Djur i tävlingssammanhang

Om ni missat det så pågår det ett OS just nu som får mycket TV tid. Idag tävlar Sveriges hoppryttare i laghoppning och går för guldet. Själv har jag slutat se hästhoppning och dressyr pga att jag börjat se hur mycket tvång hästsporten innehåller. Titta på mängden ”hjälptyglar” (för vem är det en hjälp?), hårda tag, sporrar och spön, träns och bett x flera och allt detta för att hästen ska ”gå i rätt form” och ”följa ryttaren”. Ingen hänsyn till DEN hästens form, följsamhet eller välbefinnande. Alla individer har olika variationer av och mängd muskelmassa, sammansättning, anatomi och variationer därefter. Ändå ska de tvingas in i samma form.

Det jag hoppas alla unga ryttare ser och förstår är att i mästerskapssammanhang, då det gäller så mycket, då tar man i mer, hårdare tag osv för att vara bäst när det gäller. Och så kan det väl få vara. Tävling är ändå inte den stora delen av ridtimmar. MEN! Det är inte så här man tränar! Man måste träna avslappning, hjälpa hästen hitta SIN form (inte den form alla hjälptyglar och remmar tvingar ihop), form är något man BYGGER UPP inte något man ensidigt sitter och nöter! All träning som kräver ensidig samling, muskelspänning, samling osv bryter ner och bygger inte upp! Det är variationen i att stretcha och samla många gånger och varierat under VARJE ridpass som bygger upp styrkan, samlingen och minskar skaderisken.

Så i det stora hela så är jag emot djur inom tävlingsvärlden, oavsett sport, gren eller djursort. Tävling är för människor som kan välja det. Inte för djur som påtvingas formen, resorna, omställningarna och tävlingslivet.

Det jag vänder mig emot är inte själva ridandet, som jag inte anser behöver vara skadligt i sig, utan mer att när det kommer ett tävlingsmoment med i spelet så blir risken överhängande att prestation går före relation och kommunikation. Att det riskerar att gå ut över djurens välfärd när det handlar om miljonbelopp och prispengar.

Att rida en häst i form har ju i grunden en god tanke – hästen måste kunna bära upp ryttaren med muskler så att den inte skadar skelett och sliter på leder, ligament. MEN den ridning som till stora delar sker idag är för ensidig och skadlig i många avseenden. Det är viktigare att dra ihop hästens mun med rem för det är ju ”pinsamt” med en häst som har tungan utanför när den rids, istället för att ta reda på hur den hästen har det i munnen och vilket behov den har av att kunna ha munnen lite eller mycket öppen.

Jag hade hoppats att alla som köper någon form av ”träningsredskap” eller utrustning ska kunna svara på följande frågor för att ens få köpa ut det:

  • Vilken funktion har detta verktyg? (T ex hur inverkar detta bett på hästen)
  • Vilket problem tränar jag på som gör att jag behöver detta verktyg och det kommer att fungerar?
  • Vilka andra alternativ har jag provat?
  • Har jag tagit reda på om detta problem har en medicinsk orsak?

Jag blir alltid så ledsen när unga människor, i all välvillja, får en egen häst av sina föräldrar men varken föräldrar eller unge har tillräckliga kunskaper om vare sig hästens behov, ridning, hjälptyglars funktion eller ens nödvändighet osv. Har sett alldelse för många hårt inspända ponnys, med skarpa bett och hackande sporrar då ryttaren inte har koll. Sen slits det och dras och hästen bestraffas för att ryttaren inte kan kommunicera. Har sett sådana skräckexempel som fortfarande ligger i mitt minne – t ex där en vuxen kvinna ska hoppträna men är så jävla rädd själv så hon kastar sig bakåt med hela sin tyngd och sliter stopp på sin häst precis framför hindret. Om och om igen. Hur tror ni den hästens mun mår?! Vet att denna kvinna fortfarande rider och utbildar hästar och det gör så jävla ont att veta. Vet inte hur hon är i dag men förhoppningsvis har någon fått människan på andra tankar. Själv var jag bara ett barn och vågade inte säga nåt men magkänslan sa att det inte var bra. Eller en annan tjej som fick en tävlingshäst (rätt dyr alltså) men som totalt förstörde denna genom att slita stopp, sparka med sporrarna samtidigt och göra hästen totalt förvirrad och förtvivlad (inlärd hjälplöshet). När till och med pappan till slut säger åt henne att vara snällare… Ja fy fan…

Har tack och lov under mina år i hästvärlden haft bra ridkompisar som alla haft en klok inställning till ridning, hästar och etisk hästhållning. Som har värnat om hästen och aldrig varit prestige i att ha så många remmar som möjligt, eller hjälptyglar osv. Tack till alla er!

Men med allt detta sagt så hejjar jag på våra Svenska stjärnor som jag tycker har en mjuk å fin ridstil. Hoppas det går hela vägen!

Själv har jag mina gamla idoler John Withaker (engelsk hoppryttare med hästen Milton på 80-90 talet) och Ulla Håkansson (dressyrdam på över 80 år som tävlar på elitnivå fortfarande) som har en mjuk, fin ridstil utan massa tillbehör. Som till stor del tränar sina hästar utanför arenor och ridhus. Ulla Håkansson förespråkar mycket ridning i terräng och ute i naturen för att bygga upp hästen!

Sen har vi Manolo Mendez som jag hoppas alla ryttare följer på FB. Där har du alla information du behöver om hur du genom att anpassa din ridning till hästens anatomiska natur kan förbättra och stärka upp er båda! Sen finns Anna Stavholm – Relation före prestation med flera.

Sport i alla annan form där människor tävlar mot varandra tycker jag själv är roligt! Härligt med alla svenska medaljer i OS! Grattis till er alla.

(Hundsport kan också ifrågasättas i mycket tycker jag. Hur man tränar och tävlar, vilken ”postition” hunden ska ha och om det är anatomiskt och etiskt riktigt eller bara utgår från vad människan anser vara korrekt)

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Våld och smärta i hundträning

Finns det något som gör en så upprörd som när personer använder våld och smärta i sin hundträning? (Djurträning över lag)

Läs här (varning för otäckt innehåll).

Så för att förtydliga varför detta med våld och bestraffning, som är uppenbart för de flesta, inte hör hemma i hundträning gör jag följande försök:

För att inlärning ska kunna ske behöver man vara i sitt så kallade toleransfönster – Googla på det (traumapsykologi) eftersom det annars skulle bli ett helt eget ämne att skriva om. Det är när man är inom sin toleransnivå som man kan vara närvarande och utan att reagera kraftigt på sina impulser.

Den mänskliga hjärnan är liksom djurens gjorda för ett liv i det vilda. Vi reagerar enligt samma mönster – stressystem – flight, fright, freeze (googla det också).

Om man upplever saker som gör att man kommer utanför detta så sker följande:

• Överst står sympatikus – det tillstånd där vi är som mest uppjagade. Längst ner står parasympatikus – där vi stänger av. I mitten har vi vårt toleransfönster Här är vi lagom vakna och vår förmåga att tänka logiskt fungerar. Gäller även djuren.

Så om du använder våld och smärta så i din träning så blockerar du ditt djurs inlärningsförmåga. Du skickar dem ovanför toleransfönstret i ett stresstillstånd! Om du håller fast ditt djur och samtidigt tillfogar smärta så har djuret inte något val än att stänga av – det nedre tillståndet där vi inte kan fungera utan ”stänger av” vår hjärna och bara överlever. Så var sker själva inlärningen i dessa båda fallen?! Vad är det man tror sig uppnå?

Det är är ju inte raketforskning men tydligen tänker en del tränare att stackel (halsband med metalpiggar in mot halsen), elchocker och fysiskt våld där man tar så hårt i hunden att den känner smärta är bra metoder!

De som förespråkar såna metoder brukar inte ha något svar på detta och istället smutskasta de som jobbar med belöningsbaserad träning. Men fundera själv: om du vet att vad du än gör så uppmuntras ditt beteende men när du gör rätt så får du en belöning – ökar inte chanserna då att du vill göra rätt oftare? Om du istället får stryk/smärta/obehag vågar du fortsätta bjuda på beteenden (eftersom man får anta att hunden inte lärt sig vad du vill när du bestraffar den för att den gör ”fel) för att göra rätt? Knappast! Den riskerar ju mer stryk!

Hoppas alla som sett klippet ovanför protesterar och agerar! Vi måste få ett slut på detta! Både i Sverige och utomlands!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Är Holland första landet att lösa problemet för hemlösa hundar?

Går det att lösa problemen med hemlösa hundar? I alla världens länder finns det mer eller mindre populationer av hundar som lever utan ägare, utan någon som ser till dem och de får klara sig själva. Hemlösa domesticerade djur leder förutom det lidandet djuret utsätts för även till spridning av smittsamma sjukdomar, miljö- och hälsomässiga nackdelar samt ökat lidande och grymhet.

Holland uppges inte längre ha hemlösa hundar genom ett kollektivt arbete som bestått i att:

  1. Sterilisering av hemlösa hundar. På några månader hade man steriliserat 75 % av de hemlösa hundarna vilket snabbt ledde till få nya valpkullar som föddes som hemlösa.
  2. Efter vaccinering togs alla hundar till en veterinärkoll och fick vaccin för att minska spridningen av sjukdomar som parvovirus och rabies.
  3. Man införde som ett tredje steg djurvälfärdslagar där alla djur, även hemlösa, har rätt att leva hälsosamma liv. Kombinerat med höga böter och till och med fängelsestraff fick det effekt.
  4. Uppmuntran att adoptera istället för att föda upp nya kullar. Regeringen ”tjatade” budskapet om och om igen vilket fick till följd att ”pupymills” eller sk. valpfabriker och uppfödare minskade.
  5. Man införde särskild grupp poliser som skulle följa upp att människor följde lagarna och kunde fälla de som bröt mot dem. De kunde även omhänderta hundar från olämpliga hem. Här vet man också att det finns en direkt länk mellan våld mot djur och våld mot människor. Det har forskning visat. Så genom att jobba med djurens välfärd så fångar man upp människor i behov av hjälp.

Så fort detta ämne diskuteras i något forum kommer alltid arga kommentarer om ”MEN MÄNNISKORNA DÅ? VEM HJÄLPER DE MÄNNISKOR SOM LIDER?”, ”VARFÖR BRYR NI ER BARA OM DJUREN OCH INTE ALLA BAAARN SOM FAR ILLA?”, ”LÖS PROBLEMEN MED ÄLDREOMSORGEN INNAN NI LÄGGER PENGAR PÅ DJUREN” osv. (SUCK). Vilken tur att världen för de flesta av oss människor inte är så svart eller vit! Tänk att människan har kapaciteten att engagera sig i BÅDE OCH! Det ena utesluter inte det andra. Det görs mycket för både äldreomsorg, barn som far illa och hemlösa människor. (Ett lästips för dessa personer är FACTFULNESS av Hans Rosling) DESSUTOM visar ju många studier på att ju högre man hanterar, behandlar och värderar i ett samhälle DESTO BÄTTRE får också människorna! WHAT! WIN – WIN?! Nättroll och faktaresistenta människor har dock mycket svårt att ta in det.

Hur lyckades då Holland om man får tro nyheten:

Man fick folket med sig genom detta gemensamma arbetet för att förbättra djurvälfärden i landet. Man gav sig inte och man hade ett tydligt mål och jobbade l å n g s i k t i g t.

Forskning visar också att det finns en direkt länk mellan våld mot djur och våld mot människor. Så genom att jobba med djurens välfärd så fångar man upp människor i behov av hjälp. WHAT?! Kan det vara så att genom att göra något gott för en grupp så ger det ringar på vattnet gentemot andra behövande och ökar välfärden för… alla?!

Så fortsätt tjata djurvälfärd. Det tänker jag göra!

It´s not rocketsurgery! om du frågar mig alltså.

Läs artikeln här (på engelska).

"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Om att överskatta sin förmåga

Läste en intressant artikel som bekräftar något jag själv tycker mig ha observerat. Läs den här.

Handlar åter igen om ridning men som med mycket går det att applicera på andra fenomen. En ny studie visar att hästfolk överskattar sin förmåga vilket går ut över hästarnas välmående.

Forskarna drar slutsatsen att hästfolk har en övertro på sin egen kompetens, lite av ett uppblåst självförtroende utan att inse att de saknar kunskap. Detta fenomen kallas i forskarvärlden Dunning-Kruger-effekten, i korthet “den som är inkompetent är också oförmögen att förstå att denne är inkompetent”.

Vad får då detta för betydelse för hästsektorn menar forskarna. De menar att det är en väckarklocka som har påverkan på hästarnas väl och ve och deras säkerhet när hästmänniskor tror sig kunna mer än de kan.”

Allt för ofta har man sett ryttare med det ena bettet märkligare än det andra, den ena hjälptygeln efter den andra och jag har många gånger funderat på om personen på hästen ens vet vad sakerna har för funktion och hur de används? Samma fenomen när föräldrar köper häst åt sin älskade unge, utan att själva kunna särskilt mycket. Ungen får betsla på hästen ”coola” bett men har barnet en endaste aning om hur bettet inverkar eller hur hjälptygeln fungerar? Felanvänd utrustning är en stor källa till skada, obehag och problembeteenden vill jag hävda.

Samma grej gäller ju även inom andra sporter. Har man en övertro på sin egen kunskap (eller felaktigt tolkar sin egen åsikt som fakta) så är det ofta djuret som drabbas. Alla dessa träningsmetoder (eller redskap för den delen) för ditt å datt som utgår efter en persons egen tolkning av något istället för fakta om hur inlärning och beteendeträning fungerar. Om du inte förstår hur ett redskap fungerar och på vilka grunder det används (eller i många fall inte borde användas alls pga. att effekten kommer ur skrämsel/chockverkan) så utsätter du djuret för vardaglig långvarig stress och dina tolkningar av att det ”fungerar” utgår från ditt mänskliga öga (att se att symtomen försvinner eller i många fall bara undantrycks) tills djuret en dag inte klarar av det längre och agerar ut på något sätt. ”Det small bara till” eller ”det kom utan förvarning” tror jag inte på… Det kom många signaler innan men om man tolkar djurens beteenden som ”problembeteenden” och inte kommunikation (som det egentligen är) så blir resultatet många gånger motsatsen till vad man önskade…

För att utvecklas inom ett område är det väsentligt att ha insikt om sin egen förmåga och prestation, det är en grundbult för alla som vill agera professionellt, oavsett ämne.”

Ja det tåls att fundera på – hur ärliga och öppna vågar vi vara om vår egen förmåga? Vågar vi se vår egen brist på kunskap?

Om vi skulle sluta tänka att det är ”fult” att visa sin okunskap eller be om hjälp och istället erbjuda hjälp istället för att kritisera. Om vi var öppna för andra människors kunskap (obs! Kunskap, inte åsikt/tyckande) så skulle nog fler djur få det bättre i vår omsorg…"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

När man inte längre vill ha sin hund (Varning)

Jag vill bara kräkas! Varnar för obehagligt innehåll i detta inlägg.

Läste denna artikel i dagstidningen.

”Hunden, en blandras, hittades i en skog i en by utanför Boden av två personer. Hunden var trött och medtagen, den hade även ett litet skrapsår vid ena ögat.

När chippet avlästes framkom det att hunden tillhörde en kvinna i Luleå. Hon hade dock sålt hunden för 1,5 veckor sedan till en kvinna i Boden.

När polisen kontaktar nya ägaren framkom det att hon tagit ut hunden ut i skogen i en by utanför Boden. Med en sten har hon slagit hunden i huvudet så att den svimmat av. I tron att hunden dött har kvinnan åkt hem. Hunden hade irrat i skogen i ett dygn innan den hittades.”

Alltså vad i hela helvetet! Vad är det för empatilös våldsam människa som gör sig av med hunden på det sättet!? Att du inte vill ha din hund kvar är en sak men du kan ju för h*lvete inte plåga den! Tänk skräcken hos hunden, som inte valt denna ägare, att bli medtagen i skogen för att sen bli misshandlad och lämnad! Snälla människa skaffa aldrig djur igen! Man kan vara sjuk eller påverkad av substanser men man får ändå aldrig agera ut på andra i omgivningen, varken människor eller djur.

För den som funderar på att skaffa djur – TÄNK EFTER FÖRE! Det är inte en bra anledning att skaffa husdjur:
– för att andra har det och de tycker att det är kul
– för att den är söt
– för att den ska få mig att må bättre
– för att jag känner för det i stunden

Ett husdjur är så mycket mer än bara det du ser hos andra; promenader, mat, lek och gull. Du måste vara beredd att:
– läsa på! Ta reda på! Utbilda DIG själv! Hundkursen är inte till för att hunden ska lära sig saker, det är ägaren som ska lära sig något
– anpassa uppfostran och utbildning till den hund du har. Alla råd du får passar inte din hund, läs av och välj ut det som passar just er
– TID, TÅLAMOD, TRÄNING, det finns inga genvägar. Har du inte tid, har du inte tålamod och orkar du inte träna – skaffa inte hund!
– sköta om hunden vid dåligt väder, när du är trött, när du är sjuk, när du egentligen vill umgås med kompisar istället men hunden fått vara ensam länge och behöver aktivering och sällskap osv…

Jag ryser av obehag. Så hemskt och fruktansvärt och jag hoppas verkligen hunden får komma till ett gott hem!"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Man målar hund med nazistsymboler

Enligt en artikel i Aftonbladet har en man dömts för hets mot folkgrupp efter att ha målat hakkors och järnkors på sin hund och sedan vandrat med denna hund på stan. Läs hela artikeln här.

Ja, vad säger man? Min personliga åsikt är att han borde dömas för djurplågeri också. Varför? Hunden tar i sig kanske inte fysisk skada av själva målandet men jag tycker att om man saknar sådan respekt för en annan individ (oavsett människa eller djur) att man tycker sig ha rätten att utnyttja den andra, som ovetandes om budskapet, blir budbärare för ens egna syften och åsikter så ska man inte ha djur! Ser en stor risk att en person med låg respekt för individens självbestämmande faktiskt kan övergå till psykisk eller fysisk misshandel. Dessutom var denna stackars hund med på en fest vilket jag i sig tycker är en mycket olämplig miljö för något djur. Oavsett om tillställningen är lugn eller inte. Det är ju forskat på att djur visar samma stressbeteenden som barn som finns i miljöer med berusade vuxna. Så för mig är inte skada = enbart fysisk skada utan lika mycket vilken syn och hur man utnyttjar djur i olika sammanhang. Tycker lika illa om människor som spreyar sina pudlar lila eller klär ut hunden i olika kostymer som inte har med funktion (värme, skydd, kyla osv) att göra. Tycker det är samma fenomen där – ska djuret, som inte själv får bestämma i situationen och inte heller är medveten om innebörden, tillfredsställa människans behov? Oavsett om det är ”skadligt” eller inte? Det är synsättet jag vill åt. För våra handlingar kommer ju utifrån våra värderingar och känslor därav ser jag faran i att ha en alltför ”det är ju inte skadligt” attityd i såna här frågor. Grundläggande synsätt gör att man ofta själv skapar sig egna argument för att det man gör är okej vilket lätt kan spåra ur.

Många tycker ju fortfarande att det är ett helt okej sätt att träna hundar med skrämsel, hot, våld eller konflikter. Trots att forskning visar hur skadligt det är och att yttersta formen av skada hos djuret kan bli inlärd hjälplöshet som kan vara ett livshotande tillstånd. Ja jag kanske drar det till sin spets och det är ytterst ovanlgit att det går så långt men jag tycker inte någonstans det är okej!

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Vill du kunna prata med din hund?

Enligt en artikel, läs nyheten här, skulle vi människor inom 10 år kunna prata med våra hundar. Eller åtminstone att vi människor skulle förstå vad de säger, huruvida vårt språk kommer översättas till hundspråk framgår inte.

Är detta något att sträva efter? Själv tycker jag det låter som en märklig väg att gå. Vi människor vill alltid kommunicera på det sätt som vi förstår. Med ord, språk, meningar. Men även för oss människor som är det i det oskrivna, osagda som den största kommunikationen sker. Genom kroppsspråk, miner, gester och blickar. Bör inte vi människor istället bli bättre på att läsa av och tolka detta? Är det inte en större vinst i att vi inte försöker omvandla allting till vårt eget språk utan istället lär oss, eller gå tillbaka till (för jag tror vi människor sakta förlorat förmågan som våra hundar fortfarande besitter väldigt väl – att läsa av) att förstå det osagda?

Jag tycker alldeles för många hundägare är för lata, söker enkla lösningar. Att få hundens skall översatta utmanar ju inte hundägaren att faktiskt lyssna eller lyfta blicken från mobilen/surfplattan/TV:n utan du får ett klart å tydligt ”jag vill gå ut” från hunden. Kommer samma människa då svara, i tron att hunden då förstår, ”inte nu, vi går ut senare, du får vänta”? Dessutom kommunicerar hunden mer med kroppen än med skall, morr, gnyende osv. Så bara för att en maskin skulle kunna ”översätta” så är inte jag säker på att det är den fullständiga sanningen i vad hunden vill ”säga”.

Nä, vi människor borde lägga större värde i att bli bättre på kommunikation helt enkelt. För alla som verkligen är intresserade av sina djur, som verkligen sitter och observerar, lyssnar, läser av så är det inte så svårt alla gånger att förstå. Men om alla djurägare gjorde det så skulle det inte finnas metoder där man tycker sig behöva ”dominera”, ”utöva ledarskap”, rycka, slita, bestraffa, korrigera osv. För då förstår man att det inte handlar om maktbalansen.

Tror du det är bra att "översätta" hundens språk?

  • Nej, hunden kommuncerar inte bara med skall (80%, 4 Votes)
  • Ja! Lättare för oss att förstå och hjälpa hunden (20%, 1 Votes)
  • Vet inte (0%, 0 Votes)
  • Annat (0%, 0 Votes)

Total Voters: 5

Loading ... Loading ...
"The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Att bli övergiven

Man ska inte tro allt man läser och jag är nog lite skeptisk till all information i artikeln men jag tycker den väcker en viktig fråga. Läs hela artikeln här.

En hund övergavs på en flygplats av sin ägare. Efter att i två månader ha väntat och letat efter ägare, som aldrig återkom, blev hunden så sjuk att den inte kunde äta och dog.

Oavsett sanningshalten i alla delar av artikeln så är hunden ett djur som lojalt älskar sin husse/matte oavsett. Ovillkorligt. Det är för mig obegripligt hur tänkande, intelligenta (sägs det) människor kan överge djur (oavsett om vi pratar sommarkatter, hundar, sköldpaddor eller fåglar som släpps ut i det vilda och får klara sig själv). Att bli övergiven av den individ du blivit beroende av för mat, skydd, tröst och sällskap måste vara ett av de hårdaste straffen en individ kan bli utsatt för. Att bli bortvald. Känna sig oälskad. Slängas bort som sopor.

Det är ovärdigt människan som art att bete sig så mot en annan individ. Nog för att okunskap i många fall ligger bakom att en del människor tar beslutet att ”släppa ut” djuret i ”frihet”, där det får leva i frid och harmoni på ett naturligt sätt. Disneyfieringen av djur kan leda till många okloka beslut. Det är djuren som lider när människan inte tar reda på tillräckligt med fakta! Man kan inte gömma sig bakom ”jag visste inte” eller ”jag trodde inte…”. Med internets framfart finns ingen ursäkt till att inte söka rätt på information från trovärdiga källor. Allting är bara en Googlesökning bort typ.

Ett djur som inte kommer från det vilda, som inte uppfostrats av sina artfränder i det vilda, kommer att ha svårt att anpassa sig till det vilda. Särskilt om det djuret är framavlat av människor för egenskaper som vi har behov av i vårt samhälle. De djuren far direkt illa av att ”leva i det fria”.

Släpp aldrig ut husdjur i det fria! En sköldpadda blir inte lycklig i en damm eller sjö i Sverige. Den kommer antagligen dö. En katt kan till synes se ut att klara sig själv i det fria men den kan ha svårt att klara kalla vitrar, skaffa sig tillräckligt med näringsrik och riktig mat, skydda sig och hävda ett revir, bli skadad om den söker sig till bebyggelse med risk för påkörningar osv.

Ge fan i att skaffa djur om du inte långsiktigt har tänkt ta på dig ansvaret. Ett djur skapar band till människan oavsett vad vi anser om det eller vad vi vill, de har helt enkelt inget val eftersom vi styr de viktigaste grundläggande behoven som när de får äta, vila, rasta, värme osv. Jag hoppas att problemet inte är allt för stort i vårt land men kunskapen är ändå låg och antalet husdjur ökar sägs det. Man kan ju även hoppas att kunskapen sprids till andra länder där de än så länge fortfarande ser på djur som varor, utan känslor eller värde."The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Mänslighetens mörkaste sida

En man stod åtalad för hets mot folkgrupp efter att ha lärt sin hund att göra Hitlerhälsning. Det är en gammal nyhet men läs den här. Mannen bor i Tyskland.

Jag blir fruktansvärt arg när människor lär ut, utnyttjar oförstånd eller okunskap för egen vinning eller som ”en kul grej”. En del rättfärdigar beteenden som denna, att man lär hunden en ”hälsning” som den själv inte förstår vidden av men som vi människor mycket väl förstår symboliken i, med att hunden inte vet/förstår/tar skada av detta. Nej hunden förstår givetvis inte symboliken i detta men att en människa kan utnyttja detta för att göra vad som säkert i denne mans huvud är ”en kul konst” eller ”ett trick” är så skrämmande. Måste vara största bristen på empati i en sån persons huvud. Det gör mig orolig att såna personer går lösa.

Det var väl någon B-kändis som för några år sen (kommer inte helt ihåg alla detaljer) blev utsatt för något slags skämtprogram där personen, ovetandes om syftet, satt med nazi symboler eller liknande och fick sedan skämmas för detta i media. Att personen i situationen inte förstod eller av ren okunskap utsattes av andra, som fullt medvetna om symboliken, utnyttjar det för att roa är så ofantligt lågt och elakt och empatilöst!

Du kan få djur att göra vilka konster som helst, som de inte förstår symboliken i, men när du själv gör det och utnyttjar det faktum att djuret inte kan förstå situationen eller vad det står för, så är det så fruktansvärt lågt och så långt ifrån humor, värdighet, respekt och empati man kan komma! Usch va illa jag tycker om sånt. Samma med folk som kan skratta åt att djur gör ”roliga saker” när de egentligen gör illa sig.

Det delas mycket på fb, hej vilt, som jag önskade att folk tänkte både en och två gånger innan de klickar på delaknappen. Mycket skulle istället anmälas eller kommenteras med hur olämpligt, ovärdigt och vidrigt det är. I dagens samhälle med allehanda information bara ett knapptryck bort har källkritik blivit så oändligt mycket viktigare. Livsviktigt. Tänk på det.

Mitt tips innan du delar på FB:

  • Gulliga klipp på djur – ser djuret ut att tycka om behandlingen? ser du några faror i beteendet? sprider det okunskap eller riskerar att sprida en felaktig bild av djurägandet? kan det skapa farliga trender? ser klippet ut att vara äkta eller falskt? förstår man om det är fejkat? framgår det hur situationen uppstått? skadas någon i klippet eller kan riskeras att skadas? är det verkligen gulligt/roligt?
  • Källan – vem har skapat klippet? vissa klipp går runt i olika tappningar och kommer långt ifrån den ursprungliga situationen/bakgrunden/skaparen, går det att förstå? vem delar klippet? inte allt för ovanligt att sidor med tvivelaktigt innehåll vill skapa många följare och delar till synes ”oskyldiga” saker blandat med ett mer allvarligt budskap som man kanske inte håller med om.
  • Är det nödvändigt att dela? ger det merkunskap? bidrar det till något positivt eller är det bara en stunds tidsfördriv att ”skratta åt” något?
  • Bilder på utsatta människor – är det humor att dela en bild på en människa i utsatt situation (från krig, fattiga, vanställda) med roliga texter om ”tagga vem som skulle….. ” texter? Eller bidrar det till ett ovärdigt och oetiskt utnyttjande av människor (eller djur) som inte valt att delta i bilden eller som kanske inte ens vet om att den sprids med olika ironiska/elaka/hånande texter. Här kan vi komma tillbaka till fenomenet som jag nämnde tidigare – ”vet dom inte om det så skadar det inte” mentaliteten. Nej, men vill du vara en person som fortsätter utnyttjandet av dessa individer oavsett om det sker en fysisk eller psykisk skada irl bara för att dela ”en rolig bild”? var ligger dina värderingar? känner du dig stolt över det du delar på nätet? bidrar det till något positivt i samhället?

 "The world is changed by your exampel, not by your opinion"

Husdjur och katastrofer

Ja ingen har väl missat att en storm vid namn orkanen Harvey har härjat i USA i dagarna. Den har fört med sig stora mängder vatten och mer ska komma. Läs mer här.

Nu kablas bilder och filmer ut på alla stackars familjer som fått lämna allt och fly. Samtidigt kommer bilder på husdjur som lämnats efter. Nu vet man ju sällan hela historien bakom varför husdjur lämnats. Man kan så klart inte döma utan att ha sett men jag blir illa berörd när man ser hundar som bundits fast vid vägräcken (vilket inte känns som ett naturligt ställe att lämna sin hund om man inte vill att den ska drunkna) eller katter som simmar i panik, fastnar i strömmar osv. Panikslagna hästar som står i hagar där vattnet nu hotar dränka dem. Ja man blir berörd.

Hur ska man som husdjursägare förbereda sig på katastrofer? Kan man det? Till viss del tror jag att man kan det. Speciellt om man bor i länder där det t ex varje år är ”orkansäsong”. Då bör man ju vara någorlunda medveten om att en dag kan den passera just här.

För mig känns det otänkbart att inte ta med mig mina hundar om en katastrof inträffar. De är ju min familj, precis som syskon, föräldrar, respektive. Alla ska med! En häst är så klart inte lika lätt att ta med sig men frågan är då om man ändå bara ska lämna den instängd i en hage och hoppas på det bästa? En lös häst kan åtminstone söka skydd samtidigt kan en lös häst bli en fara för andra. Stora boskapsbesättningar kan man så klart inte ta med sig, men vad gör man vid stora katastrofer? Speciellt i fall där man blivit förvarnad om att något är på väg. En plötslig jordbävning eller jordskred kan ingen skydda sig mot men just väderstormar finns ju viss föreberedelsetid innan.

Vad har man för skyldighet mot sina djur vid katastrofer?"The world is changed by your exampel, not by your opinion"