Ämnen som handlar om hundar generellt.

Free the ”Galgos”

Viktigt ämne som vi alla Hundägare kan ha åsikter om! Stoppa djurplågeriet och kräv att dessa länder uppdaterar sin syn på djur från slit och slängprylar till tänkande och kännande individer!

Ibland måste vi se hemska bilder och förstå att världen inte alltid är så vacker för att vi ska bli förbannade och agera! Min vän och hennes hundar vill förändra – stötta dom! #freethegalgos

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Efterlysningarna har börjat

Nyårsdagen 1 januari 2019. Jag har redan sett flera efterlysningar av bortsprungna hundar nu på morgonen. Sen även otroligt tragisk hästolycka där skrämda hästar rusat ut i trafiken och en tvingats avlivas på plats.

Snälla människor håll era hundar i koppel även dagarna efter nyår. Det är tyvärr inte bara på 12 slaget det smälls och även en tidigare orädd hund kan bli skrämd! Det är inte värt att chansa.

Såg även någon som tagit med sin hund igår till fyrverkerierna i stan 🙁 Vilken behållning har hunden av det? Fulla människor överallt som inte ser var de går och på det smällare och fyrverkerier. Nä tänk om! Lämna hunden hemma!

Vi kom hem till två glada taxar igår. Vi åkte in till stan för att se kommunens fyrverkerier. Själv är jag för ett förbud för privatpersoner eftersom gemene man saknar vett och sans. Våra hundar har inte reagerat tidigare så därför vågade vi lämna dom själva inomhus, välrastade och aktiverade. Vi hade fördraget alla fönster, TV stod på och lamporna var tända. Våra grannar skjuter inte raketer heller så därav kändes det tryggt att lämna dom en stund. Hade det smällt mycket härikring hade vi inte lämnat dom ensamma.

Hoppas alla bortsprungna djur kommer hem välbehållna. Hur det går för de vilda djuren, ja det kan vi ju bara gissa.

Den här bilden föreslås visa vilda fåglar som flyr i panik när nyårsfyrverkerierna sätter igång. Se bilden här.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om att överskatta sin förmåga

Läste en intressant artikel som bekräftar något jag själv tycker mig ha observerat. Läs den här.

Handlar åter igen om ridning men som med mycket går det att applicera på andra fenomen. En ny studie visar att hästfolk överskattar sin förmåga vilket går ut över hästarnas välmående.

Forskarna drar slutsatsen att hästfolk har en övertro på sin egen kompetens, lite av ett uppblåst självförtroende utan att inse att de saknar kunskap. Detta fenomen kallas i forskarvärlden Dunning-Kruger-effekten, i korthet “den som är inkompetent är också oförmögen att förstå att denne är inkompetent”.

Vad får då detta för betydelse för hästsektorn menar forskarna. De menar att det är en väckarklocka som har påverkan på hästarnas väl och ve och deras säkerhet när hästmänniskor tror sig kunna mer än de kan.”

Allt för ofta har man sett ryttare med det ena bettet märkligare än det andra, den ena hjälptygeln efter den andra och jag har många gånger funderat på om personen på hästen ens vet vad sakerna har för funktion och hur de används? Samma fenomen när föräldrar köper häst åt sin älskade unge, utan att själva kunna särskilt mycket. Ungen får betsla på hästen ”coola” bett men har barnet en endaste aning om hur bettet inverkar eller hur hjälptygeln fungerar? Felanvänd utrustning är en stor källa till skada, obehag och problembeteenden vill jag hävda.

Samma grej gäller ju även inom andra sporter. Har man en övertro på sin egen kunskap (eller felaktigt tolkar sin egen åsikt som fakta) så är det ofta djuret som drabbas. Alla dessa träningsmetoder (eller redskap för den delen) för ditt å datt som utgår efter en persons egen tolkning av något istället för fakta om hur inlärning och beteendeträning fungerar. Om du inte förstår hur ett redskap fungerar och på vilka grunder det används (eller i många fall inte borde användas alls pga. att effekten kommer ur skrämsel/chockverkan) så utsätter du djuret för vardaglig långvarig stress och dina tolkningar av att det ”fungerar” utgår från ditt mänskliga öga (att se att symtomen försvinner eller i många fall bara undantrycks) tills djuret en dag inte klarar av det längre och agerar ut på något sätt. ”Det small bara till” eller ”det kom utan förvarning” tror jag inte på… Det kom många signaler innan men om man tolkar djurens beteenden som ”problembeteenden” och inte kommunikation (som det egentligen är) så blir resultatet många gånger motsatsen till vad man önskade…

För att utvecklas inom ett område är det väsentligt att ha insikt om sin egen förmåga och prestation, det är en grundbult för alla som vill agera professionellt, oavsett ämne.”

Ja det tåls att fundera på – hur ärliga och öppna vågar vi vara om vår egen förmåga? Vågar vi se vår egen brist på kunskap?

Om vi skulle sluta tänka att det är ”fult” att visa sin okunskap eller be om hjälp och istället erbjuda hjälp istället för att kritisera. Om vi var öppna för andra människors kunskap (obs! Kunskap, inte åsikt/tyckande) så skulle nog fler djur få det bättre i vår omsorg…"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Koppeltvång eller inte?

Nu är det den tiden på året som vi hundägare måste ha koll på. Nu råder skyldighet att hålla extra uppsikt när man tar med sig hunden ut i naturen.

Under tiden 1 mars till 20 augusti måste du hålla din hund under extra stor uppsikt när ni är ute i naturen. Detta framgår av paragraf 16 i lagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter. Där står att hundar ska hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt”.

Det är ju så att även annan tid måste hunden vara under sån uppsikt och lydnad att den aldrig förföljer, stressar eller dödar vilda djur. Det verkar dock ständigt dyka upp en diskussion om huruvida detta är ett ”koppeltvång” eller inte. Min åsikt: spelar det någon roll? Håll hunden kopplad! Enklast för alla. Jag upplever att många har en övertro på sin hund eller på sin egen förmåga att kommunicera/styra sin hund. Och det gäller inte bara i skogen utan efter cykelvägar, i stan och efter vägar. En del hundägare verkar ha en slapp syn på hundägandet där det räcker med att hojta ”Han är snäll!!!” när hunden sätter av mot någon mötande. Ett jävla otyg.

Naturvårdsverkets tolkning av lagen är att om en hund ska hindras från att springa lös måste den i de allra flesta fall hållas i koppel. Det är bara extremt väldresserade hundar som kan få gå lösa under tiden den 1 mars till den 20 augusti. I praktiken får hunden, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Du behöver ha sådan kontroll över din hund att det motsvarar ett osynligt koppel. Ordet ”kopplingstvång” eller ”koppeltvång” finns däremot inte i lagstiftningen, förutom i rennäringslagen som i vissa fall kräver att hundar hålls i band eller instängda.

Lagens syfte är att skydda de vilda djuren, både däggdjur och fåglar, under den mest känsliga tiden när djuren får sina ungar. De marker som lagen syftar på är praktiskt taget all naturmark, även större parker och liknande”. Källa: Naturvårdsverket

Även en icke-jagande hund kan få vittring eller råka stöta upp ett djur. En nyfiken hund kan störa om den kommer för nära. De flesta hundraser har förmåga att bita ihjäl/allvarligt skada vilda djur om den kommer tillräckligt nära. En del djur dör av stressen rent av.

Så respektera barnkammaren i skogen som råder nu. Låt inte din hund störa. Olyckor kan hända, men de tycks hända vissa hundägare oftare än andra. Undrar om det kan bero på hur förberedd man som hundägare är, hur förutseende man kan vara och kontrollera utrustning/stängsel osv… Tja bara en tanke…"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att engagera sig i rasklubbens arbete

De flesta vet att jag varit engagerad i rasklubben för taxar (Övre norrlands taxklubb) i några år. Klev av mitt styrelseuppdrag för ett år sedan pga privata skäl (husbygget från helvetet som tog all tid och kraft bland annat). Har nu erbjudit mig att kliva på lite sidospår i rasklubben, så jag ändå finns kvar men inte har något direkt styrelseuppdrag. Det är spännande, lärorikt men framför allt skapar man väldigt fina kontakter med nya människor som delar ens intresse. Det bästa av allt är att ålder inte spelar någon roll, det märks inte ens om någon är 15 år och en annan 45 år. Har man samma intresse så pratar man samma språk, delar samma kärlek för sina hundar och deltar i samma aktiviteter på lika villkor.

Har funderat på att skriva en motion till (nästa års) årsmöte. Har dock aldrig formulerat en motion innan så får klura lite på detta. Kanske behöver få med mig några fler medlemmar också. Jag tycker det är viktigt att engagera sig i rasklubbens arbete av flera orsaker. Dels för att klubben ska fortsätta vara aktiv och med mina idéer kan jag ju vara med och forma klubbens arbete. Så klart har inte alla möjlighet att ta på sig styrelseuppdrag eller vara funktionärer i perioder i livet. Men om och när man kan så är det bra om man erbjuder sig att ställa upp. Ju fler som ställer upp desto mindre jobb per person så att säga.

Vill med detta inlägg hylla alla ideella krafter, alla funktionärer, styrelsemedlemmar, aktiva och engagerade medlemmar vars tid och arbetsinsats är den viktigaste faktorn för att aktiviteter ska bli av!

Man behöver inte alltid hålla med om alla beslut eller andra medlemmars åsikter, men man kan alltid respektera detsamma. Vi lever i en demokrati, där inte alla får sin vilja igenom men där alla ska bli lyssnade på (vilket inte är det samma som att få sin vilja igenom!) och där allas åsikter ska respekteras. Det kan vara frustrerande ibland om man har en stark vilja i en fråga men som vuxna, tänkande, intelligenta individer måste vi kunna uppträda därefter. Så gör någon glad idag – ge positiv feedback till en funktionär/styrelseledamot/medlem som gjort nåt bra för din klubb. Pass it forward.

Vi har deltagit vid viltspårprov, grytträning och utställning under årens lopp.

Alf på utställning i Ökx"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Bara en hund?

Ibland säger folk: ” det är bara en hund,” eller… det är mycket pengar för bara en hund.”
De ser den, tiden och pengarna för en hund, och de förstår inte.
Timme efter timme, och mitt enda sällskap är bara en hund.
Några av mina mest STOLTA stunder var med ”bara en hund”, och även några av mina SORGLIGASTE ögonblick kom ”bara med en hund”.
Men under de mörka dagarna var det en MILD beröring av ”bara en hund” som gjorde mig STARK och MOTIVERAD att fortsätta framåt.
”Bara en hund” ger mig ren VÄNSKAP, TILLIT och perfekt LYCKA.
”Bara en hund” ger mig medlidande och tålamod, vilket gör mig till en bättre människa.
”Bara med en hund” kommer jag upp tidigt, tar långa promenader, och ser fram emot framtiden.
För såna som mig är det inte ” bara en hund.”

Mina hundar är en förklaring av alla hopp och drömmar för framtiden, många lyckliga minnen från det förflutna, och den rena glädjen för nuet.???"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om något händer dig

Har du funderat på vad som händer med dina husdjur om något händer dig? Vem får meddelande om att något hänt dig och kan ta hand om dina husdjur? Vem finns där och kan ta hand om dom om något hänt?

Kanske inte något man funderar på varje dag men tyvärr så är det något man bör tänka på i förväg, för när något väl har hänt är det inte så enkelt som man kan tro. Sjukvård och kommun (socialtjänst, hemtjänst osv) har sekretess vilket i många fall hindrar personal från att dels ta reda på om du har husdjur och framför allt meddela någon som kan åka och ta hand om dem. Är du inte kontaktbar eller inte i möjligt skick att förmedla dig eller inte i stunden tänker på dina djur i första hand så vem får då veta detta?

Har i mitt yrke stött på detta problem några gånger, där det framkommit att det finns djur men personen inte gett sitt samtycke till att kontakta någon anhörig eller helt enkelt inte kunnat säga att de har djur förrän långt senare.

Om ett djur omhändertas av polis efter beslut av t ex länsstyrelsen (om man måste ta sig in i en bostad t ex) så förstår jag det som att man förlorar äganderätten till djuret? Frågan är om polis/länsstyrelse fattar beslut om omhändertagande om ägaren t ex pga sjukdom inte kan ta hand om sina djur."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Gulligt eller upprörande?

Tja vad ska man säga. Nu cirkulerar en video på nätet där ägaren (?) satt ögonfransar på sin chihuahua. Är det gulligt eller upprörande?

Jag tycker det säger mycket om vilken syn man har på sitt husdjur, hur man behandlar det och framföra allt ”klär ut det”. Att även hundar kan behöva kläder råder det inget tvivel om, i vissa klimat. Men hör ögonfransar till vad en hund kan behöva ha i sin garderob? Jag tycker inte det! Blir ganska ledsen att se detta. Vilken syn har man på vad djuret har för egna behov, känslor eller värdighet?

Hunden förstår inte vad som sker – varför den blir utklädd. Den tar med största sannolikhet ingen fysisk skada av detta (om inte limmet på något sätt skapar obehag/allergi). Men har vi människor rätt att utsätta våra djur för saker dom inte förstår eller har nytta av bara för att det roar oss? Ska djuren finnas där för att roa oss? Kan hunden välja att inte delta?

Förtydligande:

Jag tycker inte att detta är okej! Jag tycker inte att man klär ut eller roar sig på hundens bekostnad i någon form oavsett om hunden lider eller inte. Vi människor måste bli mycket mer ödmjuka inför den makt vi tagit på oss som världens överhuvuden.

Vad tycker du?

Uppdatering:

Fick även höra att man i bland annat Ryssland tatuerar t ex nakenkatter! Människor är sjuka!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Värmevarning!

Nu verkar vädret ha vänt och Norrbotten har varmt och soligt medan södra delarna har regn och lite svalare väder.

Värmen är ju härlig men åter igen – LÄMNA ALDRIG HUNDEN I BILEN!

Det går tydligen inte att förmedla detta för många gånger. Polisen har redan fått in flera samtal om djur i varma bilar och går ut med varning. När ska folk lära sig?"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hunden och skallet

Läst ett mycket intressant och för oss aktuellt inlägg. Om hundars behov av att få skälla och uttrycka sig. Läs hela inlägget här.

Carro skriver bland annat:

Överdriven vokalisering är en vanlig sak hundägare söker hjälp för. Och med all rätt. Vem vill bo med eller bredvid en gaphals? Är skallsalvorna orsakade av stress, överdriven vakt eller rädsla, är vikten att söka hjälp än större. Men rätt ofta tystas hundar in absurdum och utan egentlig orsak. Tidigt, tidigt får de lära sig att knipa käft. Att inte yttra sig på ett för hunden fullt naturligt vis. Det kan gå bra ändå. Men för vissa blir ”tysta leken hela livet” påfrestande och en del hundar kan börja rikta sin uppdämda frustration till andra frustrationstömmande aktiviteter, som att gräva upp ett potatisland, möblera om i vardagsrummet, jaga sin svans, tugga sönder en dörrpost eller virka girlanger av kopplet på promenaden.”

Vår Theo är ju en skällmaskin utan dess like. Han skäller när han är glad, när han är stressad, när han är orolig, när han tuggar på ben osv. Vi vet att det beror på stress och att han är på sin vakt. Vi gör det klassiska misstaget att snällt be honom vara tyst ett par gånger och när det inte funkar så ropar man tyst åt honom. Som om det skulle hjälpa. Jag försöker avleda honom och jag ser att han många gånger när han väl tystnar kommer och vill krypa upp nära. Sen skriker han rakt ut om Alf börjar skälla före honom. Herrejävlar det låter som att någon dödar katten ibland!

För honom handlar det om stressreducering och att lära sig att ta det lugnt. Nu är vi i en ny miljö eftersom vi flyttat till huset. Han behöver få lära sig alla ljud och acceptera att det leker barn och grannhundar utan att han måste skälla.

Jag har inget emot att han skäller i sig. Men jag önskade att han skulle bli tyst när man säger ”nu räcker det”. Theo kan skälla i flera minuter innan man får honom lugn.

Han får gärna skälla när man leker det gör inget, även om hans volym är på högsta. Han skäller av förväntan när man ska träna med honom och man får köra korta pass för att inte skallet ska stressa upp honom ännu mer.

Det har fungerat bra att jobba med hans självförtroende, balans och nosework. Han är säkert lite understimulerad nu då vi har mycket att fixa i och kring huset. Theo har ett inrutat liv med tydliga rutiner. Han har lärt sig sova hela natten utan att vakna och vanka (även om det kan hända nån enstaka gång). Han har lärt sig att gå undan och vila på dagen och kan då snarka, vilket han inte klarade av när han kom till oss. Då var han vaken 100 % av tiden vi var vakna. Sov knappt på natten.

Men så klart måste vi ta tag i träningen av detta och få ner honom i varv. Att skälla på honom gör sällan något gott men tyvärr efter 5 minuters skällande och inga andra strategier fungerar så ropar man och då blir han tyst (för stunden). Tips på bra övningar tas gärna emot :-)"The world is changed by your exampel, not by your opinion"