Diskussionsämnen från olika media.

Om polisens roll

I en artikel i Expressen skriver Malin Siwe att hon inte tycker polisen ska åka ut på uppdrag som gäller hundar som är instängda i varma bilar. 

Det går knappt en dag utan rapporter om att polisen saknar resurser för att klara smidiga gränskontroller, hålla ordning och beivra brott i stökiga bostadsområden. Uppklarningsprocenten av vardagsbrott är bekymmersamt låg.

Ändå åker polisen titt som tätt ut och tittar till hundar som är inlåsta i varma bilar. Kanske för att grenar av staten tycks anse att detta är rimligt. Länsstyrelserna i Västra Götaland och Halland manar oroliga medborgare som ser flåsande jyckar att ringa polisen, visserligen på 114 14 och inte 112, men ändå.”

Hon fortsätter:

Naturligtvis är det eländigt att folk lämnar hundar i heta bilar. Men det handlar trots allt om djur, inte barn. Polisen kan inte göra så mycket mer än en privatperson; spåra ägaren, ringa och om man inte får kontakt – i nödfall slå sönder en ruta och befria hunden.

Jag kan hålla med henne om att polisens huvudsakliga uppdrag inte borde vara att  behöva åka ut och rädda hundar i varma bilar. Det borde ligga i varje enskild hundägares intresse och kunskapsnivå att förstå att man inte lämnar hundar i bilar varma dagar! Men nu ser inte verkligheten ut så. Det finns hundägare som inte förstår detta och som uppenbarligen missar alla skriverier om detta. Hundar lämnas dagligen i varma bilar.

Men jag håller inte med om att polisen inte skall åka ut på såna uppdrag. Det är ett brott i lagens mening att plåga djur. Att lämna en hund i en varm bil är djurplågeri och några få individer har dömts för detta. Om polisen har knappa resurser så ska vi inte skrika efter hårdare prioriteringar – vi ska kräva mer resurser. Om man inte förstår faran med att lämna hundar i bilarna så de går en långsam plågsam död till mötes så kanske man inte heller förstår det en dag då det gäller ett barn. Tyvärr händer det ju också att barn lämnas i varma bilar, där dödsfall har inträffat. Eftersom det handlar om ett liv och en grym plåga så anser jag att det rättsväsende vi har skall ta allvarligt på frågan. Börjar vi prioritera bort vissa ”mindre” brott är vi på en farlig väg tror jag, vad prioriterar vi bort härnäst?

Idag går fler och fler stater mot att erkänna djur som kännande varelser vilket på sikt kommer att leda till en annan syn på djurplågeri och vårt mänskliga ansvar när vi påtvingat oss att ta ansvar för husdjur/djurens omsorg.

Sen kan man diskutera om det finns mer lämpliga instanser som skulle kunna ha dessa larm på sitt bord – med tillhörande resurser som krävs för att lösa det. Länsstyrelsen har ju uppdrag i andra fall där det rör sig om djurplågeri så möjligt kanske de skulle kunna ta just dom här larmen?

Men i dagsläget spelar det ingen roll anser jag. Den plåga som djuren utsätts för får inte bortses ifrån.

”En nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas genom hur dess djur behandlas.” // Mahatama Gandhi

”Icke-våld leder till den högsta etiken, vilken är målet för all utveckling. Till den dag vi upphör att skada alla andra levande varelser, är vi fortfarande vildar.” // Thomas Edison

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Kan belöningsbaserad träning hjälpa Immunförsvaret?

Att belöningsbaserad träning är bättre psykologiskt och inlägningsmässigt vet vi redan. Nu kommer även en studie som föreslår att belöningssystemet även kan påverka kroppens immunförsvar, enligt studier på möss.

När forskarna triggade igång belöningssystemet, systemet där du har en känsla av att må bra, så påverkades även immunsystemet hos mössen.

Jag tycker det är fantastiskt kul med såna här nyheter! Jag har redan haft den tanken själv men kan så klart inte säga att det är så. Så klart får du en må-bra-känsla i kroppen varje gång du lyckas med något och får en belöning. Detta stärker kropp och själ. Ytterligare argument för att TV ska sluta sända program där instruktörerna jobbar med korrigeringar och ”brytande” av beteenden.

Planera, förutse och belöna! Thats the shit 🙂

Rally-Alf

Läs hela artikeln här (engelsk text).

Hur jobbar du med din hund?

Vad tycker du om belöningsbaserad träning?

  • Jobbar endast belöningsbaserat (67%, 8 Votes)
  • Blandar belöningsbaserat med korrigeringar (33%, 4 Votes)
  • Jag tror inte hunden mår bra av belöningsbaserad träning (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)
  • Annat, lämna gärna svar i kommentar (0%, 0 Votes)

Total Voters: 12

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Oväntade vänskaper

Har vid flera tillfällen på Internet stött på video och berättelser om hundar med oväntade vänskaper. Hundar som är kompis med katter, fåglar, kaniner eller än mer förvånande, vilda djur. Här är ett exempel.

Jag funderar alltid över det starka sociala behov som flockdjur har. Vi tillgodoser kanske inte alltid det behovet eftersom hunden oftast tas hem som ensam hund i en familj. Familjen är borta på dagarna och det är inte alla som ordnar så att hunden har något sällskap. Man ska ju komma ihåg att hunden inte har något utbyte nattetid även om familjen är hemma, då man inte är social när man sover.

Att djur kan skapa starka sociala band – vänskap – med andra arter, kanske till och med arter de annars skulle jaga eller äta har säkert olika förklaringar beroende på situation. Att skapa sociala band eller anknytning är ju medfött för flockdjur som är beroende av flocken för överlevnad.

Jag kan inte låta bli att fundera över om vi låter våra husdjur få de sociala kontakter som de behöver för att må bra. Kanske är detta inte ett jätteproblem i Sverige just men i andra länder är det inte ovanligt att hunden förvaras i bur hela dagen medan ägarna arbetar. En sådan hund förvägras all social kontakt under långa perioder av sitt liv. Inte helt ok.

Vad tror ni det beror på?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Trubbnosiga raser offer för trend?

Läs hela artikeln här.

Det är ingen slump att trubbnosiga hundraser ökar i popularitet, för de har fina egenskaper och är trevliga. Men de har tyvärr också fallit offer för en utseendetrend, enligt veterinär Maria Lundvall vid Svensk Djursjukvård:

— De trubbnosiga hundarna har avlats mot så platt nos att andningsvägarna komprimerats. Erfarna veterinärer på området bedömer att ungefär 90 procent av alla trubbnosiga hundar har andningsproblem i varierande grad.

Det är så ruskigt skrämmande hur dessa hundar får leva sitt liv så begränsat av andningssvårigheter. När veterinärer bedömer att det är så illa som att 90 % lider i någon grad då är det allvarligt!

Problemet bottnar i okunskap hos köparna:

— Märkligt nog har de här egenskaperna, som är så negativa för hunden, nästan fått en charmstämpel. Man upplever det som ganska gulligt när hunden ligger på soffan och snarkar som en liten gubbe. Eller att den lägger sig ned under promenaden för att vila. Man förstår inte att hunden lider av syrebrist, säger Maria Lundvall”.

Det här har jag själv stött på flera gånger. Hundägare som tycker hunden ”knorrar så sött” medan jag själv mått dåligt då jag hör hur hunden kämpar för att få in luft! Det är inte sött när den ”snarkar”, ”knorrar” eller ”grymtar” efter två minuters promenad.

Trubbnosupproret kan ha upprört många hundägare, som menar att de blivit oskyldigt uthängda och anklagade för djurplågeri. I tidningen hundsport tidigare i år stod en artikel om detta. Där det framkom att vissa hundägare undvek att gå till veterinärer som skrivit under upproret. Man ansåg att dessa veterinärer kunde ”söka fel” och vara nedlåtande mot hundägare. Alla ska bemötas med respekt när man söker hjälp om hunden är sjuk. Däremot måste en veterinär kunna prata om problemen med rasen och aveln samt påtala om en hund mår uppenbart dåligt. Det är inte kränkande mot hundägaren, det är fakta och för hundens bästa måste man kunna ta i frågan.

Sen tycker jag det är fel att anklaga valpköpare för okunskap. Ansvaret måste ju framför allt ligga hos den som föder upp hundar! Oavsett efterfrågan måste man ju avla på friska hundar, vi har ju en lagstiftning i detta land som ska skydda djur mot djurplågeri. Det är en skyldighet hos uppfödare att värna rasen, hunden och individen. Veterinärer bör kanske inte godkänna valpkullar vid veterinärintyg inför försäljning om valparna har osunda drag.

Det åligger allas ansvar att göra vad man kan för sundare djurhållning i alla avseenden. Att sprida information, kunskap och att stå för aktiva val. Det är genom handling man visar var man står, det kan man inte skylla på ”efterfrågan” eller ”trender”.

Detta gäller även min egen ras. Allt som görs för att försöka förbättra taxarnas ryggar, alla forskning, alla program för att hitta sätt att förebygga och avla på sundare hundar måste gå först! Jag stöttar alla försök till en sundare avel. Det som visar sig fungera sedan måste tas med i ett avelsprogram så att det blir krav på att göra vissa tester eller förhålla sig till vissa regler för en sundare hund.

Anser du att vi människor tar tillräckligt ansvar i avelsfrågan?

  • Nej, vi blundar för allvarliga brister i avel (67%, 4 Votes)
  • Delvis, men gäller bara vissa raser (33%, 2 Votes)
  • Ja, vi gör vad vi kan (0%, 0 Votes)
  • Vet ej (0%, 0 Votes)

Total Voters: 6

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Angående djurplågeri

Det delas bilder, filmer och ”lyckliga slut-historier” på Internet om när djur som varit utsatta för hemska saker får det bättre. Kan tyckas som något positivt men jag får alltid en fundering när jag ser sånt här.

En hund som varit bunden utomhus i 10 års tid, aldrig haft besök av en människa osv. räddas av en snäll person som lyckas övertala ägaren att överlämna hunden till ett bättre liv. Men har ingen sett detta, sagt något, försökt anmäla eller göra något? Har denna ägare levt i vakuum?

Jag tror att det är lätt att sitta på Internet och skriva kommentarer att ”ägaren borde själv få smaka på egen medicin” eller än värre dödshot. Men var var dessa personer under dessa 10 år? Har ingen granne uppmärksammat? Inte en enda anhörig har besökt personen eller pratat med personen under 10 års tid?  Man kan inte sitta och vänta på att ”någon annan” ska ta tag i det. Den som ser nåt måste ju prata med personen, går inte det får man väl anmäla det till myndigheterna.

Hur lätt är det att anmäla en anhörig? En vän? En granne? Kommer det för nära tror jag lätt man bortförklarar för sig själv – ”Nej det var nog inte så illa” eller ”hunden är ju svårdresserad” eller andra förklaringar till varför man inte själv ska behöva agera.

Tänk på det nästa gång…

Hit kan du vända dig:

Länsstyrelsen ansvarar för djurskyddskontrollen i länet och arbetar med frågor som berör djurskyddslagstiftningen. Om du upptäcker att ett djur far illa kan du anmäla detta till oss. Du kan fylla i vår webbanmälan, mejla, ringa eller skicka ett brev, och du väljer själv om du vill vara anonym.

Länsstyrelsen

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att förstöra för andra

Brukshundsklubben har haft skadegörelse under helgen. Jag har själv aldrig varit där och tränat men det är så fruktansvärt upprörande och ledsamt. Det kostar pengar att åtgärda och för en ideell förening som har liten budget finns sällan utrymme för såna här kostnader. Konsekvensen blir att de som faktiskt tycker om att utnyttja gräsplanen nu får betala för att några få idioter ser något nöje i att se gräset spruta bakom en bil. Hur innehållslöst liv har man inte om det är ett nöje?  Seriöst.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Nu börjar forskningen komma fram i TV

Äntligen börjar forskningsbaserad hundkunskap synas i media. Tyvärr finns det fortfarande allt för många program där människor med egna teorier baserad på åsikter får hålla låda. Okunskapen är stor i att läsa av hundens kroppsspråk i alla dessa valpprogram, köpa-hund-program eller hund-hjälpar-program.

För den som vill basera sin hundkunskap på forskning och beprövad metod har dock SVT börjat visa lite mer kloka inslag.

Per Jensen

Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings universitet. Dominans är inte någon bra modell för hundhållning och stöds inte av forskningen. Hunden är utformad för att kunna leva socialt tillsammans med människor. Dominansmodellen bygger på en idé om att hundar skulle ha ett behov av att leva i samma typ av hierkarkier som vargar. Men vi har gjort om vargarna väldigt mycket och hunden har ett helt annat socialt beteende än vargen. Nu är hundar helt anpassade att leva socialt med människor. En varg förstår inte vad du gör när du pekar, men en hund tittar direkt i handens riktning. Det gör inte ens våra nära släktingar schimpanserna. En genomsnittlig hund kan till skillnad från vargen lära sig 165 ord.”

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om hunden blir biten

Finns en hemsk nyhet att läsa i vår lokaltidning om en lite Shelti som blivit illa biten av två andra hundar. Läs nyheten här.

Både Alva och Fanny uppger att de andra hundarna attackerade Saga precis när de passerat förbi dem. Deras uppfattning är att båda hundarna attackerade Saga och kampade om henne.

– Jag såg hur de slet Saga mellan varandra och den andra hundägaren bara stod där. Sedan började hon skrika. Jag tänkte, att om jag inte får bort Saga så dör hon. När de precis släppte taget för att hugga henne på nytt slet jag upp henne i famnen. Hon blödde och jag var jätterädd, säger Alva Thiger.”

Det måste vara en fruktansvärd upplevelse att vara med om. Paniken. Smärtan. Rädslan. Våga ingripa? Hur kan det hända? Vems fel? Varför?

Det råder strikt hundägaransvar, vilket innebär att den bitande/de bitande hundarnas ägare är ansvariga för denna händelse. Den som var ute med hundarna har nog inte planerat att låta sin hund agera på detta vis men ändå händer det.

Vi måste som hundägare bli mycket bättre på att läsa av våra hundar. På att se små signaler på när hunden inte klarar av situationen. Vi måste agera i tid – gå därifrån, öka avståndet, belöna rätt beteende och framför allt se till att hunden aldrig kommer så nära att den kan dra ut kopplet och komma åt en annan hund!

Vi vet ju inte hur det var för den hundägaren vars hund bet. Visste denna person om att hunden var kapabel till detta? Kunde dom ha förutsett? Men i vilket fall som helst får man aldrig ta för givet att en hund som aldrig bitit aldrig kan göra det. Det gäller att läsa situationen och inte utsätta hunden för något den inte klarar av.

Trånga hundmöten kommer öka nu i Norrbotten när snön och plogvallarna reser sig. Utrymmet att öka avståndet, gå ifrån osv är inte lika stort då du har 2 m plogvall på sidan av gångvägen. Därför är det än viktigare att vara beredd, förutseende och planera.

doggie-languagedosndonts wpid-facebook_-959115522

Läs mer om BAT träning här (engelska).

Och tänk framför allt på att hunden inte förstår vad du säger…hur-hundar-fc3b6rstc3a5r

Håller alla tummar jag har att Saga återhämtar sig och inte får men av händelsen.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Det finns inga farliga raser enligt Norsk studie

En forskare i Norge har tittat närmare på rasers olika förutsättningar utifrån att fler länder inför förbud mot vissa hundraser då de anses farliga. Läs mer här.

Farliga hundraser diskuteras ständigt. Men finns de? Nej, inte om man ska tro norska forskaren Ane Møller Gabrielsen vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU). Hon menar att allt handlar om rätt träning.

No shit sherlock! 

Huruvida en hund är farlig eller inte beror i stället på hur man behandlar hunden och hur man tränar den. Hur det ska gå till finns det olika åsikter om, också. Själv är Ane en ivrig förespråkare för klickerträning och positiv uppmuntran.

Kan ju inte komma som en stor nyhet? Om inte hunden som individ är skadad eller sjuk så ligger det ju i hur ägaren behandlar den. Jag säger åter att många misstolkar en hunds fysiska utseende med dess mentala inställning. Många ”kamphundsraser” är avlade på att vara människan till lags och så kallat förarveka. Om ägaren sen behandlar hunden med hårda metoder i tro att den måste ”domineras” och ”alfarullas” för att ”veta sin plats” så skapas en osäker och rädd hund som inte litar på sin ägare. Då har man en potentiell farlig hund om den utsätts för stress. Den vet ju helt enkelt inte vem den kan lita på!

Man lär sig inget genom att bestraffas, inlärning sker genom att visa på rätt beteende och belönas för rätt beteende. Forskning har länge visat att beteenden som ger en ”vinst” ökar i sannolikhet att upprepas. Beteenden som inte ger någon vinst, eller till och med ger obehag, släcks så småningom ut.

Men bra att det tas upp till debatt för det är faktiskt så att fler måste ta ansvar för hur de faktiskt behandlar sin hund och kanske inte köpa allt de ser på TV bara för att nån kallar sig expert.

Jag förespråkar också klickerträning, positiv förstärkning och ett vetenskapligt (etologiskt) förhållningssätt. Läs gärna mina boktips i menyn ovanför eller via denna länk. Jag bygger hellre min kunskap utifrån forskning och bevisad effekt än på antaganden om hur något är.

Kom ihåg att hunden bara försöker hantera att leva i vår värld. En värld för och av människor. Allt är inte logiskt eller naturligt för hunden i vår värld. Vi kan inte kräva att den ska kunna förutse och förstå allt som vi utsätter dem för. De gör heller inget för att jävlas med oss – vi styr ju deras liv! De kan inte äta, skita eller sova om inte vi tillåter det. Så hur kan man ens tro att hunden då ska försöka ”ta över” eftersom den riskerar att dö då? (draget till sin spets så att säga).

Mina tips är att tänka hur en bra chef är. Om du vill att din hund ska jobba för dig och med dig – vad skulle du kräva för att jobba åt din chef? Antagligen är det roligare och mer motiverande om du får hög lön för arbetet, uppmuntran och stöd i arbetet och nya utmaningar i lagom takt kanske?

Svårare är d nog inte än att gå till sig själv…

Lite länktips för den som är intresserad:

Att be om hjälp är medfött

Den missuppfattade dominansen

Arga hundar och arga förare

Positiv och negativ förstärkning

Jag har ibland tänkt tanken och säkert sagt det också att ett hundförbud mot vissa raser kan vara bra. Men det är mer utifrån tanken att vi inte verkar få bukt med de personer som är olämpliga ägare än att det är hundraserna i sig.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Oerfarna ger varandra råd på nätet

Läste en intressant artikel från häsvärlden där man tittat lite närmare på vad som skrivs i olika forum på Internet. Läs hela artikeln här. Detta gäller i stort sätt alla ämnen på Internet skulle jag vilja säga.

Forskare från Högskolan i Borås och Högskolan i Skövde har studerat hur frågor om ryttarsäkerhet kommer till uttryck i sociala medier. Projektet visar bland annat hur viktigt det är att diskutera hur vi bedömer information från bloggar, Facebook-grupper och diskussionsforum.

Forskargruppen konstaterar att känslan för hästen ofta är en förvärvad och ”tyst” kunskap, som är svår att förmedla via sociala medier”.

Just det här tror jag är jätteviktigt – att det inte går att förmedla ”känslan” man har för sin hund. Då menar jag inte känslan att tycka om sin hund utan ”känslan” i hur man hanterar hund, känslan för att studera, läsa av, förstå, analysera och försöka förbättra kommunikationen med sin hund. Eller häst. Nu handlade studien specifikt hur man diskuterar frågan om säkerhet vid hästhantering och ridning.

I dag skaffar många hästintresserade personer egen häst, trots att de har relativt kort erfarenhet av både hästhantering och ridning. Övergången mellan ridskoleryttare och hästägare sker i många fall efter bara en kort vistelse på ridskolan. Ridskolan har ju för många av oss varit det ställe där säkerhetstänkandet har inpräntats i vårt medvetande”.

Stämmer väl väl in på hundägare också, många familjer skaffar hund utan att ha läst på, förstått vilka rasegenskaper hunden har, utan kunskap sedan tidigare om hundar, utan grundläggande kunskap om hunduppfostran. Man löser problemen efter som så att säga. Behöver inte vara fel, men d finns vissa risker med det.

Internet har ju förändrat mycket i våra liv. Många, ja stora flertalet människor finns i dag på sociala medier som Twitter, Facebook, Instagram, forum, bloggar osv. Här får alla en plats, alla kan skriva om vad de vill, man kan lära av varandra och man kan lära andra. Här blandas nya inom ”branchen” med de som har lång erfarenhet, de med utbildning och de outbildade. Allt bara ett klick bort.

Aktiviteter på sociala medier handlar till stor del om kommunikation och interaktivitet. Användare av sociala medier utbyter snabbt erfarenheter med varandra genom att de läser, söker, skapar, informerar, förmedlar, stödjer och kritiserar.  
Mycket av användningen av sociala medier framhålls som positiv, inte minst då vi får tillgång till en stor mängd material och viktig kunskap. Samtidigt finns det många utmaningar. En utmaning handlar om att det kan vara svårt att bedöma olika påståendens tillförlitlighet”.

Källkritik fick jag lära mig om i skolan. Då handlade det om böcker men när jag kom upp på gymnasiet så hade även datorn kommit in i våra liv. Vi fick lära oss att titta på varifrån informationen kommer? Är det en faktastida, en nyhetssida, en privatpersons sida, ett företag osv. Vem skriver och vad har den för kunskap i området? Går uppgifterna att verifiera av andra som har kunskap inom området? EN källa kanske inte räcker för att ett påstående ska ha substans (vara sannolikt), då handlar det ofta om en egen teori eller en åsikt.

Ett exempel är att inom den engelska ridtraditionen betraktas utrustning som en förutsättning för kontroll och därmed säkerhet. Inom andra ridtraditioner är det snarare förtroendet mellan häst och ryttare som står för säkerheten och utrustning kan i stället ses som negativ. Här kan hätska diskussioner uppstå, när den mer traditionella synen på säkerhet utmanas av alternativa ridtraditioner”.

Känner så igen mig i detta, både från när jag ridit själv och från hundvärlden. Ofta i de två ytterligheterna ”snälla” och ”dumma”, ”köttbulledressyr” och ”traditionell skolning” osv. Som motsatser.

Bland dessa intensiva diskussioner, ställda frågor och givna svar, framkommer det tydligt i vår forskning att många av användarna – både de som ställde frågor och de som kommenterade eller svarade på frågorna – har begränsad erfarenhet av hästhantering och ridningI vårt material kunde vi se exempel på unga ryttare med unghästar som de skulle rida in själva. Utifrån frågor som ställdes om unghästar och inridning i sociala medier kunde vi utläsa att frågeställarna verkade oerfarna inför en så krävande uppgift. I flera fall framgick att de inte hade hjälp av någon tränare eller annan hästkunnig vuxen.
Flera som skrivit drog paralleller till hur de gjorde med andra husdjur som till exempel hundar, och någon frågade huruvida det var okej att ha hästen inne i köket. Frågorna visade på ganska grunda kunskaper om hästens beteende. De här exemplen illustrerar att diskussionerna i sig kan utgöra en säkerhetsrisk, eftersom det är svårt att skilja de goda råden från de farliga”.

Ja det här är så klassiskt. Många föräldrar vill vara snälla, ge deras barn sin högsta önskan om en egen häst. Med liten, eller ingen, egen kunskap överlåts allt ansvar på barnet för ett djur som kan väga några hundra kilo. Det är så viktigt att vuxna följer med barnen, lär sig och tar ansvar för vilket husdjur det än gäller. jag anser det vara högst oansvarigt att överlämna allt ansvar på ett barn, oavsett kunskapsnivån hos barnet och faktiskt åldern också. Kan en 16 åring som går gymnasiet bedöma och betala för t ex nödvändig veterinärvård?

Läs hela artikeln det kommer fram så mycket kloka saker, bland annat om att många projicerade sin egen rädsla och osäkerhet på hästen, istället för att diskutera sin egen rädsla. Djuren smittas ju i allra högsta grad av våra egna känslor och beteenden. Djur reagerar oftas bara på vad du själv ger ut. Är du lugn, stabil och trygg i en situation så har du mycket lättare att hantera djuret i den situationen. Är du snarare rädd och osäker så kan du skapa osäkerhet hos ditt husdjur också.

Ridning och hästhantering handlar mycket om tyst kunskap. Det som ofta kallas “en känsla för hästen”, eller mer allmänt “gott hästmannaskap” är kunskap som man förvärvat genom träning och erfarenhet – saker man inte kan läsa sig till.
Att förmedla den här typen av kunskap är en särskild utmaning i sociala medier. Sociala medier ger tillgång till ett hav av information och erfarenheter, men samtidigt är det viktigt att inse betydelsen av att kunna navigera och sålla i informationsflödet. Här står ridskolorna och tränarutbildningarna inför en stor utmaning. 
När barn och unga söker kunskap och svar på hästfrågor på nätet – i stället för från ridskolor, erfarna ryttare eller från vedertagna handböcker – borde kanske ridskolorna utbilda eleverna i hur de kan förhålla sig källkritiskt till hästrelaterad information som de når via de sociala medierna”.

Så lätt när man är ny att falla för alla goda råd. Som många andra säger: Googla aldrig på problem/sjukdomar, du har allting! Det finns svar på alla frågor, däremot så får man lika många svar som det finns människor som svarar. Hur ska man i allt detta veta vad som är goda råd och inte? Jag har själv fallit i fällan att lyssna på människor som jag trodde ville väl, när vi skaffade Alf. Det blev tokigt ibland och nu har vi lärt oss att göra om göra rätt. Det kommer säkert hända igen också men jag väljer att gå utbildningar/kurser för utbildade instruktörer där jag ändå vet att personen som förmedlar kunskapen har någon form av belägg för vad den säger.

Det är ett svårt men viktigt ämne. Själv har jag ju denna blogg. Jag är inte utbildad utan skriver utifrån mina egna tankar och kunskapsnivå. Försöker alltid förmedla detta i mina inlägg så ingen misstolkar och tror att jag har någon lösning eller sanning. Själv tycker jag ju att det jag gör fungerar, annars hade jag inte gjort det. Men det fungerar kanske inte för alla andra. Det finns givetvis ett visst bekräftelsebehov i detta. Tänk om någon följer mig, tycker mina råd är goda? Att få positiv bekräftelse på det man skriver kan ju också öka tror på sig själv. Bra eller dåligt?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"