Diskussionsämnen från olika media.

Oerfarna ger varandra råd på nätet

Läste en intressant artikel från häsvärlden där man tittat lite närmare på vad som skrivs i olika forum på Internet. Läs hela artikeln här. Detta gäller i stort sätt alla ämnen på Internet skulle jag vilja säga.

Forskare från Högskolan i Borås och Högskolan i Skövde har studerat hur frågor om ryttarsäkerhet kommer till uttryck i sociala medier. Projektet visar bland annat hur viktigt det är att diskutera hur vi bedömer information från bloggar, Facebook-grupper och diskussionsforum.

Forskargruppen konstaterar att känslan för hästen ofta är en förvärvad och ”tyst” kunskap, som är svår att förmedla via sociala medier”.

Just det här tror jag är jätteviktigt – att det inte går att förmedla ”känslan” man har för sin hund. Då menar jag inte känslan att tycka om sin hund utan ”känslan” i hur man hanterar hund, känslan för att studera, läsa av, förstå, analysera och försöka förbättra kommunikationen med sin hund. Eller häst. Nu handlade studien specifikt hur man diskuterar frågan om säkerhet vid hästhantering och ridning.

I dag skaffar många hästintresserade personer egen häst, trots att de har relativt kort erfarenhet av både hästhantering och ridning. Övergången mellan ridskoleryttare och hästägare sker i många fall efter bara en kort vistelse på ridskolan. Ridskolan har ju för många av oss varit det ställe där säkerhetstänkandet har inpräntats i vårt medvetande”.

Stämmer väl väl in på hundägare också, många familjer skaffar hund utan att ha läst på, förstått vilka rasegenskaper hunden har, utan kunskap sedan tidigare om hundar, utan grundläggande kunskap om hunduppfostran. Man löser problemen efter som så att säga. Behöver inte vara fel, men d finns vissa risker med det.

Internet har ju förändrat mycket i våra liv. Många, ja stora flertalet människor finns i dag på sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram, forum, bloggar osv. Här får alla en plats, alla kan skriva om vad de vill, man kan lära av varandra och man kan lära andra. Här blandas nya inom ”branchen” med de som har lång erfarenhet, de med utbildning och de outbildade. Allt bara ett klick bort.

Aktiviteter på sociala medier handlar till stor del om kommunikation och interaktivitet. Användare av sociala medier utbyter snabbt erfarenheter med varandra genom att de läser, söker, skapar, informerar, förmedlar, stödjer och kritiserar.  
Mycket av användningen av sociala medier framhålls som positiv, inte minst då vi får tillgång till en stor mängd material och viktig kunskap. Samtidigt finns det många utmaningar. En utmaning handlar om att det kan vara svårt att bedöma olika påståendens tillförlitlighet”.

Källkritik fick jag lära mig om i skolan. Då handlade det om böcker men när jag kom upp på gymnasiet så hade även datorn kommit in i våra liv. Vi fick lära oss att titta på varifrån informationen kommer? Är det en faktastida, en nyhetssida, en privatpersons sida, ett företag osv. Vem skriver och vad har den för kunskap i området? Går uppgifterna att verifiera av andra som har kunskap inom området? EN källa kanske inte räcker för att ett påstående ska ha substans (vara sannolikt), då handlar det ofta om en egen teori eller en åsikt.

Ett exempel är att inom den engelska ridtraditionen betraktas utrustning som en förutsättning för kontroll och därmed säkerhet. Inom andra ridtraditioner är det snarare förtroendet mellan häst och ryttare som står för säkerheten och utrustning kan i stället ses som negativ. Här kan hätska diskussioner uppstå, när den mer traditionella synen på säkerhet utmanas av alternativa ridtraditioner”.

Känner så igen mig i detta, både från när jag ridit själv och från hundvärlden. Ofta i de två ytterligheterna ”snälla” och ”dumma”, ”köttbulledressyr” och ”traditionell skolning” osv. Som motsatser.

Bland dessa intensiva diskussioner, ställda frågor och givna svar, framkommer det tydligt i vår forskning att många av användarna – både de som ställde frågor och de som kommenterade eller svarade på frågorna – har begränsad erfarenhet av hästhantering och ridningI vårt material kunde vi se exempel på unga ryttare med unghästar som de skulle rida in själva. Utifrån frågor som ställdes om unghästar och inridning i sociala medier kunde vi utläsa att frågeställarna verkade oerfarna inför en så krävande uppgift. I flera fall framgick att de inte hade hjälp av någon tränare eller annan hästkunnig vuxen.
Flera som skrivit drog paralleller till hur de gjorde med andra husdjur som till exempel hundar, och någon frågade huruvida det var okej att ha hästen inne i köket. Frågorna visade på ganska grunda kunskaper om hästens beteende. De här exemplen illustrerar att diskussionerna i sig kan utgöra en säkerhetsrisk, eftersom det är svårt att skilja de goda råden från de farliga”.

Ja det här är så klassiskt. Många föräldrar vill vara snälla, ge deras barn sin högsta önskan om en egen häst. Med liten, eller ingen, egen kunskap överlåts allt ansvar på barnet för ett djur som kan väga några hundra kilo. Det är så viktigt att vuxna följer med barnen, lär sig och tar ansvar för vilket husdjur det än gäller. jag anser det vara högst oansvarigt att överlämna allt ansvar på ett barn, oavsett kunskapsnivån hos barnet och faktiskt åldern också. Kan en 16 åring som går gymnasiet bedöma och betala för t ex nödvändig veterinärvård?

Läs hela artikeln det kommer fram så mycket kloka saker, bland annat om att många projicerade sin egen rädsla och osäkerhet på hästen, istället för att diskutera sin egen rädsla. Djuren smittas ju i allra högsta grad av våra egna känslor och beteenden. Djur reagerar oftas bara på vad du själv ger ut. Är du lugn, stabil och trygg i en situation så har du mycket lättare att hantera djuret i den situationen. Är du snarare rädd och osäker så kan du skapa osäkerhet hos ditt husdjur också.

Ridning och hästhantering handlar mycket om tyst kunskap. Det som ofta kallas “en känsla för hästen”, eller mer allmänt “gott hästmannaskap” är kunskap som man förvärvat genom träning och erfarenhet – saker man inte kan läsa sig till.
Att förmedla den här typen av kunskap är en särskild utmaning i sociala medier. Sociala medier ger tillgång till ett hav av information och erfarenheter, men samtidigt är det viktigt att inse betydelsen av att kunna navigera och sålla i informationsflödet. Här står ridskolorna och tränarutbildningarna inför en stor utmaning. 
När barn och unga söker kunskap och svar på hästfrågor på nätet – i stället för från ridskolor, erfarna ryttare eller från vedertagna handböcker – borde kanske ridskolorna utbilda eleverna i hur de kan förhålla sig källkritiskt till hästrelaterad information som de når via de sociala medierna”.

Så lätt när man är ny att falla för alla goda råd. Som många andra säger: Googla aldrig på problem/sjukdomar, du har allting! Det finns svar på alla frågor, däremot så får man lika många svar som det finns människor som svarar. Hur ska man i allt detta veta vad som är goda råd och inte? Jag har själv fallit i fällan att lyssna på människor som jag trodde ville väl, när vi skaffade Alf. Det blev tokigt ibland och nu har vi lärt oss att göra om göra rätt. Det kommer säkert hända igen också men jag väljer att gå utbildningar/kurser för utbildade instruktörer där jag ändå vet att personen som förmedlar kunskapen har någon form av belägg för vad den säger.

Det är ett svårt men viktigt ämne. Själv har jag ju denna blogg. Jag är inte utbildad utan skriver utifrån mina egna tankar och kunskapsnivå. Försöker alltid förmedla detta i mina inlägg så ingen misstolkar och tror att jag har någon lösning eller sanning. Själv tycker jag ju att det jag gör fungerar, annars hade jag inte gjort det. Men det fungerar kanske inte för alla andra. Det finns givetvis ett visst bekräftelsebehov i detta. Tänk om någon följer mig, tycker mina råd är goda? Att få positiv bekräftelse på det man skriver kan ju också öka tror på sig själv. Bra eller dåligt?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hundattack i vårt område

Då har en ”pitbull” löpt amok utanför Coop där vi bor och går med våra hundar dagligen. Känns helt sjukt obehagligt. Tänker först och främst att denna stackars hund (som kan vara av vilken ras som helst men alla hundar som attackerar brukar kallas ”pitbull”), vad har den fått vara med om för att bli så rädd/aggressiv. Har den ont? Är den skadad? Hur mycket har ägarna varit dumma med den?

Jag tror det är en sjukt osäker hund, som ägarna antagligen har ”visat vem som bestämmer” ett antal gånger. När den sen hamnar i situationer som den finner obehagliga så går den till attack och försöker försvara sig. En osäker hund som uppfostras med våld blir osäker. En osäker hund har större risk för att bitas när den blir trängd eller rädd. Tråkigt att d är hunden som får lida i så fall och antagligen avlivas eftersom 5 personer blivit skadade.

Jag hoppas att ägaren straffas om det är så att det kan antas vara på ägarens ansvar som uppfostrat den med hårda metoder, dominansteorier och våld.

Annars måste det ju vara nåt sjukligt fel på hunden, typ tumör, blodpropp eller nåt. I så fall kan inte ägaren lastas men det är inte normalt för en hund att agera så. Om det nu är ”kamphund” så har de aldrig avlats på aggressivitet mot människor och därför tror jag d är ägaren som gjort den aggressiv, eller så är det sjukdom.

Nu kommer jag vara extra försiktig när jag går med hundarna. Vill inte möta någon sån misskött eller skadad hund. 🙁 Jag har läst om liknande attacker men då aldrig i det område vi har bott. Otäckt när det händer så nära.

Längtar till vi får vårt hus på landet! Hoppas vi inte möter några såna hundar där.

Läs nyheten här.

Har det varit någon hundattack i ditt bostadsområde?

  • Ja (73%, 8 Votes)
  • Nej (27%, 3 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 11

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Funderat på Robotgräsklippare?

Enligt en artikel i GT kan robotgräsklippare vara en fara för dina husdjur. Läs hela artikeln här.

Nu varnar en djurklinik för att antal skadade husdjur ökar kraftigt.
– Bladen skär sönder huden på husdjuret, säger Malin Jansson, djurvårdare.
(…)
Nu varnar Mjönäs djurklinik i Munkfors för att antalet hundar och katter som skadas av robotgräsklippare ökar kraftigt, vilket även VF har skrivit om.
– Djuren är nyfikna och går gärna fram och nosar på gräsklipparen. De vill kolla om det är något djur och sticker fram tassen, säger djurvårdaren Malin Jansson”.

Tänk även på andra djur, som t ex igelkottar osv om man tänker att man tar in sin egen hund när klipparen är i farten. Även grannens katt kanske kommer på besök.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Tänk till – Hjälp dom!

Hjärtat blöder när man får läsa hemska artiklar om hundar som farit illa och omhändertagits. Senast har Djurskyddet i Danmark omhändertagit ett stort antal hundar (Taxar) som farit väldigt illa. Läs mer här. Man kan bidra till vården av dessa fina hundar – läs hur här.

En vän skrev på en sida:

Vår och sommar är tiden när många vill ha valp. Tänk er för en extra gång innan ni köper valp, fundera om uppfödaren har en hundhållning som ni vill bidra till! Taxar är små, men hur många kan man ha utan att dom lider brist på kärlek, promenader och aktivering? Det senaste tragiska fallet i Danmark får i alla fall mig att gråta!

Så kloka ord! Kolla upp var hunden kommer ifrån och fundera igen om du verkligen vill stödja den sortens djurhållning. Kräv att få se föräldrarna och besöka uppfödaren innan, se hur djuren har det, fråga och var uppmärksamma. Det värsta är att några hundar lämnades kvar där och ska ha tillsyn ofta. Själv anser jag att om man visat sådan okunskap som lett till dessa hundars skick ska man få djurförbud! Punkt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Dyrt med skällande hund

Det kan bli en dyr historia om hunden skrämmer t ex en häst. Läs nyheten här.

Den unga hästen – på väg att bli travhäst – tränades och passerade fastigheten där en hund sprang fram emot staketet och skällde.
Hästens tränare kunde inte förmå hästen att stanna på vägen, i stället skenade den och hamnade i diket och skadades så svårt att den fick avlivas”.

Hundägaren döms nu att betala 700 000 kr för hästen och motpartens rättegångskostnader. Mycket tragisk händelse för både hästägaren och hundägaren. Hästar är ju flyktdjur och kan väldigt lätt skrämmas av till synes små saker, passera en brevlåda, soptunnor, flygande plastpåsar och allt möjligt. Så att en skällande hund kan skrämma en häst är ju inte omöjligt. Men det känns ändå rätt orimligt att hundägaren ska betala så stor summa pengar. När man inte vet hur allting skedde är det ju svårt att uttala sig.

Generellt tycker jag att hundägare är ansvariga för vad hunden ställer till med. Man kan inte ha en aggressiv, mycket vaktig hund obevakad på gården även med staket. Så klart kan både djur och människor bli mycket rädda och det kommer en rabiat hund flygades mot staketet. Men om man utgår från att ägaren inte haft för avsikt att ha sin hund som skrämselpropaganda i sitt kvarter (alltså medvetet skaffat sig en stor skrämmande hundras och låter den härja på fritt på gården) så känns det ju rätt orimligt att bli skadeståndsskyldig på 700 000 kr. Ägaren har ju ändå haft hunden ”under uppsikt” på det sättet att hunden varit inom inhägnat område, dessutom på ägarens egen tomt.

Om det är en unghäst bör kanske hästägaren också vara lite försiktig med var och hur man tränar hästen i olika miljöer. Hästar behöver också miljöträning för att bli trygga i t ex trafiken. Hästen kanske hade fått samma panik om en bil passerat? Eller en cyklist?

Det råder ju strikt hundägaransvar i Sverige så antar att det är det man går på i detta fall. Något vi får tänka på när vi flyttar in i vårt hus där vi har planerat att ha staket. Både Alf och Theo är lite vaktiga av sig men de lär sig snabbt vilka ljud som ”hör till” och vilka som är nya och då vaktar dom inte lika mycket. Men nån kanske blir rädd om de kommer skällandes.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Var går gränsen för att hjälpa?

I Tv serien Djurens hjältar tog Lili Päivärinta hand om en skadad räv. Den togs till veterinär som amputerade benet och sedan fick den bo i ett hägn. Tanken var att den lilla räven skulle komma till en djurpark men den smet och lever nu i frihet. Veterinärsamfundet kritiserar nu Lilis försök att hjälpa det vilda djuret och länsstyrelsen har polisanmält henne med anledning av detta. Länsstyrelsen skriver i anmälan att man bedömer omhändertagandet och amputationen av räven som en inte hänsynsfull behandling av vilt. Räven borde i stället ha avlivats, menar myndigheten och Päivärinta är nu misstänkt för jaktbrott, som kan ge henne böter.

Var går gränsen för att vilja hjälpa ett djur och när det övergår till att djuret får lita i onödan? En svår balansgång. Själv tycker jag att man måste tänka ett varv till när det gäller vilda djur. Om djuret är så skadat att det ej kommer kunna leva normalt efter en kort tids rehabilitering så bör nog avlivning vara att föredra. Vilda djur stressas oerhört i fångenskap, även om tanken och viljan är god. I det här fallet hade jag nog stått bakom veterinärernas bedömning att räven borde ha avlivats istället. Det går ju inte att förklara för ett djur varför och vad man försöker göra för att hjälpa. Även om räven nu lever i det fria igen, oavsiktligt, så betyder det ju inte att livet återgått till det normala. Kan räven jaga lika effektivt? Har den ont? Fantomsmärtor är vanligt hos människor som amputerar och det torde ju inte vara så olikt för en räv. Kommer den kunna hitta en partner? Djur väljer ju ofta bort individer som avviker eftersom biologiskt väljer de, dem starkaste och bästa exemplaren att föröka sig med. Hoppas det går bra för räven i vilket fall.

Läs Lilis egna ord här.

En artikel i Aftonbladet.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Varför söker hunden hjälp hos människan?

I en ny artikel har man studerat varför en del hundar arbetar självständigt eller söker hjälp hos människor. Läs artikeln här (Obs, engelsk text, vill man läsa hela så kostar det pengar).

Hunden skiljer sig från vargen genom att de blev husdjur och utvecklade nya egenskaper, sociala förmågor mot människor.

För att undersöka om detta beteende beror på uppväxtmiljön tillsammans med människor eller är medfött, testade forskarna 500 närbesläktade beaglar, uppväxta på en och samma kennel under samma förhållanden. Mia Persson, doktorand i etologi, tillbringade tre månader tillsammans med djuren och ytterligare ett halvår med att analysera deras beteenden.

Hundarna fick en och en undersöka en låda där forskarna gömt godis under tre lock. Uppgiften var att skjuta locket åt sidan för att komma åt godbiten, något som alla snabbt löste. Men det mellersta lockat var fastskruvat så att godiset inte gick att komma åt. Det intressanta var nu att se hur hundarna sökte hjälp från Mia, som befann sig i samma rum.

– Det var stor skillnad på hur de reagerade. Vissa uppträdde som vargar och försökte jobba självständigt. Andra var helt tvärtom och kom direkt till mig för att söka hjälp, trots att jag var en helt främmande person för dem.

Mellan dessa ytterligheter fanns de som först försökte själva innan de vände sig till henne. En del sökte först ögonkontakt, andra buffade med nosen för att få hjälp. Tikar och äldre djur var mer benägna att söka stöd.

Mia Persson analyserade sedan betydelsen av hundarnas inbördes släktskap, vilket kan avslöja hur stor den ärftliga komponenten är.

– Vi har visat att det finns en skillnad hos hundarna där vissa är som vargar och andra söker mycket hjälp. Variationen beror till cirka en fjärdedel på skillnader i generna. Resultaten ger en grund att stå på inför nästa steg i forskningen, när vi ska ta reda på vilka gener som styr dessa beteenden, säger hon.

Undersökningen är den första där man i stort sett kan utesluta att beteendeskillnaderna beror på olika erfarenheter av mänsklig kontakt inom hundens familjer, eftersom alla beaglar i studien växte upp på samma sätt. Att söka hjälp och samarbete med människor är därför en egenskap som till stor del är medfödd, men också kan utvecklas med erfarenhet och ålder”. Källa.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Har du koll?

En ny sida från Blå stjärnans veterinärkliniker om hur du bäst förbereder dig inför extrema väderförhållanden. Får du med dig hunden om det plötsligt börjar brinna och du måste utrymma? Hur skyddar du hunden mot sommarhetta? Ja såna frågor kan man få svar på här.

Bra och viktig information!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Varning för rulltrappor

Vill sprida denna information om att inte åka i rulltrappan med hunden! Kan passa på att varna för obehaglig text. Informationen kommer från SKK:s hemsida.

Hej!

I dag när jag åkte rulltrappa stannade mitt hjärta nästan när jag såg en kvinna som hade sin hund i rulltrappan. En vacker labrador. Jag vill med detta brev berätta vad som hände mig och min ”polski owczarek” för många år sedan. En mardröm som förföljt mig tills idag.

Jag hade varit med KING hos veterinären för att vaccinera honom. På vägen hem skulle jag ta rulltrappan för att hinna med tåget. Jag hade den stora vovven i mina armar, för jag trodde att det skulle gå snabbare. Men han tyckte säkert att det var obekvämt och hoppade ner. KING hade oturen att det var nästan precis innan rulltrappans slut. Alla hans tassar fastnade, och trappan rullade vidare utan att stanna. Till slut tryckte någon på nödstopp. Han blödde obeskrivligt. Försökte få tag på taxi för att åka direkt till djurakuten. Ingen chaufför ville köra mig för att de var rädda om sina bilar. Till slut – efter nästan 30 minuter ‒ såg en man hela eländet och tog mig och hunden i sin privata bil till sjukhuset. Jag var nerblodad och hunden ylade av smärta. Det är ointressant hur mycket det kostade mig att försöka rädda KING, det viktiga är att alla hans tassar blev allvarligt skadade. Operationen tog tid och till slut fick vi åka hem.

Naturligtvis var hela familjen ursinnig på mig för min tanklöshet. De första fyra veckorna bar vi KING ner från lägenheten och väntade tills han kissade. Han kunde inte ställa sig på de lindade benen så det gick inte så bra. Ni vet att hannar har egen ”teknik” att kissa, så till slut var vi åter hos veterinären för att tömma hans blåsa. Sedan förflyttade vi King till min mormor på landet, för att han skulle kunna ligga under träden hela dagarna, vilket vi hoppades skulle bli en konvalescens. King blev deprimerad och slutade äta. Vi såg med sorg att den unge, vackre, glade, lekfulle, intelligente hannen tynade bort. Hans livslust ville inte komma tillbaka. Under sex månader försökte vi få honom frisk, men utan resultat. Vi var till sist tvungna att avliva KING.

Jag vill berätta detta, så att ni på SKK skulle kunna försöka arbeta för att det ska bli förbjudet att åka med hundar i rulltrappa. Hoppas att ni tar mitt brev på allvar, och räddar andra hundar från en olycka av det fasansfulla slag som min hund råkade ut för många år tillbaka.

Med vänlig hälsning

Grazyna Kulpa ”

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Förbjuda CM:s metoder?

Enligt denna artikel har man i Österrike förbjudit CM:s metoder (känd som hundviskare på TV) då de strider mot djurskyddslagstiftningen i landet sedan 2013. Läs mer här.

Jag är inte helt emot det förslaget då jag inte tror på hans metoder över huvud taget med hänvisning till etologisk forskning. Jag tror inte på att man måste dominera sin hund, jag tror inte på rangordning och att hunden försöker ”Klättra i rang” eller ”ta över ledarskapet”, jag tror inte på ett totalt ledarskap där hunden aldrig får bestämma något själv (de är ju redan totalt beroende av oss för överlevnad) och jag tror definitivt inte på hans utrustning och höga placering av halsband. Han har kloka saker han säger till ägarna men då borde han också vilja hantera hundarna utan att tvinga dem till ”underkastelse” genom att skapa situationer där han sedan måste korrigera dem. Jag tror inte ett smack på sådan ”terapi”.

Farorna jag ser med TV-personligheter är:

  • Folk tenderar att missa texten ”Dont try this at home”, allt för många härmar vad de ser utan att förstå konsekvenserna eller förstå att det inte är hela bilden som visas på Tv.
  • Självutnämnda experter (så som CM) baserar inte sin träning på kunskap utan på egen åsikt och på ”erfarenhet”. Kunskap som finns tillgänglig så som forskning talar mot raka motsatsen av hur CM tolkar hundens beteende. Utan kunskap kan man tolka beteenden på många olika sätt och då uppstår missförstånd och orimliga krav som sedan hunden får lida av.
  • Tv personligheter kan bli ofantligt populära och säkert rika på kuppen utan att ha grundläggande kunskap i ämnet och det som visas på Tv blir en ”sanning”.
  • Många hundar får fara illa av att folk endast snappar upp det fysiska som visas på Tv, t ex koppelryck och ”pysch”-ljud eller andra korrigeringar. De glömmer dock bort att bygga relationen med hunden är det viktigaste och det gör man inte genom att hela tiden rycka och ”pyscha”.

Jag tror att den enda vägen att bygga en god relation till sin hund är genom:

  • positiv förstärkning av det som fungerar eller det beteende man vill ha
  • undvika situationer som hunden inte klarar av och i stället träna på svåra situationer stegvis (tex hundmöten, stora folksamlingar osv).
  • att belöna innebär inte att muta hunden, det innebär att motivera och visa att hunden tjänar på vissa beteenden
  • att kunna säga nej, men inte behöva bestraffa eller korrigera
  • att ha ett halsband eller sele som är väl utprovad och aldrig smalare än 2 cm för att skona nacke och hals och att man ALDRIG rycker i kopplet.
  • koppel är endast en säkerhetslina, inget uppfostringsredskap
  • genom att träna med belöningar blir du själv en trevligare person som inte behöver hetsa upp dig om det inte alltid går som du vill, backa i träningen.
  • T Å L A M O D

Bör Sverige förbjuda CM:s metoder?

  • Ja, människor tenderar att felanvända metoder de ser på TV (40%, 6 Votes)
  • Ja, alla metoder där hunden korrigeras bör förbjudas (27%, 4 Votes)
  • Ja, just CM:s metoder är grymma (20%, 3 Votes)
  • Nej, det är upp till var och en hur man vill behandla sin hund (13%, 2 Votes)
  • Nej, jag ser inget fel i det han gör (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 15

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"