Mänslighetens mörkaste sida

En man stod åtalad för hets mot folkgrupp efter att ha lärt sin hund att göra Hitlerhälsning. Det är en gammal nyhet men läs den här. Mannen bor i Tyskland.

Jag blir fruktansvärt arg när människor lär ut, utnyttjar oförstånd eller okunskap för egen vinning eller som ”en kul grej”. En del rättfärdigar beteenden som denna, att man lär hunden en ”hälsning” som den själv inte förstår vidden av men som vi människor mycket väl förstår symboliken i, med att hunden inte vet/förstår/tar skada av detta. Nej hunden förstår givetvis inte symboliken i detta men att en människa kan utnyttja detta för att göra vad som säkert i denne mans huvud är ”en kul konst” eller ”ett trick” är så skrämmande. Måste vara största bristen på empati i en sån persons huvud. Det gör mig orolig att såna personer går lösa.

Det var väl någon B-kändis som för några år sen (kommer inte helt ihåg alla detaljer) blev utsatt för något slags skämtprogram där personen, ovetandes om syftet, satt med nazi symboler eller liknande och fick sedan skämmas för detta i media. Att personen i situationen inte förstod eller av ren okunskap utsattes av andra, som fullt medvetna om symboliken, utnyttjar det för att roa är så ofantligt lågt och elakt och empatilöst!

Du kan få djur att göra vilka konster som helst, som de inte förstår symboliken i, men när du själv gör det och utnyttjar det faktum att djuret inte kan förstå situationen eller vad det står för, så är det så fruktansvärt lågt och så långt ifrån humor, värdighet, respekt och empati man kan komma! Usch va illa jag tycker om sånt. Samma med folk som kan skratta åt att djur gör ”roliga saker” när de egentligen gör illa sig.

Det delas mycket på fb, hej vilt, som jag önskade att folk tänkte både en och två gånger innan de klickar på delaknappen. Mycket skulle istället anmälas eller kommenteras med hur olämpligt, ovärdigt och vidrigt det är. I dagens samhälle med allehanda information bara ett knapptryck bort har källkritik blivit så oändligt mycket viktigare. Livsviktigt. Tänk på det.

Mitt tips innan du delar på FB:

  • Gulliga klipp på djur – ser djuret ut att tycka om behandlingen? ser du några faror i beteendet? sprider det okunskap eller riskerar att sprida en felaktig bild av djurägandet? kan det skapa farliga trender? ser klippet ut att vara äkta eller falskt? förstår man om det är fejkat? framgår det hur situationen uppstått? skadas någon i klippet eller kan riskeras att skadas? är det verkligen gulligt/roligt?
  • Källan – vem har skapat klippet? vissa klipp går runt i olika tappningar och kommer långt ifrån den ursprungliga situationen/bakgrunden/skaparen, går det att förstå? vem delar klippet? inte allt för ovanligt att sidor med tvivelaktigt innehåll vill skapa många följare och delar till synes ”oskyldiga” saker blandat med ett mer allvarligt budskap som man kanske inte håller med om.
  • Är det nödvändigt att dela? ger det merkunskap? bidrar det till något positivt eller är det bara en stunds tidsfördriv att ”skratta åt” något?
  • Bilder på utsatta människor – är det humor att dela en bild på en människa i utsatt situation (från krig, fattiga, vanställda) med roliga texter om ”tagga vem som skulle….. ” texter? Eller bidrar det till ett ovärdigt och oetiskt utnyttjande av människor (eller djur) som inte valt att delta i bilden eller som kanske inte ens vet om att den sprids med olika ironiska/elaka/hånande texter. Här kan vi komma tillbaka till fenomenet som jag nämnde tidigare – ”vet dom inte om det så skadar det inte” mentaliteten. Nej, men vill du vara en person som fortsätter utnyttjandet av dessa individer oavsett om det sker en fysisk eller psykisk skada irl bara för att dela ”en rolig bild”? var ligger dina värderingar? känner du dig stolt över det du delar på nätet? bidrar det till något positivt i samhället?

 

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Husdjur och katastrofer

Ja ingen har väl missat att en storm vid namn orkanen Harvey har härjat i USA i dagarna. Den har fört med sig stora mängder vatten och mer ska komma. Läs mer här.

Nu kablas bilder och filmer ut på alla stackars familjer som fått lämna allt och fly. Samtidigt kommer bilder på husdjur som lämnats efter. Nu vet man ju sällan hela historien bakom varför husdjur lämnats. Man kan så klart inte döma utan att ha sett men jag blir illa berörd när man ser hundar som bundits fast vid vägräcken (vilket inte känns som ett naturligt ställe att lämna sin hund om man inte vill att den ska drunkna) eller katter som simmar i panik, fastnar i strömmar osv. Panikslagna hästar som står i hagar där vattnet nu hotar dränka dem. Ja man blir berörd.

Hur ska man som husdjursägare förbereda sig på katastrofer? Kan man det? Till viss del tror jag att man kan det. Speciellt om man bor i länder där det t ex varje år är ”orkansäsong”. Då bör man ju vara någorlunda medveten om att en dag kan den passera just här.

För mig känns det otänkbart att inte ta med mig mina hundar om en katastrof inträffar. De är ju min familj, precis som syskon, föräldrar, respektive. Alla ska med! En häst är så klart inte lika lätt att ta med sig men frågan är då om man ändå bara ska lämna den instängd i en hage och hoppas på det bästa? En lös häst kan åtminstone söka skydd samtidigt kan en lös häst bli en fara för andra. Stora boskapsbesättningar kan man så klart inte ta med sig, men vad gör man vid stora katastrofer? Speciellt i fall där man blivit förvarnad om att något är på väg. En plötslig jordbävning eller jordskred kan ingen skydda sig mot men just väderstormar finns ju viss föreberedelsetid innan.

Vad har man för skyldighet mot sina djur vid katastrofer?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Har något gemensamt med Gunilla Persson

Ja tro det eller ej men vi verkar ha något gemensamt jag och Gunilla Persson från Svenska Hollywoodfruar. Det trodde jag aldrig. Hon protesterar mot hästdroskorna i New York city och kallar det djurplågeri. Läs mer här.

Jag tycker det är bra att hon som kändis uppmärksammar detta och kanske fler turister väljer att inte använda dessa färdmedel. Det är inte det att jag är emot draghästar/vagnshästar utan det är det enformiga, långtidsanvändandet av hästarna som dag ut och dag in ska klara denna belastning på inte allt för snällt underlag för hovarna.

Välj bort droskor eller andra färdmedel där du rider eller åker efter djur! Titta på djuren i det fria och låt de vara för enskilda personers bruk, inte för turistindustri eller kommersiellt syfte.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att ”ta seden dit man kommer”

Läste en artikel som fick mig att må mycket illa, av två skäl. Läs hela artikeln här.

Det handlar om att stjärnkusen Åke Svanstedt fått kritik för att han, på tävling i USA, drivit sin häst för hårt. Hans svar gör mig mycket orolig och upprörd.

– Ja, det är klart att jag drev hårt. Hade jag vetat att han skulle bli tvåa hade jag inte drivit någonting, men jag var tvåa och jag ville vinna. Sen vet jag hur reglerna är på Meadowlands och alla kuskar driver hårt.

– Vill man vinna lopp får man ta seden dit man kommer. Jag var tvåa och hade chans att vinna, då är det klart att man kräver det yttersta ”

När man tävlar så förstår jag att om man är en vinnarskalle så vill man prestera på topp. Skillnaden när man har med djur att göra är att djuret inte har valt att tävla. Även om många hästar kan tycka om det dom gör så anser jag inte att det är okej att driva hästen till bristningsgränsen. Det som gör mig förbannad är att han försvarar sitt eget agerande med att det är tillåtet just där, på den banan. Men var är hans egen moral och etik? Han säger längre ner att om andra kuskar var snällare så skulle han också vara det.

Det finns hästar som dött på grund av att de blivit för hårt drivna. Djur gör allt för att vara till lags och när män (företrädelsevis) tycker sig ha rätten att driva hårt utan att tänka på vad de utsätter hästen för så kan det gå så illa att hästen dör. Det om något är djurplågeri, oavsett vilka ”regler” som gäller på det stället där det utförs!

Det gör mig spyfärdig att rättfärdiga sitt eget handlande utifrån hur andra gör. Att andra gör fel eller inte har ett etiskt förhållningssätt spelar ingen roll just då. Men om situationen var annorlunda skulle jag inte göra så? Vad är det för fegspel!

Han kommenterar debatten i Sverige gällande hans eget agerande så här:

– Jag har läst allting, men det spelar ingen roll vad folk i Sverige tycker. Travförbundet i Sverige kan inte påverka någonting för amerikanerna vet knappt var Sverige ligger. De skiter fullständigt i vad som händer på andra sidan Atlanten så folk kan skriva och debattera – men de bryr sig noll

Såna här uttalanden gör mig orolig. Man ska alltså inte protestera eller debattera för att andra inte bryr sig? Är det inte just därför man ska protestera och debattera? För att så ett frö, starta en diskussion som i längden kan resultera i ändrade regler? Jag tycker det är jätteviktigt att visa sitt motstånd och avsky mot oetiska regler. Det kanske inte ger den effekt man önskar sig idag, men om man inte yttrar sig i tron att den andra parten inte bryr sig då kan man aldrig starta en förändring heller. Han borde själv föregå med gott exempel och ta diskussionen dit! Han är ju på plats och därigenom ha stort inflytande på sporten. Att bortförklara sig med att det inte är hans sak att förändra gör att jag tror att han inte alls tycker reglerna behöver ändras, egentligen. Dom ger honom rätt att fortsätta på det sätt han egentligen tycker är bäst. För annars hade han väl inte ställt upp på det?

Den här mannen har nog missat Internets kraft i fråga om påverkan, även från ett litet land som Sverige. Sociala medier kan ha stor genomslagskraft i frågor, stora som små. Hoppas han snart blir varse om detta och hoppas så klart att vi håller debatten levande och sprider den hela långa vägen till USA. De som inte vet var Sverige ligger då får väl slå upp det i en kartbok!

Vad tycker du om Åkes uttalande?

View Results

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Hur man beter sig mot djur

Fick upp ett vidrigt inlägg på fb (kan ej länka till bloggen men gå in på historienomalf på FB så ser ni det) där en flicka slänger runt med en liten hund i ett koppel. Så klart förfasas man av bilderna. Tror det kan finnas en film i inlägget men bilderna räckte för mig. Har även sett en vuxen karl göra så mot en hund som jag aldrig såg vad den ”gjorde för fel” men den flög från hans högra sida ner i diket på vänster sida. Läser även på Dognews om att man hittat en död hund med avhugget huvud någonstans i Sverige. Det finns sjuka människor över allt. Var går det fel?

Det är så ofantligt viktigt att man lär barn att djur inte är leksaker! De får inte behandlas hur som helst och man får inte göra vad man vill med djur. Djur är inte till vårt förfogande och man måste lyssna på vad djuren ”talar om” i situationen. Om ett djur inte vill träffa dig så får du heller inte tvinga dig på det! Så enkelt är det.

Sen är det många vuxna som skulle behöva lära sig ett och annat också om hur man beter sig mot djur, vare sig de är djurägare själva eller inte. Så tänkte göra en liten guide. Fyll på om ni kommer på med mer bra grejer 🙂

  • Man går inte fram till okända djur utan att ha frågat ägaren först OCH ser om djuret själv vill komma fram och hälsa.
  • Man ska inte dyka på mindre djur uppifrån då det kan verka hotfullt. Sätt dig på avstånd, gärna med sidan mot och se om djuret själv vill komma fram.
  • Gör inte lockande ljud när du ser ett djur. Kvacka som ankor eller skäller som hundar osv. För det första framstår du som rätt urlöjlig, vad tror du att du säger till  djuret? Har sett vuxna karlar bräka som getter. Vad tror dom ska hända? Talar du samma språk eller? Risken är stor att du gör dig mer ”farlig” i djurets ögon även om du kommer med vänlig intention. Djuret blir mycket osäkert på någon som försöker härma.
  • Ett djur som drar sig undan, backar, skäller, morrar, gömmer sig eller på annat sätt visar att den inte är bekväm i situationen – SLUTA MED DET DU GÖR. Gå ifrån, ge utrymme. Tvinga dig aldrig på i det läget.
  • Bestraffa aldrig djuret för att det varnar eller säger till genom att skälla, morra, gruffa, skenutfall osv. Djuret KOMMUNICERAR med dig. Lyssna och backa annars har du själv föranlett en eventuell farlig situation där du/någon kan bli biten eller skadad.
  • Om en ägare säger att djuret inte ska hälsa på dig så är det inget personligt mot dig och det ska respekteras! Du vet inget om det djurets bakgrund eller situation.
  • Ett djur som är sjuk/skadad har större behov av utrymme och ska lämnas ifred.
  • Det spelar ingen roll hur snäll din hund är, vill inte MINA hundar träffa dina hundar så ska du aldrig släppa fram din hund varken i koppel eller lösa. Det hjälper inte att ropa ”han är snäll” eller ”men så har han aldrig gjort förut”, ”dom måste få hälsa” eller nån annan fin bortförklaring på din idioti.
  • Om ett djur inte gör det du vill – ta först reda på varför! Utgå inte från att det kan men inte vill. Saker du inte själv sett kan ha spelat in.
  • Djur ska behandlas med respekt, empati och välvilja därför att de känner smärta, ångest, rädsla och de tvingas förlita sig på mänskligheten för att överleva. Som husdjur kan de inte välja bort det eftersom vi styr de basala behoven som mat, sömn, toalettbesök osv.
  • Det är helt ok att vara rädd för djur och inte vilja ha med dom att göra men du kommer aldrig kunna rättfärdiga djurplågeri med dina egna rädslor eller fördomar!
  • Djur eller andra människor är inte dina slagpåsar för ditt eget dåliga mående. Behöver du få ur dig saker så sök professionell hjälp och ta inte ut det på din omgivning. Det finns bra hjälp att få om man vill ta emot den. Tyvärr kan man väl i vissa fall få stå på sig mer än vad som borde vara nödvändigt för att få rätt hjälp men det är ingen ursäkt till att göra illa andra.

Jag tycker i många fall att barn förstår och hanterar situationer mycket bättre än vuxna. När det går fel har det ofta med de vuxnas inställning att göra. Så föregå med gott exempel!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Varför bry sig om djur?

Såg en diskussion kring någon tidningsartikel tidigare där en speciell kommentar fastnade hos mig. Det var en artikel om någon hund som varit plågad och sedan fått ett bra liv. Inget nytt, vi vet att det pågår och de flesta människor blir illa berörda av något sådant. De flesta vill aktivt stoppa dessa plågoandar.

Kommentaren som fick mig att reagera var att någon tyckte att de som kommenterade detta och fasade så över vad detta djur hade fått vara med om inte brydde sig om människor, om de som dör i krig eller svält. Personen ansåg att problemet låg i att de som kommenterat artikeln behandlade sina djur bättre än medmänniskor.

För mig är det självklart att bry sig om alla levande ting. Men utifrån kommentaren har jag försökt komma på ett bra svar till varför. Det handlar om empati. Att bry sig om när djur far illa, betyder inte att man inte bryr sig om alla människor som far illa. Man kan bry sig om flera saker samtidigt, det tar inte ut varandra eller står i motsatts till varandra. Lidande är lidande.

För mig finns det inget försvar mot att medvetet (alltså att man tillfogar/behandlar/agerar på ett sådant sätt att man uppenbart skrämmer, tillfogar smärta och/eller annat lidande samt dödsångest) skada något annat levande. Vi människor har inte den rätten. Det är emot allt vetande och etiskt riktigt. Man kan förklä det i religion, seder, traditioner eller vad man vill. Det har ingen betydelse vad du kallar det – det hör inte hemma i vår moderna tid och med den tillgängliga kunskap som finns! Att könsstympa flickor, att tortera djur i tron att köttet smakar bättre, att slakta djur utan bedövning och låta dem förblöda för att köttet skall anses ”renare” är vidrigt och ska inte vara tillåtet. Finns så klart många fler exempel men ni får står bilden. (Sen finns det en del där man inte förstår att man tillfogar lidande och det är svårare att komma åt men med kunskap och forskning som bas kommer man långt genom att utbilda människor).

Att djur har lägre status i många länder har mycket med människors värdighet att göra. Läste ett citat:

”En nations storhet och etiska framsteg kan bedömas av hur man behandlar sina djur”

Mahatma Gandhi

Och det ligger mycket i det. Ett samhälle där djuren får högre status och där man tar djurens lidande på allvar är ett samhälle där även människor kan få det bättre. Det handlar inte om att behandla djuren bättre än människor. Det handlar om att lidande inte är förbehållet människor. Många andra levande individer lider pga oss människor. Det spelar ingen roll vilken religion man tillhör, var man bor eller hur mycket resurser man har, så är lidande ett lidande oavsett om det är en hund som utsätts för misshandel eller ett barn. Det är inte värdigt i vår moderna tid!

Vi måste aktivt jobba för att lidandet ska minska och framför allt det medvetna lidandet som människor tillfogar andra.

Jag har svårt att tro att den man som stannat i Syrien för att ta hand om hemlösa djur under kriget där familjer flytt och lämnat allt – skulle ställa sig och skjuta andra människor. Varför? För att personen har empati! Personen ser lidande oavsett vem som lider. Däri ligger kärnan tror jag.

Den som klarar av att plåga djur och kan bortförklara det på alla möjliga tokiga sätt – är en människa som saknar empati. Kanske tycker den personen synd om andra människor som lider och vet att det är fel att göra illa andra människor. Men om man inte kan se att djur lider av plågsam behandling, att djur kan känna dödsångest, att djur kan få panik och känna skräck, smärta och rädsla – då har man inte tillräckligt med empati.

Rodeo är något jag har mycket svårt för, än värre tjurfäktningar eller tjurrusningar och liknande event. Det är i vad som ska klassas som välutvecklade länder, där man kallar det för tradition, som detta vansinne får fortgå! Det är vidrigt och ovärdigt oss människor! Djuren lider något oerhört och dödas till slut, eller tillåts plågas tills kroppen ger upp. Det finns inte ord för vad jag tycker om dessa ”traditioner”. De härstammar från en tid då kraft och styrka var avgörande drag och premierades. Idag lever vi i samhällen där kraft och styrka inte är avgörande längre och där andra kvalitéer värderas högre. Alltså ska inte tradition få gå före lidande! Punkt. Traditioner förändras, seder förändras men framför allt måste kunskap få styra. Det som är självklart för en empatisk människa är att om du ser in i ett djurs ögon ser du samma lidande som hos en människa. Djur känner smärta. Djur känner sorg. Djur känner ångest och rädsla. Elefanter och delfiner har ritualer. Hundar kan lära sig förstå tusentals mänskliga ord för att försöka passa in och anpassa sig till en värld de själva inte styr över.

Att ta parti för de svaga, de som inte kan tala för sig själva och än mer för de som vi människor påtvingat vår beslutanderätt på – det är värdigt en människa. Oavsett vem den svage är.

Att det kan vara lättare att känna empati, att skriva eller reagera på en artikel om en hund kan ju vara för att det känns mer nära än kriget i t ex Syrien. Att ett krig är så mycket mer och komplicerat än att man kan förfasas över detta på t ex Internet. Att hänga ut en djurplågare och få någon dömd för brott mot djurskyddslagstiftning kan kännas lite närmare, något jag kan göra något åt. Kriget kan jag inte påverka.

Många bidrar till att förbättra situationen för både djur och människor vilket är underbart. I det stora hela har världen blivit en bättre plats för fler människor (och nej det betyder inte att folk inte svälter men situationen är inte lika illa idag som för 20 år sedan). Ta del av Hans Rosling och Gapminders information.

Fortsätt stödja! Fortsätt bidra!

Det vi alla kan göra som en enkel men stor gest för att göra världen bättre är att sprida kunskap. Med kunskap minskar våldet.

Ta avstånd från sådant som bidrar till lidande. Tala om det! Genom handling kan vi förändra.

Så är det negativt att bry sig om djurs lidande? Lider djur mindre än människor? Uppfattas lidande på samma sätt? Är man mindre brydd om människors lidande? Kan en person bry sig om båda två? Varför jämförs lidande? Vad tycker du?

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Obehaglig läsning och lamt straffsystem

Läs hela nyheten här.

Man kan ju för det första undra hur människor mår som dränker en hund! Inte är man frisk i alla fall. Nu står det klart att paret inte heller åtalas för gärningen.

Det blir inget åtal mot det par som i somras misstänks ha dränkt en hund vid en badplats i Säffle.
– Han var dömd till ett längre fängelsestraff för andra brott för bara ett par månader sedan, så hade jag väckt åtal hade det inte påverkat straffet. Det åtalsunderlåtelsen innebär är att det kommer stå en punkt om djurplågeri i hans belastningsregister, säger Linda Karlsson”.

Nog har vi lamt straffsystem i detta land. Om man begår flera brott ska man väl dömas för alla brott, inte bara det grövsta. Det borde plusas på så att säga. Man gör egna val i livet och får ta konsekvenserna av det. Människor som skadar djur, begår ofta andra våldsbrott.

”Idag menar både forskare och praktiker att det finns ett samband mellan våld mot djur och våld mot människor. Denna kunskap bör vävas in i förståelsen av våld, både för att kunna ge brottsoffer ett mer heltäckande stöd men också som en utgångspunkt i det våldsförebyggande arbetet”. /Se sambandet

USCH för ett mesigt rättsystem där våld mot djur inte tas på allvar. Det är inte en sak som gått sönder, det är en levande individ som kan känna smärta, rädsla, dödsångest. Det ska leda till åtal anser jag!

Stöd gärna organisationen VOOV (Veterinär omtake om våldsutsatta).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vad säger kopplet om dig?

Vad tänker du på när du ser ditt koppel som du har till hunden? Är det en trygghet? En säkerhetslina? En börda? Ett bevis på att du är en dålig hundägare? En assecoar?

Vad är det som gör att det är så svårt för så många att ha sina hundar kopplade? Hundar har attackerat boskap, skrämmer folk i parker, jagar änder, jagar andra hundar osv. Läser varje vecka nyheter eller inlägg om otrevliga hundmöten där en lös hund varit orsaken.

Här är en nyhet i raden. Här en annan. Vilda djur som får avlivas pga hundattacker. Konsekvenserna kan bli allvarliga. Det vet man ju sällan innan. Eller så vet man att ens hund kan attackera men man ignorerar det?

Jag vill åter påpeka att jag anser att en duktig hundförare inte har sin hund lös överallt (även om de rent teoretiskt skulle kunna ha det). En duktig hundförare vet när det är läge att ha hunden lös och när det inte är det. En hund mår inte dåligt av att ha ett koppel på sig i vissa situationer, när den i andra får springa fritt och leka.

Jag funderar på om det är så att folk ser negativt på sitt koppel. Att det skulle vara något slags skam att använda det. Att om man har hunden lös visar man att man är en bra hundägare? Hunden får frihet, hunden får gå sin egen väg. Själv är jag högst tveksam till personer jag möter med lös hund. Jag har nästan börjat utgå från att det är någon som inte har tillräcklig kontroll på sin hund och att jag mer eller mindre får vänta mig att hunden springer fram till oss fast jag inte vill.

DSC_0107

Själv ser jag kopplet som en säkerhetslina. Mina jagar och det vet jag om, de är lättriggade och klarar inte av hundmöten. Jag använder även det omdiskuterade flexikopplet men inom den räckvidden så funkar min inkallning! Så mina hundar springer inte fram till folk när flexit är på. Jag kallar in dom, låser och passerar med kort koppel, som man ska göra. Jag har mina hundar lösa där det fungerar, där vi har goda förutsättningar för inkallning och inte stör andra och där mina hundar inte triggas att jaga (de är ju trots allt jakthundar). Vi tränar i koppel också så de förknippar inte kopplet med tråkiga promenader. När de går i koppel får de oftare godis än utan koppel. Utan koppel är friheten i sig lite av en belöning men vid inkallning kommer godiset.
IMG_0295

Så till alla er som har hundarna lösa, fundera en gång till. Är det lämpligt? Kan min hund skrämma/störa någon annan? Kan min lösa hund trigga någon annan hund? Finns det andra platser där min hund kan få vara lös som stör mindre? Ta ansvar för f a n. Blir tokig om jag hör en hundägare till med ”HAN ÄR SNÄÄÄÄLL”; ”Han har aaaaldrig gjort så tidigare” osv. Koppel på! Alla kan göra misstag men då lär man sig och gör om gör rätt nästa gång.

Å till dig som tänker att ”det gäller inte mig och min hund” så tänk om! Alla tänker säkert så men ändå händer det. Utgå från att det lika väl kan vara din snälla lösa hund som ställer till oreda. Det är ju i alla fall mindre risk om du har koppel på att något händer.

DSC_0409

(I stugan kan man gå lös från stugan till badstranden. Där känner man alla grannar och de hälsar på en och de har sin kompis Asta i granngården som de besöker). 

Sen hoppas jag att polisen börjar ta hundattacker på allvar. De kan skylla på bristande resurser men då får de begära mer resurser. Man kan inte strunta i brott för att man inte har resurser. Alla brott måste tas på allvar, speciellt när det kan drabba många om en hundägare i ett område sprider skräck pga en lösspringande hund som de inte tar ansvar för. För i ärlighetens namn så tror jag det kan dölja sig mer bakom fasaden om man är så obrydd om sin omgivning och inte tar eget ansvar, skiter i vad omgivningen säger och låter hunden ställa till med skada. Jag får många tankar om ett sånt scenario….

Jag är övertygad om att ju fler ”småbrott” man klarar upp och tar på allvar, så minskar de grövre brotten. Chansen är stor att man förebygger och upptäcker personer som behöver hjälp.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Onyanserad debatt?

Nu kokar internet igen, denna gång är det kostnaderna för djursjukvården som diskuteras. Toppen tycker jag! Vi ska diskutera och ha högt till tak. Det jag däremot reagerar på är att det mesta i inläggen är så onyanserat negativt.

Debatten handlar om:
– Orimligt höga veterinärvårdskostnader
Här har försäkringsbolag gått ut med hur många % ökningar man ser på veterinärvårdskostnader och att denna smäll får tas av försäkringsbolagen. De i sin tur höjer premierna som drabbar den enskilda. Djursjukhusen hävdar att det är pga att kunskaperna och metoderna utvecklas vilket gör att kostnaderna ökar.

Här skulle jag vilja tillägga att en stor kostnad tas av den enskilde. Trots försäkring så är det ofta både fast och rörlig självrisk vilket innebär en stor egenavgift för djurägaren. I alla fall vid första besöket.

Här kan man lätt glömma bort om man vill vara kritisk, att nya undersökningar också kan innebära mindre lidande för djuret. Idag kan man t ex göra titthålsundersökningar/operationer som är mindre ingripande än då man förr var tvungen att öppna husdjuret. Rehabiliteringen för husdjuret blir desto kortare med en titthålsoperation än en öppen en. Om man gör fler titthålsoperationer idag kan det ju vara just på grund av att detta innebär en säkrare bild över hur något ser ut men ändå ger kort rehab efteråt. Nu är jag ingen expert på veterinärvård men jag tror och tänker ändå att man utvecklar bättre metoder som ska vara mindre ingripande även för våra husdjur.

– Onödiga undersökningar
Här går debatten ibland så långt så man kallar det djurplågeri där husdjuren utsätts för onödigt lidande. Här är det väl en självklarhet att man inte ska utsätta djuret för ingrepp eller undersökningar om det inte behövs. Men här lägger jag då större tilltro till att en veterinär, som utbildat sig för att hjälpa djur, faktiskt har detta med i sitt övervägande – är ingreppet till större nytta än skada?
Själv har jag bara stött på veterinärer där vi har kunnat resonera. Där veterinären har lagt fram fynden dom hittat när vi kom in (akut) och vad dom tror det kan vara. Sen har vi fått veta olika alternativ och övervägande som lett till att vi tillsammans har kunnat fatta ett bra beslut för djuret. I vårt fall har vi avstått från undersökningar, som veterinären bedömde skulle ge lite information och kunna förvärra tillståndet och samtidigt skulle troligtvis fynden ändå inte påverka behandlingen. Så om man kan prata med sin veterinär bör man väl kunna komma fram till något gemensamt beslut som känns bra för alla?

– Går vi för ofta eller för sällan till veterinären med våra husdjur?
Ja här verkar det vara skilda meningar. En del påstår att vi går för ofta till veterinären med våra husdjur, för småsaker, får dyra fakturor och onödiga undersökningar.
I andra fall menar man att en viss grupp har ökat hos veterinären men att många avstår med hänvisning till att man inte har råd, alltså underlåter man att se till att husdjuret får nödvändig vård och kanske lider i onödan. Detta är brottsligt i Sverige.
Varje djurägare måste ju själv bestämma och vara uppmärksam på hur djuret mår. De kan ju inte tala med oss så man måste tolka beteenden eller fysiska funktioner själv. Här kommer självfallet våra olikheter som människor in. En del går till läkare för varje minsta sår eftersom små sår kan orsaka blodförgiftning medan andra väntar så länge med att gå till läkaren så att huvudvärken man lidit av visat sig vara en nu oåterkallelig hjärntumör. Vi kan kritisera varandra för de val vi gör. Eller så kan vi försöka hjälpa varandra och öka kunskapen och respektera valen vi gör. Man känner ändå sin hund bäst själv vill jag påstå.

Hur mycket ska man utsätta sitt husdjur för? När är det nog?
Denna fråga kommer aldrig ha ett ”rätt” svar. Precis som jag skrev ovan har vi olika referensramar och olika bedömningar för oss själva när vi tycker ”nog är nog”. Kritiken är ofta att husdjuren, som trots allt lever kortare liv än oss, ska slippa onödiga undersökningar/operationer/mediciner under sitt korta liv. Det ska då vara mer humant att avliva. Har hört folk säga ”jag skulle aldrig låta min hund/katt/whatever leva på mediciner resten av sitt liv, då skulle jag hellre avliva”. Jag förstår tanken men mediciner behöver ju inte betyda lidande, det kan ju betyda fri från lidande.
Youtubeklipp på hundar i rullstolar (som inte är vanligt i Sverige) brukar tas upp i dessa sammanhang. Lider dom eller inte? Visar dom livsglädje eller är det bara ett förmänskligande? Ja här har vi också olika åsikter.
Själv drar jag gränsen vid livsglädje. Så länge jag ser livsglädje och kämparlust och husdjuret har möjlighet att utöva aktiviteter på sin egen nivå som ändå ger tillfredsställelse, skulle jag låta dem få fortsätta leva. Att de inte längre kan göra det dom tidigare har älskat, eller är stelare/har ont i perioder betyder inte att de saknar livsglädje eller kan leva ett gott liv. Men när det onda tar över, när man ser att de lider då måste man fatta det tyngsta beslutet.
Några argumenterar att en hund som inte längre klarar av att göra det den älskar ska få somna in. Så om en vallhund t ex inte längre kan valla pga skada/sjukdom så har den alltså inte längre något liv att leva för. Jag skulle själv inte vara så snar i min bedömning. Jag tror en hund kan få ett tillfredsställande liv med andra aktiviteter också. Sen finns det säkert undantag och här är vi också olika i vår bedömning. En del tycker det är djurplågeri att vallhunden får leva som ”sällskapshund” eller ”pensionerad vallhund” medan andra inte gör det.

Jag tycker det är jättebra att man diskuterar de kostnader som veterinärvården ändå utgör. Är det skäliga? Vad beror det på? Vem betalar? Vem vinner på detta? Är de nödvändiga?

Men i de debattartiklar jag läst verkar allt så onyanserat och det är svårt att veta vem man kritiserar. Vad ska den enskilde husdjursägaren göra? Sluta betala? Inte gå till veterinären? Avliva? Jag tror inte att en veterinär slutar göra sina etiska bedömningar för att man väljer att jobba åt ett visst företag. Veterinärer har ju sin utbildning.

Jag väljer att ha förtroende för de veterinärer som gått en lång utbildning och har etiska förhållningssätt och djurets bästa i sinne. Känner jag mig inte trygg med en bedömning så skulle jag ta en second opinion, vilket vi gjorde med Alfs tumör. Vi fick olika besked men kunde diskutera och gjorde sedan valet att genomföra operationen. Nu är Alf helt fri från tumören och det sår som den orsakade.

Och eftersom Evidensia djursjukvård verkar så hett kritiserat i dessa debatter så kan jag säga att jag är nöjd med deras omhändertagande av våra hundar när vi har behövt det. Deras veterinärer har förklarat och resonerat med oss. Jag har varit trygg med att de gjort det bästa för mina hundar. Om kostnaderna varit skäliga? Det kan inte jag som enskild uttala mig om. Jag har betalat och varit glad. Försäkringsbolaget har tacksamt nog gått in och hjälpt oss med det mesta kostnaderna. Vi fick ta kostnaden för Alfs kastrering själva eftersom försäkringsbolaget ej ansåg det helt motiverat av diagnosen. Men vi och två olika veterinärer var överens om detta och eftersom det var en hormonpåverkad tumör såg jag inget alternativ. Nu mår Alf jättebra och har inga men eller några nya tumörer.

Jag kommer att fortsätta ta mina hundar till djursjukvården när jag tror att dom behöver det. Jag kommer att ta kostnaden också men hoppas ju att den är skälig! Jag kommer fortsätta diskutera med veterinären om vad som bör göras, vad som kan göras och vad som är nödvändigt att göras.

Är tacksam att vårt försäkringsbolag har GRATIS telefonrådgivning kvällar och helger med veterinär. Det har vi tyvärr varit tvungna att utnyttja men också fått kloka råd och kunnat diskutera vad vi ser och vad vi tror. Vi har inte behövt åka in akut – vilket varit det enda jag velat veta – är det här akut eller är det något som kan gå över? Är ju en hönsmamma med hundarna och kan bli otroligt nojjig att det är något allvarligt. Som när Theo hade ätit min blodtrycksmedicin. Då fick jag veta att den mängd och den sort han fått i sig inte var farlig men vi skulle ju ändå hålla honom under uppsikt. Han mådde prima 🙂 Sen i somras så blev han ju halt igen och vägrade sätta ner vänster bakben. Eftersom han har diskbråck sen i januari vart jag ju livrädd att något med ryggen var fel. Men vi gick igenom hur han kändes, såg ut och hur han reagerat. Vi kunde avvakta. Han blev bra inom en timme igen. Så kanske hade han trampat på nåt vasst? Ja så här kan man hålla på fram och tillbaka. Vad är rätt och vad är fel? Det blir ju så svårt när dom inte kan tala om, svara på frågor osv.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Språkförståelsen kan vara medfödd

Upplever du att din hund förstår vad du säger? Jag är helt övertygad om att Alf förstår vartenda ord vi säger. Vi kan ha långa konversationer ibland 😉 Man ser på alf att han förstår. Det syns i ögonen.

DSC_0430

En studie visar att hunden inte bara lyssnar på tonfallet utan även tycks förstå vad vi säger. Läs mer här eller lyssna på vetenskapsradion här.

Enligt studien, som utförts av forskare från Eötvös Loránd University i Budapest, visar det sig att hundarnas hjärnor faktiskt reagerar på vad ägarna säger, och inte enbart på hur det sägs.

Efter resultatet spekulerar forskarna nu i att språkförståelsen är en grundläggande funktion i hjärnan som även djur kan ha”.

Själv har jag alltid varit övertygad om att alla djur förstår mer än vad vi förstår att dom förstår 🙂 Om ni förstår vad jag menar. Om det nu är så att hunden förstår mer än vad vi förstår att den förstår så finns det ännu mer som talar för att positiv förstärkning är den rätta vägen att gå. Man behöver inte låta arg på hunden, man behöver inte korrigera. Man behöver helt enkelt bara visa vilket beteende man vill ha och belöna det – t ex genom ett glatt ”bra jobbat” 🙂 Det bästa med positiv förstärkning är att hunden kan göra rätt utan att alltid få en godis. När jag har glömt godis och får hundmöte så har hundarna ibland ändå tittat på mig för belöning och jag har med rösten bekräftat att de gör rätt. Sen har dom nöjt fortsatt. Jag brukar ju också ”förklara” varför vi gör si eller så, eller varför vi inte gör si eller så. Dom kanske har förstått vad det är jag har sagt? 😀

Jag önskar att människan skulle bli bättre på att lyssna istället för att alltid tala om/styra. Om vi lärde oss lyssna, observera och använda vår intelligens så skulle vi kunna kommunicera på ett mycket bättre sätt.

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"