Behöver få två saker sagda.

1. Förekomsten av stryphalsband är hög. Av dessa är det flertalet jag ser där ägaren har sträckt koppel hela tiden – vilket innebär att hunden har en strypsnara åtdragen runt halsen hela tiden. Är detta etiskt? Är detta ens ok? Tyvärr tror jag inte särskilt många hundägare reflekterar över det. Den vanligaste förklaringen jag hör är att det är ju hunden som drar i kopplet. Är det? Kan hunden räkna ut att den själv kan påverka strypet runt halsen? Hur har du i så fall lärt hunden det? För i de flesta fall tror hundägaren att de lär hunden gå fint i kopplet genom att, just det DRA tillbaka hunden när den går längst fram. Föreställ dig detta: Du vill gå ut väldigt gärna, för att göra behov, för att få intryck, för att ”läsa dagstidningen” osv. Samtidigt vet du att gå ut innebär att det kommer att göra ont runt halsen. Du har ett val. Stanna inne = slippa ont. Gå ut = ont. Drivet/behovet av att gå ut är högre än den relativa smärta som följer med det.
   Sist men inte minst. En del hundar står tätt intill sin ägare och ägaren står ändå med sträckt koppel, handen upp till midjan med ett stryphalsband runt halsen. Är det på riktigt så ni vill behandla den ni kallar er bästa vän?
   Jag är för ett förbud för stryphalsband, likt stackel och elhalsband. För hundens skull!
2. Hur man lyfter upp en liten hund. Man lyfter inte upp en hund i nackskinnet. Man böjer sig ner, använder sina händer under hunden och lyfter den försiktigt. Hör en del påtala (hittills bara män) att hunden tål det. Bara för att något GÅR att göra betyder det inte att det är något man ska göra överhuvudtaget. Man FÅR äta bajs också, det är fullt möjligt. 99 % vet dock att det inte är bra att göra det och undviker det.

Så nu har jag sagt mitt!

"The world is changed by your exampel, not by your opinion" Sofia Trickhundsinstruktör Klickerinstruktör Författare