” när hunden sätter av mot någon mötande. Ett jävla otyg.

Naturvårdsverkets tolkning av lagen är att om en hund ska hindras från att springa lös måste den i de allra flesta fall hållas i koppel. Det är bara extremt väldresserade hundar som kan få gå lösa under tiden den 1 mars till den 20 augusti. I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Du behöver ha sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel. Ordet ”kopplingstvång” eller ”koppeltvång” finns däremot inte i lagstiftningen, förutom i rennäringslagen som i vissa fall kräver att hundar hålls i band eller instängda.

Lagens syfte är att skydda de vilda djuren, både däggdjur och fåglar, under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande”. Källa: Naturvårdsverket

Även en icke-jagande hund kan få vittring eller råka stöta upp ett djur. En nyfiken hund kan störa om den kommer för nära. De flesta hundraser har förmåga att bita ihjäl/allvarligt skada vilda djur om den kommer tillräckligt nära. En del djur dör av stressen rent av.

Så respektera barnkammaren i skogen som råder nu. Låt inte din hund störa. Olyckor kan hända, men de tycks hända vissa hundägare oftare än andra. Undrar om det kan bero på hur förberedd man som hundägare är, hur förutseende man kan vara och kontrollera utrustning/stängsel osv… Tja bara en tanke…

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att engagera sig i rasklubbens arbete

De flesta vet att jag varit engagerad i rasklubben för taxar (Övre norrlands taxklubb) i några år. Klev av mitt styrelseuppdrag för ett år sedan pga privata skäl (husbygget från helvetet som tog all tid och kraft bland annat). Har nu erbjudit mig att kliva på lite sidospår i rasklubben, så jag ändå finns kvar men inte har något direkt styrelseuppdrag. Det är spännande, lärorikt men framför allt skapar man väldigt fina kontakter med nya människor som delar ens intresse. Det bästa av allt är att ålder inte spelar någon roll, det märks inte ens om någon är 15 år och en annan 45 år. Har man samma intresse så pratar man samma språk, delar samma kärlek för sina hundar och deltar i samma aktiviteter på lika villkor.

Har funderat på att skriva en motion till (nästa års) årsmöte. Har dock aldrig formulerat en motion innan så får klura lite på detta. Kanske behöver få med mig några fler medlemmar också. Jag tycker det är viktigt att engagera sig i rasklubbens arbete av flera orsaker. Dels för att klubben ska fortsätta vara aktiv och med mina idéer kan jag ju vara med och forma klubbens arbete. Så klart har inte alla möjlighet att ta på sig styrelseuppdrag eller vara funktionärer i perioder i livet. Men om och när man kan så är det bra om man erbjuder sig att ställa upp. Ju fler som ställer upp desto mindre jobb per person så att säga.

Vill med detta inlägg hylla alla ideella krafter, alla funktionärer, styrelsemedlemmar, aktiva och engagerade medlemmar vars tid och arbetsinsats är den viktigaste faktorn för att aktiviteter ska bli av!

Man behöver inte alltid hålla med om alla beslut eller andra medlemmars åsikter, men man kan alltid respektera detsamma. Vi lever i en demokrati, där inte alla får sin vilja igenom men där alla ska bli lyssnade på (vilket inte är det samma som att få sin vilja igenom!) och där allas åsikter ska respekteras. Det kan vara frustrerande ibland om man har en stark vilja i en fråga men som vuxna, tänkande, intelligenta individer måste vi kunna uppträda därefter. Så gör någon glad idag – ge positiv feedback till en funktionär/styrelseledamot/medlem som gjort nåt bra för din klubb. Pass it forward.

Vi har deltagit vid viltspårprov, grytträning och utställning under årens lopp.

Alf på utställning i Ökx

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Bara en hund?

Ibland säger folk: ” det är bara en hund,” eller… det är mycket pengar för bara en hund.”
De ser den, tiden och pengarna för en hund, och de förstår inte.
Timme efter timme, och mitt enda sällskap är bara en hund.
Några av mina mest STOLTA stunder var med ”bara en hund”, och även några av mina SORGLIGASTE ögonblick kom ”bara med en hund”.
Men under de mörka dagarna var det en MILD beröring av ”bara en hund” som gjorde mig STARK och MOTIVERAD att fortsätta framåt.
”Bara en hund” ger mig ren VÄNSKAP, TILLIT och perfekt LYCKA.
”Bara en hund” ger mig medlidande och tålamod, vilket gör mig till en bättre människa.
”Bara med en hund” kommer jag upp tidigt, tar långa promenader, och ser fram emot framtiden.
För såna som mig är det inte ” bara en hund.”

Mina hundar är en förklaring av alla hopp och drömmar för framtiden, många lyckliga minnen från det förflutna, och den rena glädjen för nuet.💞💞💞

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om något händer dig

Har du funderat på vad som händer med dina husdjur om något händer dig? Vem får meddelande om att något hänt dig och kan ta hand om dina husdjur? Vem finns där och kan ta hand om dom om något hänt?

Kanske inte något man funderar på varje dag men tyvärr så är det något man bör tänka på i förväg, för när något väl har hänt är det inte så enkelt som man kan tro. Sjukvård och kommun (socialtjänst, hemtjänst osv) har sekretess vilket i många fall hindrar personal från att dels ta reda på om du har husdjur och framför allt meddela någon som kan åka och ta hand om dem. Är du inte kontaktbar eller inte i möjligt skick att förmedla dig eller inte i stunden tänker på dina djur i första hand så vem får då veta detta?

Har i mitt yrke stött på detta problem några gånger, där det framkommit att det finns djur men personen inte gett sitt samtycke till att kontakta någon anhörig eller helt enkelt inte kunnat säga att de har djur förrän långt senare.

Om ett djur omhändertas av polis efter beslut av t ex länsstyrelsen (om man måste ta sig in i en bostad t ex) så förstår jag det som att man förlorar äganderätten till djuret? Frågan är om polis/länsstyrelse fattar beslut om omhändertagande om ägaren t ex pga sjukdom inte kan ta hand om sina djur.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gulligt eller upprörande?

Tja vad ska man säga. Nu cirkulerar en video på nätet där ägaren (?) satt ögonfransar på sin chihuahua. Är det gulligt eller upprörande?

Jag tycker det säger mycket om vilken syn man har på sitt husdjur, hur man behandlar det och framföra allt ”klär ut det”. Att även hundar kan behöva kläder råder det inget tvivel om, i vissa klimat. Men hör ögonfransar till vad en hund kan behöva ha i sin garderob? Jag tycker inte det! Blir ganska ledsen att se detta. Vilken syn har man på vad djuret har för egna behov, känslor eller värdighet?

Hunden förstår inte vad som sker – varför den blir utklädd. Den tar med största sannolikhet ingen fysisk skada av detta (om inte limmet på något sätt skapar obehag/allergi). Men har vi människor rätt att utsätta våra djur för saker dom inte förstår eller har nytta av bara för att det roar oss? Ska djuren finnas där för att roa oss? Kan hunden välja att inte delta?

Förtydligande:

Jag tycker inte att detta är okej! Jag tycker inte att man klär ut eller roar sig på hundens bekostnad i någon form oavsett om hunden lider eller inte. Vi människor måste bli mycket mer ödmjuka inför den makt vi tagit på oss som världens överhuvuden.

Vad tycker du?

Uppdatering:

Fick även höra att man i bland annat Ryssland tatuerar t ex nakenkatter! Människor är sjuka!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Värmevarning!

Nu verkar vädret ha vänt och Norrbotten har varmt och soligt medan södra delarna har regn och lite svalare väder.

Värmen är ju härlig men åter igen – LÄMNA ALDRIG HUNDEN I BILEN!

Det går tydligen inte att förmedla detta för många gånger. Polisen har redan fått in flera samtal om djur i varma bilar och går ut med varning. När ska folk lära sig?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hunden och skallet

Läst ett mycket intressant och för oss aktuellt inlägg. Om hundars behov av att få skälla och uttrycka sig. Läs hela inlägget här.

Carro skriver bland annat:

Överdriven vokalisering är en vanlig sak hundägare söker hjälp för. Och med all rätt. Vem vill bo med eller bredvid en gaphals? Är skallsalvorna orsakade av stress, överdriven vakt eller rädsla, är vikten att söka hjälp än större. Men rätt ofta tystas hundar in absurdum och utan egentlig orsak. Tidigt, tidigt får de lära sig att knipa käft. Att inte yttra sig på ett för hunden fullt naturligt vis. Det kan gå bra ändå. Men för vissa blir ”tysta leken hela livet” påfrestande och en del hundar kan börja rikta sin uppdämda frustration till andra frustrationstömmande aktiviteter, som att gräva upp ett potatisland, möblera om i vardagsrummet, jaga sin svans, tugga sönder en dörrpost eller virka girlanger av kopplet på promenaden.”

Vår Theo är ju en skällmaskin utan dess like. Han skäller när han är glad, när han är stressad, när han är orolig, när han tuggar på ben osv. Vi vet att det beror på stress och att han är på sin vakt. Vi gör det klassiska misstaget att snällt be honom vara tyst ett par gånger och när det inte funkar så ropar man tyst åt honom. Som om det skulle hjälpa. Jag försöker avleda honom och jag ser att han många gånger när han väl tystnar kommer och vill krypa upp nära. Sen skriker han rakt ut om Alf börjar skälla före honom. Herrejävlar det låter som att någon dödar katten ibland!

För honom handlar det om stressreducering och att lära sig att ta det lugnt. Nu är vi i en ny miljö eftersom vi flyttat till huset. Han behöver få lära sig alla ljud och acceptera att det leker barn och grannhundar utan att han måste skälla.

Jag har inget emot att han skäller i sig. Men jag önskade att han skulle bli tyst när man säger ”nu räcker det”. Theo kan skälla i flera minuter innan man får honom lugn.

Han får gärna skälla när man leker det gör inget, även om hans volym är på högsta. Han skäller av förväntan när man ska träna med honom och man får köra korta pass för att inte skallet ska stressa upp honom ännu mer.

Det har fungerat bra att jobba med hans självförtroende, balans och nosework. Han är säkert lite understimulerad nu då vi har mycket att fixa i och kring huset. Theo har ett inrutat liv med tydliga rutiner. Han har lärt sig sova hela natten utan att vakna och vanka (även om det kan hända nån enstaka gång). Han har lärt sig att gå undan och vila på dagen och kan då snarka, vilket han inte klarade av när han kom till oss. Då var han vaken 100 % av tiden vi var vakna. Sov knappt på natten.

Men så klart måste vi ta tag i träningen av detta och få ner honom i varv. Att skälla på honom gör sällan något gott men tyvärr efter 5 minuters skällande och inga andra strategier fungerar så ropar man och då blir han tyst (för stunden). Tips på bra övningar tas gärna emot 🙂

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att lyssna med ögonen

Djur kommunicerar med oss hela tiden. Bara för att de inte använder våra ord eller kan uttrycka sig så vi förstår tydligt så betyder det inte att dom inte ”pratar” med oss.

Theo är väldigt tydlig i sitt lilla taxspråk. När han är missnöjd med vart vi går eller med att vara i koppel så lägger han sig ner. Det första jag gör är ju så klart att kolla att han inte har skadat sig. Men när den lilla proceduren är över så kan man konstatera att det inte är något fel på honom. Han vill bara inte, just idag:

Har han ont så visar han det tydligt. Han hade inte ont (klämmer å känner igenom honom och när vi stannar så vill han gärna dra igång världens busryck med den andra taxen), han var inte trött (eftersom vi bara kom 100 m från huset) och det var inte särskilt varmt. Theo gillar inte att vara i koppel. Han kan sätta sig ner, blänga på kopplet å puffa med nosen på kopplet som att han säger ”men ta bort snöret då”. Så uteslutning gör att det inte är fel på honom, han vill bara inte gå denna väg denna dag. Han följer gärna med när vi går åt rätt håll (ofta hemåt eller ut på någon spännande stig). Detta är samma kväll:

Om jag skulle utgå från att han gjorde detta för att ”jävlas” eller straffa mig så skulle jag kanske dra med honom, rycka i honom, skälla på honom osv. Men om jag istället tänker att han försöker kommunicera sitt missnöje med något så kan jag istället välja att (efter att först konstatera att han inte är skadad) locka med honom (genom godis, lek eller välja en annan väg), vända om å gå åt det håll han vill eller stanna en stund med honom där han är. Theo gillar att bara sitta och titta på saker även om det råkar vara att han stannar mitt på vägen.

Min tanke när folk tycker de måste vara bestämda, tydliga eller visa vem som bestämmer över sin hund (mitt ”favorit” uttryck bland de som inte kommunicerar med hundar utan kör diktatorstil) är sorg. Så sorgligt att hunden inte får kommunicera, inte bli lyssnad på. Att hunden inte alltid kan få sin vilja fram, som att vi inte alltid vänder om för att Theo vill de, är inte detsamma som att inte lyssna. Men man kan hantera situationen på ett sätt som inte kräver att man rycker i hunden, skäller på hunden, bestraffar hunden, nyper hunden, släpar hunden osv.

Det finns vänligare sätt att lösa en situation på om man bara lyssnar med ögonen! Hunden kommunicerar hela tiden.

Nog om det. Här kommer en film på havsörnarna (ja den är kort typ 10 sekunder lång och man ser bara en svart prick men det är mäktiga fåglar som måste förevigas då det är första gångerna som jag ser dom så nära)som håller till ovanför oss. Känns sådär med dem så nära. Ängarna är bakom vårt hus. Just denna örn blev jagad av någon annan, mindre, rovfågel.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Är vi hundägare korkade?

En skribent i Expressen går till attack och kallar hundägare för korkade. Läs hela artikeln här.

SKK har uppgett att hunden har gått från sällskap till fullvärdig familjemedlem och frågan är då om vi i samband med det blir korkade? Att man släpper på regler och respekt för omgivningen då hunden som familjemedlem inte hålls lika hårt längre?

Själv ser jag mina hundar som familjemedlemmar. Men jag är fullständigt medveten om att de är hundar och inte barn eller något annat. Mitt ansvar som hundägare är att:

  • Plocka upp efter hunden
  • Hålla min hund under sådan uppsikt att den inte orsakar olägenheten för andra
  • Hålla hunden kopplad då den inte får jaga eller förfölja vilt
  • Respektera att hundar inte får följa med över allt och att alla inte vill hälsa på min hund
  • Att min hund är mitt ansvar, jag ansvarar för de skador som min hund orsakar på saker, personer eller andra djur
  • Sköta om hunden så den inte utsätts för lidande och se till att den får nödvändig vård
  • Uppfostra min hund med sådana metoder som främjar relation, tillit och inlärning och inte utsätta hunden för obehag eller skrämma/göra illa den

Har det blivit ett ”vi och dom” tänkande mellan hundägare och icke-hundägare? I så fall är det mycket tråkigt. Skribenten påtalar att inte alla hundägare missköter sig men att många (merparten?) gör det.

Så klart innebär att ökat antal hundar i samhället fler konfrontationer och fler situationer som en nybliven eller okunnig hundägare inte klarar av. Det är alltid tråkigt och det skapar dålig stämning för alla.

Jag tycker dock att i de flesta fall så fungerar det bra att ha hund i samhället. Så länge jag tar ansvar för min hund och DU tar ansvar för DIN hund eller DINA barn. Sen kan vi hjälpas åt att lära varandra vad som fungerar och inte.

Istället för polarisering kan vi väl försöka hjälpa varandra? Sprida kunskap till de som vill skaffa hund om hur de gör det klokaste valet och att folk tänker till innan de skaffar hunden – har jag råd/tid/ork/lust med det arbete som krävs?

Strängare djurskyddslagar för de som missköter sina djur och för de som låter djuren springa lösa och skada andra/andra djur. Mer tydlighet i hur olika träningsmetoder påverkar djuren. Jag tror att många TV program framtvingar en helt annan inställning till hundträning än man tidigare haft, då man kanske med mer sunt förnuft löste situationer. Idag ska det ”hyschas” och ”pyschas” å ryckas i koppel och kastas skramlande burkar på hundar. Leder knappast till en väluppfostrad hund.

Har hundägare blivit mer korkade?

  • Upplever mer hat mot oss hundägare än problem med hundar (50%, 5 Votes)
  • Ja, jag upplevde färre problem för några år sedan (20%, 2 Votes)
  • Ja, men inte det beror på fler hundägare i städerna (10%, 1 Votes)
  • Ja, hundar får göra som de vill idag utan ramar (10%, 1 Votes)
  • Nej, Inte där jag bor (10%, 1 Votes)
  • Nej, men jag gillar ändå inte hundar (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 10

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Naturliga rörelser

Är det fler än jag som önskar att man fick se fler bilder från utställningar där hunden visas med löst hängande koppel? Det flödar in bilder i olika sammanhang från hundshowernas hundshower – Crufts. Bilder och filmer diskuteras flitigt. Är det djurplågeri? Kan en schäfer verkligen vinna BIS eller är de  som ras helt förstörda? Är hundarna glada eller stressade? Tvingas dom till ett onaturligt inomhusliv eller får de vara hundar utanför konkurrensen?

Det har ju diskuterats tidigare och för något år sedan kom ett förtydligande från SKK om att reglerna gällande utställningar är sådana att hunden ska visas med sina naturliga rörelser. En hund som hängs upp i kopplet kan knappast visas i naturliga rörelser.

När ska utställningsvärlden ta till sig och agera? Det måste vara oerhört påfrestande och smärtsamt med dessa tunna koppel högt uppe under hakan. Jag har inget emot utställningar som sådana, det har varit trevliga tillställningar för oss människor. Man träffar likasinnade, får råd och stöd. Men kan upplevas något stressande för många hundar. Där kan man ju dock som ägare göra mycket genom att avskärma med tält/bur/gå ifrån och vara med hunden i lugn och ro.

Värsta kommentaren jag hört när jag påtalat detta var att ”hunden vilade ju hakan mot kopplet”. Men snälla någon, hunden vilar inte hakan mot kopplet när hundens hela huvud hålls upp i en helt onaturlig ställning där det smala kopplet sitter bakom käken.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"